Näthatet startade på riktigt med Alex och Calle Schulmans så kallade "humor blogg" 1000apor. Och större delen av Sveriges mediaelit applåderade!

Ja, det skulle man inte kunna tro om man idag läser olika journalisters förbannelse över näthatet. Att de själva är skuld till att näthatet fick fäste, blomstrade och fortfarande blomstrar likt maskrosor verkar inte finnas på agendan.

Men läs här så kan du se hur det började!

Med Alex och hans bror Calles blogg "1000apor" bröt de ny mark. Smart av dem, och smartast var det av Alex som gjorde sig ett namn. Men hur blev resultatet egentligen?

Ja, idag har vi det som benämns som näthat och ingenting är tillräckligt hatisk eller kränkande nog, så till den milda grad att unga människor mår så dåligt när de blir utsatta att de funderar på att ta sina liv.

För inte så länge sedan satte sig Sveriges chefredaktörer för dags- och kvällstidningar ner vid det runda bordet och slet sitt hår över hur de skulle hantera kommentarsfälten som bubblade över av hat. Slutligen kom de fram till att en sak: Vi stänger ner dem! Till och med Newsmill släckte ner sitt kommentarsfält, även fast PM Nilsson ansåg att kommentarerna lyfte läsandet av sidan. Ja, så det kan gå.

Samtidigt gick Alex Schulman vidare efter att ha tvingats stänga ner sin och broderns så kallade "Humorblogg" 1000 apor och fick istället arbete som krönikör på Aftonbladet. Den chefredaktören var inte dummare än att han insåg att med Alex popularitet som näthatare skulle han kunna tjäna pengar på honom.

Under en period tycks Alex lyckats plita ihop en bok, "Skynda att älska" döpte han den till, och det är en strof ur Höstvisan, som jag älskar. Att läsa hans bok skulle aldrig falla mig in, eftersom jag gynnar inte människor som tjänar pengar på att förnedra andra. Under perioden som boken låg på bokdiskarna intervjuades Alex i radio och TV och visade upp ett gosse-oskuldsfullt ansikte med närmast blyga drag. Hade varit intressant att läsa Alex Schulmans kontrakt med Bonniers, som gav ut boken.

Nu är den "gullige och rare" Alex Schulman i blåsväder igen. Han och den unge pojke som stod för omslaget på boken, Sigge Eklund, har något slags poddradio program och Alex kan inte låta bli att visa sitt rätta ansikte och det som kommer ur hans mun är också äkta vara och får en att må illa, om man har en sund inställning till människor och att visa dem respekt.

Sponsorn till detta poddradio program har fått nog och drar undan födkroken för Alex och Sigge, och vi får väl se om det finns någon annan som nappar på den elaka och blodiga krok som Alex så gärna slänger ut. För inte heller Alex Schulman kan leva på tack ska du och boken kanske inte gav honom de inkomster han hoppats på.

Här finns tidigare inlägg på min blogg om Alex Schulmans framfart.

Alex 1

Alex 2

Alex 3

Jag måste sluta skriva om Alex Schulman. Det fattar jag nu!

Det borde inte vara lönsamt att hata, vara elak, ljuga och att förnedra andra människor. Men i Sveriges media tycks detta vara lönsamt och då är det inte så noga längre!

Ramona

Swedish Crime Novel Precious Love

                                Precious Love - A Crime Novel

• By: Ramona Fransson

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Rate this book! ( 1 customer rating)

• 1
• 2
• 3
• 4
• 5

Rating Submitted!Your rating may not show for a few hours

anomaR Förlag AB, January 2013

• #15269 in Fiction & Literature

Synopsis

Gothenburg, Sweden During a break-in at the luxurious home of Kenneth and Viola Svalborg, someone has neatly sliced valuable paintings from their frames. Also missing is the neighbor’s beautiful 15 year old daughter, Elina Gullberg, who was babysitting for the Svalborg’s two sons. Did she follow the thieves of her own accord? Was she involved with the break-in? Her parents, Daniel and Miriam Gullberg, are sick with worry.

 Chief Inspector Greger Thulin is called in and senses tension between the two families. Kenneth Svalborg wants to divorce his wife, the mother of their two children. Viola suspects he has met another woman, which Kenneth flatly denies. A month after the break-in at Svalborgs, a young woman is found naked in the woods, beaten to death. Shortly thereafter, the body of a young man is found in the Mölndal River, shot to death. Greger Thulin and Crime Scene Investigator Charlotte Engman start to see a pattern. Is there some connection between the victims and the two families? Precious Love is the popular Swedish author Ramona Fransson's first in a series of detective novels with Chief Inspector Greger Thulin. There are seven in the series so far.

