Kastrering? Kan det vara modellen för kvällen?

Aj, aj, det gör ont? Kanske det som är meningen! Ja, jag vet jag är elak, men också innerligt trött på att höra om alla våldtäkter, senast i Göteborg.

Varje gång det sker kommer en ung kvinnas, ( Det är i de flesta fall unga kvinnor.) att förstöras. Det finns så kallade experter som gärna vill tro att de kan bota våldtäktsmän. Men en våldtäkt, är en för mycket.

Nu säger inte jag att alla anmälda våldtäkter är på riktigt, det finns tyvärr kvinnor som ger falsk angivelse. Orsakerna kan vara, försäkringspengarna som lockar eller så ångrar de sexet eller... ja lögner om våldtäkt existerar, så är det bara, och det är djupt beklagligt för de som verkligen blir utsatta för våldtäkt.

Och det är dit jag vill komma. Kan man bevisa att de är skyldiga till våldtäkt, så fram med kniven och brädan. Ett litet, litet hugg och vips får de kissa med hjälp av ett sugrör.

Tjo och hej, leverpastej!

Ramona

Kristina Simars bokblogg har "Ramona Fransson tema".

Kristina Simar är lektör, korrekturläsare och har eget företag, där hon säljer sina tjänster.

Jag beundrar duktiga kvinnor, och det finns fler av dem än många tror. Kvinnor som ensamma eller med sambo, stretar sig framåt och lägger pussel med sin vardag varje dag.

Kristina har hjälpt många etablerade författare och debutanter med att färdigställa sina böcker.

Att ha ett färdigt manus, är inte detsamma som att ha en färdig bok, därefter kommer ett tufft arbete med texten för att göra den läsvänlig och intressant. Då behöver man professionell hjälp och Kristina erbjuder den tjänsten.

Bodil Mårtensson är bara en i raden av författare, som med sitt senaste manus är glad över att ha samarbetat med Kristina Simar.

Till min stora förtjusning har Kristina Simar startat något hon döpt till Ramona Fransson tema. Och först ut är min debutdeckare "Dyrbar kärlek".

Jag har läst recensionen och blev generande glad. Har du lust kan du läsa den på Kristina Simars bokblogg.

Ramona

Spelares löner lika galet som VD:arnas! Men så tyst det är om den galenskapen!

Berlusconi, ägare av Milan, har sålt Zlatan till Frankrike.

Italien behöver högst troligt pengarna, landet är också på väg nerför... i EU-ligan, som Grekland, Portugal, Spanien, Belgien ja,ja, jag kan fortsätta men avstår.

Nu ska Zlatan få ännu högre årslön, någonstans mellan 120 -180 miljoner kronor om året.

Han kan ju alltid köpa en ö till i Florida eller var helst det passar.

Hur ofta läser man inte om de giriga bankdirektörerna eller andra företagare som plockar ut hejdlösa löner förutom guldbestänkta bonusar? Men när det kommer till fotbollsspelare och deras galna löner läser man inte samma kritik. Undrar varför?

Zlatan skulle aldrig kunna steppa ut på fotbollsplanen ensam och göra mål. Fotboll är ett lagspel och jag undrar hur de andra spelarna känner sig inombords när allt kretsar kring en enda person, Zlatan. Jag missunnar inte Zlatan hans pengar, inte alls, eftersom en dag tar livet slut för honom också, och du kan ingenting ta med dig dit går, som Cornelis Wreeswijk så begåvat sjöng i låten "En fattig trubadur".

Men det jag ser är en sport som förvandlats till samma industriliknande galenskap som banker och andra stora företag. Och naturligtvis sitter de i UEFA och räknar dollar de med. Sportgalan på teve, och allt annat sporten för med sig.

