måndag 10 september 2012

Vart tog lusten att debattera vägen i Sverige?


Vart tog debattlusten vägen? Viljan och modet att diskutera och kritisera religioner?

Svenska kvinnor kämpade länge för sin rätt att få rösta, rätten till fri abort och att få gifta sig med vem man vill. 

Under decennier var Svenska kyrkan en maktfaktor i Sverige och påverkade. Så är det tack och lov inte längre. Men vi hade aldrig kommit så här långt om vi inte debatterat, diskuterat och kritiserat religioner. Inte heller hade HBTQ rörelsen existerat om vi inte lyft upp människors rätt till yttrandefrihet och demokrati. 

Än idag finns det kvinnoprästmotståndare och det får de lov att vara så länge de inte praktiserar sin övertygelse i samhället. Idag har vi kvinnliga och homosexuella präster. Hade vi verkligen haft det om vi inte kritiserat, debatterat och diskuterat religionens betydelse och inverkan på människor? Knappast! 

En gång i tiden i Sverige brändes i första hand kvinnor på bål och prästerna stod bredvid och hejade på. Detta ingöt skräck i befolkningen. Den skulle hållas i tukt och förmaning. 

I Israel finns ultraortodoxa judar, som för inte så länge sedan krävde att kvinnor skulle sitta längst bak i bussen. Detta fick den resterande sekulariserade judiska befolkningen att gå i taket och de gick man och kvinna ur huse för att demonstrera mot detta ålderdomliga stenålderstänk. Nu är ordningen återställd. Benjamin Netanyahu har nu också lagt fram ett förslag,att den obligatoriska militärtjänstgöringen i Israel även ska omfatta ultraortodoxa män och kvinnor, som hittills sluppit detta på grund av sin starka religiösa övertygelse.

Sedan lång tid tillbaka skämtas det i teve, radio och i böcker om präster, nunnor, pastorer, rabbiner och om påven. Och i länder med demokrati och yttrandefrihet är detta ett fullständigt naturligt inslag i människors vardag. Helt plötsligt börjar allt det som främst kvinnor kämpat för i årtionden sakta men säkert smulas sönder. På grund av vad? På grund av att det kommit in en ny dominerande religion i landet som heter islam. 

På sextiotalet i Sverige fanns knappt en enda muslim, nu finns hundratusentals. Moskéer växer upp i många svenska städer och bekostas i regel av den stat, som av Carl Bildt och på Wikipedia kallas absolut monarki, men som i verkligheten är ett kvinnofientligt och diktatorstyrt Saudiarabien. I landet får det endast finnas en statskick och det är islam. Piskrapp, stening och dödstraff för att konvertera från islam tillhör vardagen i landet. Folket ska hållas i tukt och förmaning. 

I Sverige har vi religionsfrihet och det betyder att Livets ord, som diskuterats, debatterats och kritiserats kan utövas. I Sverige har vi Jehovas Vittnen, som avslöjats som en sekt, där barns rätt inte tillvaratas på ett sätt som man gör i en demokrati. Detta har Sveriges Rikes Lag löst, genom att vid blodtransfusioner som ska rädda barnets liv, frånta föräldrarna föräldraansvaret under en kort period för att rädda barnet. Plymouthbröderna är ytterligare ett skräckexempel på där barn far illa under religionens förtryck. De tre sistnämnda har inte mer än några tusen medlemmar i Sverige och därför inte tillräckligt mycket makt att påverka Sveriges riksdag eller politik. Men vad hade hänt om Jehovas Vittnen eller Plymouthbröderna eller Livets Ord hade haft över en halv miljon medlemmar och en ständig tillströmning? Om de startat ett parti och tagit sig in i riksdagen och börjat stifta lagar som passar deras religion, hade vi då diskuterat, debatterat och kritiserat dem?


I stället för en debatt om religionen islam har ett enda ord tystat allt och alla, ordet är islamofobi. Som att sekulariserade människor bara genom att se en kvinna i niqab eller burka skulle frysa fast i marken och börja skrika hysteriskt. 

Varför var det fullständigt normalt att kritisera, debattera och diskutera påvens hårdnackade motstånd mot att katolska män skulle använda kondomer? Och som tur var fungerade kritiken, debatten och diskussionen även den här gången. Påven gick efter hårt tryck ut 2010 med på att kondom bör användas i vissa fall och då fick också västvärldens befolkning kunskap om hur viktig kondomen är för att skydda sig mot sexuellt överförda sjukdomar. Hade påven släppt på sin benhårda religiösa inställning om detta inte hade debatterats, diskuterats och kritiserats?  

Idag efterlyser hundratusentals människor i Sverige en öppen debatt och diskussion om islam och lika många undrar varför den inte kommer. Uppdrag granskning har hittills haft ett belysande program om vad som händer hos imamer när de inte vet att kameran är på. Efter det programmet trodde många att nu kommer debatten och diskussionerna om islam, men återigen lades locket på.

Inom alla världsreligioner finns ett kvinnoförtryck som iklär sig olika skepnader och detta måste vi andra som bejakar HBTQ, kvinnliga präster, lika rättigheter och skyldigheter för båda könen, sekulariserade stater och som värnar om barns rättigheter diskutera, debattera och kritisera varje dag i resten av våra liv. Demokrati och yttrandefrihet är värt att kämpa för varje dag!  


Läs Sidneys Times om bilden.
   
Rösta på höger sida: Ja tack till debatt om alla religioner!  
                                   Nej, tack till debatt om alla religioner! 

Ramona Fransson
Debattör och författare