Att vara kulturkonservativ är att skriva så att alla förstår. Det är raka motsatsen till vad kulturmaffian gillar. De älskar texter som till exempel de av Elfriede Jelinek. Hon fick nobelpriset i litteratur 2004.
Expressen publicerade en eller kanske fler sidor ur en av hennes böcker i sin papperstidning. Anledningen till att jag inte vet antalet sidor som publicerades, är att efter c:a en halv sida hade jag tröttnat på det som nobelkommitten kallade "ett musikaliskt flöde av röster".
För mig var det ett gytter av ord och meningar som aldrig tog slut. En fors av dött vatten.
Därför har jag efter att ha läst David Eberhards inlägg på Newsmill, Jag- en maktmänniska fått reda på att mitt sätt att skriva är just kulturkonservativt och det tackar jag för.
När jag skriver mina böcker tänker jag inte: Undra hur vi kan krångla till detta? Utan tvärtom!
Mina deckare Dyrbar kärlek, Iskall hämnd och Mord i Skärhamn och även min självbiografi som handlar om kampen att bli gravid och få barn Älskling, vi blir... finns numera i pocket från 39:-
Samtliga böcker finns också på ett bibliotek nära dig och även som talböcker för synskadade.
Och i bokhandel och hos näthandlarna:
Adlibris
Bokus
Bokia.se
CDON
Jag gillar verkligen att få kalla mig kulturkonservativ. Flott ord! Känns skönt att kunna vända ryggen till kulturelitens maktövertramp på den enkla meningens betydelse!
P.s Puffar också för cosycrimes omröstning av Sveriges genom tidernas bästa deckarförfattare. Jag har också blivit en av de nominerade, vilket jag ödmjukt tackar mina läsare för, men jag är inte mer kulturkonservativ än att jag fattar att det inte blir jag som vinner.D.s
Ramona