Fattiga småpojkar i Rosengård, och i andra fattiga utanför-områden, i Sverige, Norge, Danmark och i resten av EU länderna, drömmer också om en Ferrari, hus med pool, miljoner att bada i och att synas på varje löpsedel. Det, kanske, kommer en sådan spelare en gång till, men det lär dröja tio tjugo år, men en till kanske kommer. Men vad ska alla de andra hundratusentals förhoppningsfulla pojkarna/flickorna göra under tiden för att överleva och för att kanske någon gång bli mångmiljonärer i bästa Zlatan stil har nog ingen en aning om...

Hela världen är en galen -vill-ha-mer-pengar-mer-pengar-och-blir aldrig-nöjd- mera- mera-...

Så ett fåtal drunknar i pengar, resten drunknar i skulder och fattigdom.

Ett lagspel är vad världen borde vara, istället har världen förvandlats till ett spel med kval.


Ramona





      

Uuuh... så dum jag kände mig...

Charlie Chaplin har alltid tillhört en av favoriter och Thommy och jag fick honom som bröllopspresent av mamsen och papsen.

De hade sökt länge innan de fann just det här lysande exemplaret. Och det var just det: Lysande!

Lampan, som drivs med specialbatterier och solceller, hade inte funkat på ett tag. Så för en månad sedan tog jag med mig lamphatten till el-affären på Linnégatan och köpte nya batterier.

När jag kom hem satte jag i de nya och under hatten finns en on/off knapp. Jag prövade att ha den på on, det hände inget! Jag prövade att ha den på off, det hände inget! Lampan förblev mörk.

Kvinnan, som servade mig i el-affären med de nya batterierna, hade sagt att händer det inget får du gärna komma tillbaka, vilket jag gjorde idag.

Två unga killar stod bakom disken. Jag förklarade för dem varför jag var där och bad dem titta på lamphatten. Den ene killen tittade och sa: Ja, men du har ju satt in batterierna åt fel håll!

Därefter tog han ut dem, vände och tryckte in dem på nytt. Jag kände mig urfånig! Men också tacksam för att de varit gulliga och hjälpt mig. När jag stoppade ner lamphatten i min dramaten, ( måste alltid ha den, orkar inte bära nåt tungt.) tändes lampan omedelbart. 


Ja, så nu väntar jag på att det ska bli mörkt och att Charlie lyser upp för oss lite mer än tidigare...

Ramona

Tack Sandra! Grannarna blev jätteglada!

För några veckor sedan var Thommy och jag på Liseberg. Man kan kalla det en slags återträff med Thommys f.d anställda från Stigs Centers bowlinghall, som Thommy och hans bror Kenneth ägde i trettio år.

Under vägen hem från Tyrolen spelade vi på en mängd hjul och Sandra vann ett jättepaket med Cloetta chokladkex.

Men eftersom Sandra, Monika och Anders skulle fortsätta kvällen med ett pubbesök på stan, tog Thommy och jag med oss kexpaketet hem, för att lämna det till Sandra en annan dag.

En annan dag blev inte av och när Thommy föreslog Sandra att vi skulle ställa ut paketet i hissen tyckte hon att det lät toppen! Det tyckte även grannarna! Så en hälsning till Sandra från grannarna. Tusen tack, det var jättekul och gott!


Ramona

Omfamna mångkultur med intelligens inte enfald!

Det har blivit ett väldans tjat om att Malmö får äran att arrangera nästa års Eurovision Song Contest och inte Stockholm.

Stockholmarna känner sig snuvade, eftersom de nästan var säkra på, att den nya arenan Friends i Solna var given med plats för 65 000 personer.

Och enligt vissa källor var det redan bestämt av SVT:s vd Eva Hamilton, att 2013 års ESC skulle läggas där. Så vad hände?

Ja, säg det? Men här är några av förklaringarna från olika källor.

1. Malmö är en mångkulturell stad.
2. Malmö har en mycket bra infrastruktur.
3 .Malmös arena har en intimitet som känns bra och då blir det inte så dyrt.

Om vi benar upp svar nummer 1:
Mångkultur finns i alla storstäder och i Malmö har den snart totalhavererat, medan det i Solna fungerar alldeles förträffligt. Enligt Skånskan 2010 är Malmö Sveriges mest segregerade stad.

Svar nummer 2: Infrastruktur? Tja, vägar har väl alla städer. Hur det står till med hotellrum är en annan fråga, men danskarna är glada över beslutet.

Svar nummer 3: Om det handlar om intimitet kunde man arrangerat ESC på en pub i Göteborg. Men naturligtvis handlar det här som allt annat också om pengar. En liten arena små kostnader... och SVT måste spara. De har precis lika ont om pengar, som alla andra statliga och kommunala inrättningar.

Vart alla våra miljarder tar vägen, som varje år dras in till statskassan, är det ingen som vill berätta, i alla fall inte än...


Och vad jag menar med min rubrik " Omfamna mångkultur med intelligens och inte enfald" är att den svenska bestämmande eliten inom media och politik, gör just felet att omfamna mångkulturen med enfald och på det sättet tror de att resten av Sveriges befolkning ska tycka som dem. Men vi andra är intelligenta och vet exakt vad som behövs för att mångkultur ska fungera och det stavas:


ARBETE, ARBETE, ARBETE, ARBETE, ARBETE, ARBETE, ARBETE, ARBETE!


Och eftersom det inte kan skapas arbete i den mängd som behövs kommer inte integrationen fungera. Människor behöver känna hopp, känna att de betyder något, att de gör en insats i samhället de bor i. Tar man ifrån människor detta skapas hat, ilska och kaos. 


Personligen tycker jag att det är jättekul att Malmö får arrangera ESC, men jag har inte skrattat så mycket på länge, som när jag hörde alla korkade förklaringar! Säg sanningen, åtminstone en enda gång!


Ramona   

Media har lyckats, säger Åsa Linderborg

Åsa Linderborg, illröd kommunist och numera kulturchef på Aftonbladet, har i sitt senaste utspel uttalat:

"Svenskar öppna för fler flyktingar" 

I artikeln, ( länken ovan) skriver Åsa att 1993 var det 65 % som ville ha färre fler flyktingar, men i den senaste undersökningen har siffran sjunkit till 41 %.

Orsaken till detta tror hon är att media lyckats.

"Det finns inga enkla förklaringar till att främlingsfientligheten minskat i just Sverige, men jag tror att mediernas betydelse varit stor. Med undantag för ett par profiler på Svenska Dagbladets ledarsida, har medierna aktivt försvarat idén om alla människors lika värde." Slut citat.


Hur ser då min personliga uppfattning ut till att siffran har sjunkit? Jodå, visst ska media ta åt sig äran. Helt sant. Men inte i positiva ordalag. Vad media i Sverige har lyckats med är att tysta folk. Senaste utspelet är Janne Gunnarsson, SVT:s tennis expert, som riskerar att få sparken för sitt inlägg på Facebook. Nedan följer konversationen från tidningen Resumé:

"Regeringens besked att man inte vill lägga pengar på att Sverige ska få stora internationella mästerskap upprörde Janne Gunnarsson som på Facebook skrev:

"Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh."– Helt oacceptabelt, sa SVT:s sportchef Per Yng som läxade upp Gunnarsson.
Somaliska Riksförbundet krävde en offentlig ursäkt och det kom också från en mycket ångerfull Janne Gunnarsson:

– Jag vill be alla somalier och alla andra om ursäkt för mitt oerhört omdömeslösa inlägg." Slut citat.

Var i detta uttalande var Janne Gunnarsson främlingsfientlig? Om han sagt: "Pengarna räcker inte när vi ska ge socialdemokrater och andra partier så höga arvoden" Eller friskolorna, eller religiösa föreningar...

Så svara mig Åsa, är möjligen orsaken till, att bara 41 % numera svarar att det inte är okej med fler flyktingar, att folk har blivit rädda för att prata om den havererade flyktingpolitiken? Är det så att folk med arbete är skiträdda att förlora sina jobb om de inte är politiskt korrekta? Tänk tanken Åsa, för om det är så det är, har vi fått ett Sverige som mer påminner om Kuba, ett land som din far hyllade som smör och solsken. 

