torsdag 4 juli 2013

Flykten från läger 14 / Escape from Camp 14

Flykten från läger 14

Shin föddes bakom ett elstängsel i Nordkorea och bodde i ett läger som den " Den käre ledaren" Kim Jong II lät sonen  Kim Jong Un ärva.

Auschwitz, förintelselägret i Polen, existerade från 1942 -1945 och där mördades människor under ohyggliga former, som världen till slut fick se med egna ögon när fångarna befriades.

Läger 14 existerar fortfarande medan jag skriver det här och har så gjort i femtio år. Hur många människor som slagits ihjäl, svultit ihjäl och dött i sjukdomar är det ingen som vet.

Av olika avhoppare från Nordkorea genom åren har många gjort en uppskattning att det bor cirka 150 000 människor enbart i detta läger.

Nordkoreas hela befolkning uppgår till cirka 23-25 miljoner, inget vet säkert för vi talar om världens mest slutna land. Av dessa miljoner är det cirka 200 000 -300 000 som lever under goda förhållanden. De som står maktapparaten närmast lever ett lyxliv, men alla kontrollerar alla.

Hur kan detta helvete då få lov att fortgå? Ja, svaren i boken var fullkomligt logiska. Om du klarar av att läsa om att det idag på denna vår tjusiga planet finns människor som behandlas så illa att det nästan knappt går att tro på, då ska du läsa den här boken! Den borde också läsas av samtliga politiker, direktörer, särskilt de som arbetar på försäkringsbolag, och makthavare, så de sätter sig in vad de gör varje gång de skickar pengar, mat, kläder eller andra förnödenheter till Kim Jong Un och hans galna medarbetare...

Shin försöker idag att leva ett normalt liv så gott det nu går. Men med tanke på hur han hade det i läger 14 blir det inte lätt. När Shin blev fri visste han inte vad ett skratt eller en kram vad för något. Så när andra skrattade härmade han dem utan att förstå varför de skrattade.

Precis som de befriade fångarna i Auschwitz ständigt levde/lever med dåligt samvete över att de överlevt och inte deras familj, exakt så lever Shin med ett ständigt dåligt samvete över att hans bror, mor och även hans far är döda. Dessutom anklagar Shin sig själv för moderns och broderns avrättning, som han tvingades se. När han hörde talas om att hans mor och bror planerade att fly angav Shin dem för vakterna. Men reglerna är sådana i lägret. Mellan måltiderna, som består av vattnig kålsoppa, slogs alla för ett överblivet majskorn, och stal någon var angiveri det enda på agendan!

Läs den!    

The heartwrenching "New York Times" bestseller about the only known person born inside a North Korean prison camp to have escaped North Korea's political prison camps have existed twice as long as Stalin's Soviet gulags and twelve times as long as the Nazi concentration camps. No one born and raised in these camps is known to have escaped. No one, that is, except Shin Dong-hyuk. In "Escape From Camp 14," Blaine Harden unlocks the secrets of the world's most repressive totalitarian state through the story of Shin's shocking imprisonment and his astounding getaway. Shin knew nothing of civilized existence--he saw his mother as a competitor for food, guards raised him to be a snitch, and he witnessed the execution of his mother and brother. The late "Dear Leader" Kim Jong Il was recognized throughout the world, but his country remains sealed as his third son and chosen heir, Kim Jong Eun, consolidates power. Few foreigners are allowed in, and few North Koreans are able to leave. North Korea is hungry, bankrupt, and armed with nuclear weapons. It is also a human rights catastrophe. Between 150,000 and 200,000 people work as slaves in its political prison camps. These camps are clearly visible in satellite photographs, yet North Korea's government denies they exist. Harden's harrowing narrative exposes this hidden dystopia, focusing on an extraordinary young man who came of age inside the highest security prison in the highest security state. "Escape from Camp 14" offers an unequalled inside account of one of the world's darkest nations. It is a tale of endurance and courage, survival and hope.

Read it!  

1 kommentar:

  1. Jag tror ändå att man gör förintelsens offer en otjänst om man försöker jämställa förintelsen med andra illgärningar. I grunden anser jag nog att förintelsen är unik i jämförelse med alla andra folkmord.

    Olof Palme gjorde dock på sätt och vis just detta i sitt berömda tal om USAs bombningar av Hanoi julen 1972.



    SvaraRadera