Mord och hedersmord är för mig två helt skilda begrepp!

Bilden är tagen ur den här bloggen! 

Ja, det är en ohygglig bild och vad den stackars flickan tänkte sekunderna innan hon mördades vågar jag inte tänka på.

Detta hände i Arizona och mördaren var Noor Al-Malekis pappa.


Varför gör jag skillnad på hedersvåld, hedersmord och "vanligt" mord?

I min familj mördades min moster av sin ex-man. Året var 1967 och det inträffade i Göteborg. Hans tankebana var: Får inte jag henne skall ingen annan ha henne.

Hans sjukdom stavas: Svartsjuka. Och precis som man avläser i slutet av ordet är man sjuk. Man har vanföreställningar om vad ens maka/make har för sig när man inte själv är med. Och de som är svartsjuka lider oftast också själva, men ibland går det för långt och då dör någon.

Innan han mördade min moster hade han i flera år försökt kontrollera henne genom misshandel och vi, familjen ( kvinnorna, min far var också barn-och hustrumisshandlare), stöttade och försökte på alla sätt få henne att lämna honom.

I ett hedersmord är det inte ovanligt att alla vuxna i familjen och släkten bestämmer att barnet skall mördas, om inte barnet gör som det är tillsagt. Och jag har sagt detta förut, men jag säger det igen: SE FILMEN " När mörkret faller" en mer utbildande film om olika sorters våld är svår att hitta. Här kan du se ett kort klipp av den:



Jesús Alcalá har i SvD skrivit en artikel om det senaste hedersmordet på Maria Barin och är osäker på, efter att ha läst 2 500 sidor om Maria och hennes familj, att han vill kalla mordet på Maria för hedersmord.

Ja, det får stå för honom. Alla får ha sina åsikter.

Men i min värld, i min familj där jag vuxit upp, fanns inte den trygghet som ett barn har rätt att känna i sin familj. Och jag levde också som barn under ett förtryck av min far. Jag fick inte umgås med vem jag ville. Alla i min familj kontrollerades av min far. Vi var som djur i bur.

Så var ska då ett barn vara tryggt om inte i sin familj? För mig är det glasklart att skilja på "vanligt våld och hedersvåld, eftersom förövaren/ förövarna i det sistnämnda är de som skall skydda dig, låta dig leva i trygghet, älska och stötta dig. Inte hota, misshandla och till sist slå ihjäl dig!

Jag tycker att det är mycket bra att det äntligen blir en diskussion om allt som hänt de sista åren. Minns "balkongflickorna"! Flickor och kanske också unga pojkar som "plötsligt" hoppade från balkonger och tog sina liv. Hur många så kallade "självmord" bland unga som i verkligheten varit hedersmord vet vi inte ens, eftersom det var ett främmande ord för femton tjugo år sedan.

Nu ser jag fram emot en vettig diskussion i detta ämne och hoppas att få se Sara Mohammad i debatter. Sara grundade Riksföreningen GAPF 2001, efter Pelas mord. GAPF står för "Glöm Aldrig Pela & Fadime". Jag vill också se mer av Bahareh Andersson, en muslimsk feminist, också en stark kvinna med intelligens. För jag är innerligt trött på att höra och lyssna på experter som läst sig till vad hedersvåld är.

Ramona

Är du deppig? Jaha, då skriver jag ut...

Vi räknas till ett av världens rikaste länder och då pratar vi pengar. Men det stämmer antagligen inte heller, eftersom arbetslösheten stiger och pengarna tryter för allt fler.

Men när det kommer till vår hälsa verkar det vara sämst ställt med de unga även om de över 50 också verkar bli fler som mår sämre.
Och vad får vi för hjälp?

När man äntligen kommer fram, får en tid på närmaste vårdcentral och berättar för läkaren att man har ont i själen och kroppen, ja då blir det oftast de så förhatliga "lyckopillren" antidepressiva piller som skrivs ut.

Och det är nu jag reser ragg.

Hur kan det komma sig att man som patient inte i första hand får träffa en psykolog så fort som möjligt? Orsaken till att jag ställer frågan är att i dagens stressade samhälle, med de oftast futtiga tio minuterna som läkaren är tilldelad varje patient, hinner vare sig patienten svara på eller läkaren fråga ut patienten om varför man mår dåligt eller känner sig deprimerad.

Vore det då inte bättre för alla inblandade att man remitteras till en psykolog i första hand med en garanti att det inte ska dröja längre än en månad? Dessutom ska det finnas möjlighet att välja psykolog, inte bara bli tilldelad en där det efter ett eller två besök visar sig att inte personkemin stämmer.

I stället för att som idag övergöda medicinindustrin med skattepengar och göra människor beroende av olika mediciner borde vi istället se till att det fanns psykologer i varje by, stad och skola.

Visst går det att skriva av sig sina problem i en blogg, men att möta en annan människa, sitta eller ligga ner och prata fritt ur hjärtat är nog det ultimata.

En gång för sjutton år sedan fick jag en möjligheten att under ett års tid ( alltför kort tid dock) träffa en psykolog i samband med ett projekt som bara fanns i Göteborg och hade namnet DELTA. För varje besök betalade jag 100 kronor och när jag var uppe i, på den tiden, 900 kronor, hade jag frikort.

För allvarligt talat hur många, som är i behov av psykolog, kan betala mellan 800- 1500 kronor för 45 minuter?

När man har ont i kroppen, inte kan sova, är nervös och orolig är kanske inte piller vad man behöver, utan en psykolog. Det finns en diagnos som kallas PTSD, vilket betyder Posttraumatisk stress syndrom. Meningarna är delade om hur och varför de uppstår och i synnerhet hur långt tid efter att man utsatts för en eller flera traumatiska upplevelser. Enligt min mening forskas det alltför lite i Sverige om det här medan man i USA har en större och mer intensiv forskning i ämnet.

Om man har ont i kroppen kan det ha med själen att göra och då visar inga röntgenbilder i världen att du har problem. Jag har försökt få reda på hur många psykologer det finns i Sverige som är anslutna till Försäkringskassan, men gick bet på de uppgifterna. Sökte på SCB och de hade inte svaren. Har även kontaktat Psykologiförbundet men ännu inte fått svar. Likaså vill jag veta hur mycket skattemedel det går åt till antidepressiva medel per år och om det har ökat och i så fall vad de tänker göra åt saken. Med "de" menar jag myndigheter och hälsoministern".

Jag har nämligen svårt att tro att enbart antidepressiva medel kan klara läkningen, utan det måste också kombineras med psykologhjälp, vilket i slutänden kan bli en vinst för inte bara patienten, som kommer må bättre utan också för statskassan, som kommer få mer pengar över till annat. Men då gäller det att alla inblandade, politiker, regering och myndigheter planerar långsiktigt. Och däri ligger problemet.

Visst vore det väl underbart att få sova en hel natt, utan avbrott, vakna på morgonen, sträcka på sig och känna sig frisk, eller?


Ramona

Lagstadgad pappaledighet främjar jämställdheten... men främjar det barnen?

Jag läser ofta om att den och den säger sig vara feminist, som nu den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm.

Och att det är just en lagstiftad pappaledighet som kommer att öka jämställdheten mellan männen och kvinnorna, och då förmodar jag att det är pengar vi pratar om. Lika mycket pengar ska uppenbarligen skapa jämställdhet.

Mammors barnledighet, som ibland sträcker sig upp till tre år om de får två barn inom samma tid, gör ju per automatik att om den mamman arbetar på en dynamisk arbetsplats kommer inte hon att hänga med i samma takt som de kolleger som befinner sig på arbetsplatsen under samma tid. Logisch!

Men nu undrar jag, är det någon som har forskat på hur barnen mår om de får mindre tid med sin mor och större med sin far?

Är det egentligen vettigt att kvinnor och män som står mitt i karriären skaffar barn? Är det en mänsklig rättighet att ha både karriär och barn samtidigt?

Jag lyssnade på P1:s program "Kropp & Själ" häromdagen som handlade om de som frivilligt avstår från att skaffa barn. Och inte alls förvånansvärt var det de kvinnor som sa nej tack till barn som blev mest ansatta av, lika väntat, andra kvinnor. Män som avstår, blev nästan aldrig ifrågasatta för sitt beslut.

En sak som jag tyckte var intressant som en av kvinnorna sa i programmet: "Jag får alltid frågan: Varför jag valt att inte skaffa barn, men egentligen tycker jag att det är jag som ska ställa frågan: Varför har du valt att skaffa barn?

Och det hade onekligen varit en intressant fråga att ställa till alla föräldrar: Varför har ni skaffat barn?
En del svar ligger i det som kallas "normen" det vill säga samhället förväntar sig att i en viss ålder skaffas det barn och dessutom finns det hos många också en biologisk och hormonell längtan efter att reproducera sig. Men faktum kvarstår när det gäller jämställdhetsfrågan: Är påtvingad lagstadgad pappaledighet något som verkligen främjar barnen eller är detta något som enbart främjar de vuxna?

Några svar på det?

Ps. Kan i detta sammanhang inte låta bli att rekommendera boken "Hur mår egentligen våra barn" av Christian Sörlie Ekström, som också finns som e-bok. Ds.

Ramona  



 

Synopsis för " Mord på Stenungsbaden Yacht Club"

Synopsis för Mord på Stenungsbaden Yacht Club

Mord på Stenungsbaden Yacht Club är Ramona Franssons sjunde fristående deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen. Boken handlar om sexslavhandel och narkotikasmuggling.

Huvudpersonen Carl von Klecken, kallad CK, är affärsman och i huvudsak boende i London, men också ägare till en herrgård i Hovås, ett fashionabelt område strax utanför Göteborg. CK har kidnappat en ung vacker brasiliansk kvinna, Isabelle, håller henne som sexslav i huset och har hennes dotter som gisslan i Brasilien. Isabelle kommer att spela en avgörande roll senare i boken. CK har genom utpressning, sju år tidigare, hamnat i klorna på den organiserade brottsligheten i London vars ledare Quiet drar nytta av CK:s ro-ro-fartyg och hans klädbutiker över hela Europa. Till butikerna importeras kläder från Indien, där CK:s far en gång startade fabriker. Quiet sysslar med förutom narkotika också sexslaveri. Flickorna köps eller kidnappas och förs i containrar till olika destinationer i Europa och därifrån vidare till sina köpare. De benämns som köttet.

I Wallhamn på Tjörn, den tredje största lastplatsen för fordon i Sverige, hittas liket av en liten flicka i det uttjänta kalkbrottet. Det som får Charlotte Engman, kriminalteknikern, att nästan bryta samman när hon ser liket, är att det är tömt på inälvor.

Strax innan den lilla flickan upptäcks blir en annan ung kvinna mördad på Stenungsbaden Yacht Club, och det visar sig att hon är dotter till CK, men hennes pass saknas. Samtidigt som CK står på Rättsmedicinska i Göteborg och identifierar sin dotter får han ett telefonsamtal av sin dotter!

I boken får man som läsare också möta Vanessa, en ung flicka från Indien, såld av sin mor och transporterad till en bordell i London.

Varje timma forslas sexslavar till okända destinationer runt om i vår värld och de är fler än det en gång fanns slavar i världen. Varför säljer människor sin kropp och själ? Varför köper människor andras kroppar och själar och hur kan en människa sälja andra som ett knippe morötter och samtidigt sova gott om natten? Den här boken är än en gång en verklighetsbaserad thriller av Ramona Fransson och fyller oss med vrede och fasa. Vrede över att det än i dag utnyttjas och slängs människor på sophögen. Fasa över att unga kvinnor och barn skändas, våldtas och mördas enbart för andras vinnings skull. Inspirationen till Mord på Stenungsbaden Yacht Club kommer från boken ”Maktens slavar” av Lydia Cacho och ”Gomorra” av Roberto Saviano, båda grävande journalister som lever under dödshot.   

Mord på Stenungsbaden Yacht Club beräknas komma ut i april-maj 2013

Ramona

Fadime, Vi minns dig! Göteborg den 21 januari 2013

Varje gång jag ser Fadimes bild minns jag det ofattbara och varje gång jag hör om ett nytt fall av hedersvåld eller hedersmord blir jag både förbannad och ledsen.

Förbannad över att samtliga politiska partier i Sverige inte skärpt till lagen. Det borde finnas en egen balk som bara handlar om hedersvåld.

Förbannad över att elva år efter Fadimes mord, (pappan sköt henne rakt i huvudet), sitter det fortfarande okunniga socionomer runt om i Sverige och som på fullt allvar säger till flickor som söker skydd från familjen: Men lilla vän, gå du tillbaka till dina föräldrar! Vi har pratat med din pappa och han är inte arg längre!  När jag hör detta tror jag inte mina öron!

Förbannad över att det inte har delats ut mer resurser till kvinnojourer och till de mansjourer som kan skydda unga killar/män från sina familjer. Hedersvåld drabbar nämligen inte bara tjejer.

Ledsen över att namnen som finns på listan över hedersvåld bara blir längre... otroligt ledsen för detta...

