WOW! 18:e plats bland Sveriges e-böcker i Svb! Grymt häftigt!

Alltså, det här är omvälvande för mig! För första gången är jag med på en officiell topplista!

Jag ligger ett steg under Liza Marklund och ett över Jan Guillou. Om du högerklickar på bilden och öppnar i nytt fönster syns det jättebra.

Annars kan du också klicka på den här länken, som är från Svensk Bokhandels hemsida.

WOW! Jag är så himla glad och gör små galna skutt hela tiden!

Ramona

Graffiti? Nej, så fan heller! Skadegörelse är det rätta ordet!

Detta är gångtunneln mellan Marklandsgatan och Skäpplandsgatan i Högsbo i Göteborg. Kan tänka mig att det ser likadant ut på de flesta platser runt om i Sverige.

Denna gångtunnel renoverades för ungefär två månader sedan. Det sattes in ny belysning, den gamla var sönderslagen, och allt såg härligt fräscht ut. Nu ser det bedrövligt ut. Kids som sysselsätter sig med det här borde skickas ner till länder där barn tvingas ut på sopstationer varje dag för hitta mat. Om kidsen fick se hur världen ser ut kanske de lät bli att förstöra inte bara för oss vanliga hederliga medborgare utan framförallt för sig själva.

Blir de ertappade med att förstöra allmän eller privat egendom väntar en prick i belastningsregistret som i nästa vända kanske blir ett problem när kidsen blir vuxna och ska ha lägenhet och jobb.

Sprayfärgen som används är inte billig, och i många fall stjäls den och det i sin tur drabbar affärsinnehavaren som förlorar inkomst och det kan i förlängningen drabba ekonomin så att någon i affären blir arbetslös. Allt som någon gör kan som i en kedjereaktion drabba någon annan. Är detta värt att tänka på?

För mig är detta kladderi oförklarligt. Folk blir bara förbannade, inte glada! Graffiti som konstart är något helt annat, även om inte heller det ska uppföras var som helst. Graffiti konstnären bör också tänka om han/ hon vill ha sitt hem fyllt av graffiti. Att älska graffiti är inte sak samma som att gå löst på alla byggnader med tomma ytor.

Men kidsen som pysslar med skadegörelse är en plåga för hela samhället och en gigantisk kostnad. Hundratals miljoner går till sanering av skiten och kunde gått till helt andra livsviktiga saker istället.

Ramona

Anusblekning...låter som ett skämt men är på allvar...tyvärr.

Här är ett litet urval hur olika rumpor kan se ut. När det gäller byxor, kjolar har man inte en chans till individuell rumpa, om man inte bor i London vill säga. Där finns en jeansshop, för den med stålar, där du går in i ett provrum, ett tekniskt underverk tar alla mått och vips får du (betala) ett par figursydda jeans, som passar just din rumpa.

Vad händer i vår käcka värld nuförtiden? Jo, man bleker anus! Går det bra med en tvättsvamp och Klorin tro? Nä, tror inte det. Det ska till dyra krämer och män gör det också. Vad sägs att fixa en personlig styling på muffen? Kanske färga den?

Jag ser framför mig en kö av unga personer och här ska det minsann bli bleka av. Det är ju så ljust och fräscht! Eller hur? Låter som ett nytapetserat rum! Blä! Men sola nyllet är viktigt. Solbränt nylle och nyblekt arsle, märklig värld vi lever i...
Ramona

Våren är så underbart vacker... ljuvlig... sprängande att jag baxnar ibland.

Idag promenerade jag upp till Axel Dahlströms Torg under tiden som tvättmaskinerna dunkade på. Alltså... det är magiskt att se på alla blommande träd.

Doftar gör det som bäst på kvällen och natten och även det är himmelskt. Våren är så mäktig och det är fascinerande att se hur blommor, gräs och bladverk tränger sig fram ur jord och grenar.

Vilken styrka!

Och om jag mådde dåligt, kände mig nere eller helt enkelt inte var på särskilt gott humör innan jag kom ut, förvandlas mina känslor till något positivt när jag skådar naturens underverk.

Jag kanske inte slår ihop klackarna, visslar eller tar skutt, men att våren ger läkningskänsla och ömt klappar mig på kinden, det känns!

Ramona 

Litterär agent från Paris sökte kontakt och jag min "tokiga kvinna" fattade nada!

Alla gör vi tavlor då och då, men det är inte alltid vi berättar om dem.

