Mamma varför vill inte pappa träffa oss/mig?Ja, och nu kommer det spännande svaret eller säg ibland det lögnaktiga.
Allt beror på hur frisk och normal kvinnan är i sitt tänkande och att anledningen INTE är att mannen BEVISLIGEN skadat sin fru eller barn, men nu ska vi säga att den enda anledningen till att barnen/et inte får träffa pappan är att kvinnan blivit ratad.
Ja, hur kan det låta då? "Jo, du förstår pappa vill inte träffa oss för han är upptagen med en ny familj."
Med en enda lögn krossar mamman sitt eget barns hjärta. Jag undrar just hur dessa kvinnor tänker? Tänker de överhuvudtaget?
Ibland vill inte kvinnan tillåta mannen att träffa sin/a barn hur gör man då? Skrämmande enkelt faktiskt! Man anklagar sin före detta för att han antingen har hotat en själv och barnen/et, om det inte kan bevisas tar man till med storsläggan och påstår att mannen förgriper sig sexuellt på barnen/et.
Ingen frisk man eller kvinna som är förälder skulle vilja göra sina barn så fruktansvärt illa genom att på falska grunder anklaga sina respektive för detta fasansfulla brott. Ändå är detta ett pågående problem i alltför många familjer.
Därför är det hög tid att det görs undersökningar och utredningar bland de människor som arbetar inom de myndighetsavdelningar som arbetar med barn.
Dessa tycks ha sina värderingar från 1800-talets mitt. Dessa misslyckanden som gång på gång
upprepas, som alltid skylls på undermåliga utredningar, brist på information och att bedömningen gjordes på det förstnämnda MASSAKRERAR små barn liv för tid och evighet. NÄR SKA DETTA UPPHÖRA?
Det är en myt att pappor inte ägnar tid för sina barn. Alla normala föräldrar som vill sitt barns bästa inser det självklara.
Slutligen, även om inte det finns kärlek kvar mellan en mamma och pappa så finns vill jag påstå nästan alltid kärleken och den är stor, för barnen/et.
Bara för att vuxenkärleken tog slut borde det trots allt finnas kvar en tänkande hjärna. Inte en hjärna fylld av hat och hämnd. Den gemensamma kärleken man har för barnet borde ta överhanden!
Kvinnor kan mycket men de kan också vara lögnaktiga, misshandlare och hatiska. Precis som männen.
Nu finns Mord i Skärhamn också tillgänglig för nerladdning på TPB.
Hoppas att det märks en ljudförbättring mot de två första böckerna.
Dyrbar Kärlek, Iskall hämnd och Mord i Skärhamn finns att låna som e-bok på Sveriges bibliotek. Elib.se
Även Iskall hämnd är utlagd på TPB och allt tack vare en superduper personlighet som heter Magnus Engblom och är ett geni. Tusen och åter tusen tack!
Här laddar du ner den första deckaren i serien med spaningschef Greger Thulin. Titel: Dyrbar kärlek
Du som inte vill ladda ner via The Pirate Bay kan ladda ner HÄR istället.
Vill du veta mer om i vilken form böckerna finns och vad de handlar om klicka på varje titel eller också kan du gå upp på höger sida av bloggen och provläsa : Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och självbiografin Älskling, vi blir...
Låt detta bli en dag med eftertanke!
Ramona
8 kommentarer:
Många kunde lika gärna köpa sig en hundvalp som att skaffa barn, sa en kollega till mig en gång.
Varför skaffar man barn? Är det en drift för rasens överlevnad? Är det för att bli älskad? Är det för att slippa bli ensam på ålderns höst? Eller är det för barnets bästa?
Hur många tror du, Ramona, tänker på barnets bästa vid en skilsmässa.
Separation och förändring kan vara en traumatisk situation för människor. Människor i psykisk obalans blir ofta inåtvända, är uppfyllda av sina egna känslor utan förmåga att se barnets behov.
Sedan har vi hämndbegäret? Det är väl för all del ganska ovanligt förstås. Rent av försumbart. Eller?
