Veckan som gått! Nummer 10 2021

Hej på er! Det här fotot är taget lördagen den 6 mars, dagen innan avresa till Sverige. Vi åt en riktigt god middag på Shanghai Wok på andra våningen i shoppingcentret i Puerto Rico. Varje gång hade vi med oss mat hem igen. 
 

 

Vid den tiden som vi är hungriga, omkring 14.00-15.00 är de flesta inte det. Uppenbart!
Men vi har inte de vanor att äta vid 19.00-20.00 tiden. Vid den tiden ligger jag redan i sängen och vilar min onda kropp. Jag stiger upp vid 06.00.

Även restaurangerna och pubarna som ligger bredvid Shanghai Wok är stängda vid den tiden vi är ute och äter. Så det är alltid lugnt och skönt för våran del. 

 

 

Vi hälsade också på Salvador som äger Dicey Reillys Irish Bar, som ligger mitt emot oss. Jättetrevligt!

 

Nu på flygplatsen Las Palmas. Nej, det är inte som vi har vant oss vid från förr. Väldigt lite folk utom vid ett par incheckningsställen. 

Här var kön till de som skulle flyga till Berlin. Mannen som skötte incheckningen gick ut till kön med ett papper i handen och visade för alla där att det här papperet måste ni ha, annars släpper vi er inte ombord. Thommy syns i vänster hörn av fotot.

Några restauranger var öppna, och vi tog den här. Goda varma sandwichar. Men väldigt få gäster. Taxfree var öppet men terrassen där vi rökare brukar sitta var stängd. Vi kastade ett öga på skyltar om ankommande plan.

Och de flesta flyg var från Spanien. Normalt sett vet vi hur det ser ut. Kändes väldigt konstigt att se.
Även om du kommer från Teneriffa eller annan ö och ska till Gran Canaria krävs negativ PCR-test inte äldre än 74 timmar.

Nästan längst upp på tavlan, bild 1, fanns vårt flyg TUI BLX 434 GOTE/ARLAN
Och det var många stockholmare som blev förvånade då de fick veta att först skulle vi till Landvetter. Det kan man förstå.

Väl ombord måste alla så klart ha på sig munskydd men när du äter eller dricker åker det av. Vi hade platserna längst ut och satt mitt emot varandra i gången. Mycket bra placering, som vi inte provat tidigare.

Här satt Thommy och funderade på något ...

 

Och här satt jag och drack konjak och kaffe. Väldans gott! Grannen har ingenting att äta eller dricka så då måste munskyddet på igen. 

På väg till Göteborg inför landning är det mörkt. Vi startade 15.30, spansk tid och var framme 21.55 svensk tid.
Utmärkt service och som alltid god mat på TUI.

Som bekant gillar vi heta räkor, men färska räkor arrangerade som räkmacka är ju aldrig fel! Och det blev den första middagen hemma!

Här är det Thommys tallrik med räkmackan. Tulpaner är också något som jag gillar väldigt mycket. De hör våren till. 

 

 

 

Den 11 mars kom plötsligt vintern tillbaka. Men det var kul att se snö en dag i alla fall. För på fredagen var den borta igen. Skönt!
 

 

 

 

Min tjugonde bok ligger på sängen och det är den fjärde delen i min nya verklighetsbaserade fristående deckarserie med HW & Akkila, Mördande rättvisa. Böckerna anlände den 10 mars från tryckeriet, till de som betalat och förbeställt boken för en signering. Och det är som alltid lika roligt! 

 

Jag avslutar den här "Veckan som gått!" med att påminna alla om våren. Den kan kännas avlägsen ibland, men den är på gång. Så klart den är!


 

 

 

Tack till alla som läser bloggen och ni får gärna lämna en kommentar och kan vara anonyma om ni vill.


Ha det gôtt!

Ramona  
 

 

Veckan som gått! Nummer 9 2021

 

Jag hälsar er ett hjärtligt god morgon denna nya vecka nummer 10 och från den sista, nummer 9, som vi hade i Puerto Rico, Gran Canaria.

När ni läser detta är vi i Sverige igen och det är måndag den 8 mars. I fortsättningen blir "Veckan som gått!" från Göteborg. 

Jag inbillar mig att de flesta som återkommer till samma semestermål har en eller flera favoriter där man älskar att sitta och njuta och äta god mat. Ett av våra ställen är just Waikiki, som vi är på här.

 

Thommy tog Gordon Bleu, och jag kyckling. Det finns väldans massa sätt att tillaga kyckling och jag har fått många bra idéer.  

 

 

 

Vi tog oss en promenad för vi ville se hur det är med hotell Revoli, där vi bott många gånger. Vid ett tillfälle när vi gick till stranden och tittade upp mot Revoli bodde det folk där. Men på vägen dit är det en tuff backe, och vi  stannade och pustade ut.

Det här är utsikten på halva vägen till Revoli. 

 
 

Och nu var vi framme vid skylten eller snarare bokstäverna som förkunnar att här ligger hotellet runt hörnet.

