Senaste teve-intervjun 2015

måndag 25 december 2017

Årskrönika 2017 blir inte enkelt att sammanfatta. Men jag gör ett försök.

Nu är det gamla året 2017 på väg bort och det nya året 2018 på väg in.

Det här året har verkligen varit en märkligt år. Vi skålade in 2017 utan tänder, och avslutar det med nya tänder.

Jag avslutade också min verklighetsbaserade fristående deckarserie med spaningschef Greger Thulin, med den elfte och sista delen, "Förbjuden frihet" och alla som följt serien, vilket jag tackar allra ödmjukast för, kanske lade märke till att i den sista delen "råkade" Greger Thulin träffa Leah Quiller i hissen på polishuset. Och jag hamrade ner trilogin Leah Quiller i ren ilska. Ilskan berodde på alla våldtäktsoffer som Sverige kan lägga på rad i en aldrig sinande ström.

Flickor, pojkar och kvinnor som kanske för all framtid fått/får sina liv förstörda och inte fått/får vare sig rättvisa eller upprättelse i dagens Sverige, där polis, åklagare, ambulanspersonal, brandpersonal med flera inom olika myndigheter släpar sig fram genom en mörk tunnel varje dag och de har svårt att se det berömda ljuset ...

Dessutom finns det författare, en Katarina Wennstam, som får alldeles för mycket ros när hon borde få ris, som hade mage att ifrågasätta journalisten Joakim Lamotte när han startade en insamling för ett av tusentals våldtäktsoffer, kvinnan som utsattes för en gruppvåldtäkt i Fittja som säkert många hört talas om, och Joakim fick ihop 600 000 som hennes advokat kommer förvalta för henne. Detta påhopp var så vedervärdigt av Katarina Wennstam att man baxnar!

Katarina Wennstam anklagade Joakim för att ha skrivit främlingsfientliga inlägg, och ingen som följt Joakims inlägg har någonsin råkat på detta, och nu frågar han henne på sin Facebook sida var hon hittat dessa.

Självklart kommer hon inte svara på det eftersom det inte finns några främlingsfientliga inlägg, feg som hon är. Men en ursäkt vore på sin plats!

Och är det något som är problem i Sverige idag är att en del författare är så blinda i sin egen värld att det inte kan se sanningen om den så slog sig ner i deras knä.

En annan känd person som ifrågasätter den bakvända sanningen är nationalekonomen Tino Sanandaji, och hans bok "Massutmaning" som han crowfundade, vilket betyder att vi följare/läsare gav pengar till, och blev det största och mest lyckade projekt i Sveriges historia när det kommer till crowfunding för en bok.

vissa bibliotek vägrade bibliotekarierna att köpa in boken, med samma urusla och korkade motivering eller snarare undanflykt som alltid gäller i Sverige nu för tiden när man vill berätta en annan sida av sanningen än den som presenteras i SVT, TV4, Expressen, DN, usw ...

Och det finns ytterligare journalister som vägrar att bli nerknuffade i en slags brun låda. Dels är det Jens Ganman, tidigare anställd på SR, som ger mig massor härliga skratt med sina inlägg på Facebook när han häcklar Sverige och dels är det Katerina Janouch som numera också kallas kontroversiell och främlingsfientlig efter att ha visat upp den sidan av Sverige som bland annat Katarina Wennstam inte vill höra talas om och låtsas inte existera.

Men det kostar på att gå mot strömmen ... det har alltför många fått erfara som vågat stå upp för den riktiga yttrandefriheten. Många blir av med föreläsningar, framträdanden, utgivning av sina böcker och sist men inte minst den positiva nationella mediebevakningen inom radio och teve, som alltid ges till de författare/journalister som håller käften och rättar in sig i ledet.

Som tur är har jag aldrig fått den uppmärksamheten av svensk nationell media och inte heller varit knuten till något av de stora förlagshusen. Därför har jag kunnat gå min egen väg vilket jag är kolossalt tacksam för. Nu är ju inte jag någon blyg viol eller känd för att vara särskilt diplomatisk, och det tycks störa andra mer än vad det stör mig.

Ni som kallar mig alla slags invektiv borde läsa eller lyssna på "Ändhållplats Sverige" men ni kanske inte kan läsa eller orkar lyssna på en hel bok, utan lägger er energi på att hata och tro att ni är de goda. Så fel ni har!

Eddie Omar är en person som berikar mig på kunskaper om religionen Islam, vilket jag tycker att alla svenskar borde läsa på om. Han har skrivit lättlästa böcker om sin egen resa från att ha västerländska värderingar till att bli radikal islamist och därefter återvända hem igen där han återigen funnit livsglädje och lycka. Det finns många i världen som vill reformera Islam men de får inte synas och höras i den grad som de som ljuger och kallar Islam en fredens religion.


Peter Springare är polisen som öppnade Pandoras ask med de nu så berömda orden: Jag är så jävla trött, och resten är vad man brukar säga; historia. Polisledningen försökte tysta honom genom att anklaga honom för både hets mot folkgrupp (Sedan när är våldsmän en folkgrupp?) och olaga dataintrång, men de förlorade, och vi vann!

Nej, jag har inte glömt #metoo, som från att ha varit en liten porlande bäck blev Niagarafallen och till slut svämmade över på alla fronter. En mängd så kallade goda feminister har fått se sig själva vandra ut från välbetalda smörjobb, en stor del blev namngivna men inte alla. Och av vilken anledning vissa namn blev uthängda och andra inte kan bara chefredaktörer och ansvariga utgivare svara på.
Det jag kommer att minnas bäst är det utomordentligt fåniga uttalandet av Margot Wallström, som råkade få en hand på sitt lår på en EU-middag, och att det skulle rendera till #metoo känns som en fjärt i solnedgången i jämförelse med de kvinnor som släpats in i buskar och portuppgångar av vilt främmande män, där de blivit misshandlade och grovt våldtagna. Förhoppningsvis kommer #metoo få alla, oavsett kön, att bli mer uppmärksamma på att uppträda hövligt och vänligt mot varandra.  


I vilket fall så har vi också hittat oss en plats på jorden som vi älskar att besöka och vara på, och det är i Puerto Rico på Kanarieöarna. Inte nog med att vi känner oss trygga när vi är ute på kvällar och nätter, utan vi mår också bättre i våra kroppar. Det kanske beror på att Puerto Rico har världens bästa klimat. Jag är mycket tacksam att jag fått ett så bra liv, trots en urusel start, och glömmer heller aldrig bort att det finns många som har ett helvete, och jag gör vad jag kan för att försöka göra det bättre för så många jag kan.

Här bjuder jag på några foton på vårt paradis, och tackar också Tommy och Eva Gunnarsson som gav oss chansen att upptäcka Puerto Rico.






Nu avslutar jag min årskrönika med att önska alla ett gott slut och ett Gott Nytt År!

Ramona 












   








lördag 18 november 2017

#metoo och hashtaggarna som följt i dess spår saknar viktiga ingredienser ...

Just nu svämmar de sociala medierna över av arga kvinnor och flickor som berättar om olika slags sexuella trakasserier de blivit utsatta för de senaste tre decennierna.

Det jag saknar är engagemanget av samtliga kvinnor, som står i rampljuset, för alla de flickor, kvinnor, pojkar och män som blivit grovt våldtagna av enskilda eller i grupp de senaste fem åren, vilka har ökat markant.

Detta engagemang lyser fortfarande med sin frånvaro. Varför? Är det inte lika intressant?

