KAOS KAOS är milt uttryck om vad som väntade oss när vi klockan 18.04 körde ut från Trädgårdsgatan i Uddevalla centrum. Hela Uddevalla ser ut som förra årets värsta vinterkaos.
Vi tog vägen mot E6 trots att vi vid två tiden i eftermiddags hörde att det varit avåkningar och att det var stopp vid avfarten från Ljungskile, därför valde vi den gamla vägen till Uddevalla och kom fram i tid till Uddevalla vid 16.00.
Att det fortfarande skulle vara ett ännu värre kaos när vi tog avfarten till E6 mot Göteborg18.00 kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss. Under tiden som vi körde mot avfarten hade Sveriges Radio finska sändingar, inte med ett enda JÄVLA ord avbröt de sändningen för att berätta att om man var på väg ut ur Uddevalla eller på väg till Uddevalla skulle man välja annan väg, eftersom det var KAOS!
När vi var på väg ner mot E6 stod en kvinna vid en kall och avstängd bil. Vi såg att trafiken stod stilla och då förstod vi varför vi hade mött tre bilar som backade upp från avfarten. Thommy min rådige och skicklige man, lade in backen och jag hängde mig ut genom passagarfönstret för att kunna dirigera honom från att komma för nära kanten. Under hela den här tiden vräker snön ner.
När vi återigen passerar kvinnan som står och hoppar vid sin kalla och släckta bil frågar vi henne vad som har hänt. Då berättar hon att bilen gled av vägen för fyra timmar sedan!!!!! Hon hade ringt polis, räddningstjänst och ingen kunde hjälpa henne! Även om vi hade haft startkablar, vilket vi dessvärre inte hade, hade vi inte kunnat hjälpt till utan att själva fastnat i snödrivorna. Och vi har vinterdäck, men utan dubbar.
Thommy fortsatte att backa uppåt och när vi äntligen kom fram var det flera bilar som var på väg ner, då hoppade jag ur bilen och vevade hysteriskt med armarna. En bil med en kvinna vid ratten stannade, de andra körde ner. För henne berättade jag vad som hade hänt och hon undrade vart vi skulle ta vägen istället. Vi tar den gamla vägen till Ljungskile sa jag. Hon tackade mig för hjälpen.
Nu påbörjade vi en körning som var som tagen ur en skräckfilm. Vägen till Ljungskile hade blivit plogad, antagligen tidigare på dagen och tack och lov för det. Men hastigheten var cirka 40 kilometer i timmen. Snön vräkte ner och snön kom snett uppifrån på grund av den kraftiga vinden. Över vägen hängde snötyngda träd och såg hotfullt nära ut att knäckas vilken sekund som helst.
När vi äntligen kom till Ljungskile och körde ner på avfarten i riktning mot Göteborg stod en 24 meter långtradare i diket och en kille hoppade ur bilen i snöyra med en kartong i handen. Han såg förvånat på bilens bakhjul och återvände till styrhytten med kartongen i handen.
När klockan slog sju var den finska timman på Sveriges Radio till ända, då kommer följande på nyheterna, som nyhet nummer två: Det är stopp i båda riktningarna på E6 till och från Uddevalla, inte heller gamla vägen är framkomlig, det är flera lastbilar som vält och hamnat i diket, köerna är långa och tyvärr kan dessa bilar inte bärgas för närvarande eftersom det är för halt! Thats it! Det är för halt! Ja, men vad ska de göra som sitter i sina bilar? Skicka ut militären i bandvagnar för helvete! För människorna sitter där än. Och förresten lägg ner Sveriges Radio på kvällstid! Eller se till att skaffa fram personal som kan lämna ut meddelande var tionde minut, det hade garanterat hjälpt många som var på väg precis som vi.
En jävligt förbannad men ändå lycklig Ramona som nu är hemma på Tjörn där det knappt finns en snöflinga, men bara sex mil norrut är det snökaos av vilda mått!
P.s Glömde att berätta att vi försökte att ringa tlll 020-trafiknumret, men kom inte fram. OCH DESSUTOM ÄR DET INTE ETT DUGG KONSTIGT ATT LÅNGTRADARE LIGGER UPP OCH NER I SNÖ OVÄDER, DE KÖR SOM OM DET VORE TORRA VÄGAR OCH SOMMARVÄDER! D.s
