fredag 14 maj 2010

Mördare! Angenämt. Psykiskt sjuk, hejsan, hejsan!


Somliga tycks tro att "vem och hur vi är" står skrivet i pannan.

En människa som är sjuk kan se ut som vem som helst. Alla sjukdomar syns inte utanpå! Om man bortser från när man går med kryckor, har gipsad arm eller huvudet i bandage.

Jag förvånas alltid när jag hör människor uttala sig om personer som har mördat, att, -Det kunde jag aldrig tro om honom/henne. Hon/han var alltid så snäll och trevlig när man möttes och pratade.

Det finns de som utger sig för att vara tankeläsare och det är väl möjligt att de kan gissa sig till vad normala människor tänker under vissa situationer, men att tankeläsare skulle kunna se in i hjärnan och enbart på känsla klura ut andra människors tankar är nog bara ett önsketänkande. Vad vi ser ut att vara och vad vi egentligen är, är i de flesta fall två helt olika perspektiv.

När vi möter grannen och säger: Hej, hej, hur mår du då? Svarar vi sällan: Du jag mår inte så bra! Vi undviker problem genom att säga: Jag mår fint, du då? Och svaret blir sällan annat än: Jag mår bra, jag med!

Om jag varje gång skulle berätta hur jag "verkligen" mår skulle nog grannarna till slut gå omvägar för att slippa möta mig och mina långa haranger. Alltså spelar jag med i en teaterpjäs, om än i en kort akt. Och jag är ganska övertygad om att jag inte är den enda som deltar i den teaterföreställningen!

Ramona

P.s Glöm inte tävlingen på min Fan-club!D.s

Joina min fanclub på Facebook och vinn böcker!


Här kan du shoppa böcker i webshopen anomaR förlag, direktleverans!

Här kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann". Eller också gå in på bokhandel nära dig. Här kan du köpa/låna boken som e-bok.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

3 kommentarer:

  1. Det är klart vi spelar teater allihop. Hur fan skulle vi annars stå ut med varandra?

    SvaraRadera
  2. Bara en liten morgonkram!
    Jag mår faktiskt riktigt bra i dag.
    Inte minst för att jag snart ska få träffa Dig!
    Men om jag ska vara uppriktig så dämpas mitt humör ganska betydligt av att min dotter som bor i Malmö inte mår bra. Hon är bipolär, och här kan man snacka om en djävulsk sjukdom. Och jag förbannar det faktum att jag inte kan göra något för att dämpa hennes vånda.
    Du är i mina tankar!
    Birgitta

    SvaraRadera