Skriver verklighetsbaserade deckare med samhällskritisk attityd.Trilogin "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" Begynnelsen, Gärningen och Uppgörelsen på Storytel och överallt där du kan köpa eller låna böcker och e-böcker. Den är tuff, spännande och aktuell med tanke på alla sexbrott som vi kan läsa om varje dag. Den är verklighetsbaserad från svenska fall.
söndag 31 mars 2013
Du är så ful! Ta livet av dig! Det är inte mobbing! Detta är grov psykisk misshandel!
Den här videon har enligt uppgift från Facebook spelats in en månad innan flickan tog sitt liv. Lyssna noga på vad Linn säger i filmen!
Jag skulle önska att den visades för alla skolbarn i hela Sverige, undantaget blir de religiösa friskolorna som tyvärr får lov att finnas trots att de hjärntvättar redan barnen från födseln och får betalt av oss skattebetalarna för att göra det.
Nu till flickan som tog sitt liv, Linn Nyman. Hur tänker barnen som skriver kommentarer som: "Du är så ful! Ta livet av dig!" ? Hur gammal är barnet som skriver något sådant? Hur mycket koll har dennes föräldrar på vad deras barn gör?
Varför börjar inte ALLA lektioner varje morgon i Sverige med att man diskuterar mobbing ( egentligen fel ord, eftersom det handlar om grov psykisk misshandel och borde lagstiftas för vad det är), respekt för varann. Lärarna borde berätta om vuxna som låtsas vara barn på nätet och på så sätt lockar till sig dem, om pedofiler och viktigast av allt: Hur bemöter man sin medmänniska? Om alla barn redan från förskolan får med sig detta varje dag kanske det blir bättre och att något måste göras är ju glasklart.
Tänk dig att du varje dag skulle gå till ett arbete där dina kolleger gör ditt liv till ett helvete! Varje dag blir du sittande ensam på kafferasten, ingen vill sitta vid ditt bord. Varje dag har någon gömt dina arbetsuppgifter eller smetat ner dem med kletig marmelad. Varje dag kan du på Facebook läsa nedsättande ord om dig som person. Varje dag läggs det ut foton på dig i olika situationer och vid varje foto står kränkande ord om dig. Skulle du verkligen vilja ha det så här på din arbetsplats?
Skulle inte du, som den vuxna människa du är, ringa facket, gå till chefen eller på annat sätt få stopp på detta? Jo, det tror jag nog, men vad gör en elev som är tio till tolv år? Som inte ens hittat sin egen identitet, som vem är jag? Vi kan inte älska alla, inte heller trivas med alla, men vi kan lära oss en livsviktig sak och det är att respektera varandra oavsett hur olika vi är. Vi är inte det klonade fåret Dolly, där alla ser likadana ut, låter likadant, klär sig likadant eller har samma utseende. Vi är olika och måste, redan från det att barnen är små, få dem att se och respektera olika åsikter, utseende och beteende. Allt måste handla om att inte såra eller skada andra.
Så när kommer ordet mobbing att istället bytas ut till grov psykisk och fysisk misshandel och ses för vad det egentligen är? När?
Vi måste våga se hur det ser ut på skolorna idag. Vi måste tvinga rektorer och lärare och föräldrar att engagera sig i vad som händer under en skoldag. För det är faktiskt en arbetsdag för hundratusentals barn varje dag...
Det är alldeles för många unga som tar livet av sig i Sverige och borde anses som en nationell katastrof. Det får bara inte fortsätta så här!
Ramona
fredag 29 mars 2013
tisdag 26 mars 2013
Framgångsrik! Ung! Vacker! Blogg! Twitter! Eller vad händer annars?
Idag ser samhället väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde för bara 15 år sedan. Då var det spännande med det nya, internet och datorer. Mobilen gjorde sitt intåg.
I samma takt som nätet och mobilen och numera iPaden och smartphonen och iPhonen och e-böckerna och nedladdningsbara Mp3 böcker och... så har tusentals arbetstillfällen försvunnit.
Borta är postkontoren, där man lämnade in och hämtade paket, köpte frimärken och pratade bort en stund med grannarna. För tro´t eller ej, men varje bostadsområde hade ett postkontor. Bankerna hade personlig service, du lämnade in spargrisen, fick mynten uppräknade och satte in kontanterna på kontot. Idag finns det en del bankkontor kvar, men istället för att stå med en levande människa och konversera stoppar du in pengarna i den omvända bankomaten. Det har blivit en banko-tar-maten. Men det gäller bara sedlar.