Åsa Linderborg har haft fel många gånger förut. Senast 2011 med det här uttalandet: 

• Om jag var Fredrik Reinfeldt skulle jag vara vettskrämd; Juholt är den förste partiledaren på tjugo år som kommer presidera ett 45-procentsparti. Taget från Wikiqoute

  
  

  Också detta skrev hon om i Aftonbladet.

Och för att återgå till Janne Gunnarsson, som han i yttrandefrihetens namn hade all rätt att säga eftersom det faktiskt är sant:

Efter den vägledande domen i Migrationsdomstolen där somaliska pass eller annan identifikation ska ersättas med DNA-tester, för att bevisa familjeband, spår regeringen nu att drygt 27 000 somalier vill till Sverige fram tills 2014 och avsätter därför 300 miljoner kronor extra till de kommuner som vill ta emot. Det ska täcka bland annat socialbidragskostnader. Men flera kommuner anser att summan inte kommer att räcka.
Det skriver SVT idag. Bo Frank (M), kommunalråd i Växjö, är förbannad:

- Det är moraliskt förkastligt att staten lämpar över kostnaderna på kommunerna.

Och ytterligare information som gammelmedia undanhåller är detta taget från Avpixlat.se: 

En nyhet som har undgått oss i en knapp vecka (till stor del beroende på att det som av en händelse inte har nämnts ett pip om detta i svensk media, varpå man snarare måste vända sig till utlandet för att ta del av nyheten) är att Irakiska parlamentet förra veckan tog beslut om att kategoriskt upphöra med att ta emot sina egna medborgare i de fall dessa har utvisats från Europa mot sin egen vilja. Flygbolag som ens tar med sig sådana passagerare till Irak hotas till och med med ekonomiska sanktioner.

Som sagt: Media kan ta åt sig äran. Det är helt rätt, frågan är bara om det känns bra att ta åt sig äran för något som fått människor att tystna, fått människor att vara rädda, fått människor att under anonyma signaturer hata, bespotta och nästan explodera av ilska. Jag tycker faktiskt inte det.

I kommunistiska länder, som antagligen Åsa Linderborg skulle önska att Sverige kom att bli, är yttrandefriheten begravd och den som inte tycker som den bestämmande eliten hamnar i en jordkällare, bortglömd och utfrusen. Är det ett sådant Sverige Åsa Linderborg vill se?

Det vill inte jag! 

Ramona

   

Om jag skulle emigrera, verkar Australien ett intressant land.

Det är inte aktuellt att emigrera, men det är alltid intressant att se hur andra länder fungerar och ser ut.

Hur befolkningen har det. Hur myndigheter agerar osv...

Under en längre tid har jag tittat på en dokumentärserie som heter: Gränsbevakarna Australien, som handlar om hur folk arbetar med att skydda landets kustremsor och flygplatser från knarksmuggling, smuggling av utrotningshotade djur, piratkopiering av allt från plånböcker till golfklubbor, illegal invandring och insmuggling av olaglig mat bara för att nämna några av uppgifterna.

Australien är till ytan världens sjätte största land.  De har monarki, vilket jag tycker bäst om. Men de har kolossalt ont om vatten. Bara en ynka procent av en yta på 7 692 024  km²  består av vatten. Medan Sverige på en yta av 528 447 km² har 8,67 %  vatten och då är det ändå problem här när det råkar bli en torr sommar. 


Så frågan är om det kanske blir "vatten" som kommer bli en stor exportprodukt för Sverige.

Australien har ett BNP på 799 miljarder USD
Sverige har ett BNP på 346 miljarder USD

Australien har per capita  37 478 USD
Sverige har per capita      37 526 USD


Och ser man på snittinkomsten per invånare är det ju inte många ören som skiljer mellan en svensk och en australiensare, vilket är intressant med tanke på BNP:et är mer än dubbelt så högt i Australien.


Så hur ser välfärdssystemet ut i Australien? Faktiskt ganska likt vårt. Här är ett urklipp från Flashback Ursprungligen postat av Simora

Australiens välfärdssystem bygger inte på socialförsäkringar finansierade med egenavgifter och inkomstbortfallsprincipen utan på grundtrygghet, d.v.s. alla får en viss grundersättning vid sjukdom eller arbetslöshet oavsett vilken lön de har. Systemet ger med andra ord väldigt lite till de med högre inkomster men ganska mycket till de med låga. "Robin Hood-effekten" (ta från de rika, ge till de fattiga) är därmed starkare i Australien än i t.ex. Sverige, som har ett system som fungerar mer som en "spargris", d.v.s. att man ska få tillbaks i proportion till vad man betalar in. Totalt sett betyder detta lägre välfärdsutgifter och lägre skatter, men att de fattiga får en mycket större del av utgifterna och därmed hamnar på ungefär samma nivå som i Sverige eller Danmark.

Australien har ingen statsreligion och av 21,6 miljoner invånare ansåg sig 64 % vara kristna, 26 %  katoliker och 19 % anglikaner. 

Om en person/ familj får asyl i Australien gäller följande: 

• To get a permanent residence as a refugee, the person has to prove they are a genuine refugee fleeing persecution, go through character, security and medical tests, and sign an Australian Values Statement.
  
  

Jag har aldrig varit i Australien, bara sett serien Törnfåglarna och nu dokumentären Gränsbevakarna Australien. Men av det jag sett på TV verkar det vara ett intressant land att besöka. Det som avhållit mig har varit snacket om alla livsfarliga djur, insekter och liknande, och jag menar dödliga om du blir biten.


Men det kanske är en överdrift. Och vem vet, gillar man landet kanske man flyttar dit, för där verkar de har mycket bättre koll på det mesta mot hur det ser ut i Sverige. Nu har ju inte vi några barn, utan är i övre medelåldern. Så vi har naturligtvis inte tänkt att arbeta där, vi har bara tänkt oss att leva tryggt ( där finns gott om poliser och där spottar man inte på poliserna, då åker man i finkan direkt) , besöka intressanta platser, bada, ha kul och betala för oss. Nothing else! Hm... ska nog söka visum...


Ha en skön lördag!


Ramona  

Lyckad litteraturcirkel i Lyse

Om denna oförglömliga kväll berättade jag i min blogg och du kan läsa mer om den här!

Ps.Om du vill se bilderna och texten i större format, klickar du på dem och öppnar i enskilt fönster.Ds.

Ha det gott!

Ramona

- Du är jude".

Jag är medlem i Svenska kommittén mot antisemitism, medlem i Ecpat och ja, jag är judinna. Halvjudinna, om du frågar de ultraortodoxa judarna, men jag frågar inte dem vad de tycker. I mina ögon är de ultraortodoxa judarna lika galna som islamisterna.

I min värld är alla människor, oavsett sexuell läggning, hudfärg eller religionstillhörighet människor, så länge de uppför sig som sådana.

Men så ser det naturligtvis inte ut i verkligheten, inte ens i Sverige. Har aldrig gjort faktiskt. Det har alltid funnits ett hat och en misstänksamhet mot judar, vad de äger, gör och till det späs det på en mängd myter.

Själv växte jag som barn upp utan att ha en aning om vad judendomen innebar. Låter säkert märkligt, men om det har jag skrivit i min bok "Ändhållplats Sverige" för den som är intresserad.

I vilket fall som helst läste jag ledaren i medlemstidningen från Svenska kommittén mot antisemitism av ordförande Willy Silbertstein.

Att jag inte gick i taket? Jo, förresten det var exakt vad jag gjorde annars hade jag inte suttit här och hamrat på min dator just nu. Willy Silberstein berättar om en händelse i en skola i Malmö. En lärarinna, Sofia, är judinna och en talkör utanför ett klassrum skanderade: "jävla jude, jävla jude". Adressaten var en judisk lärare. Sofia, som inte berättat att hon också var judinna berättade då för klassen som det var. Det kramades och pratades och allt verkade bra.

Några dagar senare hade eleverna förändrats och en dag, "Citerat ur tidningen":

"En dag stod en nioårig elev som fastfrusen utanför hennes klassrum. Det var en kille som Sofia verkligen gillade, " en fantastisk unge" med hennes egna ord.
- Varför kommer du inte ni? frågade hon.
- Jag får inte för mamma och pappa, svarade pojken.
- Varför inte?
Nioåringen skruvade på sig. Till slut svarade han.
- Du är jude".
Slut citat. 


I Sverige finns det ett gäng dumma och korkade politiker, som jag ser det. Ingen av dessa har modet att berätta att hatet mot judarna i störst utsträckning kommer från muslimer. Nej, nej, så får man inte säga... Men se det gör jag, för jag anser inte att en sanning blir mindre värd bara för att den sägs öppet. Om judehatet från dessa grupper inte avtar, utan ökar, kommer det som de sju partierna så hett ber om, att Sverige Demokraterna ska åka ur riksdagen, inte att hända. Istället kommer SD att tredubblas i nästa val!

Det finns cirka 400 000 eller fler muslimer i Sverige idag. Inte för en enda sekund tror jag att en majoritet av dessa är judehatare. Inte alls. Men många av dem är rädda och känner osäkerhet inför de muslimer som sprider hatpropaganda och som förtrycker kvinnor, eftersom dessa bevisligen kan lura skjortan av Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Vänstern och Moderaterna.

Dessa döende barns existens i Auschwitz förnekas just i detta nu av tusentals människor, i första hand muslimer, är det okej med svenska politiker och media? Ja, uppenbarligen!

Alla som tittade på Uppdrag Granskning och deras avslöjande i moskéer runt om i Sverige vet vad jag pratar om.

Så nu förväntar jag mig någon reaktion! Vad som helst vore trevligt. Men tysta inte ner det här! Det är dödsallvarligt!

Ramona

Ölburk i handen, på gatan och i gräset! Sluskigt!

I går var Thommy, Mia, Lina och jag på Villa Belparcsom ligger i Slottsskogen i Göteborg.

Det är en jättemysig och vacker bar/restaurang och ett fika ställe belägen vid en konstgjord sjö, fylld med karpar och änder.

Vi hade många trevliga timmar. Under tiden vi sitter där märker vi att Belparc förvandlas. Det ska bli nattklubb med dans, och dunka dunka...

Så från att ha fått vin och öl serverat i ett glas till en kostnad av 42:-, ändrades priset. Det gick upp med 20:- kronor per glas, och förresten nu var det inte längre glas, utan plastmuggar, som säger en del om vad för slags gäster som väntades. De kan inte eller kommer inom ett par timmar inte att kunna hantera ett glas, av annan modell än plast. Toppen!

När vi promenerar hem möter vi olika grupperingar av ungdomar, som klivit av spårvagnen på hållplatsen, Botaniska Trädgården, och därifrån är det en kort promenad till Villa Belparc. De är inte på något sätt otrevliga eller högljudda. Inte alls. Men vad som däremot förvånar mig är att så gott som allihop har en ölburk eller flaska i handen.

När gjorde denna sluskkultur entré i Sverige? Förra året såg jag det också en gång, efter att vi varit och tittat på Lotta på Liseberg, och var på väg hem. Den gången trodde jag att det var en tillfällighet, men nu, efter gårdagen, förstår jag att det blivit kutym att klä upp sig, sminka sig, ( såväl kille som tjej) och greppa tag i en burk/flaska och se ut som en slusk.

