torsdag 19 mars 2009

Kusingifte ökar risken för fosterskador

Uppdrag granskning ställde den förbjudna frågan, som de kallade den. Frågan som inte ställs till det gifta paret är: Är ni släkt?

Uppdrag granskning ställde frågan på grund av att det genom norska och engelska forksningsrapporter påvisats att barn som föds av makar som är släkt med varandra, som till exempel kusiner, oftare föds med svåra neurolologiska skador.

I Norge och Storbritannien har man valt att INFORMERA. i Sverige har man valt att STICKA HUVUDET I SANDEN. Så ovanligt!

I Sverige för flera hundra år sedan var det troligen också vanligt med kusingifte, av precis samma skäl som många andra folkslag i världen, det ekonomiska skälet. Men troligen också av praktiska skäl eftersom det i Sverige på 1500-1700 talet var långt mellan byarna och man såg med skepsis på de som var utsocknes. Detta trots att det inte blev tillåtet med kusingifte förrän 1845. Kanske var det därför ordet "Byfåne" myntades i Sverige på den tiden.

Men att idag inte upplysa om att giftermål mellan kusiner kan öka riskerna för neurologiska sjukdomar hos barnen är inte rasistiskt.

Till och med i Saudiarabien, som är landet där många kusiner ingår äktenskap, upplyser myndigheterna om riskerna och erbjuder paret blodprover för att se om de bär på gener som kan ge barnet skador.

I Sverige verkar modellen vara: Varför ta upp känsliga frågor? Herregud det kan ju för allt i världen bli besvärligt att tillhanda hålla svaren.

Eftersom gravida kvinnor får frågor om alkohol och tobaksvanor kan man väl ställa frågan: Är du och din man släkt på något vis?

Naturligtvis vore det absolut bästa att redan starta informationen i skolans sexualundervisning. Där det klart och tydligt ska framgå att riskerna med att få barn med neurologiska skador ökar om man gifter sig med någon i släkten.
Vad skulle problemet vara i att ha med det i undervisningen? Ingen alls som jag ser det!


P.s Glöm inte namninsamlingen för Elisabeth Hermon. Länken finns på höger sida.D.s

1 kommentar:

  1. Jag har en väninna som gift sig ned sin kusin och fått barn med honom. Detta ämne har jag aldrig (vågat) diskutera med henne. Båda två är etniska svenskar, det handlar inte om något arrangerat äktenskap på något vis. Men han har varit hennes livs stora kärlek sedan barnsben. Personligen har jag någon inre spärr som hindrar mig att ens komma på tanken att inled en relation med en släkting. Detta, trots att jag är adoptivbarn, och alltså inte har "blodsband" till mina kusiner.
    Å andra sidan är det kanske så att man känner sig besjälad med en släkting. Av och till läser man om hur t ex halvsyskon, som växt upp ovetande om varandra, träffas och tycke uppstår. Det är ju ganska vanligt med äktenskapstycke, se bara på Victoria och Daniel =). Men i det fallet har ju verkligen ätten Bernadotte begåvats med nytt, friskt blod, tack och lov.
    Och vid närmare eftertanke hade min dotter en kompis, vars föräldrar (också svenska) var kusiner. Det kanske inte är så ovanligt? Konstigt, är det i a f, enligt mig.
    Vad fin din blogg blivit, förresten!

    SvaraRadera