Förr när du ringde till olika myndigheter fick du en levande röst i örat, nu får du välja mellan att trycka olika siffror för att ånyo få en ny inspelad röst och återigen välja ett nummer.
Idag tittade jag på Malou Efter Tio som intervjuade två framgångsrika, vackra unga bloggerskor. Tyra Sjöstedt per telefon och PT-Fia som satt hos Malou i soffa. Båda dessa kvinnor hade blivit utbrända eller gått in i väggen, ett uttryck man också använder.
Vi vet redan sedan tidigare att Blondin Bella råkat ut för samma sak och vi vet också att de som följer många av dessa bloggerskor är i de flesta fall unga tjejer mellan 10 år och uppåt. Har dessa bloggerskor ett ansvar för vad de förmedlar på sina bloggar? Ja, det tycker jag nog att de har. Av vad jag kan se använder både Tyra och Fia botox för att förstora sina läppar, rätta mig om jag har fel. Men jag tycker att botoxläppar har ett likartat utseende. Är det bra att spruta in botox i läpparna? Tja det beror på, är du i fyrtioårsåldern och har ett arbete där du måste visa upp ett vackert ansikte titt som tätt är det kanske ett måste idag om du vill kunna försörja dig som kvinna, men att göra det som artonåring, tycker jag nog är dumt, med tanke på att då måste du fortsätta och fortsätta och hur kommer läpparna se ut när du är femtio år?
Många av dessa bloggerskor lever på sin blogg och på det de förmedlar i den. Företag som vill få sina produkter synliggjorda vet att med ex antal tusen besökare på en sida har de en stor chans att få sina produkter sålda och därmed får blogginnehavaren betalt.
Allt handlar till syvendes och sist om att försörja sig, men bloggen blir också en slags livskick om att man finns och syns. De nya sociala medier, som idag har miljoner följare runt om i världen, har blivit en slags icke-plats, ett icke-liv. Är de verkligen på riktigt? Vad händer om någon drar ur sladden på världens servrar? Finns vi kvar då eller har vi alla plötsligt blivit osynliga?
Igår läste jag i Aftonbladet att Lennart Ekdal, en mycket kreativ journalist som varit med på TV 4 sedan starten, nu har tackat för sig och ska starta ett nytt teveprogram, Brottcentralen, i Aftonbladets webb-teve. Förvånat läste jag om ett teveprogram som redan nu finns på webben, men bara där. Du kan titta på programmet i din dator, iPad och mobil. Min första tanke var: Att om tjugo år finns inte längre några teveapparater.
Många skakar säkert på huvudet och säger jodå visst kommer tv-burkarna att finnas kvar. Men titta dig omkring i din stad, hur många telefonkiosker finns kvar? Nä, just det!
Vi lever i en föränderlig värld, där människor ständigt söker sig själva, ett sätt att försörja sig på, ett arbete, en lägenhet, någon att älska och någon att bli älskad av. Detta har vi gjort i tusentals år och det kommer vi att fortsätta med, men att vi kommer till skada i vår själ och kropp på vägen till framgång, lycka och allt som det för med sig, det får vi numera räkna in i notan. Hur stor notan blir vet vi oftast inte förrän det är försent att betala den.
Ramona
söndag 17 mars 2013
En fantastisk kväll. Thommys födelsedag!
Vi tog vagnen till Korsvägen för vi var på väg till Rondo. Här skulle det vankas middag och After Dark.
På bordet fanns flagga och levande ljus. En av Christer Lindarws äldsta medarbetare kom förbi och gratulerade Thommy. En fantastisk fin gest!
Och vi hade Sveriges mest fantastiske kypare vid namn Lasse S. En helt otroligt serviceinriktad och trevlig person som förgyllde hela kvällen.
Här står Lasse S med Thommy och de hade görkul...
Och det otroliga var att när vi steg ut ur Rondo hade vintern återvänt till Göteborg med snö...
Men vad gör väl det när kvällen var så lyckad.
Och After Dark kan inte göra någon besviken. De var fantastiska. Jag och alla vi andra älskar dem besinningslöst!
Har du möjlighet att se dem så gör det! I kväll var det fullsatt. Och det är inte alls konstigt. After Dark ger en oförglömlig show! Vilka kreationer! Dansnummer! Komik och musik som får dig att lyfta ur stolen!
Tack till alla på Rondo som gav Thommy, Mia, Inger, Kenneth, Gun-Britt och mig en oförglömlig kväll!
Ramona
onsdag 13 mars 2013
Adolf Hitler Ondskans förförelse
Jag har tittat på en serie i tre delar på SVT 2 "Adolf Hitler Ondskans förförelse", som handlar om hur Hitler kom till makten.
Frågan, bland många som ställs är, hypnotiserade Adolf Hitler miljoner människor? Nej, självklart inte. Men vad var det som fick miljoner människor att stå och skrika, gråta hysteriskt, vinka med hakkorsflaggor och dyrka denne lille man?
Jag tror inte att det finns ett svar, inte ens två, utan säkerligen lika många svar som det finns människor.
Barnen på bilden till vänster låtsades inte Hitler krama eller älska. Nej, dessa barn hatade han. Barnen var judar, handikappade eller romer, och han hatade dem med en innerligt som går över alla normala människors förstånd. Det Adolf Hitler inte ens kunde stava till var två ord och dessutom visste han inte vad de betydde i realiteten: Kärlek och empati.
Många vet kanske inte att Hitler startade med att mörda tyska medborgare. Sådana människor som han inte ansåg var till gagn för det nya Riket. Sakta men säkert intalade han det tyska folket att svaga människor var värdelösa och en belastning. Hitler gjorde jämförelser med hur det ser ut i naturen, där enbart det starkaste djuret överlevde. I djurvärlden fanns ingen empati eller barmhärtighet. Där stöttade inte andra tigrar en tiger som hade tre ben. Den slets i stycken av de andra tigrarna och så skulle vi människor också bete oss. För vad annat var vi än djur?
Idag har det funnits och finns ledare som drömmer om att bli en ny Hitler. De är alltför många, men de kommer aldrig, tack och lov att bli en ny Hitler. Dessvärre åstadkommer de stor skada och bedrövelse enbart med sin blotta existens. Irans Ayatolla Seyyed Ali Khamenei är en av dem som drömmer att få styra över människors liv och han kan göra det så länge kunskapens träd inte vattnas och inte får växa fritt.
Det finns gott om psykopater på vår jord. De kan både vara kvinnor och män. Det är inte så att de har en skylt om halsen där det förkunnas att "Jag är en psykopat", inte heller har de en inskrift i pannan som berättar vilka planer de har. Dessa psykopater kan vara charmanta, karismatiska och har det man kallar talets gåva. De manipulerar sin omgivning och lovar bragder som man knappt har sett. Och när dessa psykopater lyckas med en av alla sina utlovade bragder, vilka kan vara så enkla som att ge folk mat för dagen, är dyrkan total.
En riktigt äkta psykopat som de flesta känner väl till är den unge Nordkoreanen, Kim Jong 11 som efterträdde sin far. Denne maktgalne unge man har redan avslutat vapenvilan med Sydkorea, vilken inte skrevs under men väl fanns. Nu vill denne unge dåre starta krig med kärnvapen. Kommer Kim Jong att göra detta? Ja, det tror jag han gör, för han har inte alla hästar hemma, inte ens i stallet!
Se på hans ögon och han ser allt annat än frisk ut!
Alla dessa galna män har folket under en enorm press. Folket vet kanske inte ens att jorden är rund!
Men en sak är säker: Ingen av alla dessa psykotiska diktatorer har det som behövs för att styra ett land och bli en demokrati. Ingen av dem har empati. Ingen av dem vet vad kärlek till ens nästa betyder.
Stalin var ett stort svin, Hitler var ett stort svin, Mussolini var ett stort svin och ja, så här kan jag hålla på. De stora svinen tar bara inte slut... de dyker upp igen å igen å igen... Vad kan då göras för att förhindra deras makt? Jag tror på en enda sak: KUNSKAP!
När människor får yttrandefrihet, lära sig läsa, skriva och räkna, får lära sig om andras kulturer, om andra länder och sin egen RÄTTA historia, ja då får mänskligheten en chans. Vi kan slå ihjäl diktatorer med kunskap, men inte med vapen...
Ramona
