måndag 18 maj 2009

Liza Marklund vår tids överstepräst?


I gårdagens krönika skriver Liza Marklund som hon själv påpekar "för femte gången om en liten pojke som blivit våldtagen av sin pappa".


Hur är det ens tillåtet för en journalist att uttrycka sig på detta sättet? Först och främst har inte Liza Marklund en aning om pojken har blivit våldtagen. Hur skulle Liza veta med mindre än att hon varit med vid de påstådda tillfällen?


En annan mening som stör mig oerhört är "Föräldrarna skilde sig när pojken var tre år". Om vi ponerar att det istället stått: Pappan lade in om skilsmässa hade man som läsare undrat då?


Liza Marklund fortsätter att påstå saker hon inte vet i meningen. "Varannan helg bodde han sedan hos sin pappa. Men pojken ville aldrig åka dit."


Återigen är detta hörsägen och gäller inte på riktigt, men Liza Marklund tar sig friheten att ljuga, precis som hon ljög om Gömda, tills att hon blev överbevisad, inte förrän då erkände Liza Marklund att Gömda inte alls var en sann historia som kunde bevisas med hundratals dokument.


Det som utelämnas i Liza Marlund är att kvinnan/mamman som det handlar om är en bekant till Liza. Inte ens då och kanske allra minst då, ska du som journalist skriva och påstå sådana graverande händelser utan minsta bevis.


Att pappan blev frikänd i Hovrätten borde ha stått med, men då vänder Liza Marklund det till att en oenig hovrätt friade, bara för att underminera pappans trovärdighet.


Det är skamligt att en rikstidning i Expressens/ GT/Kvällsposten tillåter en ljugande journalist helt öppet skita ner en pappa, utan att lägga fram bevis.


Att ett barn på tre fyra år inte skulle ljuga, om mamman lägger ord i munnen på barnet, är en utopi. Ingen kan som en mamma lägga ord i barnens munnar, om de vill ha ensam vårdnad, vill ha bättre ekonomiska villkor, eller rent av ta hämnd på pappan för att han var den som lämnade och träffade en ny kvinna, och för att uppnå detta använder vissa kvinnor barnen som slagpåsar.


Men varför Liza Marklund envisas med att vara vår tids överstepräst, peka och döma, hänga ut pappor som dessutom blivit friade i svensk domstol är mig en gåta. Jag tror att Liza Marklund behöver hjälp för sin mytomani.




Jag ljuger friskt i mina deckare, vilket är tillåtet inom litteraturen. De finns nu i pocket från 39:- Min självbiografi Älskling, vi blir... finns också i pocket fråm 39:- Min senaste deckare Lyckohjulet är inbunden. Vill du veta mer? Besök din bokhandlare eller näthandlare:








Ha en kul måndag trots allt elände!
Ramona


16 kommentarer:

  1. Var framgår det att Liza är bekant med barnets mamma?

    Varför är det fel att uppge att rätten var oenig tycker du?

    Jag tror att du skulle bli väldigt förvånad över hur många pappor som också använder sig av sina barn som tillhygge i vårdnadstvister och i det delade föräldraskapet. Prata med lite mammor också så får du höra vilka utstuderade metoder som används.
    Skilsmässor där barn är involverade kan locka fram det absolut sämsta i människor av båda kön.
    Jg vet inte om du själv genomgått någon skilsmässa och har egna erfarenheter av det, men det finns många som har erfarenhet.
    Du ifrågsätter väl inte dem?

    SvaraRadera
  2. Ramona! Du har helt rätt i det du skriver. De fall som går till tingsrätt är omkring 2 800 av omkring en miljon skilsmässobarn totalt i Sverige. Och ännu färre går förstås till hovrätt, så att lämna ut denna pappa är förskräckligt. Han är friad i hovrätten och Liza Marklund är inte högsta domstolen, fast hon uppför sig så.

    Och att tidningar i Sverige låter sig låna till detta är alldeles förfärligt. Det är inte en journalists uppgift att leka privatdomstol, särskilt inte om denna är bekant med ena parten i fråga. Liza Marklund kan privat engagera sig i denna tvist om hon vill och ställa sig på mammans sida, men att använda sitt kändisskap som hon gör är att upprepa det hon gjorde mot Osama och hans barn.

    Vad är nästa steg? Att "rädda" familjen över till USA och låta dem få asyl? Och att påstå att en friad man har våldtagit sitt barn torde vara brottsligt!

