Två kvinnor på bilden. Två skilda världar. Vilken av kvinnorna vill jag vara? Självklart den fria och med fri menar jag att jag har ett klädesplagg som jag får lov att ta av mig när jag vill och var jag vill. Det kallar jag klädesplagg. Det som kvinnan till höger bär ( Kan ju också vara en man. Ingen ser vem det är) är inte ett klädesplagg, utan en kvinnokränkande religiös utstyrsel, (vilket många säger inte har ett smack med Koranen att göra utan att männen hittat på det. Vet inte vilket som är sant då jag inte läst Koranen utan bara citat som påvisar detta och vet inte heller om det är påhitt eller sant. Någon annan kanske vet mer?) som i första hand utmålar alla män till potentiella våldtäktsmän och i andra hand kvinnan som ett ting, en privat egendom till en man.
I takt med att fler och fler djupt troende muslimer kommer och bosätter sig i Sverige ser jag fler och fler både kvinnor och bebisar (flickor) insvepta i dessa religiösa symboler. För mig är det som att Sveriges demokrati, yttrandefrihet och strävan efter jämlikhet sakta men säkert går baklänges in i framtiden.
I Sverige finns religiösa friskolor, så också i Storbritannien. Det som har pågått under ett antal år i Storbritannien är att de muslimska friskolorna tagits över av militanta muslimer. Av rädsla för att i media bli uthängd som islamofob eller rasist har de ansvariga myndigheterna hellre blundat och låtit detta pågå. Här är länken till nyheten som sprids i Brittiska tidningar och de är på engelska och har kallats för den "Trojanska hästen".
I dagarna har nya avslöjanden om än värre kränkningar uppdagats i Storbritannien i Rotherham. Nu handlade det om sexslavhandel och övergrepp mot försvarslösa barn i allmänhet. Samma sak har upprepats. Myndigheterna har känt till övergreppen i minst sexton år men av rädsla ... ja, jag vet det är tjatigt, men det är sant ... för att kallas islamofober har de böjt ner huvudet, struntat i att barns liv förstörts enbart för att inte hängas ut i media.
Gör svenska myndigheter samma sak?
Förklaringen på uttrycket Trojanska hästen.
Det är en skrämmande läsning och det jag hela tiden funderar över är: Pågår detta i Sverige och andra västländer också? Kommer våra myndigheter göra samma sak? Blunda och låtsats som om allt är okej? Och i så fall varför? Är det att vara rasist när man vill att flickor och unga pojkar, kvinnor och homo-bi- transsexuella ska ha rätten över sina egna liv? Om svaret är ja, tja då är jag rasist. Är man islamofob, om man anser att dessa religiösa svepningar är kvinnoförnedrande? Tja, då är jag islamofob.
Är detta vad vi ska återvända till?
Jag tänker följa utvecklingen av vad som händer i Storbritannien och i det här fallet Birmingham. Om det finns andra städer i Storbritannien där det också pågår ett smygövertagande av skolor i syfte att islamisera dem har inte framkommit ännu, men eftersom utbildningsministern i Camerons regering nu på allvar tagit tag i frågan blir det förhoppningsvis en djupdykning runt om i landets alla skolor.
I Sverige pågår en mängd underliga diskussioner som är allt annat är konsekventa. Rasifiering är en av dem och de handlar i stort sett om att "vita män" (svenska i synnerhet) är ett makthungrigt och elakt patriarkat som helst ska försvinna. Hur detta ska uppnås lämnas inga större fantasifulla lösningar om av bland annat F! eller Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Men att dessa män är problemet för kvinnorna stärks med olika teser lika oförklarliga som varför månen kom till.
Mina upplevelser av svenskar, från det att jag fick mitt svenska medborgarskap vid sju års ålder, 1963, är att de flesta jag mött är hyggliga och omtänksamma människor. Orsaken till att jag inte fick svenskt medborgarskap förrän jag började skolan, trots att jag föddes i Sverige, var att mina föräldrar var flyktingar från dels Polen och dels dåvarande DDR, Östtyskland och de hade inte fått medborgarskap trots ett flertal försök. Och än idag är jag djupt tacksam över att det på den tiden var staten som var skolans överhuvud. Alla skolor var likvärdiga, alla fick lära sig samma saker. Visserligen försökte min biologiske far undanta mig från ämnet , Kristendomskunskap, genom att sätta mig i en hebreisk skola under dessa lektioner, där en rabbin såg till att jag satt längst fram och passade på så ofta han kunde att utdela rapp över mina händer för dåligt uttal, som han sa. Senare förstod jag att orsaken handlade nog mer att min mamma var icke judinna och född i Hitlers Rike. Så trots det barn jag var fick jag utstå de vuxna judarnas avsky för min härkomst. Inte alla judar var av den kaliber ska också poängteras.
Idag har vi i Sverige religiösa friskolor, vilket jag tycker är bland den sämsta idén Sveriges politiker någonsin har skapat när det gäller att värna om barnen, som alla säger sig vilja göra men inte alls gör med detta påfund. Hur många i Sverige hade accepterat politiska friskolor? Eller anarkistiska friskolor? Friskolor enbart för Hells Angels barn? Eller Bandidos barn? Tror knappast att någon hade ansett detta hade varit en lysande idé. Så varför i jösse namn ha religiösa friskolor?
I Aftonbladet 2007 fanns en artikel om just Plymouth-brödernas mentala övergrepp på barnen i och med att de fick starta sin egen skola. Därefter har det varit dödstyst om religiösa friskolors vara eller icke vara. Varför då? Vad hände? Vem ändrade på debatten?
Om barn går i skolan med olika trosinriktningar, med homo-bi-transsexuella, pojkar och flickor tillsammans från olika kulturer, borde detta ge barnen en mycket större insikt och tolerans för varandras olikheter. Om barn däremot enbart träffar likasinnade, möter samma värderingar, ( inte alltid toleranta dessutom) blir dessa barn hjärntvättade och inskränkta. Man formar barn när de är små och sedan är det svårare att omforma dem som vuxna.
Så för min del är det hög tid att vi starkt och bestämt ifrågasätter religiösa friskolor och slåss för att alla barn i Sverige ska få vara fria och självtänkande människor. Om vi inte gör det kanske vi också får ett Syrien, Irak, Pakistan eller Nigeria. Vill vi det?
Ramona Fransson
Författare och vresig debattör med humanitet som högsta prioritet.