Att vara deckarförfattare, hur fungerar det? Och sin egen ...

Jo, tack det fungerar riktigt bra, hade det enkla svaret kunnat bli, men jag tror nog att du som läser det här vill ha ett utförligare svar.

Så här kommer det:

När jag satte mig och knackade ner mitt första manus 1991, på en elektrisk skrivmaskin med raderband, visste jag ingenting om hur förlagsbranschen fungerade, och även om jag vet mer i dag är jag sannerligen inte fullärd, och blir det med stor sannolikhet inte heller, eftersom det är en bransch i ständig förändring.

Manuset 1991 handlade om hur jag efter år av försök att bli gravid inte lyckats, och som med de flesta självbiografier i ämnet "Ofrivillig barnlöshet" hade jag önskat mig ett lyckligt slut. Så blev det inte, men man kan inte få allt man önskar sig. Det är vad som är livets rättvisa, att den inte existerar och har aldrig gjort.

Nåväl, manuset blev klart, enligt min kunskap, och jag vände mig till en vän som på den tiden var chefredaktör på GT. Han läste och återkom med orden: Mycket bra Ramona men du måste omarbeta det.

Jaha, och eftersom ordet omarbeta på den tiden var för mig obekant och jag trots detta mådde mycket bättre efter att ha skrivit av mig min historia, lät jag manuset ligga o-omarbetat i en byrålåda.

Däremot hade jag fått smak för att skriva. Upptäckte att det gjorde mig glad så jag funderade ett tag på vad för slags genre som passade mig bäst och eftersom jag alltid älskat deckare, mest läste jag de brittiska, bestämde jag mig för att skriva verklighetsbaserade deckare.

Det betyder att jag tar mig an en verklig kriminalhistoria, läser in mig på FUP, domar och vad som finns skrivet om och av de som drabbats. Därefter väver jag in påhittade figurer och flyttar verklighetens bakgrund till de miljöer jag vill ha med i manuset.

När jag fick ut mitt första manus i bokform var jag överlycklig men den glädjen byttes snabbt ut till frustration och ilska. Boken var fylld med syftningsfel, stavfel och på toppen av det tryckfel. Den gavs ut i formen storpocket och även det blev en stor besvikelse. Jag hade hela tiden hört ordet, inbunden, men vad han sa var limbunden, vilket är skillnad. Det vet jag nu!

Så mitt eget förlag anomaR Förlag startades 2006, och min make stöttade mig, som han alltid gjort och gör. Vi kunde absolut ingenting, men vi var modiga eller naiva nog att ge oss i kast med en bransch som inte liknar någon annan som vi tidigare haft kontakt med. Jag som tobaksaffärsinnehavare och delägare i restaurang och med ett otal olika arbeten genom åren, och maken hade drivit Backa Bowling i över 30 år innan han och hans bror sålde den vidare.

Men vi gav inte upp utan tog oss igenom de sju svåra åren och har nu, som vi ser på det, lyckats med att förutom mina sexton böcker också gett ut tre andra författares böcker och håller på med en fjärde, vars böcker, också det en trilogi, kommer släppas i mars nästa år.

Nu börjar vi komma upp i åren och efter att vi gett ut den fjärde författarens böcker kommer vi inte ta emot fler manus utan det blir min nya serie, med kriminalkommissarie och spaningschef Hassim Wiklund med sin schäfertik polishunden Akkila och kolleger, som blir det förlaget kommer satsa på. Första delen av "H.W & Akkila, Poliser i rättvisans tjänst" beräknas släppas nästa år på försommaren.

I dag är branschen mycket koncentrerad till några få starka och stora aktörer och en mängd små som både försvinner och så kommer det nya.

Det sägs att vi är två så kallade egenutgivare som lyckats och det är Kim Kimselius, som är en mycket duktig och driftig författare, en härlig kvinna och här kan du kika in på hennes blogg.


Och så är det jag som också lyckats med att själv ge ut mina böcker, men själv är du egentligen aldrig. Bara när du skriver på ditt manus.

I förlaget hyr vi in tjänster av andra duktiga företagare och en av dem är Mia Raunegger, som både är min vän och skapar omslag dels till mina och dels också för docent och gynekolog Lars Nilssons trilogi "Underlivstankar", där förlaget ämnar släppa alla tre delarna i mars 2019.

Det sista halvåret har jag också fått mig en litterär agent, Jonny Mattiasson, och det är en härlig känsla! Vissa länder har redan visat intresse för att ge ut mina deckare med Greger Thulin, och jag håller tummarna!
   
För den som är nyfiken på förlagets författare och kommande böcker kan kika in här!


Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Författare på Facebook" som skapats av en av mina få goda vänner inom författaryrket Dag Öhrlund, också han en fantastisk personlighet som jag haft mycket roligt med och ser fram emot att träffa varje gång vi ses. Den gruppen är sluten och har till dags datum över 7000 medlemmar, och många är utgivna, många vill bli utgivna och många ställer frågor av skilda slag och får svar på dem, förhoppningsvis som de blir nöjda med. Dag har en mycket intressant och rolig blogg och den hittar du här! 

Varför har jag så få författarkolleger? Dels beror det nog på att jag är egenutgivare och därmed kan bestämma själv över innehållet i mina böcker, vilka med stor sannolikhet har uppfattats som allt annat än politiskt korrekta, och därmed försvinner väldigt många författare ur vänskapslistan. Men dels är det också för att jag bor i Göteborg, inte i Stockholm där de flesta huserar och att arbeta som författare är ett relativt ensamt jobb.

Det har jag ingenting emot. Jag är mer av en ensamvarg än en social person. Missförstå mig inte nu, jag tycker om att komma ut och signera, föreläsa och att träffa vänner, men det händer inte varje vecka, inte ens varje månad, men när det händer blir det desto roligare.

Självklart finns det många fördelar med att bli omhändertagen och utgiven av ett stort förlag. De kan, om de vill och tror att du ska slå igenom, placera dig i alla tevesoffor, radiostudios och satsa stort på reklam och det är det få små förlag som har resurser till. Ibland kan man ha tur att det är någon producent som tycker att du verkar kul, dina böcker intressanta och därmed får du chansen att vara med i lokalradion och lokaltidningen, men för det mesta finns det inte plats för alla som vill så gärna.

Jag har haft tur att få vara med både i SR väst när jag bodde på Tjörn och har varit med med mina böcker i SR Göteborg och Radio88 Partille. På den tiden TV4 hade lokal-teve, fick jag också vara med, vilket var jättekul. Men SVT, som nu vill sno våra skattepengar för att få till sin finansiering, har aldrig haft inslag om litteratur i sina lokala sändningar.  Det kanske jag borde kräva att de ska ha nu när de ska ha betalt oavsett om man tittar eller inte.

Men en sak bör du veta: Alla författare blir inte miljonärer, långt därifrån, och är det därför du skriver så kan du lägga ner ditt skrivande. De som blivit miljonärer på sitt skrivande har dels haft tur, dels blivit utgivna på något av de stora förlagen och också blivit medialt exponerade. Som kändis är det enklare att få en bok utgiven, som bekant.

Orsaken till att jag skriver är att jag älskar att skapa nya historier även om de bygger på fakta i grunden. Då mår jag som bäst!

Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare/lyssnare för det är ni som ger mig den stora glädjen att fortsätta skriva. Tusen tack! 

Ramona