Till Dig som är kattmördaren i Högsbo!

Efter att i GT läst delar av ditt brev är jag också övertygad om att det inte är 30-åringen som mördar katter i Högsbo.

Enligt FBI är djurplågare oftast unga män i åldern mellan 10-20 år. Din ålder skulle jag gissa är omkring 16-17.

Du är besviken på samhället, gick antagligen ur nian med bottenbetyg och har ett uruselt självförtroende. Du har inte hittat din plats i livet och hatar allt och alla.

För att visa att Du är någon förstör du andras liv, såsom ditt eget är på väg att förstöras ännu mer. Du vill att vi ska se dig, men just nu ser vi dig bara som en person som är sjuk, mycket sjuk. För du inser väl att om du vore frisk skulle du inte hålla på som du gör. Inga glada, nöjda, lyckliga och friska människor lemlästar andras kelgrisar och älskade husdjur.

Du saknar empati, ordet betyder medkänsla. Att ha medkänsla innebär att man sätter sig in i andra människors lidande och det kan inte du eller så vill du inte. Vad du ska göra fortast möjligt är att själv anmäla dig hos polisen. Om du har sökt hjälp innan du började mörda katter och inte fick någon, kan jag nästan garantera att nu kommer du att få den hjälpen. Det funkar tyvärr så i vårt samhälle att när människor ber och bönar om hjälp får de ingen, om de däremot begår fruktansvärda brott, ja då kommer hela artilleriet kutande.

Så gör alla och framförallt dig själv den tjänsten. Gå och anmäl dig! Det är rätt sak att göra, inte bara mot dem som är rädda och inte längre vågar släppa ut vare sig sina katter eller barn på grund av ditt beteende, utan det är det bästa för dig själv. För att du behöver hjälp inser du säkert också. Eller hur?

Alla levande individer behöver kärlek, omtanke och känna sig trygga. Även katter. Vi människor är mycket mer komplicerade än de flesta djur, men att vi också behöver känna kärlek, trygghet och att vi är  älskade är livsnödvändigt.

Gör dig själv den största tjänst du någonsin gjort, visa att du har modet att göra det rätta. Gå till polisen!

Ramona

Du är så ful! Ta livet av dig! Det är inte mobbing! Detta är grov psykisk misshandel!

Den här videon har enligt uppgift från Facebook spelats in en månad innan flickan tog sitt liv. Lyssna noga på vad Linn säger i filmen!

Jag skulle önska att den visades för alla skolbarn i hela Sverige, undantaget blir de religiösa friskolorna som tyvärr får lov att finnas trots att de hjärntvättar redan barnen från födseln och får betalt av oss skattebetalarna för att göra det.

Nu till flickan som tog sitt liv, Linn Nyman. Hur tänker barnen som skriver kommentarer som: "Du är så ful! Ta livet av dig!" ? Hur gammal är barnet som skriver något sådant? Hur mycket koll har dennes föräldrar på vad deras barn gör?

Varför börjar inte ALLA lektioner varje morgon i Sverige med att man diskuterar mobbing ( egentligen fel ord, eftersom det handlar om grov psykisk misshandel och borde lagstiftas för vad det är), respekt för varann. Lärarna borde berätta om vuxna som låtsas vara barn på nätet och på så sätt lockar till sig dem, om pedofiler och viktigast av allt: Hur bemöter man sin medmänniska? Om alla barn redan från förskolan får med sig detta varje dag kanske det blir bättre och att något måste göras är ju glasklart.

Tänk dig att du varje dag skulle gå till ett arbete där dina kolleger gör ditt liv till ett helvete! Varje dag blir du sittande ensam på kafferasten, ingen vill sitta vid ditt bord. Varje dag har någon gömt dina arbetsuppgifter eller smetat ner dem med kletig marmelad. Varje dag kan du på Facebook läsa nedsättande ord om dig som person. Varje dag läggs det ut foton på dig i olika situationer och vid varje foto står kränkande ord om dig. Skulle du verkligen vilja ha det så här på din arbetsplats?

Skulle inte du, som den vuxna människa du är, ringa facket, gå till chefen eller på annat sätt få stopp på detta? Jo, det tror jag nog, men vad gör en elev som är tio till tolv år? Som inte ens hittat sin egen identitet, som vem är jag? Vi kan inte älska alla, inte heller trivas med alla, men vi kan lära oss en livsviktig sak och det är att respektera varandra oavsett hur olika vi är. Vi är inte det klonade fåret Dolly, där alla ser likadana ut, låter likadant, klär sig likadant eller har samma utseende. Vi är olika och måste, redan från det att barnen är små, få dem att se och respektera olika åsikter, utseende och beteende. Allt måste handla om att inte såra eller skada andra.

Så när kommer ordet mobbing  att istället bytas ut till grov psykisk och fysisk misshandel och ses för vad det egentligen är? När?

Vi måste våga se hur det ser ut på skolorna idag. Vi måste tvinga rektorer och lärare och föräldrar att engagera sig i vad som händer under en skoldag. För det är faktiskt en arbetsdag för hundratusentals barn varje dag...

Det är alldeles för många unga som tar livet av sig i Sverige och borde anses som en nationell katastrof. Det får bara inte fortsätta så här!

Ramona

Förhandsbeställ ----- Mord på Stenungsbaden Yacht Club

Boken kommer ut den 15 maj!

Adlibris

Bokia 

Bokus

CDON

Här är några näthandlare att välja på , men det finns säkert fler... och det går naturligtvis bra att gå till en bokhandel och beställa där också!


Ramona

Framgångsrik! Ung! Vacker! Blogg! Twitter! Eller vad händer annars?

Hur ska man hinna? Bara måste hinna!

Idag ser samhället väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde för bara 15 år sedan. Då var det spännande med det nya, internet och datorer. Mobilen gjorde sitt intåg.

I samma takt som nätet och mobilen och numera iPaden och smartphonen och iPhonen och e-böckerna och nedladdningsbara Mp3 böcker och... så har tusentals arbetstillfällen försvunnit.

Borta är postkontoren, där man lämnade in och hämtade paket, köpte frimärken och pratade bort en stund med grannarna. För tro´t eller ej, men varje bostadsområde hade ett postkontor. Bankerna hade personlig service, du lämnade in spargrisen, fick mynten uppräknade och satte in kontanterna på kontot. Idag finns det en del bankkontor kvar, men istället för att stå med en levande människa och konversera stoppar du in pengarna i den omvända bankomaten. Det har blivit en banko-tar-maten. Men det gäller bara sedlar.

Förr när du ringde till olika myndigheter fick du en levande röst i örat, nu får du välja mellan att trycka olika siffror för att ånyo få en ny inspelad röst och återigen välja ett nummer.

Idag tittade jag på Malou Efter Tio som intervjuade två framgångsrika, vackra unga bloggerskor. Tyra Sjöstedt per telefon och PT-Fia som satt hos Malou i soffa. Båda dessa kvinnor hade blivit utbrända eller gått in i väggen, ett uttryck man också använder.

Vi vet redan sedan tidigare att Blondin Bella råkat ut för samma sak och vi vet också att de som följer många av dessa bloggerskor är i de flesta fall unga tjejer mellan 10 år och uppåt. Har dessa bloggerskor ett ansvar för vad de förmedlar på sina bloggar? Ja, det tycker jag nog att de har. Av vad jag kan se använder både Tyra och Fia botox för att förstora sina läppar, rätta mig om jag har fel. Men jag tycker att botoxläppar har ett likartat utseende. Är det bra att spruta in botox i läpparna? Tja det beror på, är du  i fyrtioårsåldern och har ett arbete där du måste visa upp ett vackert ansikte titt som tätt är det kanske ett måste idag om du vill kunna försörja dig som kvinna, men att göra det som artonåring, tycker jag nog är dumt, med tanke på att då måste du fortsätta och fortsätta och hur kommer läpparna se ut när du är femtio år?

Många av dessa bloggerskor lever på sin blogg och på det de förmedlar i den. Företag som vill få sina produkter synliggjorda vet att med ex antal tusen besökare på en sida har de en stor chans att få sina produkter sålda och därmed får blogginnehavaren betalt.

Allt handlar till syvendes och sist om att försörja sig, men bloggen blir också en slags livskick om att man finns och syns. De nya sociala medier, som idag har miljoner följare runt om i världen, har blivit en slags icke-plats, ett icke-liv. Är de verkligen på riktigt? Vad händer om någon drar ur sladden på världens servrar? Finns vi kvar då eller har vi alla plötsligt blivit osynliga?

Igår läste jag i Aftonbladet att Lennart Ekdal, en mycket kreativ journalist som varit med på TV 4 sedan starten, nu har tackat för sig och ska starta ett nytt teveprogram, Brottcentralen,  i Aftonbladets webb-teve. Förvånat läste jag om ett teveprogram som redan nu finns på webben, men bara där. Du kan titta på programmet i din dator, iPad och mobil. Min första tanke var: Att om tjugo år finns inte längre några teveapparater.

Många skakar säkert på huvudet och säger jodå visst kommer tv-burkarna att finnas kvar. Men titta dig omkring i din stad, hur många telefonkiosker finns kvar? Nä, just det!

Vi lever i en föränderlig värld, där människor ständigt söker sig själva, ett sätt att försörja sig på, ett arbete, en lägenhet, någon att älska och någon att bli älskad av. Detta har vi gjort i tusentals år och det kommer vi att fortsätta med, men att vi kommer till skada i vår själ och kropp på vägen till framgång, lycka och allt som det för med sig, det får vi numera räkna in i notan. Hur stor notan blir vet vi oftast inte förrän det är försent att betala den.


Ramona

En fantastisk kväll. Thommys födelsedag!

Thommy fyllde 65 år den 16 mars. Strålande solsken, kanske inte direkt vårvärme, men torrt och fint ute på gator och torg.

Vi tog vagnen till Korsvägen för vi var på väg till Rondo. Här skulle det vankas middag och After Dark.

På bordet fanns flagga och levande ljus. En av Christer Lindarws äldsta medarbetare kom förbi och gratulerade Thommy. En fantastisk fin gest!

Och vi hade Sveriges mest fantastiske kypare vid namn Lasse S. En helt otroligt serviceinriktad och trevlig person som förgyllde hela kvällen.

 Här står Lasse S med Thommy och de hade görkul...

Förrätten hann jag inte få på bild för den slukade vi alltför fort och det var löjrom på en skiva med någon slags fantastisk ost som smälte i munnen. Men när huvudrätten kom besinnade jag mig och tog en bild innan den möra perfekt stekta oxfilén tuggades sönder och försvann ner i kanalen. Gordon Ramsey hade varit avundsjuk över Rondos fantastiska kocklag!

Och det otroliga var att när vi steg ut ur Rondo hade vintern återvänt till Göteborg med snö...


Men vad gör väl det när kvällen var så lyckad.

Och After Dark kan inte göra någon besviken. De var fantastiska. Jag och alla vi andra älskar dem besinningslöst!

Har du möjlighet att se dem så gör det! I kväll var det fullsatt. Och det är inte alls konstigt. After Dark ger en oförglömlig show! Vilka kreationer! Dansnummer! Komik och musik som får dig att lyfta ur stolen!

Tack till alla på Rondo som gav Thommy, Mia, Inger, Kenneth, Gun-Britt och mig en oförglömlig kväll!


Ramona

Adolf Hitler Ondskans förförelse

Se på den här bilden! Visst är den väl förförisk? En man, ledare av det tyska folket som ler mot kameran och tycker om barn. Det är en illusion!

Jag har tittat på en serie i tre delar på SVT 2 "Adolf Hitler Ondskans förförelse", som handlar om hur Hitler kom till makten.

Frågan, bland många som ställs är, hypnotiserade Adolf Hitler miljoner människor? Nej, självklart inte. Men vad var det som fick miljoner människor att stå och skrika, gråta hysteriskt, vinka med hakkorsflaggor och dyrka denne lille man?

Jag tror inte att det finns ett svar, inte ens två, utan säkerligen lika många svar som det finns människor.

Barnen på bilden till vänster låtsades inte Hitler krama eller älska. Nej, dessa barn hatade han. Barnen var judar, handikappade eller romer, och han hatade dem med en innerligt som går över alla normala människors förstånd. Det Adolf Hitler inte ens kunde stava till var två ord och dessutom visste han inte vad de betydde i realiteten: Kärlek och empati.

Många vet kanske inte att Hitler startade med att mörda tyska medborgare. Sådana människor som han inte ansåg var till gagn för det nya Riket. Sakta men säkert intalade han det tyska folket att svaga människor var värdelösa och en belastning. Hitler gjorde jämförelser med hur det ser ut i naturen, där enbart det starkaste djuret överlevde. I djurvärlden fanns ingen empati eller barmhärtighet. Där stöttade inte andra tigrar en tiger som hade tre ben. Den slets i stycken av de andra tigrarna och så skulle vi människor också bete oss. För vad annat var vi än djur?

Idag har det funnits och finns ledare som drömmer om att bli en ny Hitler. De är alltför många, men de kommer aldrig, tack och lov att bli en ny Hitler. Dessvärre åstadkommer de stor skada och bedrövelse enbart med sin blotta existens. Irans Ayatolla Seyyed Ali Khamenei är en av dem som drömmer att få styra över människors liv och han kan göra det så länge kunskapens träd inte vattnas och inte får växa fritt.

En annan är Mahmoud Ahmadinejad Irans nuvarande president. Garanterat drömmer han om att bli en ny Hitler. Att folk ska dyrka marken han går på. Sorry dear! Idag finns internet och betydligt fler bildade människor än på 1930- talet. Att Hitler kom till makten var inte enbart hans egen förtjänst. Det fanns gott om dessilussionerade arbetslösa människor, fyllda av hat som gärna ville stå vid hans sida och dela på maktens frukter.

Det finns gott om psykopater på vår jord. De kan både vara kvinnor och män. Det är inte så att de har en skylt om halsen där det förkunnas att "Jag är en psykopat", inte heller har de en inskrift i pannan som berättar vilka planer de har. Dessa psykopater kan vara charmanta, karismatiska och har det man kallar talets gåva. De manipulerar sin omgivning och lovar bragder som man knappt har sett. Och när dessa psykopater lyckas med en av alla sina utlovade bragder, vilka kan vara så enkla som att ge folk mat för dagen, är dyrkan total.

En riktigt äkta psykopat som de flesta känner väl till är den unge Nordkoreanen, Kim Jong 11 som efterträdde sin far. Denne maktgalne unge man har redan avslutat vapenvilan med Sydkorea, vilken inte skrevs under men väl fanns. Nu vill denne unge dåre starta krig med kärnvapen. Kommer Kim Jong att göra detta? Ja, det tror jag han gör, för han har inte alla hästar hemma, inte ens i stallet!

Se på hans ögon och han ser allt annat än frisk ut!

Alla dessa galna män har folket under en enorm press. Folket vet kanske inte ens att jorden är rund!

Men en sak är säker: Ingen av alla dessa psykotiska diktatorer har det som behövs för att styra ett land och bli en demokrati. Ingen av dem har empati. Ingen av dem vet vad kärlek till ens nästa betyder.

Stalin var ett stort svin, Hitler var ett stort svin, Mussolini var ett stort svin och ja, så här kan jag hålla på. De stora svinen tar bara inte slut... de dyker upp igen å igen å igen... Vad kan då göras för att förhindra deras makt? Jag tror på en enda sak: KUNSKAP!

När människor får yttrandefrihet, lära sig läsa, skriva och räkna, får lära sig om andras kulturer, om andra länder och sin egen RÄTTA historia, ja då får mänskligheten en chans. Vi kan slå ihjäl diktatorer med kunskap, men inte med vapen...

Ramona

Strategiskt tänkande katt...

Det var så här bilden skulle vara: Rörlig!

Alltså... Jan Guillou... är karln som nästan alltid är i vägen... :)

Tusen tack till alla er läsare... men Jan Guillou är i vägen... :)


Ramona

Sjukvården-bäst eller pest var Karlavagnens tema igår

I dag den 28 februari är det två år sedan vi följde mamma till sista vilan i Marcus kapell.

Och gårdagens program i Karlavagnen handlade om Sjukvården- bäst eller pest? Programledare Johanna Linder.I slutet av programmet var det en man som ringde och berättade om hur hans mamma drabbats av cancer och hur han fick kämpa, ta ledigt från jobbet, allt för att inte sjukvården gör vad den ska, nämligen hjälpa!

Inte så att sjukvårdspersonalen gör vad de kan, nej inte alls, de sliter arslet av sig. I stället är det landstingspolitikerna, som sitter och nöter ut stolarna som är bovarna i dramat. De sitter med budgettabeller och räknar kronor och ören.

Hur kan det komma sig att vi har råd att köpa nya jävla JAS-plan för miljarder, men inte har råd att ge våra gamla och unga den sjukvård de förtjänar? Nån som kan svara på det?

När jag skrev "Hämnaren från Tjörn" är en av gestalterna i boken Olivia Sandell, ensamstående mamma med två barn, och allt det som Olivia tvingades uthärda inom sjukvården, när hon fick beskedet att hon fått cancer, var exakt samma som min mor.

Varför tror du att jag mördade överdirektören från Försäkringskassan i boken?

Ja, jag behöver skriva av mig och det är vad jag gör i mina deckare. Och hur märkligt det än kan låta är just skrivandet som får mig att lugna mina upprörda känslor.

Lyssna på Karlavagnen och förfasas över hur svensk sjukvård INTE fungerar, men tänk på att det inte är personalens fel, utan landstingspolitikerna, regering och riksdagspolitiker som är de skyldiga. Och det värsta är att INGEN behöver ta ansvar! INGEN!

Vila i frid lilla mamma ♥♥♥


Ramona

Adjö Mellanläggspapper! Jag kommer att sakna dig!

I alla år har detta papper funnits, men nu har det utgått ur ICA:s sortiment. I andra mataffärer tror jag inte ens att det finns, eller?

Hur någon väljer att ta bort den här varan och tänker, begriper inte jag.

På Almö Livs på Tjörn säljs varje dag färskt bröd och till detta har de en helt suverän brödskivarmaskin. Med denna fiffiga maskin köper jag tre till fyra bröd, ( jag älskar ett speciellt surdegsbröd fyllt med aprikos, russin och äpple). Jag lägger brödet i maskinen och vips får jag perfekt uppskurna skivor.

När jag kommer hem, har jag bakplåtspapper och mellan varje skiva lägger jag Mellanläggspapper. In i frysen! Detta förfarande gör att jag varje dag har färskt och färdigskivat bröd. Ja, jag vet, Pååls har också färdigskurna limpor och dylikt. Men fabrikstillverkat bröd är inte detsamma som från ett litet bageri. Inte för mig i alla fall.

Därför är det med sorg i blicken jag säger farväl till dessa små pappersunderverk. Nu får jag istället köpa bakplåtspapper och klippa rutor. Mycket besvärligare för mina händer. Och är det någon som vet mer i detta ärende skriv och berätta!

Tack för kommentarer! Jag har löst problemet med att köpa bakpapper, det bruna som glider så ini helvete, och klipper det i i bitar som passar! ♫♪♫♪

Ramona

Envis som en åsna? Ja, annars skulle det inte funka!

Ibland funderar jag över varför jag inte bara lägger mig ner, drar täcket över mig och ligger kvar år ut och år in...

Jag brukar inte klaga, är egentligen inte mycket för det, men så kommer det dagar när kroppen är allt annat än min kompis. När varje del av skelettet gör allt för att pina mig lite extra. Idag är en sådan sketen dag.

Men innan dagen är slut kanske, kanske jag är på bättre humör. Så har det ju varit hittills. Och jag är privilegierad med att ha en bubbelpool, som jag kommer att använda mig av idag.

Tills dags datum har jag skrivit nio böcker. Helt otroligt när jag tänker på det ibland. Och dessutom håller jag faktiskt på med den tionde, vilket också är en kriminalroman. Och tack vare Mia Raunegger kom jag i kontakt med en fantastisk kvinna, Judith Bourque, som i sin tur översatte min första deckare, Dyrbar kärlek, till engelska och nu säljer den på Amazon över hela världen, och även Kobobooks. Jag ser att människor köper boken, men jag vet inte vilka. Känns också märkligt att fundera på ibland. Så visst har jag mycket att glädjas åt. En härlig make, en go hund, fina vänner, men när man har ont och inte kan göra något annat än att knapra piller, och det ändå inte blir bättre sjunker humöret och livskvaliteten.

Och det är i dessa stunder som jag kommer på mig att vara som en åsna. Något så förbannat enveten att jag måste le åt mig själv. Är kanske något jag varit i ett tidigare liv, en åsna alltså!


Och bilden nedan visar också en del av min humor.

 










Att hitta något att skratta åt när det känns som jävligast!

Ramona

Alla Hjärtans Dag!

 Önskar alla en härlig, glad, kärleksfull och omtänksam Alla Hjärtans Dag!

Ramona

Ramona

Sjöwall- Wahlöö har aldrig varit min inspirationskälla

Maj Sjöwall har fått Lenin-priset på 100 000 skattefria kronor som är instiftat av Varberg-hotellägaren (med Leninbadet) Lars Diding.

" Det delas ut av Jan Myrdal, den politiska blamagens mästare, felbedömningarnas konung och tankeförbistringens jätte, på Varbergs teater den 13 april". Slut citat.

Ovanstående är en del av artikeln som en av mina favoriter skrivit: Kjell Albin Abrahamson. Och den kan du läsa i sin helhet här!

Jag har läst flera av Kjells böcker, bland annat" Polen, diamant i aska", vilken var helt underbar. Rolig, underhållande och lärande, för den som vill veta mer om de forna Östländerna som satt i Lenins grepp!

Som sagt, jag har aldrig inspirerats av Sjöwall- Wahlöös deckare. Har inte läst en enda av böckerna, däremot gillade jag filmen " Mannen på taket". Tyckte det var första gången som Sverige lyfte i filmbranschens genre deckare...

Mina idoler har alltid varit John Grisham, Elizabeth George, Sidney Sheldon, Steven King och Caroline Graham.

Och ja, jag håller fullständigt med Kjell. Priset är dränkt i blod!

Ramona

Expedition Robinson i Sverige var den första tegelstenen i ett hat-bygge som byggt hatmuren....

Minns du den första Expedition Robinson? Den gick i Sveriges Television 1997 och pågick i samma kanal fram till 2003. Helt plötsligt kom ett program i TV där det blev legitimt att prata skit öppet om en person i teve på bästa sändningstid och att rösta ut någon du inte gillade.

Han som kom på den här serien heter Charlie Parsons och faktum var att ingen i Storbritannien trodde på idén. Men Strix Television gjorde det och blev först i världen med att producera programmet. Bakom Strix på den tiden stod bland andra Robert Aschberg. Han var en av grundarna till Strix och nådde succé med just det programmet.

Sinisa Savija var den första i världen som deltog i programmet Expedition Robinson och som efter att ha blivit först i världen med att bli utröstad tog sitt liv genom att lägga sig på pendelspåret. Behöver jag berätta om hur många spaltkilometer det skrevs om programmet? Efter att Expedition Robinson gjorde entré i mediavärlden kom det ena såpprogrammet efter det andra. De fullkomligt staplades på varandra.

Och idag tror jag knappt någon ens har räkningen på hur många de har varit eller är.

En del har gjort sig en strålande karriär genom dessa såpor, andra har förstört sina liv, men produktionsbolagen har skrattat hela vägen till banken.

Har Robert Aschberg samvetskval och stöttar Expo på grund av det här? Inte vet jag, men ingen har ställt frågan, så vitt jag vet.

I samband med att dockusåporna gjorde sitt intåg i svensk television ville produktionsbolagen ha uppmärksamhet och det i sin tur betydde reklamintäkter, vilket gjorde att media skrev artiklar efter artiklar om bröstoperationer, våldsamma gräl, otrohetsaffärer, snabba grundlösa förlovningar och slagsmål. Som de älskade slagsmål...

Ni minns väl Robinson -Robban som gjorde allt för att bli återanvänd i media. Han och en tjej fejkade en våldtäkt, allt för att bli omnämnda i media. Och det lyckades. Dessutom var han en av dem som fick vara med i den slutliga uppgörelsen av Expedition Robinson. Ja, och på den vägen är det. Hatet lät inte vänta på sig. Det var en tsunami av hat som vällde över de flesta dokusåpa artister. De kallades B-skådisar eller C-kändisar. Men en och annan bloggare blev uppmärksammad i gammelmedia och därmed var succén ett faktum.

De flesta inom dagens media med makt har klättrat uppför en stege. Ibland hade stegen en stinkande massa men det hindrade inte klättrandet. Peter Settman och en del av hans vänner startade ett sms-låneföretag som plockade in tusentals med kronor och han gnussade gulligt med SVT:s VD Eva Hamilton på bästa sändningstid i det populära programmet Utse Sveriges bästa dansband. Och visst är Peter Settman duktig som programledare, men det frångår inte att han sög ut andra mindre lyckade människors önskan genom sms-lån med flera tusen procents ränta på lånen.

I Sverige i dag finns en mängd människor som känner varandra och inte minst känner de till deras svagheter och klavertramp. Det är lite som i en maffiafamilj. Du vet vem du talar med och vem du gör affärerna med.

Idag står många journalister i talarstolar runt om i Sverige och pratar om näthatet och hur fruktansvärt det är, men de glömmer en väldigt viktig sak, nämligen att de själva varit en bidragande orsak och till och med uppmuntrade det. Man kan om man vill kalla det för okunskap, men hat är alltid hat i vilken skepnad det än gör entré.

