söndag 27 april 2014

Röda korset verkar vilja mörka sanningen ... igen ...

Som jag berättat om tidigare finns det en svensk journalist som använder synonymen "Julia Ceasar" i bloggen Snaphanen.dk

Nu har han/hon skrivit en artikel som borde få alla att börja undra hur det egentligen står till med svensk nyhetsjournalistik. Den som påstår sig vara sann, kontrollerad och relevant.

När jag läste den här artikeln stämmer inte ovanstående ett enda dugg!

Den är skriven av Julia Ceasar.

Ramona

Yttrandefrihet i Sverige? Javisst får du tycka men tyck rätt ... annars så ...

Idag läste jag till min fasa på Facebook att Marcus Birro för andra gången hittat avföring utanför sin dörr till sin privata bostad där familjen bor.

Vad är det för fel på människor i Sverige? Marcus Birro har valt att öppet gå ut med att han är katolik. Jaha, och? Det är hans tro och jag håller inte med honom i den, men jag respekterar honom för vad han tror på.
Marcus Birro hatar inte andra religioner, ger sig inte på andra religioner, eller människor som inte tror på hans Gud. Alltså har han all rätt att få tycka och tro på vad han vill, men uppenbarligen inte längre i Sverige.

Vad har hänt i vårt en gång så vackra och toleranta land? Ett land där det naturligtvis förekommit mobbing, kvinnomord, kvinnomisshandel, barnmisshandel, våldtäkter, gängbråk och allt som även händer i dag. Skillnaden är att på två decennium har allt detta fördubblats, kanske tredubblats och hatet inom människor sprider sig som maskrosfrön i vinden.

Hatet mot HBTQ personer ökar. Hatet mot kvinnor och unga flickor har ökat. Äldre människor, särskilt ensamma kvinnor, vågar inte gå ut ensamma på kvällen och promenera även om det är ljust ute.

Jag vet en sak som är livsviktig och som saknas i allt högre grad. Arbetstillfällen! Jag pratar inte om fas 1+2+3 eller något annan livsuppehållande konstgjord andning. Jag pratar riktiga fasta anställningar på riktiga företag som betalar ut lön på riktigt.

Hur många riktiga arbetstillfällen som försvunnit de senaste 20 åren har jag ingen aning om men att de är för många är jag alldeles övertygad om.

När människor saknar ett egenvärde, vilket de allra flesta får genom att kvittera ut en lön, inte ett socialbidrag, är det inte ovanligt att de blir hatiska och att ett liv som kunde varit till gagn för alla, i stället förvandlas till ett liv som förpestar och kanske till och med förstör andras liv för evigt.

Numera när jag hört att det varit skottlossningar rycker jag på axlarna. För tjugo år sedan hade det blivit en nationell nyhet i veckor. Nu hinner inte ens trycksvärtan torka mellan upplagorna innan det är dags igen. Vad dessa skjutningar kostar samhället i kronor och ören, förutom det livslånga lidandet för de familjer som drabbas, vågar inte heller någon prata om eller ännu mindre redovisa.

Jag blev verkligen ledsen för att Marcus Birro drabbas och naturligtvis andra okända också, men dessvärre ser det inte ut som att det ska bli bättre i Sverige, snarare värre. Om Marcus flyttar till Rom förstår jag honom, även om jag inte önskar att han gör det. Hans åsikter behövs. Det är många duktiga människor som valt att lämna Sverige och flyttat till andra länder. Under tiden sitter Sveriges politiska elit och fackföreningspamparna och pratar floskler, som de alltid gjort.

Ramona