    SvaraRadera
  3. Det är media som är den dömande makten! Journalisterna är vår tids frälse. Jag har själv smakat på piskan. För jävligt. Men folk har inte dömt mig. Man får domen i etablissemanget oskyldig eller inte. Så vad ska vi ha den juridiska makten till kan man undra när vi har slaskmedia?

    Just nu är jag så förbannad på Margareta Maggie Mia och allt vad hon heter så jag kan spy! Och på hennes vapendragare Marklund förstås!

    SvaraRadera
  4. Hej P.B.

    Det är deras historier som jag känner till och därför ifrågasätter jag Liza Marklunds ensidiga vinkling. Var i hennes berättelse står till exempel att det var mannen som ville skiljas?Hon skriver föräldrarna skildes. Ja, men frågan är hur de skildes? Som vänner? Var parterna överens?

    Tro mig, just i ordet skilsmässa ligger många svar på vårdnadstvister, men aldrig att jag hör någon myndighetsperson som utreder skilsmässoorsaken och vem som ville gå? Om det skulle vara ett integritetsbrott, vilket inte skulle förvåna mig. Vad ska det kallas när en journalist som Liza Marklund dömer en pappa till pedofili som är frikänd, oavsett om det är en enig eller oenig hovrätt?

    SvaraRadera
  5. Som jag förstått saken så skildes föräldrarna när pojken var 3 år. Idag är han 8 om jag läst rätt.
    En anledning till att jag undrar om du själv genomgått en skilmässa med barn inblandade är att jag inte tror att det finns någon som är intresserad av att fortsätta en krigföring efter så lång tid oavsett vem som valde att lämna äktenskapet.
    Varför tror du att mammor är extremt hämndlystna och har tid och kraft över till att processa? De mammor jag känner vill lämna allt bakom sig och gå vidare. De har ju barn att ta hand om också så de har helt enkelt inte tid eller kraft över. De jag träffat villl bara ordna ett nytt liv.
    Efter 5 år kan jag lova dig att man har lessnat på att kriga även om man blivit övergiven.

    Jag har inte läst Lizas krönika, jag läser inte hennes skit, kanske är det hon som berättar att hon är vän med pojkens mamma?
    Att hovrätten var oenig är helt relevant i frågan, särskilt som utredningen var dålig.

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet, Ramona!

    SvaraRadera
  7. Hej P.B.
    Varför jag tror att mammor är extremt hämdlystna. Av den enkla anledningen att jag träffat både hämndlystna män och kvinnor. Varför är det så svårt att förstå?

    Alla kvinnor och män är inte elaka, hämndlystna,lögnare, barnamisshandlare,pedofiler och barnamördare, men de finns!!!!

    Därför är det fullkomligt vanvettigt att peka ut män som de enskilda förövarna som Liza Marklund uppenbarligen gillar.

    Att det är hennes väninna har det kommit bevis för av en källa jag har.

    SvaraRadera
  8. P.B om du inte har läst eller inte vill läsa Liza Marklunds krönika är en sak, men jag kan lova dig att hon i den driver privatdomstol eftersom hon påstår att mannen är en våldtäktsman och detta i våra största tidningar... som jag själv skrev i min blogg i dag: omkring 2 800 fall av vårdnad av barn går till tingsrätt och färre ändå naturligtvis till hovrätt, så mannen går att känna igen... och vad får dej att tro att mammor tröttnar... Mia Eriksson satt i augusti förra året och påstod att hon fortfarande var förföljd av sitt ex... efter 17 år.

    SvaraRadera
  9. Mia kan inte anses som representativ för mammor i allmänhet.
    Jag skriver om normala mammor. Det trodde jag ni också gjorde men kanske misstog mig.

    Som jag ser det så ägnar ni er åt samma dömande som Marklund. Ni får inte göra det i Expressen men ni försöker. begriper inte vaför ni öht taget skriver om marklundskans krönikor och ger henne reklam. Tyvärr förlorar även ni här. Det blir bara fånigt alltihop.

    SvaraRadera
  10. Hej P.B

    VI uppmärksammar det här av den anledningen att om vi inte gjorde det här skulle det gå obemärkt förbi. För det är ju inte precis som att gammelmedia tar upp Liza Marklunds lögner.

    Utom vid ett tillfälle och då gällde Torrents som Liza inte heller hade koll på och skrev om i sin krönika. Dagen efter hette det: Expressens rättar...