Har inte jag blivit sexuellt utsatt under min ungdom? Jojomensan, och då har jag glatt delat ut en lavette eller fräst ifrån väldigt bestämt. Visst har det då hotats med ditten och datten, men det har jag struntat i. Enkelt vänt på klacken och stampat iväg och bett den/dem fara åt helvete.

När jag som barn blev sexuellt utsatt hade jag inte något att sätta emot, men som vuxen kan jag alltid göra det i civiliserade sammanhang som konferenser och allmänna sammankomster med människor i samma krets som jag själv.
Däremot är det i det närmaste omöjligt att freda sig mot en eller flera hormonstinna galningar som släpar iväg en kvinna, flicka eller pojke och utför de mest bestialiska våldtäktshandlingar och skändar kroppar.

En oinbjuden hand på ett lår, är en lavette! Ett oinbjudet tafsande på bröst eller underliv, är en lavette! I vissa fall kan det räcka med en stadig knuff och några väl valda ord. Men att inte göra något är åt skogen!
Ska det komma något vettigt ur denna lavin av hashtaggar så är det att samtliga kvinnor alltid ställer upp för varandra och framförallt polisanmäler varje sexuell otrevlig handling.

Strunta i hoten om att ni inte får en karriär inom journalistkåren, inom media, inom teatern, inom filmen, inom artisteriet, inom juridiken, inom vården, inom vad som helst! Ge er inte! Utan polisanmäl vartenda beteende som ni inte finner anständigt.

För det är endast om ni håller ihop som ni kommer att lyckas.
Lyckas ni inte stötta och hålla ihop kommer ni att misslyckas!



Ramona 




 
















Så var finns kvinnorna som vågat säga ifrån? Var är alla dessa kvinnor? Alla kvinnor

söndag 29 oktober 2017

Fantastiska recensioner av Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, första delen av tre, Begynnelsen


Det har varit en spännande tid fram till att Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa, första delen, Begynnelsen, kom ut.

Men nu är den ute som ljudbok, uppläsare Gunilla Leining, som gjort ett kanonjobb! Och även som e-bok och Danskt band.

Att vänta på recensioner är också en spännande tid och nervöst.


En del författare påstår att de aldrig läser recensioner, men jag läser alla jag hittar och kommer över.


Och här är de som hittills kommit till min kännedom och som jag också bett om att få.

När det gäller just recensioner är det en person och en röst, men den är lika viktig som vid ett val. Varje röst är lika mycket värd.

Det recensenten gör är att beskriva vad han/hon tyckte om det som han eller hon lyssnade eller läste, och jag efterfrågar alltid ärliga recensioner och känner att jag hittills också alltid fått det. Och det tackar jag för!



Så varsågoda här är de:


Hej alla !
Har precis läst ut första boken om Leah Quiller, och den var hårresande måste jag säga. Spännande från början till slut. Hon lyckades få bort en från gatorna. Hoppas hon kan berätta för Jeanette om sin riktiga identitet. Hon behöver någon att bolla saker med. Den där Hadi är en läskig ,men det ska bli spännande att läsa om honom i nästa bok.
Ska bli intressant att höra vad ni andra tycker som har läst boken före alla andra!
Kram där ute!  Mars 2018 längtar jag till
Med vänlig hälsning
Annicka Hallengren


Ewa Julin:
Denna boken fångade mig från första sidan och jag är bannemig inte lättfångad.
Rekommenderas å det varmaste till er med starka nerver https://static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/fd8/1.5/16/1f60a.png


Berit Borg:
Ja det gjorde bra du Ramona, att skriva en bok hur det fungerar för vissa kvinnor i vårt land som blir våldtagna. De får ingen hjälp. Men det daltas med den som våldtar och dödar dem. Vilka lagar vi har här! Ett paradis för våldtäktsmännen. Boken är starkt gripande.

Git Swärd:
Jag har läst boken och den är sååå himla bra. För det första har du skrivit upp personerna vad de heter och vad de gör. Det gör det lättare att gå tillbaks och titta om man glömmer. Sen handlingen med dessa hemska brott är ju helt överensstämmande med verkligheten. Du är tuff som vågar peka på hur det är. Jag har alltid tyckt att reportrar är för fega som är så rädda för att de ska få kritik. Boken är helt suverän och jag ser fram emot nästa!




www.autumleaf Begynnelsen - Del 1 av 3 i Ramona Franssons nya trilogi. Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger med sin egen rättssal. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske."

Jag har alltid gillat Ramona Fransson och de böcker hon skrivit. När nyheten om att hon skulle skriva böcker med nya karaktärer kom var jag både glad och ledsen. Självklart nyfiken på vad som väntade men även sorg då man som läsare tvingades vinka adjö till karaktärer man lärt känna och känna med. Men nytt är bra oftast. 

Och detta är bra. Och egentligen inte bara bra utan mycket bra. Som läsare fastnade jag direkt i berättelsen och karaktärerna kändes spännande. 


Detta är en bok som känns äkta och den är också baserad på verkliga händelser. Detta faktum ger boken en extra dimension och det hela blir mer än obehagligt. 

Vill du ha riktigt bra läsning i höstmörkret - läs den! 

Betyg: 5 av 5 



@lindajansson76 Facebook




Leah Quiller skipar rättvisa två gånger



Jag har läst Ramona Franssons senaste bok om Leah Quiller.
Det är den första boken jag läst av henne, även om hon skrivit många tidigare, och det här är första boken i en trilogi.
Först lite om handlingen:
Leah Quiller har en gång i tiden blivit överfallen och våldtagen. Gärningsmannen återfanns aldrig.
Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp om att kunna hjälpa andra våldtäktsoffer och nu vid trettiofem års ålder är hon utsedd till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg.
Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för brottsoffer och nu gör hon det alla vill, men ingen vågar: skipar rättvisa två gånger.

Det här är den mest politiskt inkorrekta romanen jag läst i år. Jag tycker det är bra att Ramona sätter ljuset på gruppvåldtäkter och hur brottsoffren efter sådana får kämpa vidare, medan gärningsmännen ofta går fria, eller döms till löjligt låga straff.
Jag gillar också hur Fransson skapat en hjältinna som dels lever under två olika identiteter och dels tampas med sitt förflutna, det gör att man som läsare förstår henne, även om hon ibland handlar utanför regelverket.
Det är väldigt modigt av Ramona att skriva en bok som förhåller sig till hur det ser ut i verkligheten, utan att försköna, eller sminka sanningen.
Därför kan jag varmt rekommendera boken till alla som vill läsa om ett fenomen som på senare tid blivit vanligt i Sverige och konsekvenserna det får för brottsoffren.



