Ametist Azordegan, programledare på Sveriges Radio, har inte begripit ordet demokrati.

Twitterinlägget är borttaget, men som alltid finns det någon som är snabb och tar en print och då finns det på nätet för evigt som en påminnelse.

Orsaken till twitterinlägget är inte svårt att härröra till gårdagens Uppdrag Granskning, som berättar att autonoma vänstergrupper ligger bakom de flesta våldsdåd mot vad de fått för sig är motståndare. Dessa våldsverkare kallar det självförsvar, vilket är fullständigt obegripligt både juridiskt och moraliskt. Självförsvar innebär att man blivit attackerad av någon eller några. I vad dessa våldsverkare kallar hembesök, slår de yxor i dörrar, kastar in tårgas i lägenheter, i en uppgång där flera familjer bor. I ett av många exempel som UG tog upp låg en äldre kvinna med sitt barnbarn i ett sovrum och sov. I ett annat rum låg en f.d högerextremist och sov. Den här familjen fick ett "hembesök" på natten i "självförsvar"!

Två gästarbetare från Slovenien blev nerslagna och sparkade. Eftersom de här våldsverkarna är så stolta över vad de gör filmas deras våld och läggs upp på nätet. Detta var vad Janne Josefsson och hans team hade undersökt i gårdagens Uppdrag Granskning. När jag satt och läste chatten efter programmet fanns det många som ansåg att Janne Josefsson valt " fel" grupp att granska.

Ametist Azordegan  som är utbildad journalist i Stockholm har helt klart missförstått sin utbildning. Som journalist skall du kritiskt granska alla, inte enbart dem du inte gillar. Hon borde omedelbart sättas i en intensivkurs i demokrati och yttrandefrihet. Även demonstrationsrätt vore på sin plats att lära sig mer om. Många tycks tro att polisen kan bestämma vilka som ska få demonstrera. Så är inte fallet. Vad polisen kan göra är att placera motpoler långt från varandra eller flytta önskad dag och plats, men om polisen ska säga nej bör de ha tjockt på fötterna annars blir de anmälda och kan bli åtalade.

Ametist Azordegan är visserligen inte mer än 33 år, men det frångår inte att hon måste ta sitt ansvar för vad hon säger, skriver och gör, särskilt om man arbetar i ett Public Service företag, som är till för alla inte bara en viss grupp.

Jag hoppas att hennes chef inser att Ametist behöver mer utbildning i ämnena: Demokrati, yttrandefrihet, självförsvar och kritiskt tänkande utan egna värderingar.

Ramona

 

Anders, Eva och Rasmus och Fanny hör ihop! Hur svårt ska det vara att förstå detta?

Eva och Anders har aldrig gett upp! En stor eloge för det!

Men att slåss mot socialnämnder i Sverige kan ibland liknas vid att slå huvudet i väggen. Många av dessa "människor" är arroganta och utan den minsta självkritik.

De tror i sin infantila värld att det de gör är för "barnens bästa". Men i själva verket har de makt som de inte borde ha. Makt som förgör och förstör.

Ibland får jag känslan av att de vill säkra sina jobb! Om vi gör si och så kommer barnen garanterat hamna i trubbel och då rycker vi ut som en riddare på den vita hästen och " tar hand om dem". Tanken på att barnen borde få en chans, en riktig chans, verkar inte finnas i deras hjärnor. Hur man än letar så hittar man inget.

Orden, trygghet, kärlek och omsorg för barnen verkar vara lika bortblåsta som löven om hösten.
Som tur är finns det kvinnor som Eva och män som Anders. De kämpar oförtröttlig mot orkanen som blåser mot dem. Idag är det klart att dessa inkompetenta sociala tjänstemän (kvinnor) ställs inför skranket. Ja, där ska de stå! Men det fattas många fler ... kanske, kanske kommer det en lag så småningom som i verkligheten sätter barnen främst och om det gör det, kommer fler barn att få en ärlig chans till ett bättre liv.Enbart tack vare kämpar som Eva och Anders. Jag hoppas att Fanny och Rasmus snart är hemma igen!

Ramona

Hemliga källor är guld värda. Och ibland räcker det med en enda källa för att få ett svar.

Ja, jag har ett flertal "hemliga källor" som jag får diverse information från. Tror nog att de flesta författare har en eller fler. Inte för att jag vet varför vissa av mina källor valt just att berätta för mig, men jag är tacksam och avslöjar inte deras namn eller var de arbetar.

Just nu har jag kastat ur mig en viss fråga till flera av dem, oberoende av varandra, eftersom om jag får ett liknande svar på frågan kan jag känna mig mer säker på att svaret stämmer. Men även en enda källa kan vara tillräckligt pålitlig.

Så vad är frågan jag ställt? Tyvärr, kan jag inte svara på det i det här läget. Så varför skriver jag om ämnet överhuvudtaget? Av den anledningen att när jag får svaret, och jag har alltid fått svar hittills, kommer jag presentera det här på min blogg.

I mina tankar har jag redan vaskat fram ett tänkbart svar, eftersom jag funderat på det här ett bra tag, och om svaret blir som jag tror kommer jag att bli fruktansvärt förbannad, men också lättad. Förbannad för att bli behandlad på ett sätt jag inte anser att jag förtjänar och lättad för att på samma gång är det ett stort erkännande av vad jag pysslat med de senaste åtta åren. Att vara författare.

Nu har ni allt fått huvudbry. Hehehe ... men se det på det här viset: Jag har haft den här frågan inom mig i flera år nu och hoppas att inom en snar framtid få svaret.

Nu har jag skickat ut hinken och inväntar att den fylls med något.

Ramona

Om du efter att ha sett den här filmen tror att världen har en chans. Ja, då är du en obotlig optimist!

Filmen är så ofattbar grym att kvinnan från Human Rights vänder bort huvudet. Enligt videofilmaren, som smugglade ut den från Abu Dhabi är det shejk Azi som med hjälp av en polis torterar mannen.

Ja, en sak är att se en fiction film, men det här är på riktigt. Året är 2009 och det var inga problem för vare sig den dåvarande presidenten Bush att skaka hand med shejk Azis kusin och köra "business as usual" trots att många krävde en utredning. Som bekant är utredningar för det mesta till för att dölja vad som egentligen händer, inte att söka och få sanningen eller ens rättvisa för offren.

Som sagt en skakande film som än en gång ger mig rätt när jag säger att för min del är det fullständigt otänkbart att åka till ett land som styrs av diktatorer vare sig de är shejker, kommunister eller islamister. De är alla av samma skrot och korn!

Ramona

Tidningen Faktum Svensk tiggare yxmördad i Fuengirola, Spanien.

Det här är nummer 140 av Faktum. Tidningen som hjälper och uppmuntrar de som har det jobbigt i livet att återta sin stolthet och vara en del av samhället.

Anledningen till att jag köper Faktum är inte bara för att hjälpa utan jag anser att journalistiken är mycket bra och ger information av sådant man normalt inte läser i andra tidningar.

I Sverige har det varit många diskussioner om tiggeriet, och då handlar det mest om romer från Rumänien som tigger. Vad många inte visste, och inte jag heller, var att det finns svenskar som tigger. Inte i Sverige dock, utan i Spanien.

År 2009 blev en svensk hemlös tiggare ihjälslagen med yxa och han var inte den ende, utan två månader före dödades ytterligare två uteliggare. En portugis brändes till döds och en spanjor slogs ihjäl.

Och som det står att läsa i Faktum:
"Marilús minns mordet på den hemlöse svensken. -Jag har hört att det var en seriemördare som dödade flera uteliggare på raken. Ville väl städa upp på gatorna. Problem skapar problem. " Slut citat.

Svenska kyrkan i Fuengirola kan uppenbarligen inte heller hjälpa svenskarna, utan de är hänvisade till den spanska "välfärden" och den är garanterat inte lika frikostig som i Sverige, men det är väl bara en tidsfråga innan vi också kommer dra ner på den rejält. Den frivilliga organisationen som som hjälper dessa människor i Fuengirola är Adintre där Joyce Gyimah styr och ställer. Hon hyser inte någon tilltro till varken svenska journalister eller svenska kyrkan, när det kommer till att hjälpa svenskar i misär. Många av svenskarna har fastnat i Spanien av olika skäl. Även kvinnor, inte bara män. Det är alltid en tragedi när människor hamnar i misär. Glöm inte att alla dessa människor en gång varit någons bebis och att du aldrig kan välja dina föräldrar.