På min tid när jag var ung, skulle ut och festa, satt vi antingen hemma hos någon och drack ur glas eller så gick vi på ett ställe i närheten av dansrestaurangen, beställde in och fick glas att dricka ur. Aldrig att vi ens skulle komma på tanken att dra runt på stan, uppklädda till tänderna och sluska runt med en burk öl i näven. Sådant gjorde bara a-lagarna, som satt på parkbänkarna.

Men så tänker jag så här: Vi bor i ett land där domstolen slagit fast att det är helt okej att spotta poliser i ansiktet, kalla dem okvädingsord och att behandla lärare likadant. Enligt domstolen och Sveriges Rikes lag är det förenligt med deras yrken att tåla sådant.

Det verkar ju vara jätteroliga yrken! Kommer säkert att bli enorma mängder av sökande till de utbildningarna!

Vet du vad? Jag är glad att jag inte är tjugo år idag, att jag är på andra sidan 50-års strecket, att jag i min uppfostran fått med mig, som det arbetarbarn jag är, att man ska visa respekt för polisen, för äldre människor, att man ska visa ödmjukhet och vara hjälpsam mot sina medmänniskor.

Vad dagens ungdomar får för uppfostran har jag ingen aning om, eftersom jag är ofrivilligt barnlös, men nåt fel är det, eftersom samhället ser ut som det gör.

Bilden är inte tagen i Sverige, men det ser likadant ut här efter festivaler och andra evenemang. Nu förstår jag varför!

Sköna söndag välkommen!

Ramona



 

Svenska Spel, den fattiges värsta fiende!

När arbetslösheten ökar och kraven på högre utbildning ökar är det tusentals människor som trillar omkull.

I Sverige har det mesta försämrats under tjugo års tid. Sjukvården, skolan, polisen, rättsväsendet, åldringsvården, jag kan rabbla länge, men jag ska inte trötta ut dig.

Då finns det en liten bedräglig ljuspunkt för många och det är att spela. Och i spel finns det ju bara vinnare, eller hur? Snarare är det bara vinnarna som räknas. Som alltid!

Vem fan vill vara en looser? Svenska Spel drar in mångmiljonbelopp till statskassan, och pengarna behövs som bekant, men de som hamnar i spelberoende måste hjälpas snabbare. Det bör inrättas en speciell "Spelberoende linje" dit du kan ringa dygnet runt, året om. Där ska inte sitta en sjuksköterska som undrar hur du mår. Där ska det sitta före detta spelmissbrukare och de ska kunna trycka igång apparaten direkt. Du ska få hjälp på studs!

Fredagsmys på Svenska Spel ser ut så här på deras hemsida:

 

Vem tar ansvaret när familjen splittras, unga vandrar in i kriminella gäng? Ja, inte fan är det Svenska Spel och inte heller staten verkar det som...

När jag skrev min deckare "Lyckohjulet" ville jag ha omslaget med en bild av Casino Cosmopol i Göteborg. Vad tror ni jag fick för svar? Hahahaha... eftersom deckaren handlade om hur illa, riktigt illa, det kan gå när man blir spelberoende var de inte intresserade att figurera i sådana sammanhang.

Tack fan för det!

Ha en skön mysig fredag, men ge fan i att spela bort en massa pengar. Lägg dom hellre i en sparbössa!

Ramona

Assange är rädd för svensk rättvisa. Ja, vem är inte det?

Julian Assange är anklagad för sexuella övergrepp mot två kvinnor i Sverige.

Första gången blev det inget åtal. Enligt chefsåklagare Eva Finné räckte inte bevisen... men sen hände nåt... och nu vill Claes Borgström att Assange bums ställs inför skranket.

Assange har all rätt i världen att frukta svensk rättsväsende. Det finns alltför många bevis på att svensk rättvisa inte är vad den borde vara... nämligen rättvis.

Det finns alltför många klåpare inom systemet ( Kapten Klänning) och det har haft som följd att människor blivit förstörda för livet, utan att ha fått ett öre som kompensation.( Staten betalar inte en spänn för de som tilldöms skadestånd, bara så du vet)  Thomas Quick, egyptierna, ( där avlidna Anna Lindh skylldes för brottet) det finns rad efter rad där så kallad svensk rättvisa har krackelerat. Pappan och hans granne som beskylldes för bestiala våldtäkter av dottern som senare visade sig vara svårt psykisk sjuk, men både pappan och grannen hann sitta inne i flera år, innan Hannes Råstam räddade deras liv.

Om man systematiskt går igenom alla falska våldtäktsanklagelser blir man inte glad. Varje falsk angivelse blir än mer negativ för varje kvinna som på riktigt upplever en våldtäkt. Det borde varje kvinna som ljuger bli medveten om.

När det gäller anklagelserna mot Assange är inte jag vare sig advokat, polis, jury, åklagare eller domare, men att Assange känner rädsla för att det svenska rättssystemet inte fungerar tillfredsställande, där är jag med honom hela vägen!


Ramona

Kladdaffen!

Ja, nu är det ju inte så att vår älskade voffsing Lina alltid ligger så här avslappnat och tyst.

Nejdå, inte alls! Kommer det förbi någon hon inte känner igen, skäller hon som f-an. Lika illa är det i bilen, får hon syn på någon som är ute på promenad med hund, gungar bilen och hon skäller som en bandhund.

Det var då...idag...som jag skrek ordet: Kladdaffen! Det var inte så att jag hade tänkt ut ordet. Inte då... nej... jag hade tänkt säga: Klaffen Lina! Och ut kom ett helt annat ord: Kladdaffen! Så nu använder jag det istället.

Ha en skön söndag!

Ramona

Funderingar på midsommardagen...

Ja, så var det dagen efter midsommarafton. Gårdagen blev en lugn tillställning här hos oss på Tjörn, annat har det varit ute i landet om man har läst dagens blaskor och vi köpte både Aftonbladet och GT.

Slagsmål, fylla, knivskärningar och till och med ett mord, verkar det som. En kvinna 41 år påstås ha slagit ihjäl sin blivande sambo 49, i en idyll. Så försvann den idyllen. Flertalet av de omkringboende ställde in sitt firande när de fick den våldsamma nyheten serverad till sillen.

Vad är det som gör att människor på fyllan brakar loss i rena rama Chicagostilen? Ponera att vi haft vapentillgång på samma sätt som i USA då hade ingen jävel vågat gå utanför dörren på midsommarafton.

Läser att Leif GW Persson kanske kommer att bli en gladare man till hösten. Då väntar en höftoperation som gör att han kan slänga käppen, som vi tittare vant oss vid att se honom använda som stödhjälp. Och framförallt hoppas han slippa smärtorna. Det får man sannerligen hoppas. Smärtor, som jag själv dagligen tampas med på grund av en utsliten kropp, är inget att yvas över.

Läser också om Johan Theorin, denna mysiga kille, som skriver så härliga rysare om Öland. Jag har haft ynnesten att träffa Johan flera gånger och han är en synnerligen reko och jordnära kille, och detta tillsammans med stora framgångar inom författarskapet. Han gillar ensamheten och är ingen festprisse.

Vad har jag själv pysslat med då? Tja, lite ogräs har fått se sig förpassat till komposthögen. Annars har jag mest läst tidningar, glott på film via Voddler, som är min favorit när det gäller att kolla film på nätet. Lite tid har jag också lagt på mitt skrivande. Och vad drömde jag om i natt? Jag hade naturligtvis inga blommor under huvudkudden, eftersom jag är lyckligt gift och vi firade 25 års jubileum i år. Däremot drömde jag om min mamma, som dog 9 februari 2011. I drömmen var hon levande och vi samtalade om allt möjligt. Märkliga drömmar man kan ha.

Dagdrömmer gör jag ständigt, men de drömmarna håller jag för mig själv.

Så kära vänner, nu avslutar jag med: Ha en skön och avstressande helg, något som alla borde få uppleva!

Ramona