Fribergaskolan har lyckats att motarbeta mobbing. I varje klass finns två kamratstödjare.
Lärare engagerar sig och gör detta tillsammans med eleverna.
Varför kan inte alla skolor i Sverige göra detsamma?
Kan man enbart säga att det handlar om resurser? Är det annan jargong bland elever som bor i Danderyd än de elever som bor i Hovås, Torslanda, Fittja, Lövgärdet, Hjällbo, eller Rosengård?
Jag har inga barn, men det betyder inte att jag inte fattar något, jag har nämligen precis som alla andra varit barn. Under min barndom var jag mobbad och därför vet jag hur det känns att vara utanför. På den tiden jag var barn i första klass, 1963, och mobbades berodde detta på min bakgrund. Icke svensktalande föräldrar, mörkbruna ögon och mörkt hår, taskig ekonomi och kläder.
Vad beror det på idag? Samma saker?
Oavsett vad det än beror på, är vi i alla fall kolossalt mer upplysta om hur illa mobbing kan ta på ett barn därför finns idag, till skillnad från på min tid, en handlingsplan för lärare och elever hur de ska arbeta mot mobbing. Ändå fungerar det bara på en enda skola i hela Sverige. Hjälp!
Jag vet att det idag finns en och annan kändis som sitter i TV-soffor och berättar om hur de blev mobbade. Därmed tror folk att, ja men då kan det väl inte vara så farligt om dom har blivit artister och kända?
Tänk istället så här: Det är få barn som orkar sig igenom ett liv av mobbing. De flesta går under på ett eller annat sätt. Det finns till och med dom barn som tar sina liv! Fatta nu hur allvarligt detta är!
All heder till samtliga elever och lärare på Fribergaskolan. Det ni gör är fantastiskt!
Hälsar
Ramona Fransson
Böcker på biblioteket!http://www.elib.se/ där du klickar dig vidare till ditt bibliotek.
Nedan kan du klicka dig fram till näthandlares erbjudande av mina samtliga böcker:
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON