Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

fredag 15 juni 2018

Det lilla landet som kunde av Jens Ganman och Mustafa Panshiri

Den här boken är ett måste läsa.

 Visst det säger många om många böcker så varför skulle just den här vara så speciell?

Därför att den dels är lättläst och dels är fylld med humor, vilket är sällsynt i böcker med så mycket fakta.

Ett kapitel ägnas åt deras resa i Tokyo och bara det kapitlet är värt att läsa boken för. Jag har alltid älskat Asien och deras kultur och sist men inte minst deras mat, och här får du veta saker som du garanterat inte hade aning om vad det gäller Japan och japaner, om du inte själv varit där.

Boken handlar om integration, eller vad är egentligen en lyckad integration och//eller vad betyder integration?
Och allt beror på vem du frågar och Jens och Mustafa frågar en mängd människor just den frågan.

 Bara för att nämna ett exempel ur boken:
"Japan har på många sätt västvärldens mest restriktiva asylpolitik. Förra året tog landet emot totalt tjugoåtta flyktingar. Snittiden för ett beviljat uppehållstillstånd är sex år. Enstaka fall kan ta upp till åtta, nio." Slut citat.

Mig veterligen kallar ingen Japan eller japaner för att vara ett rasistiskt land eller rasister, och förklaringen på det tycker jag framkommer i boken.


En av många de intervjuar är före detta ledaren i F!, hon som gillar att stjäla andras verk och låta det framstå som hennes eget men åkte dit, Victoria Kawesa. Och hon svarade praktiskt nog knappt på en enda fråga utan ställde motfrågor i stället, och Jens blev mer och mer frustrerad, vilket han beskriver på ett mycket underhållande sätt.

Intervjuerna med Anders Lindberg, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var också mycket intressanta.

Och när jag läst de 438 sidorna var jag både fundersam, glad och trött. Dock vet jag att de som enbart följt integration och flyktingdebatten i main stream media troligen skulle få en chock om de läste den här boken. Självbilden för dessa enögda personer är som de roliga speglarna på Gröna Lund eller Liseberg, kolossalt förvrängda. Har man däremot också hängt på nätet har man hela tiden haft något att jämföra med, och då vet man att det Jens och Mustafa skriver om är sant.

Nej, allt är inte rolig läsning, även om det är skrivet med humor. Men det är ofta lättare att ta till sig tunga ämnen om de presenteras med skratt. Och detta har de båda herrarna lyckats med alldeles utmärkt.

Boken är välskriven med en flytande text. Härligt! Och inleds också på ett smart sätt, med en quis, som du får svar på efter att du tror dig ha rätt på vem som sagt vad. Jag hade ett fel. Och kände mig duktig! 



Jens och Mustafa nämner också vid flera tillfällen Lars Åbergs bok, Framtidsstaden, om Sverige i morgon blir som Malmö, vilken jag också varmt rekommenderar. Min recension om den kan du läsa här, och den boken var humorlös, vilket du förstår varför när du läser den.  


Boken " Det lilla landet som kunde" finns hos näthandlare, men vad jag vet finns den inte som e-bok, ännu. Kanske kommer det.

Adlibris


Bokus

Men vad du än gör så läs den!

Ramona




onsdag 30 maj 2018

En fascinerande, spännande och härligt politiskt inkorrekt duologi av Eva-Lisa Dezmin. Den första boken, Wicked Game och nu den andra Guessing Game är båda mycket välskrivna och läsvärda

Den första delen, Wicked Game, har jag recenserat och du hittar recensionen här!

Nu till den avslutande delen av Guessing Game:

En fascinerande historia om en man som är storspelare och driver ett företag och vars politiska hemvist är Sverigedemokraterna.

Ja, du förstår redan nu att Bonniers, Piratförlaget, Natur & Kultur eller Norstedt aldrig skulle kommit på idén att ge ut en bok där en Sverigedemokrat framställs som en normal människa. Inte nog med att Jack är normal, han är smart också.
Kanske inte alltid känslomässigt balanserad. Men vem är det när man är känslomässigt engagerad i någon som man inte vet om man kan lita på eller inte?

Jack och kvinnan lär känna varandra i den första delen, Wicked Game, när de sitter som nämndemän ( lekmannadomare) i en rättegång. En rättegång som visar sig ha blivit infiltrerad och manipulerad till att nå en viss utgång.

I del två av duologin, Guessing Game, kommer de återigen i kontakt med varandra och nu har det begåtts en fräck kupp, en diamantstöld, som är slugt uträknad.

Jag är mycket imponerad av Eva-Lisas sätt att skriva. Det flyter på och dessutom är det mycket välskrivet.

Läs dem båda!

Här baksidestexten på del två, Guessing Game:


*Gissa vad jag precis har gjort.*

Jag ruskar på huvudet i ett sista försök att skingra alla tankar på henne och desperat lyckas fokusera på mitt eget liv. Om det är Nike som ligger bakom det här kommer jag garanterat inte att sluta tänka på henne förrän de tagit henne, men vad händer om de inte gör det? Börjar allt om då?

Trots att Jack gått vidare med sitt liv efter hans och Shadias vägar skilts åt, fortsätter hon att skicka honom sms.
Samtidigt sker en spektakulär kupp i Sundsvall där tjuvarna kommer över ett parti oslipade diamanter till ett värde av åtta miljoner.
När sms:en börjar indikera att Shadia var med på stöten, beslutar sig Jack för att åka ner till Sundsvall och en gång för alla ställa henne mot väggen. Men för att ha en chans att alls komma nära den kriminella världen, tar han med sig någon som känner den väl.
Sms:en blir allt mer hotfulla och kvar i Lycksele finns Jacks nuvarande sambo, Caroline. Försent inser han att hans resa inte bara försatt honom , utan även hans närmaste i livsfara.

Guessing Game är fortsättningen på Wicked Game och den avslutande delen i Gameduologin.


























Ramona





 

lördag 10 mars 2018

Mitt Sverige ser jag som en trebent pall

Mitt Sverige ser jag som en trebent pall.
Varje ben står stadigt på demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet.

På denna pall har jag känt mig trygg i mig själv fram till nu.

Så vad har hänt?

Ja, det är knappt jag vet var jag ska börja ...

Men jag tycker att vi går tillbaka åtta år i tiden, så långt som strax före valet 2010.

Då satt en ung Jimmie Åkesson i soffan på SVT tillsammans med Maud Olofsson, dåvarande centerpartiledaren. Och vare sig programledaren eller Maud klarade av att dölja sin avsky över att ha Åkesson i finrummet.

Inslaget är uppdelat i två delar, och är väl värt att se och lyssna på.

Programledaren vill göra gällande att det som Aftonbladet satt som rubrik för Åkessons debattinlägg var sanningen. Men alla vet ju att en rubrik sätts inte av den som skriver inlägget. Det gör rubriksättaren, åtminstone var det så på den tiden. Och den gången var islamisten Mahmoud Abdele på tapeten, då kandidat för centerpartiet i riksdagen, och hans kravlista från Sveriges muslimska förbund, av vilka nu en del har infriats av mindre vetande och begåvade politiker.

Det hade varit intressant att få reda på vilka som styr i de kommunerna där radikal islam omfamnas utan betänkligheter. Jonas Sjöstedt satt i dag, den 10 mars 2018, i morgonsoffan på TV4 och var så stolt över att minst 100 kommuner, av Sveriges 290, styrs av hans kommunistparti.

