Får Hanna Gadban och alla vi andra svar på frågan Hanna har ställt? "Vad har vi för beredskap att bemöta jihad-fatwa i Sverige?"

Hanna Gadban är rak, tuff och vågar ställa obekväma frågor som inte alla klarar av.

I nättidningen Nyheter24 har Hanna ställt frågan till SÄPO och andra berörda:   "Vad har vi för beredskap att bemöta jihad-fatwa i Sverige?"

På nättidningen kan du också klicka på frågan: Håller med/ Håller inte med

Till dags datum har 318 svarat: Ja ( håller med) och 14 svarat: Nej (håller inte med) 

Och vi är många, många som vill veta svaret!

Om du inte orkar klicka fram artikeln i Nyheter24, har du texten nedan:

Vad har vi för beredskap att bemöta jihad-fatwa i Sverige?"

Debatt "Sverige borde ta efter grannländer och övriga europiska länder som kommit längre i sin kamp mot den islamistiska terrorismen", skriver Hanna Gadban, liberal muslim och samhällsdebattör.

Den senaste tiden har mitt forna hemland, Irak, genomlidit ett sekteristiskt, blodigt krig, där en av huvudrollerna spelas av den av FN terrorstämplade islamistiska organisationen IS (islamiska Staten). Det är en organisation som blivit känd för sitt skoningslösa våld. Den hör till den mest radikala wahhabistiska grenen inom islam som är känd för sitt förakt gentemot shiamuslimer, vilka anses vara ”Mushrikin” (avgudadyrkare). Man behöver inte leta länge förrän man ser hundratals svenska sidor på Facebook som hyllar IS. Sidorna tillhör sympatisörer i Sverige, predikanter vid moskéer samt krigare på plats i Irak och Syrien. På dessa sidor delas IS-propaganda, bilder av martyrer och diskussioner om varför IS är att föredra framför andra, al Qaida-lierade rörelser som Jabatt al-Nusra.

IS bildades i oktober 2006 och är en paraplyorganisation av olika rebellgrupper. Ursprungligen var man lierad med al-Qaida, med vilken man delade och fortfarande delar visionen om att återskapa ett khalifat. Kampen i Syrien underblåstes således av en propaganda som gick ut på att skapa grunden för ett nytt khalifat. Det första som man gör när man intar en stad är därför att införa stränga sharialagar i de städer eller områden som man intar. Kvinnor måste vara heltäckta och på torgen verkställs offentliga steningar och piskningar av kvinnor som påstås ha varit otrogna, män som har missat fredagsbönen och så vidare. Något av det mest paradoxala är att man i kriget samtidigt i jihads namn anser sig ha rätt att våldta kvinnor (jihad-Al- nikah) samt hugga halsen av kristna, shiamuslimer, sunnimuslimer, yazidier och alla som anses vara kuffar (otrogna).

Jag har både familjemedlemmar och släktingar i Irak, vilka i sin desperation skyller denna utveckling på västvärlden. Allt är västs fel, hävdar dem. Det är västvärlden som har gett makt åt dessa fundamentalistiska mörkerkrafter. Islam splittras i stället för att förenas. Vi blir svagare, hatet göder hat och kommer på sikt att skapa djupgående konflikter i samhället, säger dem!

Också inom det svenska samhället riskerar det som sker just nu i Irak att få omfattande destruktiva konsekvenser. Ökningen av antalet unga som radikaliseras och väljer att åka ner till våldsbejakade områden har uppmärksammats, men lite har sagts om vad som kommer att hända med de Syrienkrigare som gjort sig kända via sociala medier, när de återvänder till svenska förorter, efter att ha skrutit om hur de deltagit i anfall mot och massakrer av kristna, shiamuslimer, kurder, assyrier och yazidier. Risken för terrordåd ökar naturligtvis för varje extremist som återvänder efter att ha drillats i stridande terroristförband.

Men framförallt är avsaknaden av en lagstiftning som kriminaliserar rekrytering till och deltagande i utländska terrorist-förband ett säkerhetsproblem, vilket inte minst kan drabba liberala, sekulära och shiamuslimer i Sverige - grupper som har valt att söka sig till Sverige just för att undvika religiösa förföljelser. Därtill försvårar avsaknaden av lagstiftning på detta område SÄPO:s arbete, då säkerhetspolisen har få andra verktyg att motverka terrorismen än att samtala med jihadister som återvänt till eller är i färd med att lämna landet.

Enligt SÄPO (Årsbok 2012, s. 22) sker rekrytering, radikalisering och finansiering ofta via sociala kontakter, men även genom föreläsningar och propagandaverksamhet, bland annat just via Internet, på det sätt som jag inledningsvis beskrev. Utan lagstiftning som på olika sätt skyddar sina medborgare från dessa radikala krafter och hämmar deras utbredning, blir det svårt att förebygga riskerna. Dessutom måste medvetenheten om problematiken, dess faror och konsekvenser, generellt sett öka i samhället.

Nyligen intervjuades någon som påstår sig bo i Sverige och kallar sig för Shejk Ahmed i arabiska kanalen Al Hayat där han hävdar att man skall utföra jihad i Sverige, ja, och hela världen tillägger han. Min fråga är, vad har vi för beredskap att bemöta en fatwa på jihad i Sverige? Det borde väl vara en relevant fråga i och med att det har framkommit att det florerar sådana åsikter, som Shejk Ahmed representerar, bland t.ex. svenska Syrienkrigande jihadister. Notera att ordet ”shejk” inte är ett personligt namn utan är en titel som bl.a. betyder predikant.

Sverige borde ta efter grannländer och övriga europiska länder som kommit längre i sin kamp mot den islamistiska terrorismen. Mina släktingars ord klingar åter: det är västvärldens fel! Och i viss mån kanske det stämmer för Sverige, i alla fall så till vida att vi här gett utrymme åt radikala krafter att befästas i religionsfrihetens namn och under hot om att förse all kritik med rasism – och islamofobi-stämpel.

Hanna Gadban, liberal muslim och samhällsdebattör

Håller du med?

Ramona