Den här tänker jag dock delge er. Kan inte låta bli och jag skrattade själv över min okunskap.

För snart fem års sedan, tror jag det var, ställde förlaget ut på Bok & Bibliotek i Göteborg, som det gör varje år. Då var allt så nytt och hysteriskt att vi definitivt inte hade någon koll eller möjligen lite koll på vad ett förlag ska ha för kunskaper.

Idag sex år senare har jag förstått att de flesta som startar förlag kommer ursprungligen från bok- förlagsbranschen och har mångårig erfarenhet. Men som sagt det hade inte vi då.

Det kom och kommer alltid fram många människor till montern och har frågor, som vi svarar på i den mån vi kan.

Idag när jag letade efter mejladressen till min kontakt på SKL, som jag behöver inför min nästa deckare, hittade jag ett visitkort som jag kände igen och framför mig såg jag en ung chic kvinna med fransk brytning. Nu läste jag för första gången vad som står på kortet och ser till min förvåning att hon är litterär agent. Hon sökte kontakt med mig, jag tog emot kortet och stoppade ner det i visitboken. Hahaha... då visste jag inte ens vad en litterär agent var för något. Sicken tavla... nåväl, jag har skickat ett mejl och är det fortfarande intressant så: Paris here I come!


Ramona

Boy A, barn som mördar barn...

Boy A, av Jonathan Trigell och det var hans debutbok.

När det ofattbara händer att barn mördar barn letar i alla fall jag efter förklaringar. Förstod de vad de gjorde? Är skulden föräldrarnas?

I filmatiseringen av boken har det brutala mordet på något vis fått en förklaring, även om den lika gärna kunde varit en annan. Men oavsett vad det än är som utlöser mekanismerna, att barn dödar barn, får det ohyggliga konsekvenser.

Boy A växer upp innanför murarna och släpps ut som nästan vuxen man. Fick han vård i ungdomsfängelset? Det förtäljer inte storyn, men vi vet att mer eller mindre varje år mördas ett barn i Sverige av ett eller flera andra barn och varje gång står vi handfallna och fattar ingenting.

Jag kände personligen igen mig i delar av boy A:s uppväxt och det är det säkert många som gör, men jag blev inte mördare. Kunde jag ha blivit det? Ja, det tror jag nog, om jag råkat få en vän som boy A fick. När du redan är ett skadat barn är inte steget långt att skada andra. Har du inget för dig någon dag? Se den på Voddler, den är gratis och som vanligt är det britterna som vinner i längden när de gör verklighetstrogna filmer!

Ramona

Wikipedia så det blir rätt nån gång!

På fotot Birgitta Grundén och jag i Lysekil, taget 2010. Birgitta var den första  journalist som tog kontakt med mig, efter att Dyrbar kärlek kommit ut första gången 2005.

Wikipedia uppgifter om mig så det blir rätt någon gång!

Ramona Fransson (född  Szölczinski) är författare och född 23 mars 1956 i Borås. Hon har bl.a. arbetat som sjukvårdsbiträde, servitris, TV-hallå ( Göteborgs stads bostadsaktiebolag intern-TV), översättare av engelsk videofilm och är numera delägare i anomaR förlag AB.

Utbildning: Gymnasieekonom

Familj: Thommy

Böcker, deckare:

Dyrbar kärlek ( Axplock 2005) omarbetad utgiven 2007 på eget förlag anomaR.

Iskall hämnd  2006

Mord i Skärhamn  2007

Lyckohjulet   2009

Mord under Tjörn Runt  2010

Hämnaren från Tjörn    2012

Självbiografier:

Älskling, vi blir inte med barn  2008

Ändhållplats Sverige  2011

Dessa uppgifter är till för den som vill lägga ut detta på Wikipedia, eftersom det då och då dyker upp uppgifter som inte tycks ha en verifierad källa.

Ramona

BTJ Recension av Hämnaren från Tjörn

BTJ= Bibliotekstjänst har recenserat "Hämnaren från Tjörn"

Eftersom det inte är tillåtet att lägga ut hela recensionen utan endast delar av den gör jag det.

Fristående forts. på Mord under Tjörn runt (2010).

