Och att det är just en lagstiftad pappaledighet som kommer att öka jämställdheten mellan männen och kvinnorna, och då förmodar jag att det är pengar vi pratar om. Lika mycket pengar ska uppenbarligen skapa jämställdhet.
Mammors barnledighet, som ibland sträcker sig upp till tre år om de får två barn inom samma tid, gör ju per automatik att om den mamman arbetar på en dynamisk arbetsplats kommer inte hon att hänga med i samma takt som de kolleger som befinner sig på arbetsplatsen under samma tid. Logisch!
Men nu undrar jag, är det någon som har forskat på hur barnen mår om de får mindre tid med sin mor och större med sin far?
Är det egentligen vettigt att kvinnor och män som står mitt i karriären skaffar barn? Är det en mänsklig rättighet att ha både karriär och barn samtidigt?
Jag lyssnade på P1:s program "Kropp & Själ" häromdagen som handlade om de som frivilligt avstår från att skaffa barn. Och inte alls förvånansvärt var det de kvinnor som sa nej tack till barn som blev mest ansatta av, lika väntat, andra kvinnor. Män som avstår, blev nästan aldrig ifrågasatta för sitt beslut.
En sak som jag tyckte var intressant som en av kvinnorna sa i programmet: "Jag får alltid frågan: Varför jag valt att inte skaffa barn, men egentligen tycker jag att det är jag som ska ställa frågan: Varför har du valt att skaffa barn?
Och det hade onekligen varit en intressant fråga att ställa till alla föräldrar: Varför har ni skaffat barn?
En del svar ligger i det som kallas "normen" det vill säga samhället förväntar sig att i en viss ålder skaffas det barn och dessutom finns det hos många också en biologisk och hormonell längtan efter att reproducera sig. Men faktum kvarstår när det gäller jämställdhetsfrågan: Är påtvingad lagstadgad pappaledighet något som verkligen främjar barnen eller är detta något som enbart främjar de vuxna?
Några svar på det?
Ps. Kan i detta sammanhang inte låta bli att rekommendera boken "Hur mår egentligen våra barn" av Christian Sörlie Ekström, som också finns som e-bok. Ds.
Ramona
S regeringens utredare konstaterade redan i mitten av 90-talet att ett av de stora hindren för mer jämställt uttag av föräldradagar är de kvinnor som hindrar männen.
SvaraRadera– I debatten har det framhållits att det är papporna som väljer att inte vara lediga. Men vi har sett att det är mamman som är ovillig att släppa månader till pappan, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar
Hej!
SvaraRaderaFörstår inte riktigt din fråga.
Självklart ska man ha tiden för sina barn om man väljer att få barn.
Men...Skulle barn må dåligt av en far som är hemma lika mycket som modern menar du??
Det tror jag absolut inte!
Eller hur menar du?
Mvh
Eva
Hej Eva! Nej, jag menar ingedera. Jag undrar bara om lagstiftning som tvingar pappor att vara hemma är något som främjar barnen.
SvaraRaderaI Sverige talas det om barnens bästa, men min fråga är om det inte är fler lagar som är "De vuxnas bästa" och om man har forskat om hur barnen egentligen mår när det är lagstiftning om hur vuxna ska ta hand om barn som sätts främst.