Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

söndag 10 november 2019

Recension Peter Springare, Polis Om ett stressat våldskapital

Fotot är från Projektsanning
Vi hör och läser om bombningar, skjutningar, mord, rån, våldtäkter så gott som varje dag, och Peter Springare har arbetat inom polisen i 43 år.

I den här boken förklarar Springare vad som gått snett och också vad som måste göras för att det ska lösas.

Det finns något som heter New Public Management och det innebär att om du har ett klädföretag styrs detta på ett vinstdrivande sätt.
Problemet i dag i Sverige är att en samling politiker och tjänstemän har lagt samma styrning på Polismyndigheten, socialtjänsten och sjukvården.

Vilken normal människa som helst borde begripa att de tre inrättningarna inte är företag. Utan man arbetar för att människor ska känna trygghet och må bra i själen.

Det som pågår i Örebro skulle kunna pågå i vilken del av Sverige som helst inom polisen, att chefer har angivare, mobbar och ställer sig själva över lagen.

Personer som får chefsbefattningar utifrån att ha varit "lojala" och "ja-sägare" inte för att de är bäst lämpade och effektivast.

Vilken slags polis skulle du själv vilja ha om någon av dina nära eller kära blev mördad?
En mordutredare med mångårig vana eller en som nyss suttit i kassan på ICA?

Jag rekommenderar varmt den här boken till alla som vill få en inblick i hur det INTE ska gå till inom polismyndigheten.

Ramona







torsdag 3 oktober 2019

Vad du behöver veta inför valet 2022

Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson (SD) driver med
JÖKens budget 2019
Många av dagens politiker, journalister och en del kändisar hänger på Twitter, och de som följt med i politikens svängningar vet att moderaten Hanif Bali haft en enorm genomslagskraft via Twitter, så till den milda grad att Moderaternas ledning satte stopp. Hanif kan konsten att med få meningar agera ytterst ironiskt men också sanningsenligt, vilket fick många av de politiskt korrekta att gå i taket. 

Vi som inte är politiker men däremot intresserade av politik, eftersom allt politiker beslutar om drabbar oss i vardagen, allt från vad biljettpriset inom kollektivtrafiken kostar till vad du som förälder kan kvittera ut i barnbidrag, tycker också att det finns många roliga och begåvade inlägg av twittrare.

Visst finns det de som är kolossalt plumpa och intill vidriga, men det får stå för dem. Något som ofta händer är att du blir "blockad" och det är faktiskt också politiker som utövar blockningen av de kritiska röster de inte vill läsa om i sina flöden. Det är något som jag tycker visar på politikernas förakt mot oss väljare. De ska tåla kritik! Hot och hat är något helt annat!

I går, 2019-10-02, var det en kvinna vid namn; Malin Lundgren, med sitt twitternamn @konsensuseliten som lade ut en helt fantastisk rad av yttranden både av politiker och journalister och en del kändisar. Det var så bra att jag sparade fotona och härmed lägger ut dem med de begåvade orden som Malin Lundgren lade till vid varje foto: Klokskap vi minns:

Jag tänker lägga till en länk under varje foto där du ska kunna läsa vad som skrivits om motsatsen.  Vissa tidningar använder sig också av betalvägg, då är artikeln låst, om du inte är prenumerant.  

Varför vill jag då att det här ska ligga på bloggen? Jo, för det är så lätt för oss att glömma vad som sagts och skrivits, framförallt idag med det flödet som finns. Så håll till godo!

Klokskap vi minns:
Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk 





Du ska inte tro att dessa inlägg är alla som funnits under åren, inte alls. Det har varit en mängd imbecilla påståenden, som i dagsläget har fått reviderats flera gånger. Hur det kommer se ut i september 2022, när vi ska gå till val, är det ingen som vet, men eftersom min spåkula är lika bra som någon annans tror jag inte att situationen i Sverige har förbättrats, tvärtom.