Försäkringskassans överdirektör dör av en bilbomb på Tjörnbron. Hämnaren från Tjörn är Ramona Franssons sjätte deckare i västkustmiljö med Greger Thulin som spaningschef. Bokens handling kretsar kring Olivia som är ensamstående mamma till Mylla och Emil. Olivia drabbas av cancer, Emils födelsedag glöms bort och systern Jessica rycker in. Bakom ryggen agerar väninnan Anna-Karin för att adoptera bort Mylla. Persongalleriet är brett och författaren talar genom flera röster men det är tonåringen Emil som engagerar. Fransson har utvecklats påtagligt genom sina böcker. Ramona Fransson skriver om verkligheten för de utsatta i dagens samhälle och hennes patos är hedervärt.


Recenserades av Ylva Floreman i BTJ-häfte 12:2012.

Ramona

De får inte sörja sin döda dotter!

Foto ur Expressens artikel 2012 05 04

Jimmy Fredriksson, hans fru Linda och dottern Ida, sörjer lilla Meja. Hon avled i cancer i oktober.

Så nu har det gått sju månader och det är dags att slå ihop klackarna och leva livet, eller?

Så tycks i alla fall Marlene Larsson handläggare på Försäkringskassan i Umeå resonera, som nu  utförsäkrat Jimmy. Han får minsann torka tårarna och glömma bort sorgen.

En gång i tiden, vilket känns som om det var hundra år sedan, var Försäkringskassan din vän, FK skulle ta vara på dina intressen gentemot arbetsgivare, därav namnet " Försäkring" som betyder att du är försäkrad och har rätten till ersättning. Precis som när du har försäkrat din bil, villa, lägenhet, juveler m.m.

Idag är Försäkringskassan din fiende, en "kassa" som inte längre ser till dina behov, utan regeringens krav. Alla ska arbeta! Jobb ger dig frihet att bestämma! Ja, man känner igen de flesta parollerna.

Men om du är under isen, har förlorat ett barn i en grym sjukdom, då är du inte en skönsjungande människa. Du är i behov av läkning och den tar tid. Men tid verkar det inte heller finnas i ett av världens rikaste länder med det bästa välfärdssystemet som finns enligt Anders Borg & Co...

Jag kräks över den behandling som människor får i Sverige i svåra stunder och samtidigt gnisslar jag tänder av ilska. Jag borde skicka "Hämnaren från Tjörn" till överdirektören på FK, men det kan ju uppfattas som ett hot... men jag har god lust...

Ramona

Blåst av förlaget!

Av en slump hittade jag den här artikeln och jävlar vad förbannad jag blev.

I artikeln heter den lurade författaren Tomas, men det är fingerat. Läs den och tänk på hur viktigt det är att läsa igenom innan du skriver på!

Ramona

Storytel recensioner av Hämnaren från Tjörn

Ja, att säga att jag inte är populär bland vissa av Storytels kunder vore en underdrift.

Men i recension nedan skulle jag vilja påpeka något med STORA BOKSTÄVER! Jag har färgat den med rött. Först och främst stavas cancer med två "c". Och vad det gäller research av cancerbehandling är varje steg som Olivia Landell tar i boken exakt samma steg som min mamma tog när hon fick cancer och vid hennes sida gick jag. 

Jag förstår att min högst personliga göteborgska inte faller alla i smaken och det har jag inga problem med. Man kan inte älskas av alla. 

Jag undrar dock över en sak, varför inte Ni som recenserar skriver ut era namn och en länk till en FB sida eller blogg. Är ni rädda att få kritik? En del har signaturer av personliga skäl, det vet jag, men jag tror inte att alla behöver vara anonyma, utan är det av ren rädsla att få på moppo!  

Lyssnat på hela boken trots att uppläserskan fick mig somna gång på gång. Dålig research om canserbehandling och historian har en bra tanke men håller inte i längden.

2012-04-26 17:39

Tog mig igenom hela boken till slut, men det här var verkligen inte bra - varken bok eller uppläsning.

2012-04-21 11:11

Halvbra bok som tyvärr försämras rejält av uppläsaren.

2012-04-18 15:28

Det är tur att smaken är som baken delad! Enligt mig en total sågning på alla plan, snälla Ramona hitta på något annat att fördriva tiden med typ pilla b och vit

2012-04-17 02:45

RogerB

UPplÄsaRen PrAtar SååHäär OCh Det StöööR Mi G

2012-04-13 15:07

mammaca

inte det bästa jag hört men storyn har ändå något som fick mig att lyssna ända till slutet

2012-04-11 16:11

Det var ingen bok i min smak absolut den sämsta av författaren tog mig igenom med nöd och näppe

2012-04-11 00:38

Carina6969

Lysande som vanligt. Spännande, bra upplägg och mycket svårt att sluta lyssna. Lika bra som alla andra böcker som ramona Fransson skrivit

2012-04-07 11:03

Helt ok, men tycker att tidigare böcker varit bättre

2012-04-06 17:12

Bra bok inget fel på uppläsaren helt ok

2012-04-06 06:39

Helt ok bok, också uppläsaren. Jag har inga problem med dialekten.

