torsdag 28 maj 2009

Tick tack för den här artikeln om Dawit Isaak.

Ja, det är bedrövligt vilken verklighets uppfattning vissa journalister lever och hycklar i!

Läs den mycket intressanta artikeln om Dawit Isaaks här om hur han arbetade som städare i Sverige inte som journalist.







Mött nån gröngöling nån gång?


Jag trodde alltid att det var benämningen på en människa som var ny på jobbet. Allvar!


Sedan flyttade jag ut på Tjörn.



Lätet hörde jag innan jag såg fågeln, det var ett skriande och lät likt två fåglar som slåss.


Den flyger som när man kastar iväg ett pappersflygplan med full kraft.
Glömde säga: Den är vacker, väldigt vacker.




Förutom Gröngölingen har vi också:

Större hackspett. Väldans trist namn på en så fin fågel. Betänk vilka namn floran har och om en hade kallats Större ros.

Vi har också ugglor, råddjur, grävlingar, möss, kor, får , höns, alldeles i omgivningarna.

Det kallar jag att vara lyckligt lottad. Varje morgon, som i morse till exempel, går jag ut på altanen tittar ut över havet och känner mig oerhört priviligierad. Min dröm som barn var att få bo vid havet.

Den drömmen lyckades jag uppfylla tillsammans med min man. Och det var inte genom att spela på hästar eller Lotto!

Därmed inte sagt att det är fel att få sin dröm genom att man vinner pengar.

Det är ju inte så att man per automatik får sin dröm uppfylld även om man jobbar röven av sig!

Det kallas " Livet" och gör gött ibland men också jävligt ont. Men det är ALDRIG rättvist, glöm aldrig det!

Mina deckar + självbiografi finns numera i pocket från 39:-...

Adlibris

Bokus

Bokia.se

CDON

Ha en skön torsdag!

Ramona

5 kommentarer:

  1. Nästan 210 000 personer har skrivit under den namninsamling som under de senaste veckorna cirkulerat i kampen för att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fri.
    (TT inrikes 2009-05-03)

    *

    "Är din pappa, bror, son, sambo, man, kompis mm en potentiell pedofil, satanist?
    Nej jag tror faktiskt att de flesta män i Sverige är normala och aldrig skulle kröka ett hårstrå på någon
    .

    Skrev Lila my och lite över 60 skrev under uppropet inom ett par dagar...
    (Uppropet startades 2009-05-27)


    Det verkar som att svenska folket har en dålig syn på sin manliga delen av befolkningen...
    Eller är det kanske så att det är inte så många som har hört talas om upproppet...
    Eller kanske rädslan för represalier från socialens sida... Vad vet jag?


    Men som representant av landets (icke fängslade) befolknings del, känner jag mig lite kränkt när jag jämför 210.000 med 60 underskrifter...

    Jag känner mig kränkt som man, som pappa!
    Av alla (minst 200.000) som tänker att det är mer bekvämt att sticka huvudet i sanden...

    *

    Tick tack, tick tack, tick tack...

    SvaraRadera
  2. Hej Valens

    Ja, och det bedrövliga i allt detta är hur samtliga chefredaktörer pöste av stolthet över sin gemensamma aktion för sin "journalistkollega" som inte ens fick skriva en enda artikel i "deras" fina tidningar. Vilket jävla hyckleri!

    SvaraRadera
  3. Nu har jag sett ditt namn i tre olika sammanhang på en enda dag, och jag visste inte vem du var förut. Lite märkligt ... snart känner jag att jag måste läsa någon av dina böcker. Är mest sugen på den självbiografiska.

    Emma

    SvaraRadera
  4. Hej Emma

    Ja, ibland slumpar det sig och blir märkligt.
    Skriv gärna en rad om vad du tyckte om du läser något av mig, det är alltid roligt tycker jag.

    SvaraRadera
  5. Kul med fåglar! Kul med djur. Vad fint du bor! Jag har också en hel del inpå knuten. Men jag vill inte bo vid havet konstigt nog. Vi har en gård till vid Dellen. Där är vi ibland. Så har jag ju nu min damm. Ljudet av vatten är härligt. Men havet ändrar sig hela tiden och det kan jag inte påverka. Då blir jag nervös. Tycker inte heller om blåsten. Det gör inte korna heller.

    Undrar om inte den större hackspetten också kallas snöskata.

    Visste att det var något lurt med Isaak. Det är ju synd om karln och hans familj i Sverige.

    SvaraRadera