Jag tycker att om du har en chans och en femtiolapp över i månaden så köp Faktum av säljare som är licensierade. De har en identitetsbricka om halsen. Den femtiolappen gör mer nytta, som jag ser det, än att Röda Korset eller någon annan av alla dessa etablerade organisationer får den. Det är min åsikt.

Välkommen 1: maj och jag hoppas att många av Faktum försäljarna får ett lyft i år. På det sättet får nya chansen att ta deras plats.

Ramona    

 

Recension av Mord på Stenungsbaden Yacht Club av autumnleaf.se

Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? 

Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan.  När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. De gråblå ögonen låg inbäddade i ansiktet och hade draperande, tunga ögonlock. Håret, en spretig, oklar brun färg, hade samlats ihop till en tunn spikrak hästsvans och här och var skymtade man en rosafärgad skult.

 Till och med fingrarna var frånstötande. Tjocka veckiga korvar översållade med guldringar och även tummarna pryddes med ringar. När hans blick vandrat klart, nerifrån och upp, log han mot henne. Tänderna som blottades var det enda hon upplevde som uthärdligt av det som stod framför henne.   Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag.  Nu är det dags att packa! Om en timma kommer ni att bli hämtade. Se till att bli klara till dess, sa Quiet och lämnade dem ensamma. Vanessa vacklade till när hon trevade efter sänggaveln. Hon satte sig på sängkanten och andades tungt.  Ja, du hörde honom! Nu gäller det att packa och ingenting annat, sa Antonio och gick fram till garderoben." (Lånat från Bokus)

 

Här kommer ett tips på en bok utöver det vanliga. Jag hade riktigt svårt att sluta läsa den, jag bara måste få veta hur den slutade. Boken är spännande och den berör. Bitvis mådde jag illa av det jag läste. Att den baseras på verkligheten gör att man förundras, blir rädd och mår riktigt dåligt. Men just därför är boken också något utöver det vanliga. Vanliga deckare, påhittade från grunden, kan man fastna för sedan går man vidare. Böcker som tar upp något ur det verkliga livet kan man inte bara lämna och gå vidare ifrån. De fastnar. På gott och ont. Ändå något som behövs, att vi "vanliga" människor får upp ögonen för hur det kan vara. Verkligheten är mycket grymmare än dikten. Tyvärr. I detta nu säljs människor. I detta nu sitter ett barn instängd i en container på väg från ett helvete till ett värre sådant. I detta nu gråter någon över det liv de tvingas leva.

 

Ramona Fransson skriver på ett lättläst sätt, språket är enkelt och man flyter fram i texten. Person och miljöskildringarna är klockrena, för mig som läsare blir orden till en film som utspelar sig på näthinnan.

 

Köp den! Låna den! Läs den!

 

Betyg: 5 av 5

ST-tidningen Intervju och artikel av Tony Balogh i samband med släppet av Korsfäst på Klädesholmen

Ramona

Röda korset verkar vilja mörka sanningen ... igen ...

Som jag berättat om tidigare finns det en svensk journalist som använder synonymen "Julia Ceasar" i bloggen Snaphanen.dk

Nu har han/hon skrivit en artikel som borde få alla att börja undra hur det egentligen står till med svensk nyhetsjournalistik. Den som påstår sig vara sann, kontrollerad och relevant.

När jag läste den här artikeln stämmer inte ovanstående ett enda dugg!

Den är skriven av Julia Ceasar.

Ramona

Yttrandefrihet i Sverige? Javisst får du tycka men tyck rätt ... annars så ...

Idag läste jag till min fasa på Facebook att Marcus Birro för andra gången hittat avföring utanför sin dörr till sin privata bostad där familjen bor.