 

Byggnaden mittemot Revoli i backen tror jag är en communidad och inte ett hotell. Men vet någon så rätta mig gärna. 

 

 

 

Här är entrén till Revoli.

 

Tyvärr var det stängt! Vi blev faktiskt förvånade, men samtidigt är detta ett väldigt stort hotell med massor av rum och det behövs många turister för att fylla det. 

 

 

Efter att vi fortsatte förbi Revoli dyker restaurang Crazy Horse upp i backen en bit upp. Där har vi ätit en gång, men även den var stängd.

 

Ja, det är en sophög. Senast vi var här 2018 höll de på att renovera hotell Maracaibo och hur i all världen bilen lyckades hamna på ett tak bredvid hotellet är för oss en gåta.

Tyvärr möttes vi av den här läskautomaten i entrèn till hotell Maracaibo och ja, det är stängt. 

 

 

 

 

Den mycket trevliga och mysiga restaurangen till hotell Maracaibo var också stängd. Här grillades det och de hade live-uppträdanden. Hoppas det öppnar snart igen.

 

 

En annan vinkel av hotell Maracaibos restaurang och pool, där det faktiskt satt ett par på solstolar. 

 
 

Vi fortsatte vår promenad i riktning mot strandpromenaden.

 

 

 

 

 

Ett foto från bron. Här ser man taket på seglarskolan som ligger bredvid restaurang Waikiki. 

Strax efter bron på väg ner till strandpromenaden växer den här Bougavillan. Ingen bevattning, men den verkar trivas oavsett.

 

 

 

Strax innan trappan ner ser man hotell Punta del Rey, också det ett stort hotell med utsikt över stranden, och stängt.

 

Och när vi tittade närmare fick vi syn på flera personer på taket vid neonskylten. Vad de gjorde där? Men många passar på att renovera under pandemin. Så vem vet ...
 

 

Det här hotellet XQ Vistamar var i alla fall öppet. Det ligger vid strandpromenaden som vi promenerade på, på väg hem. 

 

 

 

Hotell El Grecco var också stängt. Här firade vi min 60 års dag i mars 2016. 

 

 

 

 

Det här stället som ligger bredvid El Grecco var öppet, men om det är ett hotell eller communidad vet jag inte.
 
 
 

Restaurangen bredvid El Grecco är också stängd. Där åt vi några gånger. Men på restaurangen mittemot på andra sidan av El Greccos entré firade vi min födelsedag och de hade otroligt fin mat och vacker interiör.

 

Samtliga restauranger på väg mot El Grecco är stängda. Jag minns när de var öppna och inkastarna ropade: Hola! Och vinkade till oss att komma in, likt de gjorde för alla som gick förbi. Det vill jag uppleva igen.


 

På vägen till hotell Punto del Rey fanns ytterligare ett Hiper Dino och det var stängt och här på vår väg hem var detta Hiper Dino också stängt.

Vi promenerade förbi många trädgårdar och den här blomman fascinerade mig. Men vad den heter? 

 

 

 

 

Och den här familjen är uppenbarligen väldigt förtjusta i stora kaktusar.

 

 

En skymningsbild från vår bungalow.

Jag avslutar fotona med hopp om våren hemma med en bild av min väninnas trädgård i södra Tyskland. Ute Persson har drygt 4000 tulpaner. Är det inte häftigt så säg!
 

 

 

Här är några uppdateringar från Gran Canaria och även Kanarieöarna vad gäller saknaden av turister.  

 

Flygledarna på Las Palmas flygplats fick en överraskning.   

Arbetslösheten ökar ... dessvärre. Coronan måste besegras!

Nu önskar jag alla en härlig start på den nya veckan nummer 10 och från och med nästa vecka i "Veckan som gått!" kommer det handla om Göteborg och hur våren fortskrider.

Ha det gôtt!

Ramona  

Veckan som gått! Nummer 8 2021

 

Den här gången gjorde vi ett besök i Arguineguin och i den staden har Mogans kommun sina stadskontor av olika slag. Här hade också en författarkollega till mig, Mari Jungstedt en lägenhet på den tiden när hon var tillsammans med en norsk kille, som hon också skrev en deckare med. 

Vi har träffats några gånger men jag känner henne inte. Vi författare har ett ensamt jobb, men jag har två som är mina favoriter och det är Carin Gerhardsen och Dag Öhrlund. Dag är den jag träffar så ofta det går. Helt underbar vän.

Ytterligare ett hotell som verkar tomt som vi passerade i taxin på vägen till Arguineguin. Hotellet på bilden ovanför verkade inte heller ha några gäster.
Just namnet på staden: Arguineguin, har vi alltid haft svårt för och kallat den Aginagin, för det är enklare.

Den här bilden hör ihop med den översta och stranden är väldigt fin. Vi vet inte om det är hotellets egen eller om den är till för alla. Någon kanske känner igen sig och vet.

När vi passerat hotellet med den fina stranden kom vi fram till den här restaurangen som har en fantastisk utsikt och serverar fisk. Den var inte öppen. Kanske på kvällar. 

