lördag 25 april 2009

Poeten Mohamed Omar har blivit hatisk mot liberalismen

Jag läste om poeten Omar Mohamed och att hans poesi var livsbejakande fylld av filosofiska undermeningar. Nedan följer ett antal recensioner om debutboken " Tregångare"


Mohamed Omar är det bästa som hänt svensk poesi på länge.

"Bo Gustavsson, UNT

Mohamed Omar är född 1976 och är verksam som poet, essäist och kulturskribent. Med debuten Tregångare tog han genast plats som en av vår samtids mest uppmärksammade svenska poeter. Omar rör sig i sin poesi med skarp blick i det svenska samhället, och oftast i dess bortglömda utkanter . Sinnebilden är cykelförrådet som gjorts om till moské. Han möter människor som är mer än de vid första anblicken verkar vara. Kompisen är också ett helgon, pappan en imam och diktjaget är lika hemma i Uppsalaförorten Gottsunda som i Mombasa.


"Ibland kommer det böcker som är så originella och röststarka att man bara efter ett par sidor inser att man står inför något som i allt väsentligt höjer sig över det mesta i den svenska bokutgivningen. Tregångare är en sådan undantagsbok. /.../ Som helhet är Tregångare en imponerande debut.
"Petter Bengtsson, Smålandsposten"


Ofta är bildspråket klingande, närmast isfrasande rent. Avskalat men inte påvert. Det är metaforrika och berättande dikter som avviker från det mesta jag har sett i svensk poesi.
"Hanna Hallgren, Aftonbladet"


En diktsamling med sann sufisk upphovsrätt."Bo Cavefors, Svarta Fanor"


Årets stora poesisuccé.

"John Chrispinsson, Bokbussen SVT



Lysande recensioner skulle jag vilja säga. Och vad händer sen? Det vete fan, men helt plötsligt hatar han judar och liberlismen. I en artikel skriven av Mohamed Omar i Newsmill, läste jag med stigande förvåning och en känsla av fasa att människan skojar med oss!

Jag tittade på datumet, är det första april? Nej, det var det inte ett aprilskämt. Mohamed Omar menade på fullt allvar att Ahmadinejad, presidenten av Iran är en hjälte.

En hemsida som döpts till Aftonxpressen skriver om Omar som deras hjälte och återigen undrar jag om svenskar i Sverige har drabbats av något slags vansinnesvirus.

Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att inte integrationen fungerade i Omars fall. Så vad hände? Enligt Elisabeth Hjort som skrev artikeln "Omars attityd" i GT/Expressen undrar även hon vad som pågår med Omar.

Några rader ur Elisabeths artikel ger mig dock än fler frågetecken:

"Jag är inte konspiratorisk nog att tro att det bakom tystnaden i media ligger en rädsla för att kritisera islam. Det kritiseras rätt friskt. Däremot finns det ett ointresse och en ovilja att prata om de existentiella dimensionerna av kriget och rasismen. Att det faktiskt handlar om mer än några kända debattörers anseende. På kultursidorna verkar det vara för komplicerat att erkänna betydelsen av dialog, i synerhet om den handlar om tro." Slut citat.


Men sedan skulle jag bra gärna vilja veta hur man för en dialog med en som inte vill lyssna? Hur ska man skapa fred mellan två parter där den ena parten konstant har haft som ett av sina löften att utplåna den andre.

Min avsky inför att jag får höra att det i Sverige finns människor, födda och uppvuxna här, som vill införa dödstraff för homosexuella, vira in kvinnor i sjalar från huvud till fot, som inte anser att kvinnor är lika mycket värda som män, som tycker att stena kvinnor till döds är helt okej, ja då vet min avsky inga gränser!

Hur reagerar alla andra människor med värderingar som mina, över detta? Jag anser att alla människor, oavsett tro, hudfärg eller sexualitet ska ha samma rättigheter och skyldigheter.
Jag skulle aldrig kunna anse att någon är mindre eller mer värd än den andre. Men nu har vi fått reda på att en person, vars verk recencenter hyllat till skyarna, vill utplåna desamma.

Ja, varför är media så tyst?





Jag är deckarförfattare men har också skrivit en självbiografi, som handlar om kampen att bli gravid, alla mina tidigare böcker har nu kommit ut i pocketform, förutom min senaste deckare Lyckohjulet, den är inbunden. Är du nyfiken och vill veta mer, besök din näthandlare:


Adlibris


Akademibokhandeln

Bokus

Bokia.se


CDON


Kulturbutiken


På vänster sida, i frågeformuläret ställer jag frågan: Är du rädd för att diskutera islam eller annan religion bland vänner eller på din arbetsplats?






3 kommentarer:

Helena Palena sa...

Ja, hur fan man kan vända på en ettöring bara så där. Bli ortodox muslim på en kafferast! Usch, jag gillar inte religion överhuvudtaget.
Har du lämna in namninsamlingen?/Helena

Ramona Fransson sa...

Hej Helena;

Jag är ateist och känner mig frisk som sådan. Men jag har förståelse för att mänga människor behöver någon slags vägledning och då kan en gud vara bra att ha.

Namninsamlingen avslutades förra söndagen och samlade ihop 209 underskrifter, och detta fick knappast chefredaktören Thomas Mattsson ens att lyfta på ögonbrynen.

Alla verkar vara mer engagerade i The Pirate Bay frågan och man får förstå det, även jag för det berör många, och förändringar med lagens hjälp på nätet verkar vara i ankommande.

Missförstå mig inte, jag tycker att det som till exempel Unni Drougge har gjort är helt rätt, skänkt sin ljudbok till TPB, men det jag undrar över och som jag också ställde frågan till Unni om var, vem som betalat för ljudbokens framställande.

Men den frågan har Unni inte besvarat, inte än i alla fall.

Ha en skön helg!

Helena Palena sa...

Ja, det är problem med piraterna. Man kan inte sno. Men å andra sidan är ungdomarna på nätet och det är så lätt att ladda ner. Det måste gå att lösa på något sätt.
När det gäller politiken känner jag mig cynisk och kan lika gärna rösta på PP för dom vill ha ett fritt internet.

När det gäller Hermon tror jag fler skulle skrivit på om dom bara känt till och förstått! Men dom flesta är ju duperade.