Ewa-Lotta Nanfeldt

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger del 1 av Ramona Fransson https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀 wow vilken bok jag vill ha nr 2 nu direkt https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/fb0/1.5/16/1f609.png😉https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f76/1.5/16/1f4d5.png📕 Caroline von Steinberg 20 år och nygift och kär och väntar sitt första barn när olyckan framme , hon hamnar i våld hos okänd man och svårt misshandlad samt förlorar barnet svårt skadad och sargad ! Med ny identitet som Leah Quiller utbildad polis och utsedd spaningschef för nya sexroteln i Göteborg och hjälper andra våldtäktsoffer samtidigt letar efter mannen som förstört hennes livhttps://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/fa2/1.5/16/1f4da.png📚https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f76/1.5/16/1f4d5.png📕 jag ger denna bok https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍 av 5 möjliga! Den är så jäkla brahttps://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀 @ramonafransson #anomarförlag #leahquiller




Recension av Ramona Franssons nya bok Leah Quiller Del 1 Begynnelsen


Göteborgs egna samhällsengagerande deckardrottning Ramona Franssons har gjort det igen, hon har skrivit en otroligt spännande och gripande deckare! Den nya boken Begynnelsen är den första i trilogin med Leah Quiller i huvudrollen.
Spänningen varar från början till slut och som läsare kastas man in i gripande i den ena efter den andra trovärdiga berättelse som tagen ur verkliga livet men som tur varvas dessa med lugnare perioder där man som läsare hinner återhämta sig ner innan det är dags igen för ytterligare upptrappning av spänning. Boken lämnar ingen oberörd!
Direkt redan i Prologen kastas man som läsare in i den brutala värld som finns omkring oss men som tur de flesta av oss oftast inte behöver uppleva förutom i bokens värld. Sakta men säkert byggs handlingen upp och man blir engagerad att följa den nya sexbrottsrotelns uppstart med den nya kriminalkommisarien Leah Quiller i täten. 
Samtidigt lever Leah ett dubbelliv med gemensam agenda med den riktiga identiteten godsägarinnan Caroline von Steinberg! Caroline har en fruktansvärd historia då hon höggravid blev överfallen, grovt våldtagen och lämnades att dö ute i den vackra idyllen på Österlen. Detta gjorde att hon förlorade allt... sitt första barn, skiljer sig från sin man och sedan också sina adoptivföräldrar i en bilolycka.
Allt detta ligger till bakgrund för hennes stora engagemang i utsatta kvinnors vardag då hennes förövare fortfarande är okänd, något som Leah hoppas att hon kan ändra på.
Boken går upp och ner i tempo och det känns riktigt skönt att landa i beskrivningar av vackra vyer och landskap innan det är dags igen att kastas in i ljusskygga miljöer där allting kan hända.
Sakta men säkert lär man känna Caroline; genom henne lär man sig att förstå Leahs mål och handlingar.
Det blir allt svårare för Leah att hålla sin riktiga identitet i hemlig då hennes två världar flätas samman när hennes kapitalförvaltare visar sig vara en av offren som hamnar på roteln för att utredas. Snaran dras åt förövarna men är bevisen tillräckliga för att de ska fällas...? Vad gör man om dem inte räcker...? 
Boken är en bok man sträckläser och när sista sidan är läst så vill man inte det ska vara slut. Väntar med spänning på fortsättningen i denna trilogi.
Mer om dessa och hennes tidigare böcker går att hitta på www.anomar-forlag.se/
Gill "Gilly" Quinones




Lektör Lena Lithner Soutkari    ( Vid BTJ= Bibliotekstjänst, min anm.)
Recension

Boken är den första i en trilogi och slutar mitt i handlingen för att fortsätta i nästa del. Huvudpersonen har två identiteter: dels Leah Quiller, spaningschef på en ny sexbrottsrotel i Göteborg, dels grevinnan von Steinberg. För 15 år sedan blev hon våldtagen när hon var gravid och förlorade sitt barn. Hon utbildade sig till polis och kan tack vare ett stort arv leva ett bekvämt dubbelliv med gods i Skåne och lägenhet i London. På jobbet utreder hon en rad allvarliga sexualbrott mot främst kvinnor, men även en judisk man. Huvudpersonen drivs av ett intensivt hat mot förövarna som alla är invandrare och muslimer. Utredningsarbetet är inte särskilt realistiskt och till exempel visar ett dna-test på ”afrikansk etnicitet”. Handlingen är fylld av detaljerade våldsskildringar, personskildringarna
onyanserade och dialogen uppstyltad.


Villivonkansbooks ( Instagram)

villivonkansbooks
Leah Quiller skipar rättvisa två gånger Del 1 Begynnelsen av Ramona Fransson utgiven av AnomaR Förlag
Som ung vacker tjugoåring, nygift och gravid blir Caroline von Steinberg överfallen och våldtagen. När hon vaknar är hon på sjukhus. Hon utbildar sig sedan till polis och med ny identitet, Leah Quiller börjar hon jobba på sexbrottsroteln i Göteborg för att hjälpa andra våldtäktsoffer.
Boken är väldigt lätt att komma in i, redan direkt dras jag med i historien om Leah. Hennes dubbelliv är spännande och jag fascineras av hur hon kan hålla isär de båda liven. Hon har ett hemligt boende utgrävt under sitt stora hus, där ingen vet att hon är. Endast där kan hon slappna av. Boken väcker mkt känslor hos mig, blir så arg på dessa män som drogar unga tjejer, våldför sig på dem och filmar, filmer som senare lägga ut på nätet. Författaren skriver detta så tydligt, det känns så verkligt och äkta. Det är extra obehagligt när man vet att boken är baserad på verkliga händelser. Det som drar ner betyget är att det känns som att författaren inte gillar ensamkommande flyktingar eller muslimer, jag får lite antikänsla i det skrivna språket. Utöver det gillar jag boken, Leah var en kul och tuff karaktär att följa, ska bli spännande att få följa henne i fortsättningen med!
Den får 🐴🐴🐴 i betyg (av 5) 👌 Tack 🙏 @ramonafransson !

Som sagt, stort tack till alla recensioner och när det kommer fler uppdateras bloggen allt eftersom.


Ramona

Och här kom ytterligare en fantastisk recension! Och ett litet tillägg: Just idag den 30 oktober lade sig Leah Quiller Begynnelsen på en åttonde plats på Storytels topplista! Tusen tack för detta!

evasbokhyllaDå har jag läst klart Ramona Franssons senaste bok 👀Leah Quiller del 1, Begynnelsen👀
_________________________
Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske.
_________________________
📕 är riktigt aktuell, den är spännande, den är skrämmande och den är riktigt otäck
Mitt betyg 🎃🎃🎃🎃/5
Jag ser fram emot del två och tre i denna trilogi🤓
Läst via @nextory.se @ramonafransson #ramonafransson #leahquiller #begynnelsen #anomarförlag #spänning #spänningihöstmörkret #deckare #kriminalroman #lästips #lästioktober #crime #lästjustnu #läserjustnu #nextory



En jättefin recension från Bokpoolen:



Min kommentar:

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger är en spännande, skrämmande och aktuell bok som baserar sig på verkliga händelser. Boken är väldigt otäck och det är fruktansvärt att det kan gå till så här i dagens samhälle, att våldtäktsmän går fria och offren blir utan hjälp.

För mig var den här boken ingen sträckläsningsbok, ibland var jag bara tvungen att lägga den åt sidan en stund då den blev allt för otäck.

Leah är en mycket intressant karaktär och jag ser fram emot att de andra delarna i trilogin.

Här hittas en smakbit från boken: En smakebit på søndag - Leah Quiller
Betyg: 

Andra böcker jag läst av Ramona Fransson: Dödlig avundsjuka, Gift med djävulen, Förbjuden frihet.



onsdag 25 oktober 2017

Avstängd på Facebook ... igen ... Delade Hanif Balis inlägg!




Hanif Bali är moderat och invald i moderaternas partistyrelse.

Hanif är en av de få inom moderaterna som är frispråkig med udd i sitt skrivande.

Han drar sig inte för att säga rakt på.

I fallet där han blev avstängd från Facebook hade han gått i genmäle mot Masoud Kamali, en islamist som vägrar ta kvinnor i hand och som skyller sitt vedervärdiga beteende på Islam.



