Humorgalan i TV4 är svältfödd... på en annan sanning!

Fotot visar några av militärerna i Bangladesh. Maskingevären, som bärs av soldaterna på bilden, är bara en liten del av alla vapen som regeringen har köpt.

Varje vapen som dessa militärer har i handen ( kommer de från Bofors?) kan föda och ge minst tio svältande barn skolgång och mat i flera år, men det här berättar inte någon representant från Unicef om. Varför?


Vad såg jag på Humorgalan igår? Gråtande kändisar tillsammans med sång och bilder på lidande barn. Vad känner jag då? Avsky inför ett djupt hyckleri?

Massor av människor ringer in och får prata någon minut med en kändis samtidigt som de skriver på för att bli fadder. Vet kändisarna vad de pysslar med? Vet de att alla länder med stor fattigdom och svält har regeringar som vältrar miljoner på vapen? Eller vill de inte se vad som pågår i världen?

Jag tycker att det är kräkform av hyckleri och begriper inte varför de ställer upp! Om de samtidigt som de visade bilderna på svältande och slavande barn visade ländernas militära styrkor, att dessa är välgödda och beväpnade till tänderna, kanske inte effekten blev lika bra, men det vore i alla fall ett sätt att få folk att vakna. Att skänka 100 kronor till Unicef där 86 kronor går till välgörenhet betyder inte att, som jag ser det, att pengarna går till de slavande och svältande barnen. För mig kan det lika gärna betyda att 56 av de 86 kronorna går till  mutor för att Unicef ska kunna agera överhuvudtaget.

Det finns ALLTID två sidor av ett mynt. För mig duger det inte längre med att bara visa upp den ena sidan.

Ramona

En sensation! Liza Marklund är botad från sin elallergi.

Är du elallergiker? Det har Liza Marklund också skrivit att hon är. En gång träffade jag en kvinna som är elallergiker och hon kunde inte ens vistas i sitt hotellrum på grund av all el.

Nu står Liza Marklund framför tonvis med el i "Humorgalan" och ser inte ut att lida alls. Så är Liza Marklund botad? Så det finns botemedel? Om det är så måste alla som är elallergiker få reda på detta, de kan ju också bli botade! Nedan artikeln som Liza skrev 25 aug 2008. (Lägg märke till att det står "roman" om boken Gömda, som bekant var det ingen roman från början, då var det en livs levande sann historia som kunde verifieras med hundratals dokument. Och huvudpersonen i boken Gömda var med på teve, filmad bakifrån iklädd peruk. Så en romanfigur var under ett långt tag livslevande. Hahaha. jajaja, nu till elallergiska Liza)

Liza Marklund: Myndigheterna struntar i elfältens faror

När jag satt och skrev min första roman för snart 15 år sedan (den hette ”Gömda”) märkte jag plötsligt hur hårddisken på bordet bredvid mig liksom skakade. Jag fick stickningar och domningar i händerna av den, ungefär som när man håller alldeles för länge i något som vibrerar.
Jag köpte en lång kabel och ställde in hårddisken i en garderob. Stickningarna i händerna upphörde och jag glömde bort alltsammans. Ända tills jag, något år senare, satt och skrev manus på en tv-station i Luleå. Med ens märkte jag att både händerna och ansiktet domnade av. Jag gick en sväng på redaktionen, försökte väcka liv i mina
avdomnade fingrar och läppar och satte mig sedan för att skriva igen.
Då fick jag syn på hårddisken. Den var placerad precis framför mig, framför tangentbordet, under bildskärmen. Jag flyttade den och besvären försvann, och efter det såg jag till att sitta långt från alla hårddiskar.

Ett par år senare satt jag skrev nästa roman, ”Sprängaren”, och märkte sakta hur golvet började gunga. Det kantrade helt enkelt, särskilt när jag ställde mig upp efter ett längre skrivpass. Ibland snurrade hela världen. Jag blev extremt illamående, det hände att jag ramlade. Att stå upp och blunda var det inte tal om.
Givetvis gick jag till doktorn. Inte bara en, utan flera.
En virusinfektion på balanssinnet,
gissade någon. Whiplash, sa en annan. Jag testades för borrelia och hjärntumör och högt blodtryck, men vartenda prov var
perfekt. Jag var kärnfrisk.
– Spring en mil i skogen tre gånger i veckan i ett år. Är du inte bra då får du äta Prozac, sa den siste jag gick till. (Den siste, inte för att besvären försvann utan för att jag gav upp).

Hela vintern och våren var jag sjuk. Men så, under en lång semester på Irland, blev jag frisk. Världen slutade gunga och illamåendet försvann.
När semestern var slut satte jag mig, full av tillförsikt, vid datorn för att skriva min nästa bok, ”Studio sex”.
Två timmar senare hade jag full sjögång igen. Det var då jag fattade. Det var datorn som gjorde mig sjuk.
Insikten var förfärlig.
Försäkringskassan klassade mig som arbetsskadad och utredde åtgärder för min framtid. Sjukpensionering var den troligaste.
Själv mådde jag bättre så snart jag stängt av datorn. Jag skaffade en gammal skrivmaskin, och på den skrev jag första halvan av ”Studio sex”.
Sedan kom Försäkringskassan tillbaka med ett
erbjudande: jag kunde få prova en särskild bildskärm, specialbyggd av en expert, som inte gav några elektroniska eller magnetiska växelfält.
Det fungerade. Jag letade upp och tog hjälp av andra experter.
Det visade sig att hela vår fastighet i Stockholms innerstad var ett inferno av vagabonderande strömmar och elektromagnetiska fält. Vi hade kunnat flyga hem Apollo 13 på dem.
Jag ansökte om handikappbidrag från Stockholms stad för en elsanering av vår fastighet. Tjänstemännen på kommunen meddelade kort att elfält inte var något
problem och några åtgärder för att ta bort dem inte behövdes.Vad konstigt, svarade jag. Varför har ni då utfört en exakt likadan elsaning i era egna lokaler, så sent som för en månad sedan?
Ridå.
Kommunen betalade, jag blev frisk i stället för sjukpensionär, och tre månader senare började plötsligt ”Sprängaren” att sälja i sanslösa mänger.
Än i dag elsanerar jag alltid mina hus, fast nu betalar jag själv så klart. Alla mina datorer är strålsäkrade och min mobil har det lägsta SAR-värdet på marknaden.
Nu kommer jag till den cyniska poängen: Myndigheterna är oerhört medvetna om farorna med de elektriska fälten. Man är mycket noggranna att fälten ska elimineras – men inte när det gäller människor, utan bara djur.
Mer om det en annan gång.

Uppdaterad 25 aug 2008 14:00Publicerad 24 aug 2008 15:23

Annons:

Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/kronikorer/liza-marklund/liza-marklund-myndigheterna-struntar-i-elfaltens-faror

Ja, som sagt, nu verkar Liza inte längre lida av elallergi, som jag kan se!

Ramona