Via ett tips fick jag reda på att det helt klart finns något som heter "Prosa poliser" och att de härjar på Dagens Nyheter. Vad de är? Bra fråga! Först och främst journalister därefter arbetar de med att "leta efter fel i romaner".
Jag har tagit bort författarens namn och böckernas titlar. Tycker det är onödigt. Men för mig är det lite kul att se hur vissa inte tycks göra annat än just hitta fel i böcker.
Och jag är övertygad om att "alla" författare slinker emellan med ett fel eller två, men varför leta efter just fel? Varför inte bara njuta av en bra roman? Frågan borde absolut ställas till ordpoliserna... hoppsan... ursäkta... prosapoliserna!
Nedanstående stycken är tagna ur DN men jag har tagit bort författarens namn och böckernas titlar.
"Prosapolisen granskar (författarens namn)
Den här gången är det (författarens namn) som hamnar under Prosapolisens lupp. Och (författarens namn) visar sig vara en återfallsförbrytare.
"Bäst i klassen" skriver tidningen Expressens recensent på omslaget till (författarens namn) roman "Bokens titel" i dess pocketutgåva.
Detta omdöme förtjänar i sig en reprimand, men det åligger inte prosapolisen. Det gör däremot (författarens namn).
Resultaten av en nyligen avslutad förundersökning är entydiga. Vi har att göra med en rad grova brott. Faktum är att det antal prosatekniska förbrytelser som inte är begångna i detta författarskap är att betrakta som undantag.
Bevisen är överväldigande, men vi har nöjt oss med att undersöka tre av (författarens namn) romaners respektive förstasidor.
Redan debutromanen "Bokens titel" är åtalbar. Dess kursiva parti på förstasidan inleds med meningen: "Huset var ödsligt och tomt". I tredje meningen får vi reda på att huset ingalunda är tomt, utan innehåller ett badkar. I fjärde meningen tillkommer en "hon", som ligger i detta badkar. I den femte tillkommer en högst levande "han", vilket ger vid handen att den objektiva beskrivningen av huset som "ödsligt och tomt" är en lögn.
Vi går vidare till romanen "Bokens titel" och dess första sida, på vilken redan andra stycket bjuder på ett upprörande syftningsfel då en bergsklyfta med namnet Kungsklyftan beskrives:
"Namnet hade den fått när Oscar II besökte (orten) i slutet av 1800-talet, men det var inget han visste, eller brydde sig om, när han sakta smög sig in i skuggorna, med träsvärdet redo för anfall."
Vi anser det överdrivna brukandet av kommatering vara en mindre förseelse, men kan inte låta det faktum passera att författaren här grammatiskt låter Oscar II smyga i skuggorna med ett träsvärd.
Undersökningens sista förstasida gäller romanen "Bokens titel". Här vill författaren frammana en gotisk atmosfär i och med det lik som presenteras sittande i en stol. För att skapa stämning har (författaren) här koncentrerat sig på de flugor som naturligen nog intresserar sig för kadavret.Problemet är bara att (författarens) kunskaper om flugor gör detta inledande parti till en komedi.Andra stycket:
"Flugorna for i stora sjok runt den orörliga figuren. Landade ibland. Käkarna rörde sig."
Käkarna?
Första sidans fjärde stycke bekräftar denna biologiska märklighet:
"Några av flugorna försökte ta sig ut. De var mätta. Nöjda. Äggen var lagda. Deras käkar hade arbetat hårt och fyllt deras inre, stillat hungern."
Med all respekt för att en författare genom morbida bilder har ambitionen att förstärka den särskilda stämning som en specifik genre kräver, kan vi ändå inte undgå konstatera att just dessa bilder innebär ett hastigt genrebyte från den naturalistiska deckaren till den surrealistiska dikten.
Flugor har naturligtvis inga käkar och tuggar inte sin föda. Flugor smälter den fasta födan och suger upp den.Man kan möjligen föreställa sig hur flugorna ljudligt smaskar, sväljer och rapar medan de gränslar den döde i (författarens) roman, men då har man sedan länge lämnat den suggestion man förväntar sig av en realistisk deckare för något annat.
Förundersökningen har lämnats till åklagare. "Slut citat"
Iskall hämnd ligger på en 5:e plats på tio i topplistan som mest lånade e-bok på Sveriges bibliotek. Elib.se Tusen miljoners tack till alla som puttade in mig där. Mord i Skärhamn ligger nu hör och häpna på SJÄTTE plats! Dyrbar kärlek nafsar listan i hasorna.
Även Iskall hämnd är utlagd på TPB och allt tack vare en omtänksam och fantastiskt personlighet som heter Magnus Engblom som är ett geni. Tusen och åter tusen tack!
Här kan du ladda ner Första boken i serien om Greger Thulin. Den boken heter Dyrbar kärlek
Du som inte vill ladda ner via The Pirate Bay kan ladda ner HÄR istället.
Vill du veta mer om i vilken form böckerna finns och vad de handlar om klicka på varje titel eller också kan du gå upp på höger sida av bloggen och provläsa : Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och självbiografin Älskling, vi blir...
Ha nu en slapp och go lördag!
Vi har det under ett paraply!
Ramona
Fy sjutton vilket låg nivå på journalistik... det verkar usel underkänd nivå närmast. Att leta fel i böcker luktar avundsjuka mot denna yrkeskategori, istället borde väl journalisterna värna yttrandefriheten även om det blir fel... att vara kriarättare skulle jag beteckna som "förnedrande uppdrag" för journalister.
SvaraRaderaJa, man undrar varför det inte räcker med redan en onödig journalistisk inrättning, recensenternas?
SvaraRaderaJag gillade vad jag läste. Just den här typen av fel gjorde att jag aldrig läste mer än två av Camilla Läckbergs kärringdeckare. Vid ett påstående att ett mordoffer var tyska och att polisen av passets stämplar kunde utläsa när offret lämnade Tyskland och "stämplade" in i Sverige.
SvaraRaderaTidpunkten för den här boken var efter Sveriges inträde i EU och efter passkontrollernas avskaffande mellan EU:s stater.
Min åsikt är att när man hittar på eller skriver sådana här dumheter ser man sina läsare som som mindre bemedlade på hjärnceller.
Skulle du bjuda hem gäster på trerätters middag och bjuda på uppvärmd burkmat?
Grammatik är bland annat till för att syftningar ska gå rätt.
För att en sedan länge död kung ska slippa irra runt i Kungsklyftan med draget träsvärd.
Hej Sune,
SvaraRaderaFörst tycker jag at det var onödigt att berätta vem det var.
Onekligen har inte vare sig syftningsfelen eller tidsaspekterna haft någon som helst betydelse för försäljningsframgången av det drar jag slutsatsen att det är av ringa betydelse för läsare i allmänhet.
I min första deckare hade jag kunnat bygga ett hus av stapeln med syftningsfel, vilket resulterade i att den omarbetades. Jag tror mig veta att de stora förlagen har professionella korrekturläsare men inte ens det är en garanti.
Det jag mest undrade över vad det gäller Prosapoliserna och vissa bokrecensenter, vare sig de gör det som proffs eller lekmän, är varför vissa inte ens bryr sig om att recensera storyn utan bara sjunker in i ett hitta-flest-fel-dyn.