Denne Masoud Kamali blev en gång i tiden, när Mona Sahlin fortfarande hade makt, att missbruka, utsedd av Mona Sahlin till utredare i diskrimineringsfrågor. Och en man som hänger sig åt Islam, likt en äkta islamist, är fullständigt fel person att utreda diskrimineringsfrågor enligt mina värderingar och dessa tre pelare som jag står på stavas: Jämlikhet, Yttrandefrihet och Demokrati!

På ingen av dessa tre pelarna vilar Masoud Kamalis värderingar. Det förstår man när man läser inlägget av Masoud Kamali, som fick Hanif Bali att ryta tillbaka:

"Masoud Kamali

Moderaterna har nu samlat sina krafter för att locka tillbaka rasistiska väljargrupper som har lämnat dem och gått över till SD. Och som brukligt använder svenska politiker personer med invandrarbakgrund som alibi för sin rasistiska politik. Den ständiga tjänaren Hanif Bali används flitigt för att legitimera rasismen inom Moderaterna. Den här gången kallar han "asylrätten" för "hyckleri". Avskaffandet av rätten att söka asyl vid Sveriges gränser som en del av Moderaternas nya "migrationspolitik" känns igen i andra europeiska länder där rasistiska partier vinner mark i maktens korridorer och tvingar mainstream-partier att anpassa sig till deras partiprogram för att inte tappa, eller locka tillbaka, sina rasistiska och främlingsfientliga väljare. Historien brukar inte upprepas på samma sätt, sägs det. Men likheterna med 1930-talets politiska turbulens och åsidosättande av alla människors lika värde är skrämmande. Med Trump som den "demokratiska världens ledare" som undergräver internationella organs fredsarbete och försvar av mänskliga rättigheter, används demokratiska spelregler för att undergräva demokratin. Dessa stora generaler och deras småsoldater och springpojkar som Bali förstärker rasism och uppmuntrar till ännu fler konflikter och "småkrig" eller kanske rent av ett stort krig som utplånar mänskligheten för gott, vem vet. " Slut citat.


Att män, islamister i mina ögon, som hänger sig åt Islam har fått så mycket makt både inom olika myndigheter och politiska partier i Sverige är illavarslande. Alla som är pålästa inom religionen, ideologin med dess politiska gren, och inte längre hängivna Islam, vet att Islam är inte för yttrandefrihet. Tvärtom, de som är islamister vill väldigt gärna ha tillbaka blasfemi i svensk lag, alltså att det ska vara förbjudet att skoja eller teckna, måla eller på annat sätt göra sig rolig över Islam och profeten Muhammed.
Inte heller är Islam för jämlikhet mellan könen. Det behöver man bara se på skillnaden hur män och kvinnor klär sig när de är utomhus på sommaren eller vintern. På sommaren kan männen gå i shorts och T-shirt medan kvinnornas kroppar döljs under tält eller hijab. Alltså ett plagg som ska dölja hår, axlar och bröstet.
Och Islam ger inte ett uns för demokrati. I samtliga islamistiska länder är det bara en lag som gäller och det är sharia, som den kallas och det är Allahs lagar.

De få kända sekulariserade muslimer är Hanna Gadban och Nalin Pekgul, men dessvärre motarbetas dessa två och får aldrig vara med i program där det låtsas som att Islam debatteras, kritiseras eller diskuteras.

En person som jag alltid vänder mig till med frågor inom Islam är Eddie Råbock ( Omar), tidigare Mohammed Omar. Han har skrivit flera böcker i ämnet och var tidigare islamist.

Eddie Råbock (Omar) har jag aldrig sett i nationell teve. Där borde han ha suttit och diskuterat, debatterat och kritiserat Islam med alla de muslimska män och kvinnor som alltid får stå oemotsagda på grund av programledarnas okunskap. Eddie skriver också på sidan: Det goda Samhället.

Det har även tillkommit en lag i Tyskland som började gälla den 1 oktober som skall tysta islamkritiker och islamofober som är ett ord jag avskyr som pesten och inte anser har existensberättigande. Om inte Facebook, Twitter och Youtube är uppmärksamma på personer som inte gillar ovanstående, och stänger av dessa, till och med raderar deras konton, väntar böter på 50 miljoner Euro. Detta har uppmärksammats av f.d Avpixlat, numera Samhällsnytt.
Mig veterligen har ingen msm media skrivit om det här, men jag kan ha fel.

I vilket fall så betyder den här lagen, som Tyskland gärna vill ha i hela EU, att yttrandefriheten har begränsats både i Sverige, utan lag, och i Tyskland.

Uppgifterna om Masoud Kamali har jag hittat på Flashback  


Jag blev avstängd i tre dagar, vilket betyder att jag återigen kan "gilla och skriva inlägg, svara på Messenger" antingen på fredag kväll eller lördag. Jag har också konto på Instagram, Twitter och ryska VK som liknar Facebook men jag känner mig inte alls hemma på VK.

Kanske blir det så att jag inom ett eller två år helt avstår från att befinna mig på sociala medier, utan ägnar mig åt att skriva böcker och på min blogg. För ingen kan censurera mina böcker och inte heller min blogg. Än så länge vill säga ...
Däremot verkar censuren gå fram med stormsteg på Facebook, Twitter och Youtube.


Ramona


































torsdag 19 oktober 2017

I dag om en vecka är det releaseparty för min trilogi

Det står nyss utkommen på annonsen som kommer i Expressen, GT och i Kvällsposten den 15 november med fem införanden och den kommer täcka hela baksidan förutom vädret.

Är jag nervös? Ja så ini ...

Men samtidigt är det superroligt eftersom detta är once in a lifetime.
Är du författare på ett av de fyra jätteförlagen och gjorts till en kändis med deras propagandamaskiner är ju jag småpotatis. Därför är det extra roligt att kunna ro detta i hamn.


anomaR Förlag AB som är mitt och min makes förlag som vi arbetat upp tillsammans har också hyrt in en duktig kille som ska filma releasefesten så vi kan minnas detta event när vi sitter på ålderdomshemmet.

Och också klippa ihop en snutt som vi kommer lägga ut på förlagets hemsida anomar-forlag.se för alla som vill kolla vad som hände på festen.

Om du vill läsa mer om vad trilogin handlar om så kan du göra det här!

Den handlar om sexbrott, gruppvåldtäkter, mord och trakasserier där Leah Quiller har en privat rättssal, eftersom hon sätter offren i främsta rummet. De har rätt till upprättelse och rättvisa!



En trailer om boken kan du titta på här!

Tack för ordet!


Ramona Fransson

söndag 8 oktober 2017

Wicked Game av E L Dezmin


För första gången sedan 1997 har jag läst en kollegas bok, en psykologisk thriller, med titeln Wicked Game av E L Dezmin.

Den är ytterst välskriven och mycket spännande på många olika sätt.

Många gånger när jag läser en nyhetsartikel  som blinkar fram tänker jag: Kan detta verkligen vara sant?


Och i de flesta fall är det sant. I Dezmins thriller handlar boken om en osynlig organisation som gett huvudpersonen en ny chans i sitt liv. Utan den chansen hade hon varit död, vilket nästan alla tror att hon är. Utom en person.


Och vad händer egentligen i ett mordfall där nämndemän ska besluta om den åtalade är skyldig eller oskyldig? Kan det verkligen på riktigt finnas en osynlig organisation som påverkar ett mordfall?


Nej det låter inte sannolikt kanske du tänker, men ställ då frågan: Hur sannolik hade du upplevt en bok som handlat om en pappa som spärrade in sin dotter i familjens ombyggda källare i 24 år, innan det uppdagades att Josef Fritzl hade gjort just det?