På måndagen den 21 januari 2013 kommer det att i Göteborg på Gustav Adolfs Torg mellan klockan 18.00 -20.00 hållas en minnesstund för att hedra Fadimes minne och även alla andra som drabbats av detta fruktansvärda våld.


TILLSTÅNDET HAR KOMMIT IDAG DEN 18 JANUARI!
( Vid detta tillfälle den 17 januari har jag ännu inte fått polisens tillstånd, trots att jag lämnade in en förfrågan den 7 januari, men polisen har lovat att den kommer...)

Och du som vill delta är välkommen. Vill du hålla tal (icke politiska sådana) skriver du ett mejl till mig Ramona.Fransson@telia.com så jag kan föra upp dig på en talarlista. 

Välkommen! 

Zlatan ligger bredvid mig...

Ja, alltså bildligt talat... på Ljudbokstoppen på Storytel...

Ramona

Precious Love ute nu!

Åh, så kul och spännande detta är!

Judith Bourque har gjort en fantastisk översättning!

Nu ska det bli kul att invänta läsarnas reaktioner. Undrar vilket land som blir först? Australien? USA? Storbritannien?

Ramona

"den politiska adeln" av Anders Isaksson, recension

Att politiker har blivit ett yrke vet nog de flesta som är politiskt intresserade, men hur det gick till får man också veta i boken, vilket jag tyckte var mycket intressant läsning.

Det som stör mig är att politikerna själva givit sig förmåner i sitt yrke som inga andra yrkesgrupper ens kan drömma om att få. Full pension efter tolv år i yrket, fri bostad i en stad där bostadstillgången i city är närmast obefintlig och frikostiga traktamenten, för att nämna några skattefinansierade favörer.

I boken läser man också att precis som med många andra yrken, såsom läkare, journalist, skådespelare med flera, ärvs dessa yrken i lika stor utsträckning av barnen som inom politiken. Ta till exempel Leif GW Perssons dotter. Pappa är berömd deckarförfattare, dottern satsar på samma yrke och helt naturligt får dottern hjälp med att ringa på de rätta dörrklockorna. Inget konstigt med det!

Hela livet går ut på att skaffa sig ett kontaktnät. Lill-Babs döttrar, förutom Monika den förstfödda, är alla inom showbusiness. I går på Postkodmiljonären i TV4 satt den tävlande och var från Göteborg, en jättekul och duktig kille. Hans morfar är Arvid Carlsson och delade Nobelpriset i medicin med två andra år 2000. Och inte helt ovanligt var Arvids sonson också läkare och forskare.

Det är så det sett ut i hundratals år. Så allt handlar om vilka föräldrar du får. Naturligtvis finns det barn som vuxit upp i kolossalt intellektuella hem och trots det hamnar snett, men det är bara undantagen som bekräftar regeln. Och självfallet är det också tvärtom, barn som fötts av lågutbildade och strulpelle-föräldrar har trots detta lyckats ta sig fram i livet.

I vilket fall var det en mycket intressant bok som berättade om demokratins uppkomst. Hur den sedan spreds i Sverige och att allt kanske inte är som det ser ut. Det som en gång startade som en folkrörelse är idag inte mer än en handfull tappra ideologer och att intresset för att rösta i val sakta men säkert går neråt.

Är du intresserad av politik, demokratins uppkomst i Sverige och hur det ser ut med dagens nya adel (yrke) politiker, ska du definitivt läsa den här boken!

Ramona

Den här boken ska bli intressant att läsa

Jag hörde talas om boken" den politiska adeln " av Anders Isaksson redan när den kom ut första gången 2002, men det blev aldrig av att jag köpte den då.

Nu har den kommit ut i en ny reviderad upplaga och som det står på baksidan av boken:

" Det var länge sedan aristokratin i vårt land hade företräde till höga ämbeten, men nu som förr gäller det att födas i rätt familj, gifta sig med rätt partner och placera sig själv i de rätta nätverken. Toppjobben i politiken och den offentliga förvaltningen går ofta till framträdande personers gamla kompisar, sommargrannar och makar. Anitra Steen är chef för Systembolaget för att statsminister Göran Persson sett till att hon fått jobbet. Hon och många andra sitter på höga befattningar just för att Persson vill och kan sätta dem där. En ny politisk adelsklass har bildats och där spelar formella meriter mindre roll än vilken släkt eller vilket nätverk du tillhör -vem du är har blivit viktigare än vad du är.

