Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

tisdag 13 april 2010

Är du med barn? Men vi var ju överens om att vänta!


Hur många män har inte stått inför detta fullbordade faktum?

Under hela mitt liv har jag arbetat på arbetsplatser med övervägande delen kvinnor som arbetskamrater. Inom vården kan man nog lugnt säga att det är 80 procent kvinnor. I vårdsektorn arbetade jag totalt i c:a tio års tid.

Många var de nätter som vi kvinnor satt och fikade, snackade och naturligtvis jobbade.

Här är några samtal som jag lyssnat på under årens lopp.

Karin: Jag vill så gärna ha barn, men Kalle vill inte. Jag tycker det är så orättvist!
Emma: Men ni kan väl prata om det?
Karin: Ja, som vi har pratat (suck) men han vill vänta tills vi har råd med hus.
Emma: Har du inte sagt hur viktigt det är för dig med barn?
                                                                Karin: Klart jag har, men han tycker att det spelar ingen roll
                                                                om vi får barn om några år!
                                                                Emma: Vad använder ni för skydd?
                                                                Karin: Kalle har kondom.
                                                                Emma: Gör som en annan tjej jag känner. Ta en tunn synål och   
                                                                stick hål rakt genom paketen. Det funkade för henne!
                                                                Karin: Jävla bra idé! Det ska jag banne mig göra! 


                                                             
 Nästa konversation är mellan Tove och Laila ( samtliga namn är fingerade)
Tove: Jag bara måste berätta! Jag är med barn!
Laila: Men har du och Olle prata om det innan. Ni har ju inte känt varann särskilt länge. Tror du att...
Tove: Vadå! Jag ville ha barn nu. Han kan ändå inte göra nåt! 
Laila: Men tänk om han lämnar dig? Ska du sitta ensam med ungen då?
Tove: Det kommer inte att hända! Han älskar mig och när han väl ser bebisen smälter han säkert.
Laila: Jag skulle inte vara så säker om jag vore som du. Kommer du ihåg förra festen vi var på. När Olle visade lite väl mycket intresse för hon den där blonda bomben!
Tove: Äsch, det var bara för att göra mig svartsjuk. Nu ska vi i alla fall ha barn tillsammans.
Laila: Men vad ska du säga hände? Att du glömde p-pillret eller?
Tove: Nåt sånt. Det är ju lätt hänt, det vet alla.
Laila: Men gjorde du det? Glömde pillret alltså?
Tove: Nä, jag spolade ner det i toan. Men det vet ju inte han!


Nästa konversation mellan Greta och Anna.
Greta: Har du hört att Mille är med barn med Stefan?
Anna: Va, hur långt gången är hon?
Greta: Tror det var i slutet av fjärde månaden eller nåt sånt.
Anna: Tänk, jag som hade för mig att Mille och Stefan hade en överenskommelse att de skulle bli klara med sina utbildningar först.
Greta: Jo, men jag hörde att Mille inte ville vänta.
Anna: Ja, en får väl hoppas att det går vägen i alla fall.

Jag skulle kunna dra hur många liknande samtal som helst och det är en gång så att när en kvinna vill ha barn och därmed sviker en överenskommelse, vilket har gjorts i många fall och trots detta blir med barn har mannen inget att säga till om!

I Sverige har vi fri abort och det är inte förhandlingsbart, tro inget annat. Antalet aborter ligger runt drygt 30 000 om året. Jag har själv mött en tjej som använde det som preventivmedel, inte särskilt snyggt men alla kvinnor är inte änglar.

Det finns ett enda säkert sätt för en man att inte bli pappa om han inte vill och det är att inte stoppa in den, även om det sitter ett gummi på!

Ramona



Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib

Här finns mina redan utgivna titlar på nätet.






 
                                                       

Kultursidornas bokrecensioner är en persons tycke och smak.


Varje år kommer det ut cirka 1000 nya titlar enbart i Sverige.

Det kanske finns fem miljoner författare runt om i världen, kanske fler. Det är inte så att kulturrecensenter är mer läskunniga än andra, de är helt enkelt avlönade av en tidning för att ha en åsikt.

Man får förmoda att bokrecensenternas största intresse i livet är att läsa. Jag vet att alla som skriver en bok vill ha en recension, helst en lång utförlig beskrivning och allra mest en som hyllar boken. Alla författare kan naturligtvis inte få detta. Sanningen är snarare åt andra hållet, ytterst få författare kommer under sin livstid att ens få en recension som trycks i en rikstidning.

Ingalill Mosander i SVT:s Go´kväll som på fredagar sitter och recenserar böcker är inte heller mer än en persons tycke och smak. Vet man med sig att Mosanders smak överensstämmer med ens egen är det naturligt att köpa/låna hennes rekommenderade bok.

Hur det kommer sig att det ofta är samma böcker som recenseras i så gott som samtlig riksmedia har jag ingen bra förklaring på, för det är ju inte så att dessa författare skriver bättre eller sämre än andra, det kan helt enkelt vara så att recensenterna har en chef som avgör vilka böcker som det i slutänden skall skrivas om.

Alla kanske inte minns när Britt-Marie Mattson Holmberg, journalit på GP, fick en bok sågad av recensent, som när det kom till kritan inte ens hade läst boken för den hade inte kommit ut än. Pinsamt är ordet!

Om man som författare blir förbannad över att man tycker en recension är elak, och inte överensstämmer med vad man skrivit har man naturligtvis lika stor rätt som vem som helst att klaga. Framförallt som i fallet med Linda Skugges recension av Björn Ranelids bok, där hon mer ägnade sig åt att recensera hans utseende än hans skrift.

Men överhuvudtaget ska man inte hänga upp sig på recensioner, det har jag lärt mig numera. Naturligtvis blir jag gladare om någon skriver positivt än negativt, men jag vet också att det ute bland läsare finns avundsjuka och de skriver mer än gärna nedsättande och klickar i en stjärna i stället för fem. Under sådana omständigheter behöver dessa läsare inte ens uppge sitt namn.

Bert Karlsson brukar säga att dålig reklam är bättre än ingen alls och det ligger nog något i det.

Förr i tiden fanns det enbart recensenter på kultursidorna, numera finns recensenter överallt på nätet. Högst troligt inte ett dugg populärt bland de som arbetar på kulturavdelningar inom riksmedia, eftersom de kommer att bli färre och färre. Många av dem är dessutom så snorkiga att de på fullt allvar tror att ingen kan bedöma en bok så bra som de kan, efter att ha studerat litteraturhistoria.

Nåväl, det är med böcker som med bilar, kläder, mat, skor, frisyrer och allt annat som det finns mer än modell av. Det finns något för alla. Tänk dig att någon skulle bestämma att de enda bilarna som är tillräckligt bra för oss är Volvo och Saab. 

Det bästa man kan göra som författare efter att man fått en recension man inte gillar, är att lägga band på sin besvikelse eller ilska. Svårt kanske, men inte omöjligt! Till syvendes och sist är det bara vad en person tyckte efter att ha läst boken.


Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på