Nej just det. Så läs och njut av Wicked Game som än så länge, så vitt vi vet, är en påhittad berättelse, och som håller dig vaken.



Baksidestexten på boken:

Jag är en rättsvrängare. Det finns flera av oss i världen, men jag är den nationellt skickligaste. Jag kan få den blint övertygade att tvivla och den största skeptikern att tro.En rättegång där jag finns med är avgjord redan innan den börjat.

En annalkande domstolsförhandling. Två nämndemän: en sverigedemokrat och en kristdemokrat. Men någon bär på en dold agenda med uppsåt att påverka.
Om slutsatserna ska förbli orubbliga måste det mentala spelets osynliga fallgropar undvikas.Har du någonsin undrat hur ett till synes uppenbart brottsfall, plötsligt kan börja svaja betänkligt?
Här har du svaret.

En tankesvindlande psykologisk relationsthriller där vikten av att hålla fast vid sin övertygelse, betyder allt.

Boken är på 302 sidor, och finns också som E-bok.


Adlibris




tisdag 3 oktober 2017

Nu ska vi ha ett "värdegrundsamtal" lilla vän!

"För att du ska passa in i gemenskapen, ska vi ha ett samtal om värdegrunden! Den är viktig förstår du, om du ska få jobbet!"

"Okej"

"Du läser väl inte några av hatsajterna på nätet eller länkar från dom?"

"Vilka då hatsajter?"


"Fria Tider, Nyheter Idag, Nya Tider eller Samhällsnytt!"

"Jaså  ... jag trodde dom kallades alternativ media."

"NEJ! Du läser väl INTE DOM!"
"Självklart ... inte!"

"BRA! Du är väl för mångkultur?"
"Ja, det är jag väl ..."

"BRA"

"Du är väl tolerant"?

"Jadå"

"BRA! Du är väl för EU?"

"Nja ..."

"VA?"

"Jo .. men ... jadå"

"BRA! Och du röstar väl vänster?"

"Va? Måste jag berätta vad jag röstar på?"

"INTE vilket parti! Men färgen är väl röd?"

"Hmm ... alltså ... jag ... "

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"
"Jooo ... men jag tycker nog att ... jag ..."

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"



"Nu räcker det! Du kan stoppa upp ditt värdegrundsamtal på ett mörkt ställe! Jag kan tänka själv!
Jag är för demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet, och räcker inte det, kan du söka en ny till jobbet!" 

AJÖKEN!






 Det är fritt att kopiera bilderna så länge du skriver att det är jag som tecknat dem.

Hälsar

Ramona Fransson



måndag 18 september 2017

Jag kommer garanterat bli kallad islamofob, rasist och främlingsfientlig när första delen av Leah Quiller kommer ut ...

Jag har nog aldrig varit så rätt ute som med trilogin Leah Quiller.

Varje dag handlar det om våldtäkter och varje dag begås dubbla övergrepp mot dem som vars kroppar skändas å det grövsta.

Nej min trilogi är inte politiskt korrekt, inte alls. Varför? Jo för att för mig är de orden fel. Det finns inte något politiskt korrekt i att våldtäktsoffer blir dubbelt våldtagna.

Först kommer våldtäkten av de som Leah Quiller ( min fiktiva gestalt) kallar odjur och monster, och sedan kommer nästa våldtäkt. Och det övergreppet är just av de som inte vill, vågar eller tycker det är fel att berätta om vem som utför och blir dömd för övergreppet.

Jag har vässat mina klor för de som är och kallar sig PK, ni är så välkomna så ... Min prioritering är och kommer alltid vara offren. Jag har inte en sekund över till monstren.
De flesta fallen i trilogin är baserade på verkliga fall och de har inträffat i Sverige. Och ja, de är vedervärdiga som våldtäkter alltid är!

Ramona

söndag 13 augusti 2017

Orsaken till varför jag valde sexbrottsroteln till Leah Quillers arbetsplats.

Under tiden som jag skrev på Förbjuden frihet, den elfte och sista verklighetsbaserade deckaren med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen, hade jag blivit vän med Jonny Mattiasson, som tidigare varit inköpschef för bokhandelskedjan Bokus.

Han undrade om jag inte hade funderat på att skriva något helt annat än just Greger Thulin-böckerna. Och det hade jag men kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag ville skriva.

Det finns en, bland många, händelser som har gjort mig vansinnigt upprörd och den här utspelade sig i Köln på nyårsnatten mellan 2015-2016, och benämns som Taharrush, vilket betyder att män omringar en eller flera flickor/kvinnor och en eller flera män utför sexuella handlingar på kvinnan/kvinnorna. En som hamnade i en Taharrush-ring var journalist på CBS, Lara Logan, och hon blev grovt våldtagen under fyrtio minuter innan hon fick hjälp. Det hela utspelade sig under den så kallade arabiska våren på Tahir torget i Egypten.

Och efter Köln, som det inte heller rapporterades om direkt, kom Stockholm i fokus där det hände samma sak. Återigen skulle detta fenomen tystas ner. Som tur var finns Nyheter Idag och de hade fått nys om det här. Artikeln, som är en sammanfattning om hur svensk media försökte mörka sanningen, finns här och har i skrivande stund lästs av 28 196 personer.

Allt eftersom dagar och månader har svept förbi har antalet våldtäkter av de mest skilda slag ökat lavinartat. En del så kallade myndigheter och experter vill gärna hävda att det är anmälningsbenägenheten som har ökat, medan andra påstår att det är en rejäl ökning och att det till och med är ett flertal flickor/kvinnor och även pojkar som inte anmäler, eftersom de inte orkar att bli förnedrade i domstolen ännu gång.

Det var då Leah Quiller föddes i min fantasi och när det gäller de våldtäktsfall som hon sätts att utreda så har de flesta fall inträffat i Sverige, men inte i Göteborg eller på Österlen. Och hur kunde jag få reda på äkta fall? Jo, det finns en sida på nätet som heter: kriminellt.com   "Du förstörde ett liv, och nu förstör vi ditt".

En del vill säkert hävda att det är förjävligt att hänga ut dömda sexbrottslingar, medan andra, mig själv inkluderat, tycker att det är alldeles utmärkt. För lägg väl märke till att de är dömda! Visst, det händer att oskyldiga döms, men i de flesta fall är de som döms skyldiga. Och jag avskyr pedofiler, sexbrottslingar och våldtäktsmän å de grövsta, och anser inte att de ska ha en andra chans. Den enda som ska ha en chans till är offret, som oftast är traumatiserat och har en väldigt lång väg tillbaka.
Det finns också de offer som aldrig lyckas utan tar sina liv i förtvivlan, men om dessa läser vi sällan något om ens alls.

Jag har också haft långa och många samtal med personer som arbetar inom rättsväsendet, som har berättat om flera bisarra händelser och rättsfall där målen handlat om sexbrott.

Och dessutom har alltid deckare, kriminalgåtor och thriller varit min favoritläsning i alla år, därför skriver jag om sexbrottsroteln i Göteborg, som inte heller finns men borde ha funnits. Men det finns en i Halland. Barn och sexbrottsrotel.


Första delen av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, Begynnelsen" släpps den 26 oktober 2017, den andra delen, Gärningen, i mars och den sista och tredje delen, Uppgörelsen, i augusti 2018, men för de som förbokat och redan fått första delen, kommer också få möjligheten att boka andra och tredje delen i förväg.


Boken finns i danskt band, e-bok och Mp3 nedladdningsbar fil, uppläsare är Gunilla Leining.
Och ljudboken släpps naturligtvis också på Storytel och alla andra med samma abonnemangstjänst, och på ett bibliotek nära dig.