Lycka till den dagen du ska rösta, och sätt dig gärna in i vad som utspelats genom åren. Googla ord som: våldtäkt, rån, misshandel, bombningar, sprängningar, överfallsvåldtäkter, knivmord, skjutningar, inbrott, stenkastning, bilbränder och stölder, så får du en hel del att välja på.

Ramona









  

tisdag 2 april 2019

Svenska kulturarbetare vill att Sverige ska bojkotta Eurovisionstävlingen i Israel

Ett stort gäng svenska kulturarbetare, väldigt mycket till vänster, anser att Sverige ska bojkotta Eurovisionstävlingen i det enda demokratiska landet i det gudsförgätna Mellanöstern, nämligen Israel.

Alla dessa kulturarbetare har i ett upprop i Aftonbladet skrivit på för en bojkott.

Jag vet vad jag ska bojkotta hädanefter och det är att se eller läsa eller lyssna på samtliga dessa personer.

Ingenstans finns deras protester när Hamas skickar in till exempel två oskyldiga 8-åriga pojkar varav en bar kniv. De påstod att de ville bli fängslade av israelisk militär. Detta för att Hamas glatt och lyckligt kan påstå att IDF sätter deras barn i fängelse, men soldaterna i IDF har både hjärta och hjärna, till skillnad mot Hamas-anhängare och det inkluderar även alla de svenska kulturarbetarna. IDF tog hand om pojkarna och lugnade dem, pratade med dem en stund och förde dem tillbaka till Gaza.

Här är samtliga som skrivit på:

Stefan Abelsson, musiker, Göteborg
PO Alfredsson, fotograf, Göteborg
Stefan Almqvist, körledare, Göteborg
Anne-Li And, vissångerska, Köpenhamn
Bernt Andersson, musiker, Göteborg
Kjell Andersson, filmare, Varberg
Love Antell, musiker, Stockholm
Tobias Assiego (Format), artist/dj, Uppsala
Gillis Bengtsson, musikproducent, Göteborg
Staffan Bergström, professor, Visby
Rikard Björk, skådespelare, Stockholm
Felix Björklund, musiker, Göteborg
Bengt Blomgren, musiker, Göteborg
Göran Guran Blomgren, musiker, Göteborg
Emanuel Blume, musiker, Vänersborg
Göran Boardy, konstnär, Göteborg
Maria-Pia Boëthius, författare, Stockholm
Mari Boine, samisk artist, Sapmi
Nina Bondesson, konstnär, Göteborg
Bruno Bran, estradör, Göteborg
Paula Brandt, skådespelare, Stockholm
Sten Bunne, musikpedagog, Hudiksvall
Sassa Buregren, författare, Bua
Signe Bådagård, musiker, Stockholm
Essa Cham, artist, Halmstad
Gibril Cham, musiker, Halmstad
Henrik Dahl, teaterarbetare, Stockholm
Kristin Dahl, författare, Stockholm
Agneta Danielson, skådespelare, Göteborg
Arash Dehvari, kulturarbetare, Stockholm
Karin Dreijer, musiker, Stockholm
Olof Dreijer, musiker, Stockholm
Mattias Dristig, musiker, Göteborg
Fabian Edmar, musiker, Göteborg
Otilia Ek, musiker, Göteborg
Henrik Ekdahl, musiker, Sundsvall
Kajsa Ekis Ekman, författare, Stockholm
Johanna Emanuelsson, dramatiker, Stockholm
Lars Englund, körledare, Falu Fredskör
Gunnar Eriksson, kördirigent, Ljungskile
Kjell Eriksson, författare, Uppsala
CO Evers, dramatiker, Stenungsund
Isabel Evers, dramatiker, Göteborg
Adam Falk, musiker, Stockholm
Bisse Falk, författare, Söderbärke
Joakim Falk, musiker, Stockholm
Leon Falk, musiker, Stockholm
Selma Falk, musiker, Stockholm
Athena Farrokhzad, poet, Stockholm
Dror Feiler, musiker, Stockholm
Thomas Feiner, musiker, Göteborg
Tomas Forsell, musiker, Vassmolösa
Stefan Forssén, musiker, Göteborg
Johanna Franck, konstnär, Göteborg
Lasse Franck, musiker, Göteborg
Lava Franck, musikstuderande, Göteborg
Per Gahrton, författare, Hörby
Mattias Gardell, författare, Stockholm
Gert Gelotte, skribent, Göteborg
Mikael Godée, musiker, Göteborg
Åsa Grogarn Sol, sångerska, Göteborg
Max Gustafsson, satirtecknare, Borås
Svante Gärdek, konstnär, Gotland 
Tuomo Haapala, musiker, Julita
Magnus Hagström, musiker, Göteborg
Tomas Halling, multikonstnär, Göteborg
Jan Hammarlund, sångare, Stockholm
Sebastian Hankers, musiker, Vallentuna
Linn Hansén, poet, Göteborg
Bo Harringer, filmare, Göteborg
Erica Haylett (Etzia), dancehall-artist, Göteborg
Saga Hedberg, teaterarbetare, Stockholm
Ulf Hillermyr, träsnidare, Borås
Claes Hindenfelt, musiker, Göteborg
Ellen Huttu Hansson, musiker, Göteborg
Maria Hörnelius, skådespelare, Göteborg
Bengt Ingelstam, ungdomsförfattare, Ånge
Dan Israel, förläggare, Stockholm
Amanda Johansson, fotokonstnär, Göteborg
Annelie Johansson, musiker, Göteborg
Folke Johansson, filmare, Kullavik
Kristin Johansson, kostymmästare, Göteborg
Linn Johansson, skådespelare, Skåne
Åke Johansson, författare, Sundsvall
Moa Jonsson Länne, musiker, Göteborg
Hannes Junestav, musiker, Stockholm
Torsten Jurell, konstnär, Stockholm
Anna Jörgensdotter, författare, Gävle
Lena Kallenberg, författare, Söderbärke
Johan Karlberg, musiker, Göteborg
Kalle Karlsson, Kultur 4ür Alle, Göteborg
Lo Kauppi, skådespelare, Stockholm
Magnus Kempe, producent, Göteborg
Anja Landgré, skådespelare, Stockholm
Cissi Larsson, musiker, Stockholm
Jonathan Leidecker, musiker, Stockholm
Gunnar Lindgren, musiker,  Älvängen
Maud Lindström, visartist, Tollered
Pelle Lindström, musiker, Leksand
Ewert Ljusberg, trubadur, Hede
Peter Lloyd, fotograf, Göteborg
Pekka Lunde (Pekkanini), musiker, Göteborg
Torbjörn Lundgren, författare, Söderbärke
Jenny Lundin, artist, Göteborg
Mikael Löfgren, litteratör, Bohus-Björkö
Anders Lönnbro, skådespelare, Göteborg
Peter Mosskin, författare, Stockholm
Felicia Mulinari, poet, Malmö
Anton Müller, musiker, Göteborg
Niels Nankler, musiker, Göteborg
Christer Nilsson, filmproducent, Göteborg
Mikael Nitsche, musiker, Stockholm
Lisbeth Nowotny, musiker, Göteborg
Mikael Nyberg, författare, Stockholm
Robert Nyberg, tecknare, Stockholm
Johannes Nyholm, regissör, Göteborg
Eva Nykvist, vissångerska, Göteborg
Jimmy Olsson, musiker, Göteborg
Pelle Olsson, författare, Kronoberg
Vibeke Olsson Falk, författare, Stockholm
Ann-Sofie Oscarsson Greider, kulturarbetare, Göteborg
Brian Palmer, författare, Stockholm
Sara Parkman, folkmusiker, Uppsala
John Pekkari, skådespelare, Göteborg
Håkan Persson, musiker, Stockholm
Elsie Petrén, författare, Stockholm
Björn Rantil, fotograf, Göteborg
Peo Rask, författare, Luleå
Pär Salander, professor,  Umeå
Isabel Sandblom (Syster Sol), artist, Stockholm
Amer Sarsour, poet, Stockholm
Lena Selander, konstnär, scenograf, Göteborg
Marie Selander, musiker, Julita
Axel Sjöberg, musiker, Göteborg
Roger Sjöström, vissångare, Sundsvall
Sanne Skjervik, skådespelare, Stockholm
Bo Skoglund, musiker, Stockholm
Sören Sommelius, kulturskribent, Helsingborg
Therese Stawlin, silversmed, Göteborg
Maria Stellas, sångerska, Göteborg
Bo Stenholm, musiker, Jonsered
Emma Ströde, skulptör, Göteborg
Nikke Ström, musiker, Göteborg
Stefan Sundström, musiker, Ekerö
Göran Therborn, författare, Ljungbyholm
Björn Therkelson, konstnär, Falköping
Michael Thorén, musikproducent, Göteborg
Miriam Thorpe, konstnär, Göteborg
Joakim Thåström, musiker, Stockholm
Thomas Tidholm, författare, Arbrå
Peter Tornborg, operasångare, Åmål
Rick Tritö, vispunkare, Malmö
Richard Turpin, regissör, Stockholm
Bert Törnblom, vissångare, Stockholm
Jacob Ullberger, musiker, Stockholm
Annika Ullerstam, kulturarbetare, Göteborg
Ana Valdés, författare, Stockholm
Stina Velocette, artist, Göteborg
Vic Vem, artist, Göteborg
Maj Wechselmann, filmare, Stockholm
Niklas Wennström, musiker, Stockholm
Amanda Werne (Slowgold), musiker, Göteborg
Jon Wetteholm, skådespelare, Göteborg
Siv Widerberg, författare, Stockholm
Mikael Wiehe, musiker, Malmö
Roffe Wikström, musiker, Stockholm
Jenny Wrangborg, poet, Stockholm
Sven Wollter, skådespelare,  Luleå
Monika Zak, författare, Stockholm
Gunnar Åkerhielm, musiker, Stockholm
Ingvar Örner, skådespelare, Göteborg


