torsdag 15 januari 2015

Palme och Geijer fin fina grejer ... Nä inte alls! Inte det minsta faktiskt. Snarare tvärtom!

Olof Palme var en gång för länge sedan Sveriges statsminister och vid hans sida fanns justitieminister Lennart Geijer.

De styrde landet och hade ofattbart mycket makt. För mycket makt.

Jag har läst boken: "Bordellhärvan makten, männen, mörkläggningen" av författarna Deanne Rauscher, Gösta Elmquist och Janne Mattsson.

Många har säkert sett filmen Call Girl, som bygger på bokens innehåll. Redan innan filmen gick upp på biograferna var Mårten Palme ute i media och protesterade. Nedanstående stycke är taget från hemsidan Kulturdelen:

"Mårten Palme, son till Olof Palme, menade att om filmen de facto målar ut hans far som sexköpare avser han att anmäla filmen för förtal av avliden. Leif GW menade i Veckans brott att det är möjligt att Mårten Palme kan få rätt i frågan. Senast idag yttrade sig förre kulturministern Bengt Göransson och menade att filmen rider på en våg av Palmehat som än en gång blossat upp. Nu finns det faktiskt ingen Palme i filmen. Visserligen har vi en socialdemokratisk statsminister (Magnus Krepper), men han namnges aldrig. Det blir dock problematiskt när filmen utger sig för att ”bygga på verkliga händelser” men att karaktärer, plats, händelseutveckling har ändrats – det vill säga fiktionaliserats. Det är knappast långsökt att säga att Kreppers förlaga är Palme – särskilt när filmen utspelar sig valåret 1976 då Bordellhärvan som så småningom utmynnade i att Geijeraffären avslöjades. Man kan tycka vad man vill om detta, men en sak är säker: Call Girl är en förbannat stark film." Slut citat.

Män med makt har i alla tider utnyttjat den. Det kan ju faktiskt inte vara en nyhet för någon människa, oavsett kön. Nu är inte alla män sexgalningar inte heller alla kvinnor. Att som Mårten Palme gå ut i media för att skydda sin pappa är heller inget ovanligt. Men vad Mårten och andra barn till inflytelserika fäder/mödrar glömmer är att de har inte varit med sina föräldrar dygnet runt. Inte heller berättar föräldrar allt vad de pysslar med i det fördolda för sina barn.

En idag känd svensk, Leif GW Persson, var också med på den tiden. Han var en slags maskot till den dåvarande rikspolischefen Carl Persson, och flaxade runt i polishuset, men hade som brukligt fel i många avseenden. Eller säg så här: Han kanske vet, men vill inte göra sig obekväm i maktens korridorer, för han likt många andra gillar att befinna sig i dessa snäva men dock maktdoftande korridorer.

De som berättade sanningen om de kåta och hjärnbefriade männen var två minderåriga flickor som utnyttjades av Doris Hopp, som var bordellmamman,och i filmen spelas hon fullkomligt lysande av Pernilla August.

Varför blev det här så stort? På den tiden 1976 var det trots allt tillåtet att köpa sex och det fanns porrklubbar runt om i hela Sverige. Orsaken var att Säpo hade spanat på en del polska kvinnor som arbetade i Doris stall, och att dessa polskor hade sexmöten med höga svenska militärer och samtidigt umgicks med tjänstemän från den polska ambassaden, som i sin tur arbetade för den polska spionorganisationen Z2. Allt detta exploderade i Olof Palmes knä bara några månader innan valet 1976 i form av en pm som överlämnades av Carl Persson, som i sin tur fått uppgifterna av en vän inom Säpo.

Flera av de inblandade männen som köpte sex var väldigt kända, väldigt mycket gifta, väldigt mycket i smöret och ville naturligtvis fortsätta rulla runt i sitt maktfullkomliga liv, och självklart utan att behöva betala notan i form av att bli av med brallorna i det offentliga ljuset. Att de mer än gärna drog ner gylfen i sällskap med prostituerade kvinnor och unga flickor var en helt annan historia. Och det är om hela denna härvan som Deanne Rauscher med flera gjort ett fantastiskt grävande jobb som journalister.

I alla kriminella handlingar letar polisen efter motiv. Varför skulle någon vilja avslöja sanningen? Och varför vill någon dölja sitt brott? Vem tjänar på att ljuga? Vem tjänar på att det blir offentligt?

I det här fallet med Geijeraffären tycker jag att det är enkel matematik. De två underåriga flickorna Eva och Emelie tjänade ingenting på att vare sig avslöja eller berätta om vilka de kåta och slibbiga männen var som de tvingats betjäna. Men männen hade allt att förlora på att sanningen kom fram. Allt!





Ur bokens förord:


" I regeringskansliets arkiv ligger ett förslag till reform av sexbrottslagstiftningen från 1976.


-- Sänk åldersgränsen för sexuellt umgänge med barn från 15 till 14 år.

-- För barn i vuxen vård ska åldersgränsen för sexuellt umgänge med vårdnadshavare vara 18 år (som tidigare). Men för annan beroendeställning än vård ( lärare etc.) ska åldersgränsen sänkas till 14 år.

-- Begreppet "grovt koppleri" tas bort. Eventuellt kan det vara aktuellt för hallickar som håller flickstall.

-- Incestbegreppet slopas helt och hållet. Alltså ska sexuella förbindelser mellan familjemedlemmar inte längre vara straffbara.

-- För sexuellt inriktade beröringar, som inte kan anses vara sexuellt umgänge, föreslås åldersgränsen tio år mot nuvarande 15 år.

-- Våldtäktsbegreppet ska behållas men reserveras för de fall då gärningsmannen visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.

-- De "vanligaste" sexuella övergreppen ska betecknas "sexuellt tvång" och få en betydligt lindrigare straffskala.

-- Orden tukt, otukt och sedlighet tas bort ur lagtexten.

-- All särbehandling av homosexuella tas bort.



Förslaget kom från justitiedepartementet där Lennart Geijer var chef 1976. Tillsammans med förslaget finns ett brev från en upprörd kvinna, daterat den 15 maj 1976;


"Är dessa förslag verkligen sanna? Hur kan en vettig människa lägga fram sådana saker? Hur kan ni , herr Geijer, som är en äldre man tänka på sådant? Har ni inga barn eller barnbarn som kan råka illa ut? Det har jag.
Nej, herr Geijer, nu har ni gjort bort er. Det är inte nog med att ni vill ha bort fängelserna. Jag har varit socialdemokrat sedan jag fick rösträtt. Men nu är det slut. Alla medlemmar i vårt hem är mot  Geijer. Håll fingrarna borta från barnen. Det är min största önskan. " Slut citat. 

Jag tycker faktiskt att den här boken borde läsas av alla niondeklassare i Sverige och alla vuxna. Den här sanna historian visar hur makt särskilt gör män till lallande byfånar och om inte någon tar ifrån dem makten så lyckas de också förstöra andra människors liv.



Kan den här händelsen upprepas i Sverige? På den frågan skulle jag svara både ja och nej. Det är inte längre tillåtet att köpa sex, men det köps trots det sex varje dag på nätet. I dag reser också höga politiker, tjänstemän, VD:ar, generaldirektörer med flera, utomlands väldigt ofta. Vad gör de där förutom affärer? Tja ... ?


Boken är på 409 sidor och finns i pocketformat på nätet.



Ramona