Ramona






 





fredag 9 juni 2017

Tandlossning, implantat, tandprotes och nya tänder. Reumatisk artrit och parodontit.





Så här ser jag ut idag den 9 juni!













Så här såg jag ut den 17 januari 2017. Detta efter käkkirurgens operation. Bakom stygnen sitter implantaten som ska härbärgera de nya tänderna. Dessutom blev jag som en fotboll i ansiktet då jag drabbades av infektion som krävde en penicillinkur.

Mina tandproblem började redan i lågstadiet när jag gick i skolan i Borås. Jag var sju år, 1963, och tandläkaren som vi skickades till var en arg läskig kvinna vars enda ord var "gapa"!

Vi var alla skräckslagna inför ett besök hos henne. Därför förföljde tandläkarskräcken mig i hela mitt unga liv. Efter att jag fyllt sexton blev det inte ett enda tandläkarbesök förrän jag var över tjugo år. Inte heller den tandläkaren var pedagogisk när han lagade hålen mellan mina framtänder. Ingick antagligen inte i utbildningen på den tiden. Så skräcken höll i sig.

När jag var 23 år dog plötsligt en av mina framtänder. Det visade sig vara en genetisk skada och även om mina tänder alltid varit vita och fina utseendemässigt sett har de varit sköra i överkäken. Tandlossningen började vid ungefär samma ålder. Jag blev remitterad till en paradontolog när jag var drygt trettio år och i över ett års tid rensades mitt tandkött med ett minispett. Inför varje behandling stoppade jag i mig 25mg Stesolid och fick naturligtvis också bedövning. Det kostade massor men hjälpte inte särskilt mycket och var skitjobbigt.

Jag är rökare, om nu någon undrar och tror att det är orsaken till min tandlossning. Men jag har också fibromyalgi, och RA i blodet och det är också något som kan orsaka tandlossning, vilket  vetenskapliga undersökningar visat.  Förutom de sjukdomarna har jag också diskdegeneration mellan 3-4-5 ryggkotan och höger höft, men det påverkar inte tänderna förutom att jag biter ihop av smärtor ibland.
Och så finns det många människor som aldrig rökt och trots det har tandlossning och sköra tänder, sedan finns det de som sköter sina tänder exemplariskt, men inte ens det hjälper. Självklart hade det varit bättre om jag aldrig börjat röka, men nu är det som det är. Som åttaåring stod jag på huvudet i asfalten när jag klättrade på ett murket klätterställ. Vaknade upp i min säng med hjärnskakning och med en läkare på sängkanten. Om det fallet skadade mina tänder i förlängningen vet jag faktiskt inte. Det var inte så noga med undersökningar på den tiden ...

År 2006 fick jag också implantat i de bakre regionerna i överkäken och dessa har fungerat utmärkt. Även framtänderna blev tillsnyggade. Men på hösten 2016 började även framtänderna att glida isär och jag fick varbildning. Så det tandläkarbesöket bekräftade att det var dags för implantat även där.

Det som varit otroligt positivt i hela eländet var att maken gjorde sina framtänder samtidigt, men av en helt annan orsak. När han var femton år jobbade han extra som mopedbud och krockade med en bil. Hans framtänder trycktes in av smällen och de åtgärdades med det som fanns till buds på den tiden. Det höll fram tills 2016 då han märkte att tänderna skallrade när han pratade och att de helt enkelt hängde löst.

Så den 12 oktober 2016 drog maken ut sina fyra framtänder och en sidotand, och det gjorde inte ont. Därefter var det min tur den 26 oktober, och nej det gjorde inte ont. Med från tandläkaren hade vi oss varsin protes i en ask. Dessa hade utprovats tidigare. Det var och är jättejobbigt att äta med löständer. Dessutom får jag kväljningar ibland när jag har protesen. Ett annat problem var att vid tillfällen i mitt arbete som författare när jag var ute och signerade böcker kändes det väldigt obehagligt att prata med den i munnen. Den guppade liksom runt i munnen.

Vår tandläkare har varit toppen så också käkkirurgen. Han berättade för oss att det var inte ovanligt att patienter blev deprimerade under tiden som de väntade på sina nya framtänder. Då i oktober 2016 lät det inte på något sätt oroväckande, men så här nu i mars 2017, när jag skriver det här, kan jag förstå vad han menade, även om inte jag tillhör den kategorin. Jag är en sådan där galen optimistisk person som inte mycket biter på vid den här åldern. Maken däremot har haft det besvärligare, men som jag skrev tidigare är det en fantastisk tur att vi gjort detta samtidigt med tanke på den tid detta tar.

Självklart gick vi som många andra ut på nätet för att söka information om gällande ingrepp men det fanns ingenting direkt i texterna som berättade om hur jobbigt det var, utan i svepande ordalag beskrivs väntetiden som okomplicerad och därefter mer utförligt om hur positivt det var med de nya tänderna. Och det är väl helt okej, och jag kan förstå orsaken, men det är också därför jag valt att berätta om vår resa fram till våra nya tänder. Jag vill att de som funderar på att göra det här också mer specifikt kan läsa sig till vad som kan inträffa under den här tiden.
Och om det bara är den ena parten som gör det kan det vara mycket bra för den med tänder att försöka förstå och inte komma med uttryck som: Var inte så gnällig nu! Klart vi kan gå ut och äta!
Nej, det är inte okej! För det är helt sjukt trist att sitta på restaurang med en glappande tandprotes! Så visa förståelse för din olycksdrabbade partner.

Vi har också undvikit social kontakt och tackat nej till inbjudningar utom en då vi var på ett glöggparty inför julen 2016 hos våra grannar och de känner oss ganska väl. Hemma hos dem använde inte maken protesen. Det gjorde jag, men efter maten gick jag direkt ut till badrummet tog ut och sköljde protesen.

Vid ett tillfälle under december månad 2016 gick vi ut för att besöka Lisebergs julmarknad och kilade in på Restaurang Värdshuset. Mycket god mat och trevlig stämning. Jag beställde in en skinksmörgås och maken tog in en Wienerschnitzel. Han plockade ut sin protes, lade den under en servett och åt. Jag kände mig obekväm med att ta ut protesen och kämpade med att tugga, och åt väl upp en tredjedel av den mycket vackert dekorerade smörgåsen. Direkt efteråt gick jag in på toaletten, och eftersom det är både män och kvinnor som tvättar händerna på samma ställe fick jag med raska rörelser ta ut, skölja protesen och raskt stoppa in den i munnen igen. Det sista jag ville var att stå där med protesen i handen under kranen och bli upptäckt. Men det gick fint.


En selfie utan en protes i munnen
Så nu väntar vi på att det ska bli den 27 april. Då ska vi tillbaka till käkkirurgen och snitta upp på de ställen där implantatet sitter. Hos mig ska det snittas på tre ställen, och därefter ska det skruvas i skruvar. Protesen måste också justeras efter den här operationen då den inte längre passar efter ingreppet.

Datumet för när jag påbörjade denna berättelse är den 4 mars 2017.

Jo, en sak till ... jag biter mig i kinderna ibland när jag äter, och det gör jävligt ont!


Hej igen!
Nu är vi framme vid den 16 april och det är elva dagar kvar tills att tandköttet ska snittas upp. Får väl se hur det ser ut sedan. Jag har faktiskt nästan slutat att bita mig i kinderna som tur är! Det känns skönt att vi börjar närma oss slutet på tunneln och vi har redan letat fram en restaurang i Göteborg som serverar plankstek för det är något som maken längtat efter sedan i höstas 2016. Så det är vad vi ser fram emot.

