tisdag 12 maj 2009

Åsa Linderborg är inte journalist, hon är en åsikts k-pist.



Åsa Linderborgs krönikor är ett stort tyckande och mest illa tycker hon om kapitalet och patriarkatet. Åsa hade hellre sett att världen, men först och främst Sverige ha ett matriarkat och kommunism.

Vad är det för fel på pengar och män? Hur ska vi klara oss utan? Och om vi leker med tanken att alla ska ha samma kön, lika mycket pengar och egendom, vem ska vi då skälla ut och vem ska bestämma vad som är lagom mycket, tillräckligt stor egendom?

Enligt Åsa Linderborgs senaste krönika i Aftonbladet söndag ska ”Ordet måste vara fritt och journalistik är att välja”. Jag tror nog det blev lite fel i den rubriken, det borde ha stått ”journalistisk är att väja”, det hade blivit mer rätt.

Åsa ansåg att Ulrika Stahre hade gjort en briljant recension av Monica Antonssons ”Mia sanningen om Gömda men kunde inte låta bli att sätta klacken i Monica med orden: ”(en obehaglig bok som också lider av en massa fel)”. Var det ett sätt att påpeka att du kan bättre? Säg mig Åsa lämnar du tryckfärdiga manus till förlaget? I så fall är du ett unikum. Korrekturläser du dina egna manus eller har du en, två eller flera korrekturläsare anställda/hyrda av förlaget?

Också detta handlar om ekonomiska möjligheter, vilka inte förlaget som köpte Monicas manus kunde stå till tjänst med.

Nu till din recension av Ulrikas recension. Du Åsa skriver: ”Om verklighetens ”Mia” är en tjej som bidragsfuskar och raggar på flyktingförläggningar, är bokens ”Mia” välanpassad medelklass. Vi känner större sympati med offret om det är ”fint”, skriver Stahre. Till detta kan man flika att ”Gömda” ligger i linje med det klassförakt Liza Marklund vädrar i sviten om Annika Bengtzon.”

Jag lägger omedelbart in en protest! Sedan när lider vi mer med offret om denne har hög klasstillhörighet? Fel, fel, fel... Varför måste du tvunget mixa in din egen bakgrund, som förresten inte kan ha hört till de sämst ställda med en mamma som riksdagskvinna för vänsterpartiet. Riksdagspolitiker hör inte direkt till de lågavlönade i samhället, och även om det inte heter lön utan arvode är det forfarande "kosing".

I sin recension tycker Ulrika Stahre att vi som bloggar är självgoda. Så bra då! Bättre självgod än besserwisser! Förresten tycker inte jag som många andra att du ska flytta till Kina, Kuba eller annat kommunistiskt land. Många vill dig illa det förstod jag när jag läste din krönika ”Fitta”, som många tycks kalla dig. Bedrövligt, ohövligt och plumpt tycker jag.

Jag är jätteglad att du finns kvar i Sverige och skriver krönikor i Aftonbladet, jag menar vad ska jag annars roa mig med på söndagar?
Och du Åsa, nästa gång du skriver en krönika välj orden bättre! Dagens journalister väljer möjligen vad som ska publiceras imorgon, men om tio år är ni ett minne blott. Då har vi sparat på miljön genom att sluta tillverka papperstidningar som Expressen och Aftonbladet.




P.s Monica Antonssons bok Mia sanningen om Gömda kommer att leva i många, många år till. Det är glädjande!
Och Åsa, självklart ska ordet vara fritt, vilket då också inte bara ska gälla för förintelseförnekare David Irving utan lika precis lika fritt för Richard Jomshof som fick sparken för att han är Sverige demokrat, men det klarade du inte av att försvara lika mycket som Irving. Jag undrar varför? D.s

Ha de gott Åsa!

Hälsar Ramona
Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärham och Älskling, vi blir... finns nu i pocket från 39:-
Min senaste deckare Lyckohjulet är inbunden. Besök din bokhandlare eller näthandlare: