onsdag 11 augusti 2010

När håller vi de vackraste talen?

Är det på begravningen? På dopet eller bröllopet? Eller är det tacktalet av personen som går i pension?
Personligen tror jag att vi människor överhuvudtaget är ganska urusla på att ge varandra beröm.

Men tänk så tragiskt att behöva stå vid en kista och först där ösa lovord över en människa som du älskat. Alla ord som du kunde sagt medan hon/han levde är i den stunden meningslösa för den avlidne.

Släkten och de efterlevande kanske lyssnar med saknad och stolthet men den som borde fått höra de vackra orden är döv för omvärlden.

Varför är det så svårt att öppna sig och låta andra människor glädjas av de vackra orden. Orden som har betydelse när du kan höra dem. Ord som ger dig tillfredställelse och får dig att må bra. Säg dem innan det är försent. Det får inte vara så att vi är mer värdefulla när vi slutar andas.

Ramona

Lev som varje dag vore din sista, men köp inte allt du ser som om det vore den sista prylen på jorden!

Här kan du shoppa böcker i webshopen anomaR förlag, direktleverans! Betala direkt! Enkelt och säkert!
Nu kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann" till sommarrabatteras pris. Enbart 99:- i Webshopen! Här kan du köpa/låna boken som e-bok.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib
Här kan du köpa mina redan utgivna titlar på nätet.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

2 kommentarer:

  1. Klokt skrivet Ramona och jag passar på att ge dig beröm för det utomordentliga sätt du verkar klara av ditt liv och svårigheterna i det.

    Men jag håller inte med dig om att inte de döda hör talen vid kistan (fast jag har varit på många begravningar där inga tal hölls vid kistan). För mig var det alldeles uppenbart att min pappa fanns kvar och gladdes åt att så många kom. Och när vi kom tillbaka till lägenheten så badade den i ett särskilt ljus som om all världens änglar hade funnits där just då. Det var väldigt fint. Nästa morgon var detta helt borta och lägenheten såg ut som vanligt igen.

    SvaraRadera
  2. Hej Ann Helena

    jag tackar dig och vet att många människor tror på ett liv efter det jordeliga, vilket jag respekterar och till om med kan känna en viss avund mot, utan missunsamhetens spöke i bakgrunden.

    Ha de gott!

    SvaraRadera