Jag förstår att den som inte har en delprotes i munnen vet eller ens kan föreställa sig hur det här känns, men vad jag vill med det här inlägget är att underlätta för de som har det framför sig. Jag och maken är överens om att tidpunkten för dessa dryga sex månader mellan oktober och maj, var de bästa månaderna för vår del i alla fall. Nu har vi ju sommaren och uteserveringarna att se fram emot.

Det var några dagar i början av april som det råkade vara vackert väder och det bjöds på värme, och när jag satt i spårvagnen, som går uppför Linnégatan, var det med längtande blickar jag tittade på människorna som satt på uteserveringarna med kniv och gaffel i händerna och såg ut att njuta av varje tugga. Även när jag vid tillfällen stod på spårvagnshållplatsen och någon rev av papperet på en chokladbit och glatt bet av en bit blev jag avundsjuk, och då gillar jag inte ens choklad!

Det har inte på något sätt varit en enkel resa att vara utan framtänder. Det kommer många människor att tvingas erfara om sisådär tjugo trettio år framåt i tiden. Och många av dessa kommer inte ha råd att sätta in implantat utan protes blir det enda alternativet. Några kanske klarar av det och kan vara sociala ändå, men många fler kommer troligen bli djupt deprimerade.

Jag är medveten om att inte tandläkare ingår i högkostnadsskyddet likt läkarvården, och kanske skulle välfärdskostnaderna stiga som en raket om bestämmelserna blev desamma för dem båda. Men frågan är om inte det i det långa loppet skulle bli billigare att göra just det, slå ihop dem. För om det är något som är kolossalt viktigt för oss alla så är det att må psykiskt bra, och tänder och ett leende är en stor del av detta välbefinnandet.

I går på påskafton, för att nämna ett exempel, kom våra grannar och ringde på och frågade oss om vi ville följa med till Kiel tur och retur, och vi öppnade dörren utan våra proteser i munnen, och höll  händerna för munnen när våra blickar möttes. Vi skrattade allihop och just då mindes de. Och tyvärr fick vi säga nej tack. Vi kanske inte hade känt för det med tänder heller, men nu hade vi inget val. Det är skillnad det.

Sedan ska man ha perspektiv på allt, även att vara tillfälligt tandlös. På en promenad häromdagen kom en äldre man med vit käpp och jag hjälpte honom över gatan där vi bor. Och när jag såg honom tänkte jag: Ja, du Ramona. Du gnäller över att du inte har tänder, men du ska snart få nya, och han kan inte få nya ögon.


Här en serie fotografier tagna den 16 april 2017 på påskdagen. 



     



















































Med protes ser jag normal ut för gemene man, men känner mig inte normal. Det är känslan som saknas för att få självförtroende och det har jag med fastsatta tänder, inte lösa.

I dag är det den 23 april och fortfarande har den är våren mest bjudit på kyla, blåst och regn, men idag är det en solig och vindstilla dag. Nu är det bara fyra dagar kvar till nästa steg hos käkkirurgen och då blir det nya foton. Hur det känns nu? Jo, det är pirrigt och nervöst. Jag avskyr sprutor, men vet att med dessa gör det inte ont under själva ingreppet. Efter den 27 april vet vi inte hur lång tid det kommer att ta innan tänderna monteras fast, men den 2 maj kanske vi får reda på mera. Hoppas jag i alla fall.



Skruvarna som du ser huvudena på är de som sedan skruvas in i de nya tänderna.
Idag är det fredagen den 28 april, dagen efter det sista besöket hos käkkirurgen. I går var både jag och maken nervösa. Han skulle vara där en timma före mig och när jag stängde ytterdörren bakom mig, låste och tryckte på knappen för att hissen skulle komma kände jag hur mitt hjärta började picka.

Det var en alldeles fantastisk vårdag. Solen strålade från en klar himmel även om vinden var kall. Och med tanke på att april månad för det mesta bjudit på allt från snö, hagel, regn, blåst, halv orkan, iskyla och snöblandat regn var detta som sagt en strålande vårdag. Min tid var 11.20 och därmed svalde jag samtliga fem Stesolid på 5mg så fort jag kom in på mottagningen och slog mig ner i en stol med min iPhone och hoppades att tabletterna skulle jag göra snabb verkan.

Helt plötsligt stod maken framför mig och frågade hur det var med mig. Antagligen såg jag väldigt dimmig ut eftersom det var så jag kände mig. Själv var han färdigbehandlad och undrade om jag skulle klara mig hem själv. Jajamensan, svarade jag och vinkade hejdå till honom. Ytterligare en stund senare hämtade sköterskan mig från väntrummet, eftersom de vet att jag drogar mig med Stesolid på grund av min rädsla.
Väl i stolen var det dags för alla bedövningssprutor på utsidan och i gommen. Och behöver jag tala om hur jävla ont det gör? Nej, tänkte väl det. Jag ojade och gnydde, och sedan lades den gröna operationsduken över mig och under tiden som han opererade var jag i en slags slummer. Skönt!
När duken drogs bort och jag hörde hans röst säga: Så var du klar! Vacklade jag upp och frågade om jag fick skölja munnen. -Jo då det gick bra. Nästa fråga med min grötiga röst var: Hur lång tid tar det innan vi är klara och fått våra nya tänder? Ja, ni bör vara klara i slutet maj.

Sedan var han sjyst och filade till min tandprotes så att jag kunde ta på mig den. Känns trots allt skönt att ha en protes i stället för en bred glugg när man är ute bland folk och ska åka kommunalt. Det är charmigt med en tandglugg på barn men inte på en äldre kvinna!

När jag kom hem lade jag mig i sängen och somnade ganska snabbt, och då var klockan cirka 13.00 och jag vaknade vid 16.30 med hungerkänslor. Middag på det och det var min favorit, Caesarsallad, som jag hade köpt tre portioner av på Hemköp på Nordenskiöldsgatan på onsdagen: de har den godaste jag någonsin ätit! Den var som vanligt supergod trots att jag gav mig själv ett kraftigt bett i kinden! Efter maten åter tillbaka till sängen och nog somnade jag igen ...
En stund med Opinion Live blev det, men sedan var det dags för bädden igen och nu är klockan 09.12 och det är fredagsmorgon. Tungan går oupphörligen till trådarna som sitter kring implantaten, och så lär det bli fram tills att stygnen tas bort vilket ska ske den 2 maj. Därefter får vi nog veta mera om våra framtida tänder. Något firande av Valborg ute bland folk lär det inte bli utan vi sitter som vi gjort det senaste halvåret hemma och glor på teven. Men det blev i alla fall en middag på balkongen för vädret var enastående! Jo, vi äter alltid utan protes hemma! 


Den 2:a maj 2017, och innan vi hoppade på vagnen till Valand för att träffa vår tandläkare tog jag det här kortet på Marklandsgatan.

Det ska ses som det ljus vi går och väntar på. Och beskedet var att det kommer ta minst en månad till innan vi är klara och har tänder som sitter fast. Det betyder att vi är inne i juni, innan vi är klara ...

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde så mycket, vi har ju trots allt varit utan tänder sedan den 12 respektive 26 oktober 2016, så vad spelar ytterligare en månad för roll? Jo, det är ytterligare drygt trettio dagar! Och nu börjar den ljuva tiden då man gärna sitter på en uteservering och avnjuter en god lunch, middag eller annat smått och gott, och det gör inte vi utan tänder!