Det betyder att alla de som röstat på kommunisterna antingen har fallit i koma eller så är de helnöjda med kommunistiskt styre likt det i Nordkorea. Och jag kommer till det.

Alla minns kanske inte DÖ-överenskommelsen, men du kan klicka på länken och friska upp minnet.
Allt handlade om att få bort Sverigedemokraterna från att få inflytande över politiken. Men som bekant gick det inte så bra och DÖ dog ... och även om KD tog initiativet att avliva DÖ, så sprattlande liket ett bra tag till, och därmed sattes demokratin ur spel. I stället fick Sverige demokratur, som är något helt annat.

Detta odemokratiska förfarandet har också förändrat Sverige.

Fredrik Reinfeldt- Öppna era hjärtan, ( han menade naturligtvis våra plånböcker, inte hans) kastade in handduken när han insåg att statsministerposten runnit honom ur händerna, och Kindberg-Batra tog över, men det gick inte heller så bra, och idag sitter Ulf Kristersson på den posten och låtsas köra tuff politik. Men sanningen är att det är samma lögner som på Reinfeldts tid. Och den som följt moderaterna under årens lopp vet att jag säger sanningen.

Bilden är från tidningen Metro
Och som ni ser på bilden har alla tre varit tillsammans, och tillsammans har dessa tre format den moderata politiken, som förs i dag men med andra ordval.

Ett namn som jag gärna använder mig av är 7-klövern, och det beror på att de sju partierna: Vänstern (kommunisterna), Kris-demokraterna, (nej det är inte felstavat), Miljöpartiet, Social(o)demokraterna, Liberalerna, Centern och Moderaterna tillsammans nu vill permanenta DÖ fast på ett annat sätt.

De vill befria sig från Sverigedemokraterna och dess väljare för all framtid. Hur gör man det? Hur säkrar man makten till Alliansen och/eller den Rödgröna smörjan? Jo man ändrar i mediegrundlagarna när det kommer till yttrandefriheten.

Men det kan de väl ändå inte göra? Jodå, och det första steget är redan taget. Eftersom som 7-klövern är överens så kan de göra detta utan att vi väljare kan påverka, förutom i det kommande valet. Om över 50 % skulle rösta på Sverigedemokraterna så slipper vi munkavlen. Men eftersom det är ganska så osäkert att alla begriper vad munkavlen kommer att åstadkomma lär det gå igenom, även om kritiken kommer högt upp från expertisen.

OCH NU SKA DU NOGA LÄSA VAD HOVRÄTTSRÅDET över Skåne Katarina Rikte SÄGER OM DETTA:


Det man gör med de här bestämmelserna är att man öppnar ett gigantiskt svart hål i grundlagsskyddet. Det är inte så att man får publicera eller yttra vad som helst i ett grundlagsskyddat medium. Man får publicera vad som helst, men man kan straffas i efterhand för vissa publiceringar. De här bestämmelserna, de öppnar för detta, de står i strid mot censurförbudet. De innebär bland annat att man får ställa upp villkor och bestämma om andra straffbestämmelser och andra sanktioner än de som anges i grundlagarna.
   
Låter detta bra för yttrandefriheten tycker du?

Här är ytterligare en kritisk röst från yttrandefrihetsexperten Nils Funcke:

– Regeringen dränerar yttrandefrihetsgrundlagarna på deras värde. I ett förslag till modernisering av tryckfrihetsförordningen flyttas tre frågor från grundlag till vanlig lag. Lagtexten är medvetet allmänt hållen för att det som regeringen skriver ”ger större möjligheter att anpassa den nationella regleringen till bland annat den pågående EU-rättsliga utvecklingen”.  
Allt detta pågår i detta nu, och folk mumsar vidare på sina tacos ...

Det som framkommit vid undersökningar är att Sverigedemokraterna är överlägset störst på nätet och i sociala medier och med det nya förslaget, som bland annat vill stoppa alternativ media, kommer detta försvåra kritiska röster om Sveriges politik.

En som oroar sig och skriver alldeles utmärkt om frågan är Johan Westerholm, han har i alla fall varit sosse i stort sett hela sitt vuxna liv, men frågan är om han kommer fortsätta vara det. Johan Westerholm driver en ypperlig blogg: Ledarsidorna.se
Här kan du läsa ett av alla inlägg på den sidan som handlar om just förändringen av grundlagen.

När denna förändring går igenom ska nämligen enbart licensierade journalister få tillgång till exempelvis domar i  brottmål och andra dokument som du idag kan hitta på Ratsit eller på Kriminellt.com.
Och vem ska bedöma vilka journalister som ska få en licens?  Just det! Om jag ska ge mig på att gissa kommer det bli personer med stark förankring i det lulliga och vad-betyder-egentligen värdegrunden och med rätt genustänk, det vill säga hensgården, som kommer dela ut licenserna!

Så de alternativa tidningar på nätet och de kritiska bloggarna som vi alla idag med stor förtjusning kan ta del av kan bli olagliga, vilket i klartext betyder att det kan läggas ut på bloggen, men efter en månad eller två knackar farbror eller tant polisen på dörren och tar in dig för timslånga förhör, och i slutänden kan du få böter eller fängelse.

Visst låter det här förfarandet bekant på något sätt? Visst är det flera länder som har samma lagar?
Visst är det så, Iran, Turkiet och Kina är väl goda exempel, för att inte glömma Saudiarabien, 
där en bloggare som ville att saudierna skulle diskutera Islam blev dömd till 10 000 piskrapp och fängelse.
Sverige vill uppenbarligen vara med i det här gänget.

Men det handlar om makt, och när det kommer till makt vill få dela med sig.

En annan faktor som få vet om är att inom socialdemokraterna finns en rörelse som heter Tro & Solidaritet. Denna rörelse har skrivit ett avtal med Muslimska rådet i Sverige. Avtalet går ut på att ge de radikala muslimerna makt i Sveriges toppskikt. Få vet att detta avtal finns.
Det kom upp till ytan tack vare socialdemokraten Carina Hägg, (som numera är bortplockad) via Expressen 2014, men sedan dess är det locket på inom gammelmedia, trots att detta borde ha vänts in och ut på flera gånger om. Här kan du läsa vad avtalet handlar om.

En av sossarna bakom eländet med Omar Mustafa intåg i partistyrelsen är Veronica Palm, och hon är stadig gäst i TV4. En bedrövlig och okunnig och lismande sosse!



Nu kanske du inser hur löst det tredje benet sitter på pallen Sverige! Och snart åker det av.
Jag ber dig om en enda sak: Var vaksam om du vill ha en framtid för dina barn och barnbarn och barnbarnsbarn i den frihet du själv har vuxit upp!










 

Här är en av alla som redan blivit censurerad på Youtube. Den brittiske Pat Condell, en f.d. komiker, vegan, som under många år skickat ut sin kritiska röst i Storbritannien. Detta inlägg, som han lade ut den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, fick bara vara kvar en timma, men hans följare har sett till att bevara det och det kan ses trots Youtubes ingripande. Det är inte textat på svenska ännu, men vissa av hans inslag har svensk text. I den här 8-minuter korta filmen kritiserar han de som kallar sig feminister och nej, det är de inte. De för en falsk flagg!







Mitt inlägg är datummärkt och i dag är det den 10 mars 2018, och när den nya lagen tillträder skulle det här inlägget garanterat renderat till ett knack-knack på dörren: Vi är från polisen. Kan vi få tala med Ramona Fransson.
Men vem vet de kanske kommer ändra lagen så att den kommer gälla retroaktivt ... och då ...

Ramona Fransson

söndag 25 februari 2018

Att vara deckarförfattare ...

Den här löpsedeln från GT har 9 år på nacken och som bekant är det inte jag som väljer vad som ska stå.

Men jag kan ändå medge att det ligger en viss sanning i den. Hur kom jag på idén att bli författare? Ja, det var ingenting jag drömt om vare sig som barn eller vuxen. Det bara hände.

Allt började med att jag inte blev med barn, som jag ansåg att alla skulle bli som slutade med preventivmedel. Men nu blir inte alla det och jag var en av dem. Åren gick och jag blev allt mer frustrerad och besviken.

Efter att ha letat efter böcker som skulle berätta för mig att jag inte var ensam i min vånda, och inte hittade någon sa Thommy, maken, att varför skriver du inte om dina egna upplevelser.

Och det gjorde jag och året jag började var 1991. Efter att ha knackat ner manuset på en elektrisk skrivmaskin, ( fanns inga datorer på den tiden) lämnade jag manuset 1993 till en bekant, Bengt Hansson, dåvarande chefredaktören på GT, och bad om en bedömning. Den kom, och han svarade: Det är bra, men behöver omarbetas. Hoppla! Dumt nog frågade jag aldrig vad ordet "omarbeta" betydde, utan lade manuset i en byrålåda, där det låg fram till 2007 och gavs ut i bokform 2008, "Älskling vi blir inte med barn".

Men vad som hände 1993 var att jag gillade skrivandet och mådde också mycket bättre trots att inte boken kom ut då. Och eftersom jag alltid älskat deckare valde jag den genren. Det fanns ytterligare en tanke om just deckare och det var att de skulle baseras på verkligheten.

Sagt och gjort, 1997 var det första manuset till deckaren klart. Så vad gör jag nu då? Datorn var ganska ny på marknaden och jag hade en med ett modem, en tingest som via en telefonlinje ringde upp en annan dator om man ville transportera filer. Tog väldigt lång tid. Och efter att ha kontaktat en del förlag bland annat Brombergs, och pratat med Dorotea, som lät intresserad, förde jag över manuset från min dator till hennes. Nej, hon blev inte överförtjust ... alls!

Dessutom hade jag fortfarande inte lärt mig att omarbeta. I stället för att lära mig mer om just det ordet, skrev jag en ny deckare och den här tog jag ut på papper och började skicka runt till olika förlag samtidigt. Det som nu hade skett, och året tror jag var 1998, var att avtalet mellan Förläggarföreningen och Svenska Författarförbundet inte hade förnyats och det betydde att förlagsbranschen avreglerades, ungefär som med taxi. Plötsligt kunde i princip vem som helst, utan erfarenhet, starta ett förlag. Och det var det många som gjorde, vilket också resulterade i att många med författardrömmar blev blåsta på både pengar och utgivning. Finns ju alltid skojare inom alla branscher.

Min första deckare, Dyrbar kärlek, kom ut via ett förlag 2005, och det kostade 30 000 för 300 exemplar i storpocket format. Den var naturligtvis full av syftningsfel och stavfel, eftersom förlaget som sagt att de skulle korrekturläsa manuset inte hade gjort det. Jodå, de första 25 sidorna, men resten? Fortfarande förstod jag inte att jag också skulle delta i korrekturläsandet och att detta var en del av omarbetningen.

Det som lyfte mitt författarskap var en fem dagars intensivkurs på Marstrand i regi av författaren Lars Hesslind, som jag fick i present av Thommy 2007, och jag minns så väl de orden som Lasse viskade i mitt öra när han delade ut diplomen till var och en, att du är redan en författare Ramona. Då sträckte jag stolt på mig.










Här får Prins Daniel ett ex av Magnus Reitners bok
"Grattis du ska bli pappa" av Svensk Damtidning, vilket vi
inte hade en susning om, och lyfte självklart boken uppåt!









Nu var ju inte det förlaget till någon större glädje för mig, snarare tvärtom, men vad jag kan tacka dem för idag, var att deras beteende resulterade i att jag startade ett eget förlag, och året var 2006.

Maken, Thommy, var till stor hjälp, eftersom han drivit en bowlinghall i trettio år, och siffror har aldrig varit min grej, men däremot hans.

Så nu var vi igång, och självklart ville vi också ge ut andras manus, och vara raka och ärliga mot de blivande författarna. Först ut var Glenn Forrestgate, som hade en hiskelig historia, om ett förhållande där han som man blev både fysiskt och psykiskt misshandlad under tio års tid. "När mardrömmen blev sann".

Eftersom det i den här vevan precis avslöjats att Liza Marklund ljugit ihop storyn "Gömda" trots att hon påstått att den var tagen direkt ur verkligheten och att Liza hade hundratals dokument som bevisade detta, ville vi vara säkra på att inte Glenn hittade på som Liza Marklund gjort. Därför krävde vi att Glenn skickade oss kopior på allt han hade. Och det blev en ansenlig hög.

Därefter kom ytterligare ett manus från en kille, journalist från Stockholm, Magnus Reithnér. Och det handlade om hur det var att vara pappa. Och som jag skrattade när jag läste det manuset. Den gavs ut med titeln: "Grattis, du ska bli pappa" i format som en presentbok, där du kan skriva den blivande pappans namn på pärmen. Den boken gavs ut 2011, och har varit och är fortfarande en succé.

Sedan kom ytterligare ett manus och det var intressant som en faktabok, men tyvärr är det så att en del "författare" tror att de ska bli miljonärer så fort boken ligger på disken hos en bokhandlare. Så är det naturligtvis inte. Och som det pyttelilla förlag vi är gjorde vi vad vi kunde för att promota våra författare. Men konkurrensen från de stora förlagen med hundratals kontakter, och varandes i Stockholm där allt händer, är omöjliga att vinna över. 

Nu har vi enbart en ny författare som vi lovat att hjälpa, Lars Bo Emil Nilsson, och det ska bli roligt. Lasse är en av Sveriges bästa IFV-läkare och var också en i teamet för världens första livmodertransplantation, med lyckat resultat. Hans böcker, ja de ska bli två till antalet, ska ges ut samtidigt, eftersom de hänger ihop. Lasse skriver på ett fantastiskt sätt. Jag har läst manusen och blivit både rörd, berörd och skrattat högt. Vi har inte något datum när böckerna ska komma ut, men vi hoppas det blir i år.

Själv har jag hittills skrivit elva verklighetsbaserade deckare med spaningschef Greger Thulin i huvudrollen och två självbiografier, Älskling vi blir inte med barn och Ändhållplats Sverige.

Förra året kom också första delen av min trilogi, "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, 1: delen Begynnelsen, 2:a delen Gärningen och 3:dje och sista delen Uppgörelsen.

Och jag kan skatta mig lycklig på många, många sätt. Dels att jag lyckats få så många läsare och lyssnare, och att de bara blir flera, och dels att jag tack vare min make Thommy fått all support i förlaget, som numera sedan flera år tillbaka är ett aktiebolag.

Som fri författare med eget förlag, alltså på samma sätt som Jan Guilllo och Liza Marklund har sitt eget förlag, Piratförlaget, kan jag skriva om vad jag vill utan att mötas av kalla handen för mina idéer.

Och jag är allergisk mot det som benämns "politiskt korrekt"!
För mig är en banan en banan, och inte en ananas. Så i min senaste trilogi är jag enbart sanningsenlig i de domar jag läst om våldtäkter och gruppvåldtäkter och om radikal islam.

Brott är inte en folkgrupp och inte heller radikal islam, och vi måste prata om detta! Allt annat är förljuget!

Mitt intresse för de eskalerande våldtäkterna kom sig av det som hände på Tahir torget i Kairo, Egypten, under det som kallades för den arabiska våren, som numera har frusit fast. Då utövades något som kallas för Taharrush, och är en kulturakt från Mena länderna och begreppet myntades 2005.   

En ung vacker och blond journalist Lara Logan som arbetade för CBS News på den tiden, omringades av ett gäng egyptier och bars iväg, våldtogs och misshandlades å det grövsta i dryga fyrtio minuter innan hon fick hjälp. Det tog Lara Logan två år innan hon orkade berätta om vad hon tvingats uppleva. Därefter inträffade nyårsnatten i Köln på samma sätt. Och sedan kom Kungsparken i Stockholm och övergreppen där, som Dagens Nyheter gjorde allt för att sopa bort. Men Nyheter Idag, alternativ media, grävde upp den stinkande historien. 

Och på den vägen är det. Överfallsvåldtäkter, grymma och hänsynslösa gruppvåldtäkter som poliser aldrig tidigare skådat, och som fick Örebros poliskommissarie Peter Springare att ta bladet från munnen och skriva på sin Facebook sida den 4 februari 2017: Jag är så jävla trött!

Men detta fick inte på något vis komma till allmänhetens kännedom. För då skulle det visa sig att utländska medborgare, ibland nyanlända, ibland med två medborgarskap var procentuellt sett övervägande i monstersvängen gentemot de etniskt svenska medborgarna. Och jag som läst Flashback sedan 2009 visste bättre än de som enbart litade på att DN eller SVT och TV4 skrev och sa sanningen. Och på den vägen blev det när jag skapade Leah Quiller, att jag blandade fiktion med sanning, och som vanligt har jag ändrat plats, tid och namn på offer och monster.

Så vad jag ska jag skriva efter Leah Quiller? Jo, jag filar på en ny deckarserie med nya poliser från Göteborg, men vad de ska arbeta med för fall har jag inte bestämt ännu. Men jag har gott om tid ...

Jag sitter inte heller som en del författare från klockan 08.00- 16.00 med lunch emellan, utan för mig är det när kroppen orkar och vill vara sjyst mot mig, och visst händer det att datorn får följa med i sängen, och det är tur att den kan det. Att sluta skriva är inget alternativ för mig. Det är alldeles för roligt och intressant att göra research, och samtidigt lär jag mig också alltid något nytt.

Stort tack till alla mina läsare och lyssnare. Ni berikar mitt liv!

Hälsar

Ramona

   

 

 

   

måndag 25 december 2017

Årskrönika 2017 blir inte enkelt att sammanfatta. Men jag gör ett försök.

Nu är det gamla året 2017 på väg bort och det nya året 2018 på väg in.

Det här året har verkligen varit en märkligt år. Vi skålade in 2017 utan tänder, och avslutar det med nya tänder.

Jag avslutade också min verklighetsbaserade fristående deckarserie med spaningschef Greger Thulin, med den elfte och sista delen, "Förbjuden frihet" och alla som följt serien, vilket jag tackar allra ödmjukast för, kanske lade märke till att i den sista delen "råkade" Greger Thulin träffa Leah Quiller i hissen på polishuset. Och jag hamrade ner trilogin Leah Quiller i ren ilska. Ilskan berodde på alla våldtäktsoffer som Sverige kan lägga på rad i en aldrig sinande ström.

Flickor, pojkar och kvinnor som kanske för all framtid fått/får sina liv förstörda och inte fått/får vare sig rättvisa eller upprättelse i dagens Sverige, där polis, åklagare, ambulanspersonal, brandpersonal med flera inom olika myndigheter släpar sig fram genom en mörk tunnel varje dag och de har svårt att se det berömda ljuset ...

Dessutom finns det författare, en Katarina Wennstam, som får alldeles för mycket ros när hon borde få ris, som hade mage att ifrågasätta journalisten Joakim Lamotte när han startade en insamling för ett av tusentals våldtäktsoffer, kvinnan som utsattes för en gruppvåldtäkt i Fittja som säkert många hört talas om, och Joakim fick ihop 600 000 som hennes advokat kommer förvalta för henne. Detta påhopp var så vedervärdigt av Katarina Wennstam att man baxnar!

Katarina Wennstam anklagade Joakim för att ha skrivit främlingsfientliga inlägg, och ingen som följt Joakims inlägg har någonsin råkat på detta, och nu frågar han henne på sin Facebook sida var hon hittat dessa.

Självklart kommer hon inte svara på det eftersom det inte finns några främlingsfientliga inlägg, feg som hon är. Men en ursäkt vore på sin plats!

Och är det något som är problem i Sverige idag är att en del författare är så blinda i sin egen värld att det inte kan se sanningen om den så slog sig ner i deras knä.

En annan känd person som ifrågasätter den bakvända sanningen är nationalekonomen Tino Sanandaji, och hans bok "Massutmaning" som han crowfundade, vilket betyder att vi följare/läsare gav pengar till, och blev det största och mest lyckade projekt i Sveriges historia när det kommer till crowfunding för en bok.

vissa bibliotek vägrade bibliotekarierna att köpa in boken, med samma urusla och korkade motivering eller snarare undanflykt som alltid gäller i Sverige nu för tiden när man vill berätta en annan sida av sanningen än den som presenteras i SVT, TV4, Expressen, DN, usw ...

Och det finns ytterligare journalister som vägrar att bli nerknuffade i en slags brun låda. Dels är det Jens Ganman, tidigare anställd på SR, som ger mig massor härliga skratt med sina inlägg på Facebook när han häcklar Sverige och dels är det Katerina Janouch som numera också kallas kontroversiell och främlingsfientlig efter att ha visat upp den sidan av Sverige som bland annat Katarina Wennstam inte vill höra talas om och låtsas inte existera.

Men det kostar på att gå mot strömmen ... det har alltför många fått erfara som vågat stå upp för den riktiga yttrandefriheten. Många blir av med föreläsningar, framträdanden, utgivning av sina böcker och sist men inte minst den positiva nationella mediebevakningen inom radio och teve, som alltid ges till de författare/journalister som håller käften och rättar in sig i ledet.

Som tur är har jag aldrig fått den uppmärksamheten av svensk nationell media och inte heller varit knuten till något av de stora förlagshusen. Därför har jag kunnat gå min egen väg vilket jag är kolossalt tacksam för. Nu är ju inte jag någon blyg viol eller känd för att vara särskilt diplomatisk, och det tycks störa andra mer än vad det stör mig.

Ni som kallar mig alla slags invektiv borde läsa eller lyssna på "Ändhållplats Sverige" men ni kanske inte kan läsa eller orkar lyssna på en hel bok, utan lägger er energi på att hata och tro att ni är de goda. Så fel ni har!