Vad är det för fel på människor i Sverige? Marcus Birro har valt att öppet gå ut med att han är katolik. Jaha, och? Det är hans tro och jag håller inte med honom i den, men jag respekterar honom för vad han tror på.
Marcus Birro hatar inte andra religioner, ger sig inte på andra religioner, eller människor som inte tror på hans Gud. Alltså har han all rätt att få tycka och tro på vad han vill, men uppenbarligen inte längre i Sverige.

Vad har hänt i vårt en gång så vackra och toleranta land? Ett land där det naturligtvis förekommit mobbing, kvinnomord, kvinnomisshandel, barnmisshandel, våldtäkter, gängbråk och allt som även händer i dag. Skillnaden är att på två decennium har allt detta fördubblats, kanske tredubblats och hatet inom människor sprider sig som maskrosfrön i vinden.

Hatet mot HBTQ personer ökar. Hatet mot kvinnor och unga flickor har ökat. Äldre människor, särskilt ensamma kvinnor, vågar inte gå ut ensamma på kvällen och promenera även om det är ljust ute.

Jag vet en sak som är livsviktig och som saknas i allt högre grad. Arbetstillfällen! Jag pratar inte om fas 1+2+3 eller något annan livsuppehållande konstgjord andning. Jag pratar riktiga fasta anställningar på riktiga företag som betalar ut lön på riktigt.

Hur många riktiga arbetstillfällen som försvunnit de senaste 20 åren har jag ingen aning om men att de är för många är jag alldeles övertygad om.

När människor saknar ett egenvärde, vilket de allra flesta får genom att kvittera ut en lön, inte ett socialbidrag, är det inte ovanligt att de blir hatiska och att ett liv som kunde varit till gagn för alla, i stället förvandlas till ett liv som förpestar och kanske till och med förstör andras liv för evigt.

Numera när jag hört att det varit skottlossningar rycker jag på axlarna. För tjugo år sedan hade det blivit en nationell nyhet i veckor. Nu hinner inte ens trycksvärtan torka mellan upplagorna innan det är dags igen. Vad dessa skjutningar kostar samhället i kronor och ören, förutom det livslånga lidandet för de familjer som drabbas, vågar inte heller någon prata om eller ännu mindre redovisa.

Jag blev verkligen ledsen för att Marcus Birro drabbas och naturligtvis andra okända också, men dessvärre ser det inte ut som att det ska bli bättre i Sverige, snarare värre. Om Marcus flyttar till Rom förstår jag honom, även om jag inte önskar att han gör det. Hans åsikter behövs. Det är många duktiga människor som valt att lämna Sverige och flyttat till andra länder. Under tiden sitter Sveriges politiska elit och fackföreningspamparna och pratar floskler, som de alltid gjort.

Ramona





 

"många som skulle vilja ha kredd i Babel" säger producent Marie Nyreröd.

Ja, det är en svag bild av Babels logo, kanske symboliserar den på ett sätt svagheten i själva programmet.

I branschtidningen Svensk Bokhandel nr 8/14 finns en kort artikel om att Babel väcker protester och den handlar om att i programmet med programledare Jessika Gedin presenteras böcker.

Ja, detta program har nog inte så värst många tittare så det är lika bra att berätta att det är ett av SVT:s kulturprogram. I alla fall, när en bok presenteras, som är översatt från något språk till svenska, diskuteras enbart författaren. Översättaren eller omslagsdesignern är aldrig ens närvarande, som om boken tillverkats i cyberspace och översatts av ett spöke.

På denna rättmätiga kritik, enligt mig, svarar producenten Marie Nyreröd följande: " - Men när vi intervjuar en författare, eller visar ett omslag, känner vi inte att vi måste redovisa översättaren. Vi har all respekt för deras arbete, men det finns många som skulle vilja ha kredd i Babel. Omslagets formgivare har också en upphovsrätt. Ska vi redovisa det också? " Slut citat!

Ja, Marie Nyreröd det ska ni. Efter varje Babel program rullar en tablå och presenterar dig som producent, kamera, diverse andra personer och musiken som använts i programmet. Varför ha denna presentation? Mycket enkelt! De som är inblandade i programmet vill ha kredd för sitt jobb. Undrar just hur alla skulle reagera om de inte nämndes alls?