Jag har skrivit och skriver detta inlägg delvis för att om det är någon som kommer hamna i vår situation, och det är väldigt troligt, och är ensam om sitt lidande, så kan dennes partner läsa och kanske ha större förståelse för vad han/hon går igenom. Det kanske kan tyckas futtigt att gnälla över att man inte har tänder när man ändå har råd att sätta in nya, men alla har sina problem, och inga problem ska förringas. Den som lider av en stor näsa, påsar under ögonen eller sitter i rullstol har alla olika känslor inför sina lidanden, men ingen har rätten att säga: Ryck upp dig! Det finns de som har det värre! Vilket det naturligtvis alltid gör, men glöm inte att det finns också de som har det mycket bättre. Och det är väl dit de flesta av oss strävar efter att få, alltså bättre? Så nu får det vara till nästa tandläkarbesök som är den 8 maj.

Just nu, den 3 maj, är jag ganska nere. Två vackra fina vårdagar och jag orkar inte göra mer än vad jag måste. Skulle önska så att jag hade haft riktiga tänder som satt fast istället för en glugg dit läppen åker in och tungan rycker fram och knuffar på läppen. Sitta på en uteserveringen och njuta, men med en protes som jag enbart suger på likt en evig karamell, går det inte. Det är som att vara en jättebebis med en osynlig nappflaska att suga på. Hoppas jag känner mig bättre i morgon och då är det ändå tre dagar kvar till nästa besök hos tandläkaren utan konkreta svar på när tänderna ska sitta fast, och inte vara en lös protes som slafsar runt i munnen.

I dag måndagen den 8 maj var det dags! Allt såg bra ut, som tur var, och nu skulle det tas avtryck och visst jag kunde jag ha tagit foton, men frågan är om jag ens vill ha det som ett minne, så jag avstod.

Säg så här: Om du inte har framtänder och i stället piercar dig med lillfingerstorleksringar, säg tre stycken och kniper fast dem i tandköttet! Sedan kommer den där breda plastkäken fylld med geggamoja och pressas in i munnen och upp mot tänderna. För en kort stund känns det som att du ska kvävas ... och efter antal diverse avtryck är jag klar. Även färgen på tänderna skulle dokumenteras och väljas. Nu vill jag inte ha kritvita tänder utan så nära min egen färg som möjligt och den är ljus. Tandläkaren fotograferade exemplen mot tänderna jag har för att det inte ska se konstigt ut. Sedan var allt klart. Underbart! Nu är det återbesök den 22 maj, och om inte tandteknikern tyckte att avtrycken var knepiga på något sätt görs tänderna klara att skruvas fast, men är avtrycken knepiga görs först en prototyp för test och då dröjer det ytterligare någon eller några veckor. Så vi får se hur det blir den 22 maj. Men nu ser jag och maken äntligen ljuset ... 

I dag är det den 21 maj, dagen före ... och en tanke slog mig. Alla som tittar på hockey har ju garanterat sett en och annan hockeyspelare utan framtänder. De gör roliga grimaser efter ett mål och under några få sekunder ser man deras gluggar och inte många reagerar. Gjorde jag inte själv förrän mina egna framtänder försvann. Och det kan ju ha att göra med att det är en ganska vanlig företeelse inom hockeyn. Dessutom är de inpackade i hjälmar och annat som hör ihop med gluggarna. Men tänkt dig nu att samma hockeyspelare är klädd i kostym och slips står på en scen för att ta emot en medalj och i det läget skulle le brett och ha en stor glugg där framtänderna borde sitta. Nej, just det! Då tror jag att reaktionen hade blivit annorlunda mot den när du ser personen i hockeymunderingen på isen. Som sagt ... det var bara en tanke som slog mig så här i hockeytider. Nu ska det bli spännande att se vad morgondagen för med sig.


Rhododendron på Linnégatan fotograferade den 19 maj 2017.

Så är det den 22 maj idag, och redan på vagnen till tandläkaren skojade vi med varandra att efteråt kanske vi kan gå till Golden Day´s och äta lunch. Men redan när jag hämtades från väntrummet sa min tandläkare att det blir en test med provisoriska, och ja, på ett sätt var vi ju förberedda men ändå ... När han skruvade fast dem gjorde det ont i några sekunder då tandköttet kläms ihop och sedan fick ja se mig i spegeln och det kändes märkligt. Nu var ju den här prototypen med bruna tänder så det var inte särskilt snyggt, milt uttryckt, men det kändes konstigt också. Plötsligt satt något där en lucka befunnit sig i sju månader och det glappade inte. Jag förnamn känslan av hur det skulle bli ...

Kastanjeträd på Högsbogatan, fotot från den 23 maj 2017
Samma för maken och därefter fick vi en ny tid och det blir den 7 juni, då ska allt vara klart. Vi ser fram emot det. Och då är det tänkt att jag lägger ut allt jag skrivit på bloggen hittills. För avslutningsfotot ska vara på mig med framtänder som sitter fast! Samtidigt har jag känslan av att ha fått ytterligare två veckors husarrest. Jag hade förhoppningen om att slippa protesen på de två signeringarna som var kvar innan sommaren, men tji fick jag.

   


Göteborg den 24 maj 2017.
Åh, nej ... så ringde de från tandläkaren i morse och berättade att i stället för den 7 juni blir det det den 9 juni ... som vi får tänderna. Och det beror troligen på de röda dagarna. I morgon den 25 maj är röd, Kristi flygare, och sedan den 6 juni som är f.d. Svenska flaggans dag, numera Nationaldag. Jaha, det är inget att göra åt ... bara se glad ut ... men nej, inom mig är jag inte det.
     
Jo, så här har frukosten sett ut sedan framtänderna försvann. Alltså de gånger jag har ätit bröd. Varför i tärningar? Ja, hur ska jag annars bita av? Nej, just det! Jag har stoppat in bitarna i munnen och tuggat på de bakre tänderna.

I dag den 30 maj är det tio dagar kvar till den 9 juni och den dagen då ska vi få tänderna har maken varit utan framtänder i 241 dagar och jag i 227 dagar. Det är en lång resa ...

I dag den 7 juni är det knappt så vi fattar att om två dagar sitter tänderna där det ska! Det börjar bli pirrigt.




Idag är det pingstafton den 3 juni, och ja det pirrar och jag hoppas verkligen att jag och maken har ett äkta leende om en vecka, som jag tänker avsluta bloggen med. Under de här veckorna har jag tänkt mycket på vår älskade hund Lina, som vi alltid kallade för Lilla damen. Lina somnade in den 23 oktober 2016 och det finns en stor saknad ibland. Inte efter en ny hund utan efter Lilla damen. Skillnad! Och jag bytte ut min profilbild på min Facebook till ett foto av Lina och mig som togs 2012 när vi bodde på Tjörn.
Och här är det fotot!



Ja bästa vänner! I dag är det den 9 juni och i morse åkte vi nervösa till tandläkaren. Och innan vi klev in på mottagningen tog vi ut proteserna och tog en selfie. Varsågoda! Och ja, det är fullt tillåtet att skratta hejdlöst. Det har vi gjort många gånger!

Skulle nog vilja säga att vi ser ut som ett a-lagarpar, som just varit på Systemet!







Två timmar senare såg vi ut så här!



Passande reklam.

Och återigen ... alla borde få möjligheten att ha råd!













 Och vi firade med räkmackor och kaffelatte!
 














 



Ja, det är skillnad på leende och leende!
Och både maken och jag är evigt tacksamma att vi kunnat göra detta och att vi nu mår toppen!

Ramona