måndag 30 mars 2009

Kängurustyrelsen på AMF

Hej och hå vad de hoppar omkring. Vilka krumbukter! Rena rama känguru hoppen. Än hoppar vi hit än hoppar vi dit.


En utredning som ska visa att de icke läskunniga (läs styrelsen) inte gjorde fel. Samtidigt som Wanja försöker, tillsammans med resten av analfabeterna, låtsas som att de inte har gjort fel fortsätter pensionärernas pengar att minska.


Vem har glömt att sossarna tog dryga 1000 kronor av pensionärerna för inte alltför länge sedan? Detta skulle betalas tillbaka när ekonomin tillät. Ja, det fanns en tid då de kunde ha återbetalats men under de åren höjdes fackpamparnas och politikerlönerna pensionärerna fick väl en femma extra i månaden som inte en räckte till klagobrevets porto, eftersom det då höjdes till 5.50:-


Löntagarna har under hela 90-talet fått en genomsnittlig löneökning på 4% per år, vilket inte är mycket, men pensionärerna har enbart fått den blygsamma häljningen av 0,8%, Inflationen har ätit upp mer!


Samtidigt har Wanja, Urban, Gunnar och vad de mer kan heta som sitter i Sveriges stora styrelser, fullkomligt vräkt ut pengar över sig själva och sina kompisar.


Nu leker de kängurur. Hoppar runt och ner i påsarna för att slippa synas. Krumbukterna hjälper inte ett skit. Ni ska alla ha sparken! Samtliga i AMF:s styrelse . Bare väck med er!
Likt kängurur flyr ni fältet! Fegisar!





3 kommentarer:

  1. Allt är ett stort legaliserat bedrägeri. Först manipulerade man med basbeloppet. Sedan snodde Göran Persson över 250 miljarder ur AP-fonderna. Löften gavs att pengarna skulle betalas tillbaka.

    I stället för att återställa pensionerna måste nu pensionärer betala högre skatt än andra samtidigt som bromsen slår till nästa år.

    Folket borde utmäta pamparnas förmögenheter och herrgårdar och sätta dem i personlig konkurs.

    Någon mejlade nyligen en fråga till Riksdagen för att få reda på om även politiker drabbas av bromsen. Upprepade gånger. Tror du han fick något svar?

    Läs även Öppet brev till JK

    SvaraRadera
  2. Säkert inte. Det känns lite som på sovjettiden. Vi har en liten klick människor, som alla bor i huvudstaden och utgår ifrån den. Denna klick människor är mer eller mindre bekanta och i sin omgivning har de "Ja sägare" för om någon inte är med på noterna blir han/hon väldans obekväm och byts ut.

    Ruggigt obehagligt är det...

    SvaraRadera
  3. Ruggigt obehagligt var bra ord!

    Tänk, nu riktigt ser vi när dom slafsar - och det var väl inte meningen i alla fall!

    SvaraRadera