Det som stör mig är att politikerna själva givit sig förmåner i sitt yrke som inga andra yrkesgrupper ens kan drömma om att få. Full pension efter tolv år i yrket, fri bostad i en stad där bostadstillgången i city är närmast obefintlig och frikostiga traktamenten, för att nämna några skattefinansierade favörer.
I boken läser man också att precis som med många andra yrken, såsom läkare, journalist, skådespelare med flera, ärvs dessa yrken i lika stor utsträckning av barnen som inom politiken. Ta till exempel Leif GW Perssons dotter. Pappa är berömd deckarförfattare, dottern satsar på samma yrke och helt naturligt får dottern hjälp med att ringa på de rätta dörrklockorna. Inget konstigt med det!
Hela livet går ut på att skaffa sig ett kontaktnät. Lill-Babs döttrar, förutom Monika den förstfödda, är alla inom showbusiness. I går på Postkodmiljonären i TV4 satt den tävlande och var från Göteborg, en jättekul och duktig kille. Hans morfar är Arvid Carlsson och delade Nobelpriset i medicin med två andra år 2000. Och inte helt ovanligt var Arvids sonson också läkare och forskare.
Det är så det sett ut i hundratals år. Så allt handlar om vilka föräldrar du får. Naturligtvis finns det barn som vuxit upp i kolossalt intellektuella hem och trots det hamnar snett, men det är bara undantagen som bekräftar regeln. Och självfallet är det också tvärtom, barn som fötts av lågutbildade och strulpelle-föräldrar har trots detta lyckats ta sig fram i livet.
I vilket fall var det en mycket intressant bok som berättade om demokratins uppkomst. Hur den sedan spreds i Sverige och att allt kanske inte är som det ser ut. Det som en gång startade som en folkrörelse är idag inte mer än en handfull tappra ideologer och att intresset för att rösta i val sakta men säkert går neråt.
Är du intresserad av politik, demokratins uppkomst i Sverige och hur det ser ut med dagens nya adel (yrke) politiker, ska du definitivt läsa den här boken!
Ramona