Vart tog debattlusten vägen? Viljan och modet att
diskutera och kritisera religioner?
Svenska kvinnor kämpade länge för sin rätt att få rösta, rätten till fri
abort och att få gifta sig med vem man vill.
Under decennier var Svenska kyrkan
en maktfaktor i Sverige och påverkade. Så är det tack och lov inte längre. Men
vi hade aldrig kommit så här långt om vi inte debatterat, diskuterat och
kritiserat religioner. Inte heller hade HBTQ rörelsen existerat om vi inte lyft
upp människors rätt till yttrandefrihet och demokrati.
Än idag finns det
kvinnoprästmotståndare och det får de lov att vara så länge de inte praktiserar
sin övertygelse i samhället. Idag har vi kvinnliga och homosexuella präster.
Hade vi verkligen haft det om vi inte kritiserat, debatterat och diskuterat
religionens betydelse och inverkan på människor? Knappast!
En gång i tiden i
Sverige brändes i första hand kvinnor på bål och prästerna stod bredvid och
hejade på. Detta ingöt skräck i befolkningen. Den skulle hållas i tukt och
förmaning.
I Israel finns ultraortodoxa judar, som för inte så länge sedan
krävde att kvinnor skulle sitta längst bak i bussen. Detta fick den resterande
sekulariserade judiska befolkningen att gå i taket och de gick man och kvinna
ur huse för att demonstrera mot detta ålderdomliga stenålderstänk. Nu är
ordningen återställd. Benjamin Netanyahu har nu också lagt fram ett förslag,att den obligatoriska militärtjänstgöringen i Israel även ska omfatta ultraortodoxa män och kvinnor, som hittills sluppit detta på grund av sin
starka religiösa övertygelse.
Sedan lång tid tillbaka skämtas det i teve, radio och i böcker om präster,
nunnor, pastorer, rabbiner och om påven. Och i länder med demokrati och
yttrandefrihet är detta ett fullständigt naturligt inslag i människors vardag.
Helt plötsligt börjar allt det som främst kvinnor kämpat för i årtionden sakta
men säkert smulas sönder. På grund av vad? På grund av att det kommit in en ny
dominerande religion i landet som heter islam.
På sextiotalet i Sverige fanns
knappt en enda muslim, nu finns hundratusentals. Moskéer växer upp i många svenska
städer och bekostas i regel av den stat, som av Carl Bildt och på Wikipedia kallas absolut monarki, men som i verkligheten är ett kvinnofientligt och diktatorstyrt
Saudiarabien. I landet får det endast finnas en statskick och det är islam.
Piskrapp, stening och dödstraff för att konvertera från islam tillhör vardagen i
landet. Folket ska hållas i tukt och förmaning.
I Sverige har vi
religionsfrihet och det betyder att Livets ord, som diskuterats, debatterats
och kritiserats kan utövas. I Sverige har vi Jehovas Vittnen, som avslöjats som
en sekt, där barns rätt inte tillvaratas på ett sätt som man gör i en
demokrati. Detta har Sveriges Rikes Lag löst, genom att vid blodtransfusioner
som ska rädda barnets liv, frånta föräldrarna föräldraansvaret under en kort
period för att rädda barnet. Plymouthbröderna är ytterligare ett skräckexempel
på där barn far illa under religionens förtryck. De tre sistnämnda har inte mer
än några tusen medlemmar i Sverige och därför inte tillräckligt mycket makt att
påverka Sveriges riksdag eller politik. Men vad hade hänt om Jehovas Vittnen
eller Plymouthbröderna eller Livets Ord hade haft över en halv miljon medlemmar
och en ständig tillströmning? Om de startat ett parti och tagit sig in i
riksdagen och börjat stifta lagar som passar deras religion, hade vi då
diskuterat, debatterat och kritiserat dem?
I stället för en debatt om religionen islam har ett enda ord tystat allt
och alla, ordet är islamofobi. Som att sekulariserade människor bara genom att
se en kvinna i niqab eller burka skulle frysa fast i marken och börja skrika
hysteriskt.
Varför var det fullständigt normalt att kritisera, debattera och
diskutera påvens hårdnackade motstånd mot att katolska män skulle använda
kondomer? Och som tur var fungerade kritiken, debatten och diskussionen även
den här gången. Påven gick efter hårt tryck ut 2010 med på att kondom bör användas i vissa fall och då fick också västvärldens befolkning kunskap om hur
viktig kondomen är för att skydda sig mot sexuellt överförda sjukdomar. Hade
påven släppt på sin benhårda religiösa inställning om detta inte hade
debatterats, diskuterats och kritiserats?
Idag efterlyser hundratusentals människor i Sverige en öppen
debatt och diskussion om islam och lika många undrar varför den inte kommer.
Uppdrag granskning har hittills haft ett belysande program om vad som händer
hos imamer när de inte vet att kameran är på. Efter det programmet trodde många
att nu kommer debatten och diskussionerna om islam, men återigen lades locket
på.
Inom alla världsreligioner finns ett kvinnoförtryck som iklär sig olika
skepnader och detta måste vi andra som bejakar HBTQ, kvinnliga präster, lika
rättigheter och skyldigheter för båda könen, sekulariserade stater och som
värnar om barns rättigheter diskutera, debattera och kritisera varje dag i
resten av våra liv. Demokrati och yttrandefrihet är värt att kämpa för varje
dag!
 |
| Läs Sidneys Times om bilden. |
Rösta på höger sida: Ja tack till debatt om alla religioner!
Nej, tack till debatt om alla religioner!
Ramona Fransson
Debattör och författare
Debattör och författare