2012-04-06 03:27

Förfärlig uppläsning - boken är kanske bra men det är svårt att avgöra med den hemska uppläsningen.

2012-04-05 22:30

piahg

Jobbig uppläsare slö göteborgs dialekt orkar inte lyssna klart...

2012-04-05 21:33

Lady Red

Sjätte deckaren i serien om Greger Thulin, och detta är nog den absolut bästa i serien.I denna bok ligger huvudhandlingen hos Emil och det som händer hans mamma och syster.Det ger en känga åt det svenska välfärds samhället och med all rätta. Uppläsare här är Ramona själv och hon gör ett bra jobb fast jag är ju uppväxt med göteborgska.

2012-04-05 14:27

Jag tycker den är jättebra!

2012-04-04 17:31

MeBa

Otroligt jobbigt att lyssna på den släpiga göteborgsdialekten. Varför ska författare envisas med att själva läsa upp sina böcker?! Få klarar av det.

2012-04-04 09:28

Inget för mig

2012-03-31 13:53

fy bubblan

2012-03-30 11:38

Baglady Brukar inte klaga på uppläsare men, nu gör jag det med besked

2012-03-30 10:38

sgu

Bra!!!!!    

Som sagt, jag är fullt medveten om att man inte kan älskas av alla, men vill man kritisera på felaktiga grunder kanske man också ska våga ta kritik.

Ramona 

Humorgalan i TV4 är svältfödd... på en annan sanning!

Fotot visar några av militärerna i Bangladesh. Maskingevären, som bärs av soldaterna på bilden, är bara en liten del av alla vapen som regeringen har köpt.

Varje vapen som dessa militärer har i handen ( kommer de från Bofors?) kan föda och ge minst tio svältande barn skolgång och mat i flera år, men det här berättar inte någon representant från Unicef om. Varför?


Vad såg jag på Humorgalan igår? Gråtande kändisar tillsammans med sång och bilder på lidande barn. Vad känner jag då? Avsky inför ett djupt hyckleri?

Massor av människor ringer in och får prata någon minut med en kändis samtidigt som de skriver på för att bli fadder. Vet kändisarna vad de pysslar med? Vet de att alla länder med stor fattigdom och svält har regeringar som vältrar miljoner på vapen? Eller vill de inte se vad som pågår i världen?

Jag tycker att det är kräkform av hyckleri och begriper inte varför de ställer upp! Om de samtidigt som de visade bilderna på svältande och slavande barn visade ländernas militära styrkor, att dessa är välgödda och beväpnade till tänderna, kanske inte effekten blev lika bra, men det vore i alla fall ett sätt att få folk att vakna. Att skänka 100 kronor till Unicef där 86 kronor går till välgörenhet betyder inte att, som jag ser det, att pengarna går till de slavande och svältande barnen. För mig kan det lika gärna betyda att 56 av de 86 kronorna går till  mutor för att Unicef ska kunna agera överhuvudtaget.

Det finns ALLTID två sidor av ett mynt. För mig duger det inte längre med att bara visa upp den ena sidan.

Ramona

En sensation! Liza Marklund är botad från sin elallergi.

Är du elallergiker? Det har Liza Marklund också skrivit att hon är. En gång träffade jag en kvinna som är elallergiker och hon kunde inte ens vistas i sitt hotellrum på grund av all el.