Eddie Omar är en person som berikar mig på kunskaper om religionen Islam, vilket jag tycker att alla svenskar borde läsa på om. Han har skrivit lättlästa böcker om sin egen resa från att ha västerländska värderingar till att bli radikal islamist och därefter återvända hem igen där han återigen funnit livsglädje och lycka. Det finns många i världen som vill reformera Islam men de får inte synas och höras i den grad som de som ljuger och kallar Islam en fredens religion.


Peter Springare är polisen som öppnade Pandoras ask med de nu så berömda orden: Jag är så jävla trött, och resten är vad man brukar säga; historia. Polisledningen försökte tysta honom genom att anklaga honom för både hets mot folkgrupp (Sedan när är våldsmän en folkgrupp?) och olaga dataintrång, men de förlorade, och vi vann!

Nej, jag har inte glömt #metoo, som från att ha varit en liten porlande bäck blev Niagarafallen och till slut svämmade över på alla fronter. En mängd så kallade goda feminister har fått se sig själva vandra ut från välbetalda smörjobb, en stor del blev namngivna men inte alla. Och av vilken anledning vissa namn blev uthängda och andra inte kan bara chefredaktörer och ansvariga utgivare svara på.
Det jag kommer att minnas bäst är det utomordentligt fåniga uttalandet av Margot Wallström, som råkade få en hand på sitt lår på en EU-middag, och att det skulle rendera till #metoo känns som en fjärt i solnedgången i jämförelse med de kvinnor som släpats in i buskar och portuppgångar av vilt främmande män, där de blivit misshandlade och grovt våldtagna. Förhoppningsvis kommer #metoo få alla, oavsett kön, att bli mer uppmärksamma på att uppträda hövligt och vänligt mot varandra.  


I vilket fall så har vi också hittat oss en plats på jorden som vi älskar att besöka och vara på, och det är i Puerto Rico på Kanarieöarna. Inte nog med att vi känner oss trygga när vi är ute på kvällar och nätter, utan vi mår också bättre i våra kroppar. Det kanske beror på att Puerto Rico har världens bästa klimat. Jag är mycket tacksam att jag fått ett så bra liv, trots en urusel start, och glömmer heller aldrig bort att det finns många som har ett helvete, och jag gör vad jag kan för att försöka göra det bättre för så många jag kan.

Här bjuder jag på några foton på vårt paradis, och tackar också Tommy och Eva Gunnarsson som gav oss chansen att upptäcka Puerto Rico.






Nu avslutar jag min årskrönika med att önska alla ett gott slut och ett Gott Nytt År!

Ramona 












   








lördag 18 november 2017

#metoo och hashtaggarna som följt i dess spår saknar viktiga ingredienser ...

Just nu svämmar de sociala medierna över av arga kvinnor och flickor som berättar om olika slags sexuella trakasserier de blivit utsatta för de senaste tre decennierna.

Det jag saknar är engagemanget av samtliga kvinnor, som står i rampljuset, för alla de flickor, kvinnor, pojkar och män som blivit grovt våldtagna av enskilda eller i grupp de senaste fem åren, vilka har ökat markant.

Detta engagemang lyser fortfarande med sin frånvaro. Varför? Är det inte lika intressant?

Har inte jag blivit sexuellt utsatt under min ungdom? Jojomensan, och då har jag glatt delat ut en lavette eller fräst ifrån väldigt bestämt. Visst har det då hotats med ditten och datten, men det har jag struntat i. Enkelt vänt på klacken och stampat iväg och bett den/dem fara åt helvete.

När jag som barn blev sexuellt utsatt hade jag inte något att sätta emot, men som vuxen kan jag alltid göra det i civiliserade sammanhang som konferenser och allmänna sammankomster med människor i samma krets som jag själv.
Däremot är det i det närmaste omöjligt att freda sig mot en eller flera hormonstinna galningar som släpar iväg en kvinna, flicka eller pojke och utför de mest bestialiska våldtäktshandlingar och skändar kroppar.

En oinbjuden hand på ett lår, är en lavette! Ett oinbjudet tafsande på bröst eller underliv, är en lavette! I vissa fall kan det räcka med en stadig knuff och några väl valda ord. Men att inte göra något är åt skogen!
Ska det komma något vettigt ur denna lavin av hashtaggar så är det att samtliga kvinnor alltid ställer upp för varandra och framförallt polisanmäler varje sexuell otrevlig handling.

Strunta i hoten om att ni inte får en karriär inom journalistkåren, inom media, inom teatern, inom filmen, inom artisteriet, inom juridiken, inom vården, inom vad som helst! Ge er inte! Utan polisanmäl vartenda beteende som ni inte finner anständigt.

För det är endast om ni håller ihop som ni kommer att lyckas.
Lyckas ni inte stötta och hålla ihop kommer ni att misslyckas!



Ramona 




 
















Så var finns kvinnorna som vågat säga ifrån? Var är alla dessa kvinnor? Alla kvinnor

söndag 29 oktober 2017

Fantastiska recensioner av Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger, första delen av tre, Begynnelsen


Det har varit en spännande tid fram till att Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa, första delen, Begynnelsen, kom ut.

Men nu är den ute som ljudbok, uppläsare Gunilla Leining, som gjort ett kanonjobb! Och även som e-bok och Danskt band.

Att vänta på recensioner är också en spännande tid och nervöst.


En del författare påstår att de aldrig läser recensioner, men jag läser alla jag hittar och kommer över.


Och här är de som hittills kommit till min kännedom och som jag också bett om att få.

När det gäller just recensioner är det en person och en röst, men den är lika viktig som vid ett val. Varje röst är lika mycket värd.

Det recensenten gör är att beskriva vad han/hon tyckte om det som han eller hon lyssnade eller läste, och jag efterfrågar alltid ärliga recensioner och känner att jag hittills också alltid fått det. Och det tackar jag för!



Så varsågoda här är de:


Hej alla !
Har precis läst ut första boken om Leah Quiller, och den var hårresande måste jag säga. Spännande från början till slut. Hon lyckades få bort en från gatorna. Hoppas hon kan berätta för Jeanette om sin riktiga identitet. Hon behöver någon att bolla saker med. Den där Hadi är en läskig ,men det ska bli spännande att läsa om honom i nästa bok.
Ska bli intressant att höra vad ni andra tycker som har läst boken före alla andra!
Kram där ute!  Mars 2018 längtar jag till
Med vänlig hälsning
Annicka Hallengren


Ewa Julin:
Denna boken fångade mig från första sidan och jag är bannemig inte lättfångad.
Rekommenderas å det varmaste till er med starka nerver https://static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/fd8/1.5/16/1f60a.png


Berit Borg:
Ja det gjorde bra du Ramona, att skriva en bok hur det fungerar för vissa kvinnor i vårt land som blir våldtagna. De får ingen hjälp. Men det daltas med den som våldtar och dödar dem. Vilka lagar vi har här! Ett paradis för våldtäktsmännen. Boken är starkt gripande.

Git Swärd:
Jag har läst boken och den är sååå himla bra. För det första har du skrivit upp personerna vad de heter och vad de gör. Det gör det lättare att gå tillbaks och titta om man glömmer. Sen handlingen med dessa hemska brott är ju helt överensstämmande med verkligheten. Du är tuff som vågar peka på hur det är. Jag har alltid tyckt att reportrar är för fega som är så rädda för att de ska få kritik. Boken är helt suverän och jag ser fram emot nästa!




www.autumleaf Begynnelsen - Del 1 av 3 i Ramona Franssons nya trilogi. Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger med sin egen rättssal. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske."