Hej Sune,
Ja, du gav nog svaren i samma andetag du ställde frågorna om anledningen till varför man skaffar barn.
Jag minns att mina tankar under alla de år jag försökte, bytte de till alltifrån, för att vilja se en människa likna mig och min man, till att jag ville ge barnet allt jag inte själv fick. Det fanns hundratals tankar i mitt huvud om varför jag så desperat ville ha barn och jag skulle tro att liknande tankar finns hos andra.
Vid skilsmässa vet jag, dessvärre av egen erfarenhet att de vuxna är alltför upptagna av sina egna problem ( om det är en hatfylld sådan)och att barnen sällan eller aldrig ses som små tänkande människor utan mer som slagträ i stridens hetta.
Trist! Jag vet inte om det skulle kunna vara till hjälp om man redan i andra tredje klass började prata om känslor mellan människor. Hur man hanterar ilska, varför man inte tycker om eller tycker om någon mer.
Jag vet inte om det är lämpligt men som det ser ut just nu i alltför många tragiska fall verkar det inte bli bättre för barnen trots alla experter, snarare sämre.
Ramona, det finns så många aspekter på att skaffa barn och att skiljas att de är svåra att överblicka. Hälften hade varit mer än nog.
Jag har bekanta som väntat in att barnen skulle bli vuxna innan de valt alternativet att gå skiljda vägar.
Själv önskar jag att mina föräldrar gick isär tidigare. Jag har fortfarande men av bråk mellan dem.
Slutligen, jag tycker det ser ut som om människor när det gäller relationer har mycket svårt att lära av andras misstag. Än mindre lära sig ur böcker.
Förr var ena parten, i regel kvinnan, beroende av familjeförsörjaren och kunde inte ta sig ur ett dåligt förhållande. Då fick kvinna ta lidandet.
Nu är det lätt och snabbt gjort att gå isär. Nu får barnen ta smällen.
Förenklat? Ja. Men min ringa uppfattning.
Sorglustigt, men i år har jag ett par gånger tänkt att det är synd att jag aldrig skaffat mig barn.
Varför? För att det, kanske, skulle bli mindre ensamt på hemmet.
Är man egoistisk eller är man bara egoistisk?
Hej Sune,
Ja det är märkligt hur livets stig trampas. En lycklig barndom är nog få förunnat och de som har haft en sådan kan aldrig förstå hur det är för andra med motsatta upplevelser.
Men vi och alla andra måste ändå leva vidare och förhoppningsvis upprepar de som får barn inte föräldrarnas misstag.
Jag arbetade på Vasa Sjukhus under 70-80 talet och det var inte många som fick besök av sina barn och barnbarn. De flesta äldre satt och tittade på fotografier av sina anhöriga.
Ingenting är givet. Ingen äger sina barn man har dem bara till låns och ingen har garanti för vad som händer vid slutet av trappan.
Det skulle varit intressant om någon som har genomgått skilsmässa och som har barn och som DESSUTOM pssar in i Ramonas beskrivning av en frånskild mamma hade deltagit i er diskussion.
Det hade liksom tillfört ett vidare perpektiv.
Men det är nog lugnast att ni pratar med varandra så ni slipper få era åsikter utmanade. :=D
Hej Anonym
Jag hade också hoppats på det! Får se om det kommer några som vill, vågar och kan.
:))
Ramona,
Du undrar över hur dessa kvinnor tänker? Om de tänker de överhuvudtaget?
Nej, det gör de inte!
Dessa kvinnor som med en enda lögn krossar sitt eget barns hjärta, barndom och framtid gör ingenting annat än bara det som de blev tillsagda att säga och göra... av socialförvaltningen & comp.
Håller med dig Ramona: det är hög tid att det görs undersökningar och utredningar bland de människor som arbetar inom de myndighetsavdelningar som arbetar med barn.
Vidare - att det görs undersökningar och utredningar bland de mydigheter som har tillsyn över ovannämnda människor/myndighet, osv...
Skicka en kommentar