Nä Marie Nyreröd du får allt ta och skärpa till dig väldigt mycket i ditt tänk. De som översätter en bok och den eller de som designar omslaget ska också nämnas och ges kredd för sitt jobb allt annat är rena rama löjans bortförklaringar.

Ramona Fransson  

Pocket Mord på Stenungsbaden Yacht Club

Snart kommer Mord på Stenungsbaden Yacht Club ut i pocket, vilket många efterfrågar.

Hoppas ni gillar omslaget lika mycket som jag gör!

Design Mia Raunegger

Ramona

Deckare med personlig rabatt! Ramona-20 är koden!

Nu kan du få "Ramona-20" om du är intresserad att köpa någon av mina böcker i någon av alla de former de finns.
Var då? Jo på Litteraturmagazinets nystartade nätshop för alla böcker som finns!

Gör följande:

1. Välj bok:
2. Klicka på "Lägg i varukorgen"
3. Ange kod Ramona-20 längst ner i varukorgen (innan kassan) så dras rabatten av!

Som sagt om du önskar köpa dig en bok som du finner roande, spännande och fascinerande.

Ramona

Mexico ... ett paradis för turister enligt Fritidsresor, men ett helvete för invånarna. Varför?

Mexico ... ett paradis enligt Fritidsresor och andra företag som säljer semesterresor, men hur kommer det sig att tusentals mexikanare flyr sitt land varje år? Deras dröm är att komma till USA. Detta land som bespottas av AFA, Vänsterpartiet och ja, ni vet säkert vilka som alltid "HATAR" USA.

Men mexikanarna ser det som ett land av frihet och möjligheter. Hur kan denna paradox förklaras?

Människosmugglarna som tjänar miljoner på att ta mexikanarna från det så kallade skitlandet Mexico till USA gnuggar händerna av förtjusning och knarkbaronerna likaså.

Kan någon förklara för mig hur någon vettig människa i Sverige eller vilket annat land som helst kan köpa droger? Vet inte dessa "partymänniskor" vad som händer i dessa länder? Är de så egotrippade, narcissistiska, navelskådare, att de inte begriper mer än vad näsan är lång?

Ramona

Bakom valskärmen är enda gången du har yttrandefrihet på fullt allvar! Missa inte den chansen!

I år 2014 är det val. De partier som vinner valet ska bilda en regering som förhoppningsvis ska sitta och bestämma i fyra år framåt.

Jag minns mitt första valår 1976 och jag var tjugo år. För mig kändes det spännande att få delta i ett val. Det var så jag kände att jag gjorde skillnad för samhället, att rösta.

Före 1976 hade jag inte varit särskilt intresserad av politik men nu ansåg jag att det var min skyldighet att sätta mig in i vad partierna representerade.

Eftersom jag hade sett att kommunism inte fungerade i verkligheten, fanns det inte på kartan att rösta på VPK ( som dagens Vänsterparti hette på den tiden) Vänsterpartiet Kommunisterna. Inte heller Kristdemokraterna eftersom de sa nej till fri abort. Centern på den tiden var till för bönderna och det var inte jag, bonde alltså, även om jag var född i Borås och därmed kallades för P-bonne! Folkpartiet var flummiga och otydliga och kvar fanns socialdemokrater och moderaterna. Jag läste på så mycket jag orkade men var fortfarande osäker ända fram till debatten i SVT mellan Olof Palme och Gösta Bohman.

Efter den debatten var jag tvärsäker och jag röstade på moderaterna. Aldrig någonsin hade jag träffat på en partiledare som Olof Palme. En översittarattityd och arrogans av sällan skådat slag. För mig framstod Gösta Bohman som ärlig, ödmjuk och mänsklig. Vad jag också blev arg över var att sossarna samarbetade med facket och många av dem var illröda kommunister. Alltså röstade jag med hjärtat. Att på den tiden rösta på det blåa partiet, borgarna och arbeta som sjukvårdsbiträde var som ett rött skynke för många. Men jag stod på mig. Även om jag kom från ett fattigt arbetarhem, var barn till flyktingar från andra världskriget och förväntades att rösta på sossarna. Jag är nämligen väldigt envis!

