söndag 18 april 2010

Mordet på min moster kan ha räddat en annan ung kvinnas liv.

För ett tag sedan skrev jag om mordet på min moster som skedde 1968.

Jag var tolv år och detta var en händelse som satte djupa spår i hela vår släkt.

Mördaren var hennes x-man.

Efter att ha satt in detta på min blogg fick jag följande kommentar:





" Vi bodde grannar med den här familjen på kastellgatan vid den här tiden. Finns det plats även för hennes förstfödde son i din bok och det som hände honom. Båda de här sönerna har gått igenom helvetet. Kan inte skriva vem jag är då jag eliminerat den som så nära, nästan blev min baneman. Det hemska som drabbat din familj i min ungdom gjorde mig väldigt observant på mäns betende. Detta räddade sannorligt mitt liv då jag var förberedd och kunde försvara mig. Detta till trots att jag eg. inte förväntade mig att få plikta med mitt liv av min svartsjuka fästman." 

Ingenting kan ge mina kusiner deras mamma tillbaka.

När jag läste kommentaren fick jag rysningar och tänkte på den gamla klyschan, inget ont som inte har något gott med sig. Men priset var alldeles för högt vad det gällde det onda!

Däremot gläder jag mig över att den här kvinnan slapp undan med livet behåll.

Svartsjuka kan bli en livsfarlig sjukdom för den som drabbas av den. Svartsjukan bär ingen stämpel och inte heller könet är avgörande. Så se upp därute! Att älska är att ge frihet, inte slå någon i bojor.

Ramona




Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig. Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

2 kommentarer:

  1. Vackert men tragiskt.

    Jag tar med mig det du skriver, framförallt:

    "Att älska är att ge frihet, inte slå någon i bojor."

    Tack för dom visdomsorden.

    SvaraRadera