Jag minns mitt första valår 1976 och jag var tjugo år. För mig kändes det spännande att få delta i ett val. Det var så jag kände att jag gjorde skillnad för samhället, att rösta.
Före 1976 hade jag inte varit särskilt intresserad av politik men nu ansåg jag att det var min skyldighet att sätta mig in i vad partierna representerade.
Eftersom jag hade sett att kommunism inte fungerade i verkligheten, fanns det inte på kartan att rösta på VPK ( som dagens Vänsterparti hette på den tiden) Vänsterpartiet Kommunisterna. Inte heller Kristdemokraterna eftersom de sa nej till fri abort. Centern på den tiden var till för bönderna och det var inte jag, bonde alltså, även om jag var född i Borås och därmed kallades för P-bonne! Folkpartiet var flummiga och otydliga och kvar fanns socialdemokrater och moderaterna. Jag läste på så mycket jag orkade men var fortfarande osäker ända fram till debatten i SVT mellan Olof Palme och Gösta Bohman.
Efter den debatten var jag tvärsäker och jag röstade på moderaterna. Aldrig någonsin hade jag träffat på en partiledare som Olof Palme. En översittarattityd och arrogans av sällan skådat slag. För mig framstod Gösta Bohman som ärlig, ödmjuk och mänsklig. Vad jag också blev arg över var att sossarna samarbetade med facket och många av dem var illröda kommunister. Alltså röstade jag med hjärtat. Att på den tiden rösta på det blåa partiet, borgarna och arbeta som sjukvårdsbiträde var som ett rött skynke för många. Men jag stod på mig. Även om jag kom från ett fattigt arbetarhem, var barn till flyktingar från andra världskriget och förväntades att rösta på sossarna. Jag är nämligen väldigt envis!
Idag ser världen väldigt annorlunda ut mot vad den gjorde 1976 och därmed kommer årets val bli mycket fulare och oärligare än på den tiden. Jag har också lärt mig genom alla dessa år att "politik är inte att vilja förändra" utan "politik är att söndra". Det är oftast genom erfarenhet som man blir klokare.
De fyra sista valomgångarna har jag inte berättat vad jag röstat på (eller ljugit om det) eftersom jag har sett att man blir stämplad och det är inte demokratiskt alls. En stor artist i Sverige är Claes Eriksson från Galenskaparna och när han har fått frågan vem han röstar på har han svarat att han inte röstar. Om så är fallet är det galenskap, för om alla tänkte som Claes skulle det bli anarki. Däremot har Claes Eriksson tydligt visat vad han inte tycker om och det är reklam i TV, därmed visas inga av hans program i kommersiell teve.
Däremot tror jag att Claes Eriksson gör rätt i att inte berätta vem han röstar på, ( för jag tror att han röstar) för han har också sett hur kända människor som berättar hamnar i olika fack. Och som en entertainer vill man inte stöta bort någon och det kanske man gör om man högt och ljudligt berättar på vilket parti man lagt sin röst även om alla partier drömmer om att få en stor folkkär kändis att berätta.
Idag har undersökningar visat att de flesta journalister som arbetar på rikstäckande tidningar vurmar för miljöpartiet, sossar eller vänstern. Därmed blir också deras gamla hållningssätt, att vara neutrala, som bortblåst.
Inom politiken pågår ett ständigt räv- och rackarspel. Det finns inget som heter "ärliga och raka svar" allt är ett enda kackel, floskleri och löften som inte kan infrias. För att ett parti ska få igenom sin politik krävs att det partiet får över femtio procent av rösterna annars gäller det att kompromissa och som de flesta redan vet blir aldrig alla nöjda i en kompromiss.
Jag är övertygad om att det här valet kommer att gå till historien som ett av de smutsigaste och våldsammaste valen på årtionden. Det står enormt mycket på spel förutom makt och pengar. Prestigen är en av de allra viktigaste komponenterna i detta val. Alltså hur vi väljare värderar det som politikerna hittills gjort för oss.
Och det partiet eller partier som kommer förlora i det här valet, och ju större förlust desto värre, vet att de har gjort något galet. När alla röstsedlar är räknade och vi vet vem som vann kommer förlorarna att dels byta ut sin/a partiledare och dels ha långa,långa utredningar om vad som gick snett.
Om vi som röstar blir vinnare eller förlorare vet inte vi heller förrän efter valet, men att man skall rösta tycker jag är självklart. Det är nämligen bakom valskärmen som du är bossen och enda gången du har yttrandefrihet på fullt allvar! Missa inte den chansen!
Ramona