Varför blev jag korv-oman? Jo, jag minns...

Bilden kommer från den här bloggen!

Jag bodde i Borås och året var antingen 1962 eller möjligen 1963.

Jag hade legat sjuk i lunginflammation, varit väldigt dålig och var nu på bättringsvägen. Mamma hade en väninna, Tante Ivon, som jag kallade henne. Familjen kom från Jugoslavien och bodde i Gånghester.

Mamma och jag åkte ensamma till Tante  Ivon och vi tog tåget från Borås Centralstation. Innan tåget avgick, köpte mamma mig en kokt Sibylla korv, som serverades med ett tunt rosa papper kring korven. Det var det godaste jag ätit! Jag hade aldrig sett en korv tidigare. Till korven köpte mamma en flaska Mer, drycken utan kolsyra, som uppfanns i Sverige. Den var väldigt god och till stor hjälp för mig när jag skulle svälja ner de gigantiska penicillintabletterna mot lunginflammationen.

Tågresan, korven, flaskan med Mer, träffen med Tante Ivon och hennes familj, är ett mycket positivt tillfälle i mitt liv och därför är det högst troligt att det är på grund av den händelsen som jag blivit en korv-oman.

Ibland är det så skönt med nostalgi.


Ramona