Den politiska adeln publicerades första gången 2002. Sedan dess har maktkoncentrationen i politikens toppskikt skett så oförtäckt och försetts med så många nya exempel att det har motiverat en ny reviderad upplaga.

Anders Isaksson har arbetat som politisk, facklig och ekonomisk reporter, varit utrikeskorrespondent för radio och TV, skrivit politiska krönikor i Dagens Industri och är numera knuten till Dagens Nyheters ledarsida. 1987 belönades han med Stora Journalistpriset. " Slut citat

Genom att jag läste Mikael Jalvings högst intressanta och läsvärda bok: Absolut Sverige, där boken av Isaksson nämndes återuppväcktes mitt intresse att läsa den. När jag har läst klart den ska jag skriva en recension.

Ramona

Sveriges absolut mest korkade lag!

Det finns en lag i Sverige som jag retat mig på och är vansinnig på. Jag har skrivit insändare på insändare, men ingenting har hänt.

Nu verkar det som om våra blinda godtrogna korkade myndigheter så sakteliga börjar få upp sina ljusblå.

Lagen är som följer (inte ordagrant) Mördaren ( i de flesta fall en man) får per automatik behålla vårdnaden om de gemensamma barnen! Puh! Är det inte avskyvärt? Först mördas den ena föräldern av sin partner och sedan får mördaren behålla barnen. Detta i ett land där medierna kör galor i parti och minut, som till exempel "För varenda unge" eller tigger om att vi ska bli faddrar för att barn, särskilt flickor, ska få en chans i livet. Samtidigt i vårt eget land är myndigheterna huvudlösa och överräcker oskyldiga och försvarslösa barns liv i en mördares händer... Grrrr...

Så här ska det vara enligt min mening: När det konstaterats att kvinnan/mannen mördats av sin partner och de har gemensamma barn, ska vårdnaden fråntas mördaren med omedelbar verkan. Inte en månad efter bevis framkommit, inte en vecka, utan på sekunden!

Därefter kan mördaren om han/ hon vill söka vårdnaden eller umgängesrätt och den ska prövas utifrån barnens bästa, inte förälderns välmående.

Hur jävla svårt ska det vara att värna barns liv i Sverige?

Ramona

Nätet synliggör oss på gott och ont

Hur hade våra liv sett ut utan nätet? Egentligen en omöjlig fråga eftersom nätet existerar.

För egen del har och är nätet en stor hjälp för mig att nå ut. Dels med åsikter och dels med mina böcker.

Tack vare nätet har jag också hittat gamla vänner och fått massor av nya.

Visst är det tragiskt och fruktansvärt med övertramp, hat och beskyllningar som kletar ner nätet, men människor är inte bara goda eller onda.

En del journalister, sådana som kan skriva egna krönikor i rikstäckande media, blir ledsna och förbannade över att de utsätts för kritik och ibland rent hat. Men vad de kanske inte förstår är att det finns hundratusentals människor som vill vara synliga och som inte har den möjligheten att vare sig höras eller synas. Människor som inte mår så bra, som känner sig orättvist behandlade, som aldrig fått den där berömda chansen, som inte sällan politiker uttalar sig stort och brett om: Alla ska med! Alla ska få chans till bra utbildning! Ja, ni vet hur det låter...

Nätet har gett och ger oss mycket gott, men som med det mesta som är gott, drar det också med sig mindre goda ting.

Jag har inga lösningar på hur man ska få stopp på hatet, men en sak vet jag och det är att om du får kärlek och blir mottagen med respekt, finns det ingen anledning att bli hatisk.

Yttrandefrihet är inte bara en rättighet, utan också något som medför ansvar för den som brukar den.


Jag önskar alla ett gott slut och ett Gott Nytt År, och hoppas att det blir ett bra år för alla, särskilt för dem som haft det svårt.

Ramona

Gott nytt år!

Mikael Jalving: ”Absolut Sverige. En rejse i tavshedens rige”

Är det inte en kul bild? Halmbocken, en hednisk kvarvara vi tagit till oss som en julpryl, en tysk schäfer och boken som berättar om Sverige och svenskarna.

En bok som uppenbarligen inget förlag, ( av de tillfrågade) vågat ge ut. Varför? Inte vet jag! Fråga vetja!

