torsdag 6 december 2012

Alltså, gör jag fel ska jag ju erkänna det!

Som många redan vet gjorde jag misstaget att prata in mina egna deckare och just nu så läser Reine Brynolfsson in dem på nytt.

Men två böcker är kvar och det är mina självbiografier, Älskling, vi blir inte med barn och "Ändhållplats Sverige" som var den svåraste boken att skriva och påbörjades redan 1997 och färdigställdes 2011.

Och det är just som uppläsare av Ändhållplats Sverige jag gjort bort mig rejält!

På Storytel har en Anna Popp skrivit följande recension:

2012-09-30 17:32
Det vore ju jättebra om nån kunde korrektur läsa innan den lades ut, vid flera tillfällen blir det helt tyst i flera minuter, vid ett tillfälle svär uppläsaren/författaren för att hon läser fel och det börjas om igen.. Vid ett annat tillfälle verkar det som om två kapitel läses dubbelt i någon minut.. För övrigt en bra bok men en värdelös uppläsare...


Helt riktigt så blir det tyst när boken gått 5:49:53 timmar och återvänder inte förrän 5:52:12, varför har jag ingen aning om, men jag är inte direkt ett tekniskt geni ☻ och sant är också att korrekturlyssnandet inte var av högsta klass. Och på köpet när man lyssnat till 5:54:58 säger jag: Det var då helvete vad fel det blev! Ja, och det tillhör inte manus, det kan jag lova...

Detta ber jag om ursäkt för och skäms faktiskt. Det ska ändras, men omarbetningen blir inte av förrän nästa år och då ska boken förhoppningsvis inte innehålla sådana fadäser. 

Jag vill tacka Anna Popp för att ha skrivit om det och beklagar än en gång mitt misstag.

Ramona 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar