Har den nya tekniken dig i sitt grepp?

Detta är en gammal teve från 1950-talet och sådana apparater var dyra, men i gengäld hade man den i många många år. Gick den sönder lämnades den in för lagning. Först hade Sverige bara en ynka kanal att glo på, kanal 1, som startade samma år jag föddes 1956, sedan kom ytterligare en, kanal 2, 1969           ( vänstervriden) Klicka gärna på länken och läs historian om hur SVT en gång startade, och det statliga monopolet varade ända fram till den 30 december 1987. Den 31 december 1987 startade nämligen Kinnevik   ( Tack Jan Stenbeck!), via en satellit från England, den första reklamfinansierade kanalen som vi i Sverige kunde se om vi hade parabol. Och gissa att vi hade! Men det var nära att vi inte fått lov att ha en, om socialdemokraterna fått bestämma!



Här en mycket intressant sak att känna till om politiker och om hur de tänkte:
"Den socialdemokratiska politikern Maj Britt Theorin förespråkade förbud mot privat innehav av parabolantenner under mitten av 1980-talet, på förslag från det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, och fortsatte att argumentera för det under många år.^{[6]" Wikipedia}



Ja, sedan var det där med telefon. Det var inte självklart att alla familjer hade en hemma. Men om man äntligen fick en inkopplad, stod den i hallen.

Den röda fick namnet "Kobra" och var populär, skivan och avstängningsknappen sitter under, så glömde man att ställa den ifrån sig på ett platt underlag, kunde det tuta upptaget i timmar om någon försökte ringa dig.

Det kunde naturligtvis tuta upptaget i timmar ändå, av orsak att någon satt och tjattrade i timmar...

Och om du var ute på promenad med hunden, ute och shoppade eller med kompisar och behövde ringa hem en viss tid, fick du söka upp en telefonkiosk och se till att du hade mynt med dig. Enkronor, 25- öringar eller 10- öringar.

Man lyfte luren, väldigt tung, lade i pengar, drog runt skivan, också tung, väntade på signal och när någon i den andra änden lyfte sin lur, rasslade pengarna till i den gröna burken och du kunde påbörja ditt samtal.

Telefonkioskerna var för det mesta hela. Väldigt sällsynt att någon kladdade med tags, sprayade eller slogs sönder den. Annat är det nu som bekant.

Varför tog jag med den här bilden? Jo, för att det känns som att något gått förlorat. I vår nya högteknologiska värld rusar folk genom skogen med en iPhone i örat, är ute och promenerar med sina barn i barnvagnar och har en iPhone i örat, är på stan med en iPhone i örat, sitter på restaurang med kompisar med en iPhone i örat, går på bio med en iPhone i örat, sitter på bussen, tunnelbanan, spårvagnen eller tåget med en iPhone i örat. Kommer hem och sitter vid datorn med en Phone i örat.

Självklart gör inte ALLA detta, men nu växer det upp en generation som kanske aldrig mer kommer att hitta en lugn stund i sina liv. Stressade tar de sig från punkt A till B och reflekterar inte över vad de såg, luktade eller kände på vägen dit.


Det pratas väldigt mycket om att vi ska vara rädda om miljön, men hur rädda är vi om den egentligen om vi fortsätter galoppera efter nya tekniska prylar? Går det att kombinera kapitalism och konsumtion med att skydda miljön?

Kan vi gå tillbaka till en tid där vi mjölkade för hand och slaktade djuren på bondgården. Där vi tröskade med Pålle framför tröskan? Kan vi det? Kommer vi att göra det?


Ha en skön helg och stoppa iPhonen i en kartong, inte i örat, under helgen!

Ramona

Ett liv utan barn. Hur funkar det? Funkar det?

Apropå DN:s ledare från igår den 17 september 2012 med rubriken: "Barn är ingen rättighet", vilken var intressant att läsa. Kommentarerna var till dags datum 71 stycken och många har helt klart fått detta med ofrivillig barnlöshet om bakfoten.

Bokomslaget till vänster ser dystert ut, ja faktiskt som en begravningsannons, men det var inget jag begrep förrän jag fick se boken ute på hyllorna hos bokhandlarna. Första gången jag såg den var på Akademibokhandeln i Femman i Göteborg och då fick jag ett hysteriskt skrattanfall.

Numera är omslaget utbytt och det nya är jag mycket nöjd med, nu berättar omslaget mer om innehållet än just en tom barnvagn. ( Barnvagnen, som är modell 70-talet fick jag låna av SVT:s avdelning för rekvisita) 
Idén till det gamla omslaget fick jag efter att ha bott på Nordenskiöldsgatan i början av 1980-talet. Där finns fortfarande barnaffären "Storken" som jag besökte ganska ofta när jag var mitt uppe i min (mar)dröm att få barn. Och där fanns en liknande barnvagn, och känslan att få lägga händerna kring handtaget var underbar.

Så här ser det nya omslaget ut. Mer av längtan... inte vansinne, även om jag drabbades av det också.

Alltså, så här är det! Om du vill ha barn under din fruktsamma period och inte blir med barn, kommer du med största säkerhet drabbas av ett litet helvete. Manuset till "Älskling, vi blir inte med barn", skrev jag under 1991 fram till 1993 och därefter låg det i en byrålåda. Inte förrän 2008 omarbetade jag det och gavs ut i form av en bok.

Det som gläder mig och som jag hade som förhoppning när den skrevs, var att den skulle vara till hjälp för alla och så har det varit  och är fortfarande. I boken får man följa två par. Ett av dem får barn, det andra inte. Man får läsa om sex, intriger och en desperat längtan efter barn, precis som livet är för många människor.

Än idag är ämnet tyvärr tabu. Alla klarar inte av att hänga en skylt om halsen som skriker ut " Jag kan inte få barn! " och det är ett svårt ämne att diskutera.

Inte heller jag tycker att barn är en mänsklig rättighet, däremot tycker jag att det är en mänsklig rättighet att få samma vård oavsett var man bor i Sverige. Och att vissa landsting erbjuder ett, två eller tre IVF försök är förkastligt. Alla borde erbjuda minst tre! En av Sveriges mest kända IVF docent och överläkare, Lars Nilsson, hjälpte mig med att få till alla fakta rätt i boken och har genom åren blivit en god vän och hans inställning är, att har du gjort fler än sex försök borde du tänka om.

För de som har en skaka-loss-spermiekalsong-modell och lätt blir med barn, ska tacka sin lyckliga stjärna att de slipper traggla sig igenom det lilla helvete det innebär att inte få barn på vanligt sätt. Därför rekommenderar jag alla, vårdpersonal som arbetar med IFV, människor som fått barn på vanligt sätt och alla ofrivilligt barnlösa läsa den. Och du, den finns som e-bok också. Alla bibliotek i Sverige har den!

Boken ger förståelse, som jag läst av alla hundratals mejl jag fått genom åren, och är det något som ofta saknas i dessa fall är det just förståelse.

Att få barn är en del av livet och 
ett liv utan barn är annorlunda
men aldrig meningslöst

Ramona

Ps. Jag har också föreläsningar i ämnet. Ds.

Tjörn

Nedan soluppgångar från altanen vid olika årstider.

Sunrises on the terrace in different seasons.

Sonne aufgang auf den Altan bei verschidene Jahres seiten.

Snart är det äntligen dags... igen!

För vadå? Jo för årets Bok & Biblioteksmässa i Göteborg.

Den här bilden tog vi när vi för första gången var med 2007 och utsikten är från Gothia Towers Sky bar. En helt underbar vy!

Här satt vi utsjasade efter att ha byggt upp vår första monter någonsin. Det har numera blivit tradition att Thommy och jag sätter oss där och tar ett glas vin och en öl tillsammans. Nice!

Så här såg vår första monter ut 2007. Den kallas för budgetmonter och är som ett litet krypin. Lägg märke till alla paket jag gjort med röda och gyllene band med knorr. Thommy fick krupp och tyckte det liknade paket under granen. Så banden fick tas bort. Men det var gulligt, tyckte jag såklart.

Marie-Lousie, till höger i bild, ser ut som om hon fått syn på en vampyr, har varit med från starten 2007 och är med och hjälper oss varje år, vilket vi är oerhört glada och tacksamma för.

Och det var kö! Vilket feeling det är!

Redan året därpå lade förlaget beslag på en större monter. Det var skönt att få mer plats!

Bredvid mig sitter Lasse Ohlin, som är den äkta polisen och som rättar mina faktafel. Han arbetar, precis som spaningschef Greger Thulin i mina deckare, på polishuset Ernst Fontellsplats, även kallat Skånegatan.

Anna Falck, som i alla år varit dirigenten för bokmässan, och jag hälsar på varandra innan "Pressnatta" går igång för kvällen. Året är 2008.


( I år är det en ny dirigent som tagit över taktpinnen och hon heter: ? )

Och 2009 fick jag en löpsedel av Expressen som distribuerades runt i Bohuslän. Själv satt jag hemma på Tjörn och skrev när telefonen ringde och en av mina läsare ville veta hur det kändes att ha en egen löpsedel, vilket jag naturligtvis inte haft en aning om eftersom jag inte varit ute ur huset på hela dagen.

Så jag kastade mig i bilen och körde iväg till första stället och bad dem lägga undan löpsedeln så jag kunde hämta den dagen därpå. Jädrans kul grej!

Och år 2009 kom Lyckohjulet ut, en titel som jag ångrar djupt än idag. Men, men en dag kanske jag döper om den... Den borde ha hetat nånting i stilen med: Familjefejden i Strömstad eller: I speldjävulens grepp...

Fotot är taget av Lysekilspostens ägare Helge och jag står på taket på huset där tidningen är inkvarterad. Bara att gå in i det huset är en upplevelse.

Nu är det 2010 och då såg montern ut på det här viset. Vi hade börjat samarbeta med Mia Raunegger från Design4u2, som alltid är en idéspruta och nu skulle vi ha ett montertema.

Temat "Brottslighet" var så kul att Göteborgs teve kom och filmade när poliserna som gick omkring på mässan ställde upp på att agera.

Men inslaget visades aldrig. En viss Leif GW Persson kom i vägen och stal programtiden :)

Nu är det 2010 och plötsligt kom Lasse Kronér och hans bror förbi vår monter, får syn på Mia och säger: Nej men hej!

Då visade det sig att Mia och Lasse är barndomskamrater och lustigt nog har vi alla fyra vuxit upp i Högsbo.

Min mans kommentar till Lasse när vi skulle fotograferas. Nu kommer du att bli en kändis när du står bredvid min fru:)

Och nu är vi framme vid förra årets monter och tja, vi trivs bra i B-hallen. Luftigt, högt i tak, inte så svettigt när det blir mycket folk och det blir ju det, mycket folk alltså.

Och trots att Lasse är en grymt upptagen man tog han sig tid att komma förbi och säga hej till oss.

Ps. Är otroligt glad för de fantastiska recensioner jag fått av honom, men de är privata. Ds. 

Rickard Sjöberg var som alltid gullig och ställde upp på att bli fotograferad.












Och hur känner vi oss när mässan är över? Vad tror du? Jo så här!

Välkomna till förlag anomaR:s monter som ligger i B-hallen B03:48

Ramona