Här är i alla fall min recension av boken:

Med samma nyfikenhet och samtidigt med en viss ilska, samma känsla som när jag läste Ulf Nilsons ”Sverige: Sluten Anstalt” , har jag nu läst Absolut Sverige av journalisten Mikael Jalving. Båda dessa författare och journalister hade problem med att få ut sin bok till allmänheten. Mikaels bok finns på Adlibris, men än så länge bara på danska och Ulfs finns också på samma näthandlares sida. Från början var det tänkt att Recito förlag skulle ge ut den svenska översättningen av Absolut Sverige, men av orsaker jag inte vet drog de sig tillbaka och därför beställde och köpte jag ett exemplar från Avpixlat, som har den på sin hemsida.

Jag vet, precis som Mikael skrev i boken, att Sveriges samtlig media i princip styrs av två familjer: Bonnier och Hjörne och med det sagt behöver jag inte förklara mer i det ämnet.

Läsaren får följa med på en resa genom Sverige, från Malmö till Kiruna och den resan är svindlade, intressant, fascinerande, gav mig utbildning i historia och sist men inte minst gav den mig några riktigt goa skratt, då jag kände igen mig i Mikaels tankebanor. Ämnet historia var inte alltför intressant under min skolgång, vare sig för mig eller lärarna och numera vet jag inte ens om ämnet finns kvar på schemat i Sveriges skolor.

Att ämnet historia borde finnas är glasklart för att utan att veta ditt lands och andra länders historia har du svårt att orientera dig in i framtiden.

Mikael Jalving har beskrivit och berättat om Sveriges konungar, från Gustav Vasa till alla som därefter fullkomligen vältrade sig i krig, barbareri och elände till dagens regent, som enbart är en galjonsfigur över riket Sverige. Beskrivningar av kyrkor och byar är så målande att jag helst velat ta nästa tåg och se det med egna ögon.

Under sin resa träffade Mikael Jalving en rad intressanta personligheter. Bland många Björn af Kleen som skrivit boken, Jorden de ärvde, där han berättar om den svenska adeln och alla deras privilegier som socialdemokraterna välvilligt delat ut. Och för de som inte vet så var Göran Persson socialdemokraternas partiledare, Sveriges statsminister och numera jordägare boende på en herrgård.

I boken uttalar sig Nils Gyllenkrok, godsägare i Skåne: ”De gamla såssarna är riktigt bra. I styrelser i mina företag har jag gamla socialdemokrater som styrelseordföranden. Såssar ger besked. Såssekillar har jobbat på bygget i flera år och sen kommit sig upp. De är jävla hands on alltså. Man kan lita på sossarna. De ger besked och agerar, inte så mycket snack och pjunks. ” Slut citat. 

Allt handlar om fideikomiss, kommer från den gamla romerska rätten och betyder: ”den som är betrodd”. Fideikomiss var garantin för att jord inte delades upp på flera arvingar utan tillföll den förstfödde manlige arvingen. Så var det i Danmark  också fram till 1849 men därefter förändrades och skärptes lagen 1953. De danska lagstiftarnas avsikt var att undgå skapandet av en rikemansklass som med hjälp av fördelaktiga arvsregler kunde monopolisera stora förmögenheter och jordar. I Sverige blev fideikomiss däremot fredat och stora delar av Sveriges mark förblev alltså hos få personer.  

Mikael Jalving träffade imamen Ayoub Chibli på Islamic Center och pratade om sharia lagar och hur de kan och ska fungera.  En vecka efter det mötet besökte Mikael moskén på Södermalm i Stockholm och mindes att det var i den här moskén som det för några år sedan såldes kassettband med uppmaning att mörda judar och nu hittade han Missförstånd om islam av Muhammed Kutub för 45 SEK, utgiven av Islamic Federation of Student Organizations 1983. I den finns bland annat skrivet det som togs upp av Uppdrag granskning av moskéer i Göteborg, att ”Så länge de lever tillsammans som man och hustru måste hustrun, enligt den islamiska lagen, acceptera mannens sexuella krav.”

Under kapitlet ”Roten till det onda”, som handlar om performancekonstnären Lars Vilks, berättar han för Mikael om sitt liv efter rondellhundsteckningarna och att han i Sydsvenskan fick svara på frågor av läsarna. En fråga löd så här: "Varför valde du att driva med Muhammed och inte Jesus, Moses, Dalai Lama eller påven? Svaret: Jag har drivit både med Jesus och Moses. Ingen är intresserad. Det borde vara detsamma för profeten". Slut citat.

