Den här gången gjorde vi ett besök i Arguineguin och i den staden har Mogans kommun sina stadskontor av olika slag. Här hade också en författarkollega till mig, Mari Jungstedt en lägenhet på den tiden när hon var tillsammans med en norsk kille, som hon också skrev en deckare med.
Vi har träffats några gånger men jag känner henne inte. Vi författare har ett ensamt jobb, men jag har två som är mina favoriter och det är Carin Gerhardsen och Dag Öhrlund. Dag är den jag träffar så ofta det går. Helt underbar vän.
Ytterligare ett hotell som verkar tomt som vi passerade i taxin på vägen till Arguineguin. Hotellet på bilden ovanför verkade inte heller ha några gäster.
Just namnet på staden: Arguineguin, har vi alltid haft svårt för och kallat den Aginagin, för det är enklare.
Den här bilden hör ihop med den översta och stranden är väldigt fin. Vi vet inte om det är hotellets egen eller om den är till för alla. Någon kanske känner igen sig och vet.
När vi passerat hotellet med den fina stranden kom vi fram till den här restaurangen som har en fantastisk utsikt och serverar fisk. Den var inte öppen. Kanske på kvällar.
Den här poolen ligger bredvid fiskerestaurangen och var väldans skitig, så jag tror knappast någon ville bada i den. Men just utsikten när restaurangen är öppen måste ju vara rena drömmen. Ja, maten ska ju var god också.
Jo, den här restaurangen var öppen i alla fall, och den låg också på vägen ner från hotellet med den fina stranden.
Här står Thommy och hänger och bakom honom står ett väldigt fint hotell med balkonger där vi fick idén till vår egen altan. Glasaltan. Tyvärr verkade även det hotellet stängt.
Vi promenerade vidare och då kom vi till den andra stranden. Den har vi aldrig tyckt om. Den ser tråkig ut med sin mörka sand och klippor bakom. Men med EU:s pengar ska Mogan göra ytterligare strand. Hoppas den blir mer inbjudande.
Ytterligare ett foto av den stranden. Det låg folk både på stranden och i havet. Så några gillar den. Det finns också solstolar att hyra, men det verkade ingen ha gjort vid det här tillfället.
Vid hamnen ligger räddningsbåten som brukar åka ut för att hämta migranterna som anländer i gummibåtar. Men nu finns inte lägret kvar som de hade upprättat på kajen.
Ett foto på gatan som ligger längs stranden. Det ser folktomt ut men faktum var att det promenerade en del folk, som jag väntade ut tills de passerat.
Den här tvärgatan passerade vi på vägen när vi promenerade i riktning mot centret. Inte särskilt vackra hus. Det är en blandning av det i vissa delar. En del hus, jättefina, andra rena rucklen.
Trots bristen på turister verkar hoppet finnas kvar, som tur är. Det byggs både lite här och där. Renoveras också.
När vi gick över bron till centret ser vi den här rondellen med det läckra konstverket som jag tycker liknar bakdelen på en val.
Den här Kina-restaurangen såg verkligen inbjudande ut och med en pampig entré. Den finns på vägen mot bron.
Även interiören i Kina-restaurangen var verkligen inbjudande. Men vi åt aldrig där. Vi tog en Club sandwich i centret senare.
När vi såg detta trodde vi först att det här var verkligen en annorlunda busskur tills vi förstod att det var uteserveringen som tillhörde restaurangen tvärs över gatan. Och den kommer på bilden under den här.
Som sagt, här är restaurangen som de tvärs över gatan antingen hämtar sin mat och dryck själva eller får den serverad. Festligt!
Nu är vi på centret och det var relativt tomt om vi jämför hur det såg ut 2018. Men återigen har vi, och säkert många fler, hoppet kvar att vaccinet gör sitt och att samtliga mutationer far sin kos.
Här intog vi vår Club sandwich och den var god. När vi skulle betala tog vi upp vårt kort men där tog de bara cash, och som tur var hade vi det också. Dock tar de flesta restauranger kort.
Det här stället var till salu, likt en hel del andra ställen inne på centret. Många är de företagare som fått se sina affärer och restauranger gå i konkurs.
Här en restaurang som i alla fall hade öppet. Alltid trevligt att se.
Här tränade ett par styrketräning och lyfte rejäla tyngder.
Denna restaurang inne i centret var både till salu eller att hyra. Man får ju hoppas att det är någon som nappar.
Och som brukligt är har varje stad en egen polisstation. Det är något vi hade en gång i tiden i Sverige. I Göteborg hade vi ett flertal, men nu bara ett enda polishus som täcker hela Västra Götaland. Resten kan ni tänka själva.
Jag avslutar med fotot på en krabba, men det tog jag från piren i Puerto Rico där vi passade på att sola och bada under veckan. Nu är det sista veckan vi är här och åker hem på söndagen den 7 mars. Får se vad "Veckan som gått!" kommer handla om den 8 mars.
Här lite information om vad som hänt under veckan via nättidningen DagNatt Gran Canaria.
Mottagningscenter för migranterna är nu klara.
Skolstarten i september 2020 blev hårt kritiserad, men det har visat sig att smittspridningen blev inte så stor eftersom de var noga med att hålla eleverna på avstånd från varandra och munskydd har ju varit obligatoriskt ända sedan mars 2020. Eller kanske tidigare.
Det diskuteras
också ett vaccinationspass. Även i Sverige förs diskussionen. Det är nog inte troligt att det gäller för dem som stannar i Sverige och inte vill resa och därmed kanske inte heller har valt att vaccinera sig. Vi får väl se hur det blir.
Antal smittade på Gran Canaria, Mogans kommun, där Arguineguin, Puerto de Mogan och Puerto Rico ingår. En smittad under hela perioden! En enda!
Nu önskar jag alla en härlig start på den nya veckan och att våren kommer och hälsar på för alla. Och var rädda om varandra!
Ha det gôtt!!
Ramona