Nu vill många journalister skyffla över ansvaret på Avpixlat eller Sverige Demokraterna och det är att som att dammsuga utan munstycke. Man sopar skiten under mattan och hoppas att det inte syns...

Ställ hellre frågan varför så många människor behöver en bloggsida som Avpixlat, där de kan vara anonyma och många vill rösta på ett parti med namnet Sverige Demokraterna och varför skriver anställda på Migrationsverket under anonymitet på Merit Wagers blogg? Varför är alla så rädda? Den frågan är fan så mycket viktigare. Det är som att ha problem med avloppet, kasta i en Panodil och hoppas på att det löser sig. Det kanske det gör tillfälligt, men man måste, om man vill lösa ett problem, gå till botten med det och därifrån ta tag i det. Och det har jag inte sett någon chefredaktör eller annan journalist med makt våga ta i än så länge. Är journalisterna rädda? Och om de är rädda för vad är de rädda i så fall?  

Ramona

Näthatet startade på riktigt med Alex och Calle Schulmans så kallade "humor blogg" 1000apor. Och större delen av Sveriges mediaelit applåderade!

Ja, det skulle man inte kunna tro om man idag läser olika journalisters förbannelse över näthatet. Att de själva är skuld till att näthatet fick fäste, blomstrade och fortfarande blomstrar likt maskrosor verkar inte finnas på agendan.

Men läs här så kan du se hur det började!

Med Alex och hans bror Calles blogg "1000apor" bröt de ny mark. Smart av dem, och smartast var det av Alex som gjorde sig ett namn. Men hur blev resultatet egentligen?

Ja, idag har vi det som benämns som näthat och ingenting är tillräckligt hatisk eller kränkande nog, så till den milda grad att unga människor mår så dåligt när de blir utsatta att de funderar på att ta sina liv.

För inte så länge sedan satte sig Sveriges chefredaktörer för dags- och kvällstidningar ner vid det runda bordet och slet sitt hår över hur de skulle hantera kommentarsfälten som bubblade över av hat. Slutligen kom de fram till att en sak: Vi stänger ner dem! Till och med Newsmill släckte ner sitt kommentarsfält, även fast PM Nilsson ansåg att kommentarerna lyfte läsandet av sidan. Ja, så det kan gå.

Samtidigt gick Alex Schulman vidare efter att ha tvingats stänga ner sin och broderns så kallade "Humorblogg" 1000 apor och fick istället arbete som krönikör på Aftonbladet. Den chefredaktören var inte dummare än att han insåg att med Alex popularitet som näthatare skulle han kunna tjäna pengar på honom.

Under en period tycks Alex lyckats plita ihop en bok, "Skynda att älska" döpte han den till, och det är en strof ur Höstvisan, som jag älskar. Att läsa hans bok skulle aldrig falla mig in, eftersom jag gynnar inte människor som tjänar pengar på att förnedra andra. Under perioden som boken låg på bokdiskarna intervjuades Alex i radio och TV och visade upp ett gosse-oskuldsfullt ansikte med närmast blyga drag. Hade varit intressant att läsa Alex Schulmans kontrakt med Bonniers, som gav ut boken.

Nu är den "gullige och rare" Alex Schulman i blåsväder igen. Han och den unge pojke som stod för omslaget på boken, Sigge Eklund, har något slags poddradio program och Alex kan inte låta bli att visa sitt rätta ansikte och det som kommer ur hans mun är också äkta vara och får en att må illa, om man har en sund inställning till människor och att visa dem respekt.

Sponsorn till detta poddradio program har fått nog och drar undan födkroken för Alex och Sigge, och vi får väl se om det finns någon annan som nappar på den elaka och blodiga krok som Alex så gärna slänger ut. För inte heller Alex Schulman kan leva på tack ska du och boken kanske inte gav honom de inkomster han hoppats på.

Här finns tidigare inlägg på min blogg om Alex Schulmans framfart.

Alex 1

Alex 2

Alex 3

Jag måste sluta skriva om Alex Schulman. Det fattar jag nu!

Det borde inte vara lönsamt att hata, vara elak, ljuga och att förnedra andra människor. Men i Sveriges media tycks detta vara lönsamt och då är det inte så noga längre!

Ramona