Jag har alltid gillat Ramona Fransson och de böcker hon skrivit. När nyheten om att hon skulle skriva böcker med nya karaktärer kom var jag både glad och ledsen. Självklart nyfiken på vad som väntade men även sorg då man som läsare tvingades vinka adjö till karaktärer man lärt känna och känna med. Men nytt är bra oftast. 

Och detta är bra. Och egentligen inte bara bra utan mycket bra. Som läsare fastnade jag direkt i berättelsen och karaktärerna kändes spännande. 


Detta är en bok som känns äkta och den är också baserad på verkliga händelser. Detta faktum ger boken en extra dimension och det hela blir mer än obehagligt. 

Vill du ha riktigt bra läsning i höstmörkret - läs den! 

Betyg: 5 av 5 



@lindajansson76 Facebook




Leah Quiller skipar rättvisa två gånger



Jag har läst Ramona Franssons senaste bok om Leah Quiller.
Det är den första boken jag läst av henne, även om hon skrivit många tidigare, och det här är första boken i en trilogi.
Först lite om handlingen:
Leah Quiller har en gång i tiden blivit överfallen och våldtagen. Gärningsmannen återfanns aldrig.
Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp om att kunna hjälpa andra våldtäktsoffer och nu vid trettiofem års ålder är hon utsedd till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg.
Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för brottsoffer och nu gör hon det alla vill, men ingen vågar: skipar rättvisa två gånger.

Det här är den mest politiskt inkorrekta romanen jag läst i år. Jag tycker det är bra att Ramona sätter ljuset på gruppvåldtäkter och hur brottsoffren efter sådana får kämpa vidare, medan gärningsmännen ofta går fria, eller döms till löjligt låga straff.
Jag gillar också hur Fransson skapat en hjältinna som dels lever under två olika identiteter och dels tampas med sitt förflutna, det gör att man som läsare förstår henne, även om hon ibland handlar utanför regelverket.
Det är väldigt modigt av Ramona att skriva en bok som förhåller sig till hur det ser ut i verkligheten, utan att försköna, eller sminka sanningen.
Därför kan jag varmt rekommendera boken till alla som vill läsa om ett fenomen som på senare tid blivit vanligt i Sverige och konsekvenserna det får för brottsoffren.



Ewa-Lotta Nanfeldt

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger del 1 av Ramona Fransson https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀 wow vilken bok jag vill ha nr 2 nu direkt https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/fb0/1.5/16/1f609.png😉https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f76/1.5/16/1f4d5.png📕 Caroline von Steinberg 20 år och nygift och kär och väntar sitt första barn när olyckan framme , hon hamnar i våld hos okänd man och svårt misshandlad samt förlorar barnet svårt skadad och sargad ! Med ny identitet som Leah Quiller utbildad polis och utsedd spaningschef för nya sexroteln i Göteborg och hjälper andra våldtäktsoffer samtidigt letar efter mannen som förstört hennes livhttps://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/fa2/1.5/16/1f4da.png📚https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f76/1.5/16/1f4d5.png📕 jag ger denna bok https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f55/1.5/16/1f44d.png👍 av 5 möjliga! Den är så jäkla brahttps://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀https://www.facebook.com/images/emoji.php/v9/f27/1.5/16/1f600.png😀 @ramonafransson #anomarförlag #leahquiller




Recension av Ramona Franssons nya bok Leah Quiller Del 1 Begynnelsen


Göteborgs egna samhällsengagerande deckardrottning Ramona Franssons har gjort det igen, hon har skrivit en otroligt spännande och gripande deckare! Den nya boken Begynnelsen är den första i trilogin med Leah Quiller i huvudrollen.
Spänningen varar från början till slut och som läsare kastas man in i gripande i den ena efter den andra trovärdiga berättelse som tagen ur verkliga livet men som tur varvas dessa med lugnare perioder där man som läsare hinner återhämta sig ner innan det är dags igen för ytterligare upptrappning av spänning. Boken lämnar ingen oberörd!
Direkt redan i Prologen kastas man som läsare in i den brutala värld som finns omkring oss men som tur de flesta av oss oftast inte behöver uppleva förutom i bokens värld. Sakta men säkert byggs handlingen upp och man blir engagerad att följa den nya sexbrottsrotelns uppstart med den nya kriminalkommisarien Leah Quiller i täten. 
Samtidigt lever Leah ett dubbelliv med gemensam agenda med den riktiga identiteten godsägarinnan Caroline von Steinberg! Caroline har en fruktansvärd historia då hon höggravid blev överfallen, grovt våldtagen och lämnades att dö ute i den vackra idyllen på Österlen. Detta gjorde att hon förlorade allt... sitt första barn, skiljer sig från sin man och sedan också sina adoptivföräldrar i en bilolycka.
Allt detta ligger till bakgrund för hennes stora engagemang i utsatta kvinnors vardag då hennes förövare fortfarande är okänd, något som Leah hoppas att hon kan ändra på.
Boken går upp och ner i tempo och det känns riktigt skönt att landa i beskrivningar av vackra vyer och landskap innan det är dags igen att kastas in i ljusskygga miljöer där allting kan hända.
Sakta men säkert lär man känna Caroline; genom henne lär man sig att förstå Leahs mål och handlingar.
Det blir allt svårare för Leah att hålla sin riktiga identitet i hemlig då hennes två världar flätas samman när hennes kapitalförvaltare visar sig vara en av offren som hamnar på roteln för att utredas. Snaran dras åt förövarna men är bevisen tillräckliga för att de ska fällas...? Vad gör man om dem inte räcker...? 
Boken är en bok man sträckläser och när sista sidan är läst så vill man inte det ska vara slut. Väntar med spänning på fortsättningen i denna trilogi.
Mer om dessa och hennes tidigare böcker går att hitta på www.anomar-forlag.se/
Gill "Gilly" Quinones




Lektör Lena Lithner Soutkari    ( Vid BTJ= Bibliotekstjänst, min anm.)
Recension

Boken är den första i en trilogi och slutar mitt i handlingen för att fortsätta i nästa del. Huvudpersonen har två identiteter: dels Leah Quiller, spaningschef på en ny sexbrottsrotel i Göteborg, dels grevinnan von Steinberg. För 15 år sedan blev hon våldtagen när hon var gravid och förlorade sitt barn. Hon utbildade sig till polis och kan tack vare ett stort arv leva ett bekvämt dubbelliv med gods i Skåne och lägenhet i London. På jobbet utreder hon en rad allvarliga sexualbrott mot främst kvinnor, men även en judisk man. Huvudpersonen drivs av ett intensivt hat mot förövarna som alla är invandrare och muslimer. Utredningsarbetet är inte särskilt realistiskt och till exempel visar ett dna-test på ”afrikansk etnicitet”. Handlingen är fylld av detaljerade våldsskildringar, personskildringarna
onyanserade och dialogen uppstyltad.