Nu står Liza Marklund framför tonvis med el i "Humorgalan" och ser inte ut att lida alls. Så är Liza Marklund botad? Så det finns botemedel? Om det är så måste alla som är elallergiker få reda på detta, de kan ju också bli botade! Nedan artikeln som Liza skrev 25 aug 2008. (Lägg märke till att det står "roman" om boken Gömda, som bekant var det ingen roman från början, då var det en livs levande sann historia som kunde verifieras med hundratals dokument. Och huvudpersonen i boken Gömda var med på teve, filmad bakifrån iklädd peruk. Så en romanfigur var under ett långt tag livslevande. Hahaha. jajaja, nu till elallergiska Liza)

Liza Marklund: Myndigheterna struntar i elfältens faror

När jag satt och skrev min första roman för snart 15 år sedan (den hette ”Gömda”) märkte jag plötsligt hur hårddisken på bordet bredvid mig liksom skakade. Jag fick stickningar och domningar i händerna av den, ungefär som när man håller alldeles för länge i något som vibrerar.
Jag köpte en lång kabel och ställde in hårddisken i en garderob. Stickningarna i händerna upphörde och jag glömde bort alltsammans. Ända tills jag, något år senare, satt och skrev manus på en tv-station i Luleå. Med ens märkte jag att både händerna och ansiktet domnade av. Jag gick en sväng på redaktionen, försökte väcka liv i mina
avdomnade fingrar och läppar och satte mig sedan för att skriva igen.
Då fick jag syn på hårddisken. Den var placerad precis framför mig, framför tangentbordet, under bildskärmen. Jag flyttade den och besvären försvann, och efter det såg jag till att sitta långt från alla hårddiskar.

Ett par år senare satt jag skrev nästa roman, ”Sprängaren”, och märkte sakta hur golvet började gunga. Det kantrade helt enkelt, särskilt när jag ställde mig upp efter ett längre skrivpass. Ibland snurrade hela världen. Jag blev extremt illamående, det hände att jag ramlade. Att stå upp och blunda var det inte tal om.
Givetvis gick jag till doktorn. Inte bara en, utan flera.
En virusinfektion på balanssinnet,
gissade någon. Whiplash, sa en annan. Jag testades för borrelia och hjärntumör och högt blodtryck, men vartenda prov var
perfekt. Jag var kärnfrisk.
– Spring en mil i skogen tre gånger i veckan i ett år. Är du inte bra då får du äta Prozac, sa den siste jag gick till. (Den siste, inte för att besvären försvann utan för att jag gav upp).

Hela vintern och våren var jag sjuk. Men så, under en lång semester på Irland, blev jag frisk. Världen slutade gunga och illamåendet försvann.
När semestern var slut satte jag mig, full av tillförsikt, vid datorn för att skriva min nästa bok, ”Studio sex”.
Två timmar senare hade jag full sjögång igen. Det var då jag fattade. Det var datorn som gjorde mig sjuk.
Insikten var förfärlig.
Försäkringskassan klassade mig som arbetsskadad och utredde åtgärder för min framtid. Sjukpensionering var den troligaste.
Själv mådde jag bättre så snart jag stängt av datorn. Jag skaffade en gammal skrivmaskin, och på den skrev jag första halvan av ”Studio sex”.
Sedan kom Försäkringskassan tillbaka med ett
erbjudande: jag kunde få prova en särskild bildskärm, specialbyggd av en expert, som inte gav några elektroniska eller magnetiska växelfält.
Det fungerade. Jag letade upp och tog hjälp av andra experter.
Det visade sig att hela vår fastighet i Stockholms innerstad var ett inferno av vagabonderande strömmar och elektromagnetiska fält. Vi hade kunnat flyga hem Apollo 13 på dem.
Jag ansökte om handikappbidrag från Stockholms stad för en elsanering av vår fastighet. Tjänstemännen på kommunen meddelade kort att elfält inte var något
problem och några åtgärder för att ta bort dem inte behövdes.Vad konstigt, svarade jag. Varför har ni då utfört en exakt likadan elsaning i era egna lokaler, så sent som för en månad sedan?
Ridå.
Kommunen betalade, jag blev frisk i stället för sjukpensionär, och tre månader senare började plötsligt ”Sprängaren” att sälja i sanslösa mänger.
Än i dag elsanerar jag alltid mina hus, fast nu betalar jag själv så klart. Alla mina datorer är strålsäkrade och min mobil har det lägsta SAR-värdet på marknaden.
Nu kommer jag till den cyniska poängen: Myndigheterna är oerhört medvetna om farorna med de elektriska fälten. Man är mycket noggranna att fälten ska elimineras – men inte när det gäller människor, utan bara djur.
Mer om det en annan gång.

Uppdaterad 25 aug 2008 14:00Publicerad 24 aug 2008 15:23

Annons:

Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/kronikorer/liza-marklund/liza-marklund-myndigheterna-struntar-i-elfaltens-faror

Ja, som sagt, nu verkar Liza inte längre lida av elallergi, som jag kan se!

Ramona