Fotografiet är på mig i femårsåldern 1961, och vi var fattiga, därför hade jag ingen mössa eller vantar mitt i smällkalla vintern. På den tiden var jag fortfarande statlös, även om jag var född i Borås. UNICEF hittade antagligen inte ut till mig och min familj i urskogen.P.s Detta foto är tänkt som omslag till min bok Ändhållplats Sverige. Vad tror du om det?D.s
1:a maj kommer TV4 att ha sin insamlingsgala för UNICEFS räkning. Det handlar om att samla in pengar för barn: För varenda unge.
Jag efterlyser en representant från UNICEF som går ut och berättar att Liza Marklund inte längre är en av deras försäljare, annars kommer i alla fall inte jag spendera en enda krona på insamlingen.
Liza Marklund har med all önskvärd tydlighet visat att hon inte ser till varenda unges väl. Hade hon verkligen varit en värdig representant för UNICEF skulle inte de barn, som hon i egenskap av journalist på Expressen gladeligen förstörde för, suttit på andra sidan jordklotet utan sin pappa och med en barndom fylld av lögner, och detta startade genom att Liza Marklund valde att samarbeta med Mia Eriksson och utan det minsta bevis hänga ut Elisabeth Hermon med personnummer och därmed krossa stiftelsen Trossen, som hjälpte utsatta kvinnor, barn och pappor.
Att hon utöver detta lyckats förstöra för än fler barns liv genom lögnaktiga krönikor gör inte saken bättre.
Jag förväntar mig att läsa att Liza Marklund antingen avgår frivilligt, och för min del får hon ljuga ihop vad som helst vad det gäller anledningen till sin sorti, Liza är ju som bekant redan så bra på att ljuga. Men det skall ske INNAN 1:a maj galan.
P.s Skriv på för Elisabeth Hermons upprättelse på namninsamlingen, över 200 namn nu! Länken ligger på höger sida.D.s
Jag är såååå lycklig, jag är sååå lycklig, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, jag är sååå lycklig alla veckans dar. Nyfiken på mina böcker? Fyra av dem finns numera i pocket och släpptes samtidigt som min senaste deckare Lyckohjulet. Besök din näthandlare:
chefred Mattsson har gömt undan henne i papperstidningen... så numera finns hon inte längre på nätet... på så sätt ska hon slippa alla, som inte köper tidningen är väl tanken,skönt att slippa hennes krönikor tycker väl alla... inklusive redledningen... ;)
SvaraRaderaJa, det är inte omöjligt att Mattsson inte gillar att rätta Lizas fel, men faktum kvarstår, ingen ur UNICEF:s ledning har berättat om hur de tänker göra med Liza Marklund som deras frontfigur. Jag vill vare sig se eller höra talas om Liza Marklund i sammanhang som handlar om omtanke om barn och deras uppväxt.
SvaraRaderaStackars dig! Vad du fryser! Vissa jobbar bara för kvinnor och barn om man kan tjäna på det./Helena P
SvaraRaderaSom tur är har jag inget minne av detta, och om det beror på förträngning eller naturliga orsaker vet jag inte, men mamma berättade att pappa, mamma och jag bodde i ett rum och kök i en stuga i skogen, där istapparna befanns sig inomhus.
SvaraRaderaJag måste ärligt erkänna att jag är skittrött på alla dessa till-fattiga-barn-samla-in-pengar-galor! I Sverige finns det OCKSÅ fattiga barn och ett gigantiskt utanförskap för alldeles för många barn, även svenskfödda, inte bara flyktingfamiljers barn. Där borde det göras ett JÄTTEINSATS innan allt hopp är ute!
Vilken söt bild trots allt.
SvaraRaderaJag är också trött på alla galor. Kan de inte samla in pengar till Sveriges alla 800 000 fattigpensionärer nästa gång? Eller till alla som inte har råd att gå till tandisen eller hämta ut sina mediciner.
Läste nyligen att många föräldrar inte har råd att köpa mediciner till barnen. Ett landstingsråd i Stockholm - Birgitta Rydberg - tyckte det var bra, för då käkar barnen inte så mycket antibiotika. Hur hon nu kan veta att det just är de fattiga ungarna som inte behöver antibiotika.
Ja, eller att det är antibiotika över huvudtaget! Men än en gång som jag skriver i det senaste inlägget. Spara bort politikerna, de är och har alltid varit alldeles för många, kostnaderna är alleles för höga för det lilla arbete de utför.
SvaraRaderaEn vanlig arbetare får, förutom avdragen arbetstid vid tanläkarbesök, betala en hög avgift för behandlingen. Inget av detta drabbar en heltidsanställd politiker. Han/hon talar bara om för informationen: Jag är borta två timmar, återkommer klockan två!
Ingen frågar vart ska du då?
Orättvisan har inga gränser mellan de olika partiernas sätt att utnyttja sina fördelar, men i talarstolarna skallar budskapen ut som grodor i träsket.