Bo Lundin har recenserat min senaste deckare Lyckohjulet och recensionen är utgiven i Sydsvenskan deckarspalten den 20 april.
Att inte Bo Lundin gillar mitt sätt att skriva har jag redan begripit. Min upplevelse när jag läste hans recension var att han tyckte att min text är bonnig och enkel, alltså inget som Bo Lundin skrivit, utan det är mina ord.
Mord i Skärhamn som var min tredje deckare fick inte heller några lysande recensioner men när Bo Lundin i recensionen påstod att Skärhamn en gång gått under det lugubra (makabra) namnet Graverne skickade jag ett mail och påpekade det felaktiga eftersom det är Kungshamn och inte Skärhamn som hade namnet.
Vilken recensent vill bli petad på näsan? Ingen så vitt jag vet. Därför trodde jag först att Bo Lundin ville ge igen för påpekandet av Kungshamn med sin recension av Lyckohjulet.
När jag sedan fick veta att Bo Lundin delat ut priser och är bekant med Liza Marklund, som är delägare i Piratförlaget och antagligen bjuder Bo Lundin på mer än två glas vin i plastmuggar, från ett enkelt lådvin, som vi gjorde på på bokmässan förra året, är inte steget långt bort för mig att börja tro på maktmedias smörjmedel.
Hade kanske varit bättre med en låda årgångsvin, kan tänka?
Nåväl här är Bo Lundins recension och en hel del andras, som inte heller är bekanta till mig.
Deckarhuset.seDet här är Ramona Franssons fjärde deckare (men den första jag har läst, Lyckohjulet är dock en helt fristående bok så det var inget som drog ned upplevelsen). Måste erkänna att jag blev glatt överraskad! På det hela taget är lyckohjulet en väldigt underhållande deckare. Den börjar dock, vill inte säga trögt, men i alla fall i ett ganska lugnt tempo. Något som den mer än väl kompenserar för i slutet - andra halvan av boken har ett väldigt driv!
SpråketRamona Fransson skriver på ett väldigt berättande (och rakt) sätt. Detta kan väl tänkas vara en stil som inte passar alla läsare, själv tyckte jag att den funkade bra i just den här boken (men den tillhör inte vanligtvis en av mina favoritstilar). Ramonas speciella sätt att skriva på gör dock boken väldigt lättläst, vilket måste ses som ett stort plus. Även fast det är många snabba hopp i slutet av boken tappade man inte tråden en enda gång.
HandlingenHandlingen kretsar kring två familjer. Mannen i den ena familjen hittas död på sin båt. Ganska snart råkar andra medlemmar av dessa två familjer ut för ”hemskheter”…
Lägg till ett par mord…
…kopplingar till kriminella gäng…
…spelmissbruk…
…och tillsist men inte minst lite familjehemligheter och du har i stort sätt hela handlingen till Lyckohjulet
Vad jag inte gilladeIbland sades saker och ting rakt ut, när det egentligen inte behöves – jag som läsare hade redan fattat galoppen ändå.
Finns ett (i mitt tycke) mindre “faktafel” i slutet av boken (men det är inget som stör handlingen).
Slutligen…Helt klart en läsvärd deckare! Kommer definitivt att läsa mer av Ramona Fransson.
PS.Att ha ett ”register” (släkträd) på de två familjerna det handlar om i början av boken kändes klockrent! Varför gör inte fler detta nu för tiden!?
Nästa recension är från Gunnars blogg. En deckarentusiast av stora mått. Lyckohjulet är Ramona Franssons fjärde deckarroman. Tidigare böcker är Dyrbar kärlek (2005 och i omarbetad upplaga 2007), Iskall hämnd (2006) och Mord i Skärhamn (2007). Hon har också skrivit boken Älskling vi blir inte med barn (2008) som är en självbiografi om ofrivillig barnlöshet.
Handlingen i Lyckohjulet kretsar kring två familjer, Caling och Hildeng. Bra att författaren har ett persongalleri med dessa familjemedlemmar. Man behöver gå tillbaka till den listan ibland för att friska upp minnet. En av dom saker som jag gillade med Maria Lang, svensk deckardrottning under decennier, var att hon alltid hade en personförteckning i början av boken. Hon tog där också med poliser och andra som mer eller mindre regelbundet dök upp i romanerna. Ramona har också hon flera återkommande karaktärer. Kanske en idé att inkludera också dom i förteckningen i nästa bok?
Jag är inte så förtjust i att dela in kriminalromaner i olika fack men Lyckohjulet är en thriller i ordets rätta bemärkelse. Den skulle passa utmärkt att göra film eller TV av. Utan att avslöja för mycket om handlingen så kan jag ändå berätta ett det blir en våldsam upplösning eller snarare upplösningar. Flera olika trådar vävs in samtidigt i berättelsen. Som framgår av namnet är speldjävulen med som en ingrediens. Aktiviteter utövat av kriminella gäng en annan. Men ändå är det till syvende o sist våldet som kokar under ytan i familjerna Calings o Hildings liv som spelar den viktigaste rollen. Utåt sett visar man upp en respektabal fasad men under ytan göms mörka hemligheter som nu kommer fram.
Jag har läst författarinnans tidigare böcker och har tyckt att dom har varit bra o läsvärda. Men visst blir dom bättre o bättre. Framförallt känns karaktärerna mer o mer trovärdiga. Förmågan att berätta en spännande historia med en hållbar intrig har funnits med från första boken.
Jag ser fram emot nästa bok!
Gunnar
Och detta är recensionen av Expressens krönikör Ulf Nilson. (Träffade Ulf Nilson en gång i början av 90-talet)
Jag sträckläste din bok. Den är fullt i klass med de bästa och viktigare: du blir bättre och bättre. Jag gladde mig åt att känna igen Göteborg i det du skrev och uppplevde Bohuslän (där jag nästan aldrig varit) som exotiskt
Här är Bo Lundins recension av samma bok.
Klicka på bilden blir den större.
Mer av hela den dramatiska recensionen av recensenten finns att läsa på
Monicas bloggFör dig som vill bilda dig en egen uppfattning om hur jag skriver kan läsa mer om mina deckare och självbiografi hos näthandlarna och för dig som gillar pocket finns de fyra första böckerna i det formatet.
AdlibrisBokusBokia.seCDONP.s. Om du som har läst mina deckare av en händelse skulle tycka att jag är bäst kan du rösta på mig
här D.s
Ha de gott!
Ramona