    Som dessa tidningar numer har varje dag, rättelser alltså!

    I dagens värld är inte papperstidningar allena rådande och det är en jävla tur med tanke på hur mycket rättelser det är utöver de som du läser om i tidningarna. På nätet är det tusentals som har bättre koll...

    SvaraRadera
  11. Ja jag tycker det är svårt att se att man inte tar tag i frågan och utreder eller granskar vad som skrivs.

    Vore bra om Thomas M tittar lite och funderar på det som skrivs i kommentarer:

    http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=486054

    Leroy

    SvaraRadera
  12. P.B

    Marklund vinklar det hon skriver för att mamman ska få all förståelse.

    Anledningen till att mammor använder barnen i en vårdnadstvist är att de tillåts göra det.
    De behöver aldrig stå till svars för de felaktiga beslut de tar för barnen.

    De får enbart gehör från familjerätt mm, de kan ändra sig, vägra möten, rymma med barnen mm utan att familjerätten tycker att det är fel.
    De är ju mammor och allsmäktiga, de har ju fött barnet, ammat och varit mammalediga.

    Pappan är inte viktig för barnen enligt soc.

    SvaraRadera
  13. Lilla My, nu fablar du.

    Jag misstänker att du inte har några barn och att du är mycket ung.

    Hur vet du vad marklundskan tänker?

    Vem är "soc" som inte tycker att pappor är viktiga för sina barn?

    SvaraRadera
  14. Hej P.B

    Jag är gammal 53 år men har inga barn. Ofrivilligt barnlös kallas den sjukdomen.

    Därmed betyder inte det att jag inte har kunskap om hur barn har det eller för den delen hur illa/bra soc sköter sig!

    SvaraRadera
  15. Jag har både tre barn och idag ganska stora erfarenheter av hur det kan gå till eftersom jag hjälpt många män under deras vårdnadstvister.

    Tyvärr så är olika anklagelser inte alls ovanliga ifrån någon sida men när det gäller anklagelser ifrån mammor så sitter de med trumf på hand. Inget slår så hårt mot en man i en vårdnadstvist som en anklagelse om olika övergrepp.
    Märkligt nog så dyker dessa anklagelser ofta upp EFTER det att själva tvisten är inledd vilket kan verka suspekt. Borde inte ett brott anmälas per omgående och inte 2 dgr före en tingsrättsförhandling som i "Adam" fallet som Liza skrivit så mycket om?

    Objektiviteten offras på radikalfeminismens altare under parollen alla män är djur.

    Antalet fall där journalister, skribenter, författare, myndighetstjänstemän mfl bortser ifrån vissa fakta och framhåller andra för att så att svartmåla en viss grupp eller person. Blir allt fler.

    Da Costa fallet - hade antagligen aldrig fått sådana svåra konsekvenser om inte media rapporterat snett om fakta.

    "Adam" fallet - flera frågetecken gör gällande att rimligt tvivel föreligger i skuldfrågan och även att märkliga band dyker upp vid närmare granskning. Är det exempelvis sant att pojken yttrat orden "Jag kommer inte ihåg vad det var jag skulle säga" under videoförhören?

    "Gömda" ja behövs ens en recap på detta fall?

    "Vojakkala familjen" är ett mycket bra exempel på när lata journalister tagit genvägar till snaskiga artiklar utan att ha källkontrollerat sina fakta ordentligt. Nu är familjen "terrorfamiljen" med hela Sverige men synar man det hela visar sig en riktigt ful historia.
    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-annan-bild-av-vojakkala-1.868256

    Sådant här borde i allra högsta grad vara brottsligt. Enskilda individer utsätts för förföljelse och förtal i syfte att skänka ekonomisk vinning för mediala krafter och deras hantlangare.

    Tr att det finns undantag.

    //Mr G

    SvaraRadera
  16. Hej Mr Galahad,

    Ja, det finns oräkneliga tavlor som begåtts av journalister men Liza Marklund verkar vilja skrapa ihop högst poäng!

    Även Elisabeth Hermon fick sitt liv krossat och lider än idag av Post traumatisk stress. Även här var en del av ansvaret Lizas.

    Jag tycker så oändligt synd om människor som smetas ut på löpsedlar som skurkar och när det visar sig att de är oskyldiga får de i bästa fall två rader på en undanskymd plats.

    Kvällstidningarna i Sverige börjar mer och mer likna den brittiska pressen och det kan inte jag se som något att sträva efter.

    SvaraRadera