 

 

Den här poolen ligger bredvid fiskerestaurangen och var väldans skitig, så jag tror knappast någon ville bada i den. Men just utsikten när restaurangen är öppen måste ju vara rena drömmen. Ja, maten ska ju var god också.
 

Jo, den här restaurangen var öppen i alla fall, och den låg också på vägen ner från hotellet med den fina stranden. 

 

Här står Thommy och hänger och bakom honom står ett väldigt fint hotell med balkonger där vi fick idén till vår egen altan. Glasaltan. Tyvärr verkade även det hotellet stängt.


 

Vi promenerade vidare och då kom vi till den andra stranden. Den har vi aldrig tyckt om. Den ser tråkig ut med sin mörka sand och klippor bakom. Men med EU:s pengar ska Mogan göra ytterligare strand. Hoppas den blir mer inbjudande. 
 

Ytterligare ett foto av den stranden. Det låg folk både på stranden och i havet. Så några gillar den. Det finns också solstolar att hyra, men det verkade ingen ha gjort vid det här tillfället. 

Vid hamnen ligger räddningsbåten som brukar åka ut för att hämta migranterna som anländer i gummibåtar. Men nu finns inte lägret kvar som de hade upprättat på kajen. 

 

 

Ett foto på gatan som ligger längs stranden. Det ser folktomt ut men faktum var att det promenerade en del folk, som jag väntade ut tills de passerat.



 

Den här tvärgatan passerade vi på vägen när vi promenerade i riktning mot centret. Inte särskilt vackra hus. Det är en blandning av det i vissa delar. En del hus, jättefina, andra rena rucklen.
 

 

Trots bristen på turister verkar hoppet finnas kvar, som tur är. Det byggs både lite här och där. Renoveras också. 

 

 

 

 

När vi gick över bron till centret ser vi den här rondellen med det läckra konstverket som jag tycker liknar bakdelen på en val. 

    

Den här Kina-restaurangen såg verkligen inbjudande ut och med en pampig entré. Den finns på vägen mot bron. 

 

 

 

Även interiören i Kina-restaurangen var verkligen inbjudande. Men vi åt aldrig där. Vi tog en Club sandwich i centret senare. 

När vi såg detta trodde vi först att det här var verkligen en annorlunda busskur tills vi förstod att det var uteserveringen som tillhörde restaurangen tvärs över gatan. Och den kommer på bilden under den här. 

 

 

Som sagt, här är restaurangen som de tvärs över gatan antingen hämtar sin mat och dryck själva eller får den serverad. Festligt!

 

 

 

Nu är vi på centret och det var relativt tomt om vi jämför hur det såg ut 2018. Men återigen har vi, och säkert många fler, hoppet kvar att vaccinet gör sitt och att samtliga mutationer far sin kos. 

 

Här intog vi vår Club sandwich och den var god. När vi skulle betala tog vi upp vårt kort men där tog de bara cash, och som tur var hade vi det också. Dock tar de flesta restauranger kort.

 

Det här stället var till salu, likt en hel del andra ställen inne på centret. Många är de företagare som fått se sina affärer och restauranger gå i konkurs.

Här en restaurang som i alla fall hade öppet. Alltid trevligt att se. 

 

 

 

 

 

Här tränade ett par styrketräning och lyfte rejäla tyngder.









 

Denna restaurang inne i centret var både till salu eller att hyra. Man får ju hoppas att det är någon som nappar. 

 

 

 

 

Och som brukligt är har varje stad en egen polisstation. Det är något vi hade en gång i tiden i Sverige. I Göteborg hade vi ett flertal, men nu bara ett enda polishus som täcker hela Västra Götaland. Resten kan ni tänka själva.

Jag avslutar med fotot på en krabba, men det tog jag från piren i Puerto Rico där vi passade på att sola och bada under veckan. Nu är det sista veckan vi är här och åker hem på söndagen den 7 mars. Får se vad "Veckan som gått!" kommer handla om den 8 mars.


Här lite information om vad som hänt under veckan via nättidningen DagNatt Gran Canaria.

Mottagningscenter för migranterna är nu klara.

Skolstarten i september 2020 blev hårt kritiserad, men det har visat sig att smittspridningen blev inte så stor eftersom de var noga med att hålla eleverna på avstånd från varandra och munskydd har ju varit obligatoriskt ända sedan mars 2020. Eller kanske tidigare.  

Det diskuteras

också ett vaccinationspass. Även i Sverige förs diskussionen. Det är nog inte troligt att det gäller för dem som stannar i Sverige och inte vill resa och därmed kanske inte heller har valt att vaccinera sig. Vi får väl se hur det blir.


Antal smittade på Gran Canaria, Mogans kommun, där Arguineguin, Puerto de Mogan och Puerto Rico ingår. En smittad under hela perioden! En enda!



Nu önskar jag alla en härlig start på den nya veckan och att våren kommer och hälsar på för alla. Och var rädda om varandra!

Ha det gôtt!!

Ramona