onsdag 10 oktober 2012

Vem vill kasta den första stenen?

Det är en mysko stämning i Sverige. Tintin i Kongo ska kastas ut ( brännas?) Bosse Hansson är rökt likaså hans kollega, som släppte in honom i båset.

Här finns vare sig förståelse eller förlåtelse att diskutera. Ut med dem bara! Har man sagt ord som svarting, neger, guling, röding eller andra ord som varit de vanligaste i hundratals år, så ska man veta bättre.

Ordet kränkt, är numera det mest använda ordet i svensk media. Pröva själv att skriva i ordet "kränkt" på sökmotorn på Expressen eller Aftonbladet eller ta vilken rikstäckande tidning som helst och ordet är lika vanligt som ordet "man"...

Vad betyder då att vara kränkt? Ordet kommer från den germanska stammen "krank" som betyder sjuk på tyska. Och nog är det något som är sjukt när ordet kränkt används till allt! Jag menar verkligen allt! Från att tycka att någon klär sig fult till att stampa på någons huvud. Här kan du läsa mer om ordet kränkt på Wikipedia.

Bosse Hansson är född den 20 december 1933 och det är samma år som min kära mor var född. Och det kan jag säga alla er som är födda på sent 70-tal eller senare, Sverige och världen såg väldigt annorlunda ut i början av 1900-talet fram till 1985. Men det har många som är födda på sent 70-tal och senare ingen aaaaning om, om de inte lyckligtvis har föräldrar och farföräldrar som har tid att berätta om den tiden. För i skolan, för många skolor i alla fall, räcker inte tiden till att undervisa i det svenska samhällets historia, utan en stor del av schemalagda lektioner går åt till att uppfostra. Lära barnen hur man äter med kniv och gaffel, hur man pratar till sin klasskamrat, oavsett kön, hur man hänger upp sina kläder, osv... Elementärt käre Watson, ja, förvisso, men definitivt en katastrof i alldeles för många skolor och förskolor. ( Jag har livslevande källor som berättar och som arbetar i skolor i ytterområden med hög invandring från utomeuropeiska länder). 


Jag ska ge ett exempel från 1981-83, då jag ägde och drev Änggårdens Tobak, som låg ett stenkast från Botaniska Trädgården i Göteborg. Bland mina stammisar hade jag en mängd (otroligt väluppfostrade) barn, som kom in i affären så gott som dagligen. En av dem var numera rikskändisen Anton Glanzenius. I alla fall, ett av alla barn var en mörkhyad underbart söt och gullig tjej. På den tiden hade jag ett godis som hette "Negerdockor" saltsöta och jag älskade dem. Ingen såg något märkvärdigt med detta, inte flickan heller så vitt jag minns. Jag såg och ser aldrig människor utifrån vilken hudfärg de har, utan hur de uppför sig. Basta!

Så en dag när flickan var inne affären kom en annan av mina stammisar in, en äldre man. Han köpte sin tidning, tobak och vad det nu var mera, under tiden väntade flickan, eftersom vi två brukade språka om ditten och datten en stund varje dag. Men så tittade hon på klockan och sa: Nä, Ramona, jag måste nog skynda mig hem! Gör det vännen, sa jag. Då säger den äldre mannen: Då har du nog långt att gå. Jag tittade på honom och undrade om jag hört rätt. Flickan sa: Nä, jag bor runt hörnet, det är inte långt. Då svarade han: Jo, för du kommer från Afrika, och dit är det långt att gå! Flickan blev ledsen och jag blev skitförbannad! Klev ut framför disken, tog tag i mannens arm och släpade honom till dörren. Det jag sa var, att han betedde sig oförskämt och ville han överhuvudtaget  komma in i min butik igen skulle han banne mig tänka över vad han sagt och be flickan om ursäkt! Efter att jag slängt ut honom pratade jag med flickan och sa att hon inte skulle bry sig om vad han sa, utan vara stolt över sig själv, eftersom hon var betydligt smartare än honom. Mannens fru kom och bad om ursäkt för hans uppförande och jag upprepade vad jag sagt om mina krav. Och så blev det!

Under min egen uppväxt blev jag kallad för jude-jävel, tattarunge osv... och fick ta till knytnävarna. Den som vill veta mer får läsa "Ändhållplats Sverige".

Gick man på kondis på 80-talet fanns Finska Pinnar och Negerbollar, delikata bakverk. Idag finns Finska Pinnar kvar, men inte Negerbollar, de har döpts om till choklad eller kokosbollar. En liten kul grej är, att jag vet sådana som åkte till USA på 80-talet och frågade efter Niggerballs, och biträdena trodde att de drev med dem, eftersom betydelsen blev något helt annat. I Spanien och i Sverige finns en skinka, väldigt dyr, som heter Pata negra, och ordet negra på spanska betyder svart.

Än idag hör jag fortfarande äldre personer säga "Negerbollar" när de handlar på konditori. Jag säger inte att det är rätt, men jag skriker inte efter "skadestånd", som en del är snabba med. Jag säger hellre samma sak som:
Jag hatar dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att framföra dem.

För är det något som vi måste slåss för är det yttrandefriheten. Vi får inte tumma på den! Vad vi däremot MÅSTE är att diskutera vad vi tycker om olika saker. Och diskutera fritt! Inte med glåpord, inte smädelser, utan på en vettig och sansad nivå.

Jag tänker inte kasta sten på någon! Inte heller kasta sten när någon uppmanar mig, jag vill tänka själv! Och världen har förändrats och så också Sverige. Av de som växte upp på 1930- till 60-talet är det få som känner igen sig i Sverige och det är inte alltid lätt att anamma allt som är annorlunda mot vad man är van vid. Och därför ska man hellre visa förståelse och denna förståelse SKALL gå åt båda håll. Både från dem som vuxit upp och har hundraåriga kanske tusenåriga rötter i Sverige, men också från dem som nyss kommit hit från en kultur som de flesta svenskar bara sett på foto. Och att det finns något som heter och är kulturkrockar, behöver jag väl knappast orda om?

Så snälla rara, slåss för vår yttrandefrihet, för våra demokratiska värderingar och för vår kamp för att alla människor oavsett kön eller sexuell läggning ska ha samma skyldigheter och rättigheter. Gör vi inte detta kommer vi i slutänden alla att bli förlorare!

Ramona