Villivonkansbooks ( Instagram)

villivonkansbooks
Leah Quiller skipar rättvisa två gånger Del 1 Begynnelsen av Ramona Fransson utgiven av AnomaR Förlag
Som ung vacker tjugoåring, nygift och gravid blir Caroline von Steinberg överfallen och våldtagen. När hon vaknar är hon på sjukhus. Hon utbildar sig sedan till polis och med ny identitet, Leah Quiller börjar hon jobba på sexbrottsroteln i Göteborg för att hjälpa andra våldtäktsoffer.
Boken är väldigt lätt att komma in i, redan direkt dras jag med i historien om Leah. Hennes dubbelliv är spännande och jag fascineras av hur hon kan hålla isär de båda liven. Hon har ett hemligt boende utgrävt under sitt stora hus, där ingen vet att hon är. Endast där kan hon slappna av. Boken väcker mkt känslor hos mig, blir så arg på dessa män som drogar unga tjejer, våldför sig på dem och filmar, filmer som senare lägga ut på nätet. Författaren skriver detta så tydligt, det känns så verkligt och äkta. Det är extra obehagligt när man vet att boken är baserad på verkliga händelser. Det som drar ner betyget är att det känns som att författaren inte gillar ensamkommande flyktingar eller muslimer, jag får lite antikänsla i det skrivna språket. Utöver det gillar jag boken, Leah var en kul och tuff karaktär att följa, ska bli spännande att få följa henne i fortsättningen med!
Den får 🐴🐴🐴 i betyg (av 5) 👌 Tack 🙏 @ramonafransson !

Som sagt, stort tack till alla recensioner och när det kommer fler uppdateras bloggen allt eftersom.


Ramona

Och här kom ytterligare en fantastisk recension! Och ett litet tillägg: Just idag den 30 oktober lade sig Leah Quiller Begynnelsen på en åttonde plats på Storytels topplista! Tusen tack för detta!

evasbokhyllaDå har jag läst klart Ramona Franssons senaste bok 👀Leah Quiller del 1, Begynnelsen👀
_________________________
Caroline von Steinberg är tjugo år ung, vacker, nygift och djupt förälskad i sin make och de väntar sitt första barn. Hon tar en promenad på godset ägor och vandrar genom fälten av solgul raps tillsammans med sin älskade hund. Himlen är sommarblå och för Caroline är lyckan total. Plötsligt blir allting svart och hon är fånge i en ond mans armar. Hon kan inte andas. När hon vaknar till för ett ögonblick är hon bunden till händer och fötter och försedd med munkavle. Nästa gång hon vaknar ligger hon på sjukhus. Barnet hon bar på är förlorat. Hennes underliv söndertrasat och hon får veta att hon lämnats att dö i ett dike. Hon väljer att utbilda sig till polis i hopp att kunna hjälpa andra offer och nu vid trettiofem års ålder är hon utvald till spaningschef för den nya sexbrottsroteln i Göteborg. Åren som polis har gjort henne djupt besviken på den urusla rättvisan för offer och nu gör hon det alla vill men ingen vågar, skipar rättvisa två gånger. Med sin nya identitet, Leah Quiller, letar hon samtidigt efter mannen som förstörde hennes liv och när hon hittat honom vet hon vad som ska ske.
_________________________
📕 är riktigt aktuell, den är spännande, den är skrämmande och den är riktigt otäck
Mitt betyg 🎃🎃🎃🎃/5
Jag ser fram emot del två och tre i denna trilogi🤓
Läst via @nextory.se @ramonafransson #ramonafransson #leahquiller #begynnelsen #anomarförlag #spänning #spänningihöstmörkret #deckare #kriminalroman #lästips #lästioktober #crime #lästjustnu #läserjustnu #nextory



En jättefin recension från Bokpoolen:



Min kommentar:

Leah Quiller skipar rättvisa två gånger är en spännande, skrämmande och aktuell bok som baserar sig på verkliga händelser. Boken är väldigt otäck och det är fruktansvärt att det kan gå till så här i dagens samhälle, att våldtäktsmän går fria och offren blir utan hjälp.

För mig var den här boken ingen sträckläsningsbok, ibland var jag bara tvungen att lägga den åt sidan en stund då den blev allt för otäck.

Leah är en mycket intressant karaktär och jag ser fram emot att de andra delarna i trilogin.

Här hittas en smakbit från boken: En smakebit på søndag - Leah Quiller
Betyg: 

Andra böcker jag läst av Ramona Fransson: Dödlig avundsjuka, Gift med djävulen, Förbjuden frihet.



onsdag 25 oktober 2017

Avstängd på Facebook ... igen ... Delade Hanif Balis inlägg!




Hanif Bali är moderat och invald i moderaternas partistyrelse.

Hanif är en av de få inom moderaterna som är frispråkig med udd i sitt skrivande.

Han drar sig inte för att säga rakt på.

I fallet där han blev avstängd från Facebook hade han gått i genmäle mot Masoud Kamali, en islamist som vägrar ta kvinnor i hand och som skyller sitt vedervärdiga beteende på Islam.



Denne Masoud Kamali blev en gång i tiden, när Mona Sahlin fortfarande hade makt, att missbruka, utsedd av Mona Sahlin till utredare i diskrimineringsfrågor. Och en man som hänger sig åt Islam, likt en äkta islamist, är fullständigt fel person att utreda diskrimineringsfrågor enligt mina värderingar och dessa tre pelare som jag står på stavas: Jämlikhet, Yttrandefrihet och Demokrati!

På ingen av dessa tre pelarna vilar Masoud Kamalis värderingar. Det förstår man när man läser inlägget av Masoud Kamali, som fick Hanif Bali att ryta tillbaka:

"Masoud Kamali

Moderaterna har nu samlat sina krafter för att locka tillbaka rasistiska väljargrupper som har lämnat dem och gått över till SD. Och som brukligt använder svenska politiker personer med invandrarbakgrund som alibi för sin rasistiska politik. Den ständiga tjänaren Hanif Bali används flitigt för att legitimera rasismen inom Moderaterna. Den här gången kallar han "asylrätten" för "hyckleri". Avskaffandet av rätten att söka asyl vid Sveriges gränser som en del av Moderaternas nya "migrationspolitik" känns igen i andra europeiska länder där rasistiska partier vinner mark i maktens korridorer och tvingar mainstream-partier att anpassa sig till deras partiprogram för att inte tappa, eller locka tillbaka, sina rasistiska och främlingsfientliga väljare. Historien brukar inte upprepas på samma sätt, sägs det. Men likheterna med 1930-talets politiska turbulens och åsidosättande av alla människors lika värde är skrämmande. Med Trump som den "demokratiska världens ledare" som undergräver internationella organs fredsarbete och försvar av mänskliga rättigheter, används demokratiska spelregler för att undergräva demokratin. Dessa stora generaler och deras småsoldater och springpojkar som Bali förstärker rasism och uppmuntrar till ännu fler konflikter och "småkrig" eller kanske rent av ett stort krig som utplånar mänskligheten för gott, vem vet. " Slut citat.


Att män, islamister i mina ögon, som hänger sig åt Islam har fått så mycket makt både inom olika myndigheter och politiska partier i Sverige är illavarslande. Alla som är pålästa inom religionen, ideologin med dess politiska gren, och inte längre hängivna Islam, vet att Islam är inte för yttrandefrihet. Tvärtom, de som är islamister vill väldigt gärna ha tillbaka blasfemi i svensk lag, alltså att det ska vara förbjudet att skoja eller teckna, måla eller på annat sätt göra sig rolig över Islam och profeten Muhammed.
Inte heller är Islam för jämlikhet mellan könen. Det behöver man bara se på skillnaden hur män och kvinnor klär sig när de är utomhus på sommaren eller vintern. På sommaren kan männen gå i shorts och T-shirt medan kvinnornas kroppar döljs under tält eller hijab. Alltså ett plagg som ska dölja hår, axlar och bröstet.
Och Islam ger inte ett uns för demokrati. I samtliga islamistiska länder är det bara en lag som gäller och det är sharia, som den kallas och det är Allahs lagar.