Idag ser världen väldigt annorlunda ut mot vad den gjorde 1976 och därmed kommer årets val bli mycket fulare och oärligare än på den tiden. Jag har också lärt mig genom alla dessa år att "politik är inte att vilja förändra" utan "politik är att söndra". Det är oftast genom erfarenhet som man blir klokare.

De fyra sista valomgångarna har jag inte berättat vad jag röstat på (eller ljugit om det) eftersom jag har sett att man blir stämplad och det är inte demokratiskt alls. En stor artist i Sverige är Claes Eriksson från Galenskaparna och när han har fått frågan vem han röstar på har han svarat att han inte röstar. Om så är fallet är det galenskap, för om alla tänkte som Claes skulle det bli anarki. Däremot har Claes Eriksson tydligt visat vad han inte tycker om och det är reklam i TV, därmed visas inga av hans program i kommersiell teve.

Däremot tror jag att Claes Eriksson gör rätt i att inte berätta vem han röstar på, ( för jag tror att han röstar) för han har också sett hur kända människor som berättar hamnar i olika fack. Och som en entertainer vill man inte stöta bort någon och det kanske man gör om man högt och ljudligt berättar på vilket parti man lagt sin röst även om alla partier drömmer om att få en stor folkkär kändis att berätta.

Idag har undersökningar visat att de flesta journalister som arbetar på rikstäckande tidningar vurmar för miljöpartiet, sossar eller vänstern. Därmed blir också deras gamla hållningssätt, att vara neutrala, som bortblåst.

Inom politiken pågår ett ständigt räv- och rackarspel. Det finns inget som heter "ärliga och raka svar" allt är ett enda kackel, floskleri och löften som inte kan infrias. För att ett parti ska få igenom sin politik krävs att det partiet får över femtio procent av rösterna annars gäller det att kompromissa och som de flesta redan vet blir aldrig alla nöjda i en kompromiss.

Jag är övertygad om att det här valet kommer att gå till historien som ett av de smutsigaste och våldsammaste valen på årtionden. Det står enormt mycket på spel förutom makt och pengar. Prestigen är en av de allra viktigaste komponenterna i detta val. Alltså hur vi väljare värderar det som politikerna hittills gjort för oss.

Och det partiet eller partier som kommer förlora i det här valet, och ju större förlust desto värre, vet att de har gjort något galet. När alla röstsedlar är räknade och vi vet vem som vann kommer förlorarna att dels byta ut sin/a partiledare och dels ha långa,långa utredningar om vad som gick snett.

Om vi som röstar blir vinnare eller förlorare vet inte vi heller förrän efter valet, men att man skall rösta tycker jag är självklart. Det är nämligen bakom valskärmen som du är bossen och enda gången du har yttrandefrihet på fullt allvar! Missa inte den chansen!

Ramona


 

 

 

Förboka gärna!

En dödsmisshandel av en gammal man på Västra kyrkogården i Göteborg är inledningen på en serie bisarra mord. Det finns vittnen till mordet på den gamle, men varför vågar de inte berätta? Ett kors upptäcks av pastor Waldemar Eklunds fru i deras trädgård på Klädesholmen på Tjörn. En ung naken kille är uppbunden på korset och död utan synliga skador.  När ytterligare ett kors hittas och även det offret är naket och uppbundet på samma sätt är spaningschef Greger Thulin övertygad om att mördaren är en psykopatisk religionshatare.

” Sveas blick följde Stigs händer när han hällde upp teet i deras koppar. Han slog sig ner i samma fåtölj som Katarina suttit i ett dygn tidigare. På morgonen när han hade läst Göteborgs Postens artikel, att polisen hade häktat en misstänkt för Korsfästelsemorden som de kallade dem och att det var en lärare, förstod han att det var Sean Gutman, även om de inte skrivit var han bodde eller vilken skola det gällde. Därför beslutade han sig för att ta med tidningen till Svea och berätta hela historien från början till slut. Hon avbröt honom inte en enda gång.”
 

Detta är den åttonde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin.

Som sagt: Förboka gärna på din näthandelsbutik eller bokhandel! Ta den som du trivs med bäst!
Ramona