Mikael Javling möter också Dilsa Demirbag-Sten och frågar henne vad hon skulle vilja kritisera med Sverige. Hon anses av en del vara landets argaste kommentator. Dilsa som tillsammans med professor Per Braum utgivit boken ” Till frihetens försvar” med filosofisk kritik  av mångkulturen. Ett svar som Dilsa gav med tanke på mordet på Palme 1986, utgivningen av Satansverserna två år senare av Salman Ruschdie som bemöttes med en fatwa och 1989 då Berlinmuren föll och som berövade vänsterflygeln sitt stora projekt.

” De radikala röda började tala som de radikala muslimerna. Islamisterna i vårt samhälle var få och marginaliserade men vänsterflygeln har gett dem en plattform och en legitimitet de rakt inte förtjänar. Vänsterflygeln för fram islamisterna, det är ganska märkligt att se.” Slut citat.

Ja, den här boken är en mycket intressant resa i Sverige. Den ger bilder som jag inte visste existerade. Som det nya bostadsområdet Hammarby utanför Stockholm som ska stå klart 2017, där bilar som inte kostar under 500 000 står parkerade i parti och minut. Där finns till och med en skidbacke med liftar som mynnar ut i Hammarby Allén. Området för de välbesuttna.

I boken fick jag mig berättat om en person jag aldrig tidigare hört talas om: Thomas Jackson klinisk psykiater med mer än 30 års erfarenhet. Han har enligt egen uppfattning undersökt och behandlat 100 000 patienter vid olika sjukhus. Mottagningar och avdelningar i Sverige, Norge och England. Kapitlet i boken heter Stimuleringsdiagnostik- och världens sjukaste folk och gör en djupdykning i det som många minns som apatiska barn, de var alla flyktingbarn. En som gjorde sitt namn känt för den svenska befolkningen under den här perioden var barnläkare Henrik Ascher, som bestämt hävdade att de apatiska barnen, trots att dessa bara fanns i Sverige, inte simulerade. Thomas Jackson som med hundratalet vetenskapliga dokument ville och kunde, enligt honom själv bevisa motsatsen fick Thomas Jackson aldrig komma till tals på samma sätt som Henrik Ascher. Thomas Jackson värnade om barnen ur en annan synvinkel, men den var uppenbarligen ointressant för svensk media. Han mötte den berömda svenska ”tystnaden”.

I andra recensioner av ”Absolut Sverige” i både Sydsvenskan och DN beskrivs boken som en ”hämndbok” på grund av Lena Sundströms bok: Världens lyckligaste folk (2009) som bland annat beskrev danskarna som främlingsfientliga. När jag läste dem kunde jag inte annat än le. Varför? Jo, för att om det kommer ut en bok i ett ämne så borde det ju rimligtvis inte vara den enda boken som ska diskutera ämnet och inga fler. Som om att: Så här är det! - och nu behöver vi inte diskutera mera. Hahaha…

Nu till den berömda svenska tystnaden. Inte förrän jag läst ”Absolut Sverige” av Mikael Jalving begrep jag. Första gången jag var i Grekland på Rhodos 1974, var jag arton år och gick på bio. Den svenska filmen ”Tystnaden” av Ingmar Bergman stod på repertoaren. När jag vinglade ut ur den mörka salongen, ut i det bländade ljuset famlade jag trots det omkring i mörker. Jag hade inte förstått ett jota av filmen. Jag såg även Det sjunde inseglet, scener ur ett äktenskap  och Fanny och Alexander inte för att de imponerade, men de var i alla fall begripliga. 

Så här beskriver Mikael ett möte med Berglinske Tidendes stjärnreporter Claes Kastholm Hansen i Köpenhamn: Claes Kastholm blev via en väninna god vän med den svenske regissören Ingmar Bergman och som på en middag en gång diagnostiserade den svenska serviliteten:

”Ingmar sa: Ska man med ett ord karaktärisera Sverige, så måste det vara med ordet tystnad. Det är denna förbannade tystnad som präglar detta land. Inte vara oeniga, inte utmana auktoriteter, inte röra vid konflikter, inte ropa högt. Och så rundade han läpparna och åstadkom ett djupt, tillbakahållet väsljud så att man såg de milsvida granskogarna och den oändliga sibiriska tundran för sina ögon.” Slut citat.

Jag som är född i Sverige av utländska föräldrar har aldrig begripit vitsen med att inte tjata emot, att inte utmana auktoriteter, att inte röra vid konflikter eller ropa högt. Så jag är väl inte svensk, kanske mera dansk i så fall.

Jag tycker att den här boken var upplysande med fantastiska  miljöbeskrivningar, möten med intressanta personligheter och väl värd att läsa. Dessutom välskriven.

Ramona Fransson

Författare/Debattör