De få kända sekulariserade muslimer är Hanna Gadban och Nalin Pekgul, men dessvärre motarbetas dessa två och får aldrig vara med i program där det låtsas som att Islam debatteras, kritiseras eller diskuteras.

En person som jag alltid vänder mig till med frågor inom Islam är Eddie Råbock ( Omar), tidigare Mohammed Omar. Han har skrivit flera böcker i ämnet och var tidigare islamist.

Eddie Råbock (Omar) har jag aldrig sett i nationell teve. Där borde han ha suttit och diskuterat, debatterat och kritiserat Islam med alla de muslimska män och kvinnor som alltid får stå oemotsagda på grund av programledarnas okunskap. Eddie skriver också på sidan: Det goda Samhället.

Det har även tillkommit en lag i Tyskland som började gälla den 1 oktober som skall tysta islamkritiker och islamofober som är ett ord jag avskyr som pesten och inte anser har existensberättigande. Om inte Facebook, Twitter och Youtube är uppmärksamma på personer som inte gillar ovanstående, och stänger av dessa, till och med raderar deras konton, väntar böter på 50 miljoner Euro. Detta har uppmärksammats av f.d Avpixlat, numera Samhällsnytt.
Mig veterligen har ingen msm media skrivit om det här, men jag kan ha fel.

I vilket fall så betyder den här lagen, som Tyskland gärna vill ha i hela EU, att yttrandefriheten har begränsats både i Sverige, utan lag, och i Tyskland.

Uppgifterna om Masoud Kamali har jag hittat på Flashback  


Jag blev avstängd i tre dagar, vilket betyder att jag återigen kan "gilla och skriva inlägg, svara på Messenger" antingen på fredag kväll eller lördag. Jag har också konto på Instagram, Twitter och ryska VK som liknar Facebook men jag känner mig inte alls hemma på VK.

Kanske blir det så att jag inom ett eller två år helt avstår från att befinna mig på sociala medier, utan ägnar mig åt att skriva böcker och på min blogg. För ingen kan censurera mina böcker och inte heller min blogg. Än så länge vill säga ...
Däremot verkar censuren gå fram med stormsteg på Facebook, Twitter och Youtube.


Ramona


































torsdag 19 oktober 2017

I dag om en vecka är det releaseparty för min trilogi

Det står nyss utkommen på annonsen som kommer i Expressen, GT och i Kvällsposten den 15 november med fem införanden och den kommer täcka hela baksidan förutom vädret.

Är jag nervös? Ja så ini ...

Men samtidigt är det superroligt eftersom detta är once in a lifetime.
Är du författare på ett av de fyra jätteförlagen och gjorts till en kändis med deras propagandamaskiner är ju jag småpotatis. Därför är det extra roligt att kunna ro detta i hamn.


anomaR Förlag AB som är mitt och min makes förlag som vi arbetat upp tillsammans har också hyrt in en duktig kille som ska filma releasefesten så vi kan minnas detta event när vi sitter på ålderdomshemmet.

Och också klippa ihop en snutt som vi kommer lägga ut på förlagets hemsida anomar-forlag.se för alla som vill kolla vad som hände på festen.

Om du vill läsa mer om vad trilogin handlar om så kan du göra det här!

Den handlar om sexbrott, gruppvåldtäkter, mord och trakasserier där Leah Quiller har en privat rättssal, eftersom hon sätter offren i främsta rummet. De har rätt till upprättelse och rättvisa!



En trailer om boken kan du titta på här!

Tack för ordet!


Ramona Fransson

söndag 8 oktober 2017

Wicked Game av E L Dezmin


För första gången sedan 1997 har jag läst en kollegas bok, en psykologisk thriller, med titeln Wicked Game av E L Dezmin.

Den är ytterst välskriven och mycket spännande på många olika sätt.

Många gånger när jag läser en nyhetsartikel  som blinkar fram tänker jag: Kan detta verkligen vara sant?


Och i de flesta fall är det sant. I Dezmins thriller handlar boken om en osynlig organisation som gett huvudpersonen en ny chans i sitt liv. Utan den chansen hade hon varit död, vilket nästan alla tror att hon är. Utom en person.


Och vad händer egentligen i ett mordfall där nämndemän ska besluta om den åtalade är skyldig eller oskyldig? Kan det verkligen på riktigt finnas en osynlig organisation som påverkar ett mordfall?


Nej det låter inte sannolikt kanske du tänker, men ställ då frågan: Hur sannolik hade du upplevt en bok som handlat om en pappa som spärrade in sin dotter i familjens ombyggda källare i 24 år, innan det uppdagades att Josef Fritzl hade gjort just det?



Nej just det. Så läs och njut av Wicked Game som än så länge, så vitt vi vet, är en påhittad berättelse, och som håller dig vaken.



Baksidestexten på boken:

Jag är en rättsvrängare. Det finns flera av oss i världen, men jag är den nationellt skickligaste. Jag kan få den blint övertygade att tvivla och den största skeptikern att tro.En rättegång där jag finns med är avgjord redan innan den börjat.

En annalkande domstolsförhandling. Två nämndemän: en sverigedemokrat och en kristdemokrat. Men någon bär på en dold agenda med uppsåt att påverka.
Om slutsatserna ska förbli orubbliga måste det mentala spelets osynliga fallgropar undvikas.Har du någonsin undrat hur ett till synes uppenbart brottsfall, plötsligt kan börja svaja betänkligt?
Här har du svaret.

En tankesvindlande psykologisk relationsthriller där vikten av att hålla fast vid sin övertygelse, betyder allt.

Boken är på 302 sidor, och finns också som E-bok.


Adlibris




tisdag 3 oktober 2017

Nu ska vi ha ett "värdegrundsamtal" lilla vän!

"För att du ska passa in i gemenskapen, ska vi ha ett samtal om värdegrunden! Den är viktig förstår du, om du ska få jobbet!"

"Okej"

"Du läser väl inte några av hatsajterna på nätet eller länkar från dom?"

"Vilka då hatsajter?"


"Fria Tider, Nyheter Idag, Nya Tider eller Samhällsnytt!"

"Jaså  ... jag trodde dom kallades alternativ media."

"NEJ! Du läser väl INTE DOM!"
"Självklart ... inte!"

"BRA! Du är väl för mångkultur?"
"Ja, det är jag väl ..."

"BRA"

"Du är väl tolerant"?

"Jadå"

"BRA! Du är väl för EU?"

"Nja ..."

"VA?"

"Jo .. men ... jadå"

"BRA! Och du röstar väl vänster?"

"Va? Måste jag berätta vad jag röstar på?"

"INTE vilket parti! Men färgen är väl röd?"

"Hmm ... alltså ... jag ... "

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"
"Jooo ... men jag tycker nog att ... jag ..."

"Men du fattar väl hur viktigt det är att ha den rätta värdegrunden i dag?"



"Nu räcker det! Du kan stoppa upp ditt värdegrundsamtal på ett mörkt ställe! Jag kan tänka själv!
Jag är för demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet, och räcker inte det, kan du söka en ny till jobbet!" 

AJÖKEN!






 Det är fritt att kopiera bilderna så länge du skriver att det är jag som tecknat dem.

Hälsar

Ramona Fransson