Och här är länken till Aftonbladets artikel: 



Eftersom jag älskar Israel och är tacksam att det överhuvudtaget finns ett land där vi judar kan fly till om det skulle bli outhärdligt för på grund av jihadister, islamister och radikala muslimer som blir fler och fler i västländerna, och ett gäng nynazister, gör jag det här inlägget och hoppas att många ska läsa och dela det.

För till skillnad från Facebook, Twitter och Instagram, vars inlägg ganska snabbt försvinner i flödet, ligger det här inlägget kvar och blir lätt att hitta!


Och på tal om Eurovisionstävlingen så hoppas jag att John Lundvik vinner hela balunsen med sin låt: To Late For Love!

Hälsar

Ramona















måndag 31 december 2018

Årskrönika. År 2018 går mot sitt slut och snart säger vi hej och välkommen till 2019

Ett av mina roliga minnen var när vi befann oss i Puerto Rico, Kanarieöarna, och en restaurang gjorde reklam för deras te-dans på söndagar.

Därifrån är fotot taget på en söndag i oktober i år. Och det säger jag, inte en tekopp jag såg så långt ögat nådde. Nej, just det. Men dans var det!

I vilket fall är det ett privilegium att som deckarförfattare få lov att göra research på andra ställen än bara i Sverige. Dessutom kan jag också för en vecka eller två glömma bort den kalabalik och röran som existerade och fortfarande existerar efter valet den 9 september.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte beröra det politiska kaos som huserar i Sverige och i Sveriges riksdag, och som fått mig att undra om dessa politiker ens är på rätt plats i livet. De uppför sig som strutsar.

En rolig video har spridits sedan valet och heter: Du får inte komma på mitt kalas! Klippet är drygt 40 sekunder och görkul!

Allt vidrigt som hänt under det här året i både Sverige och andra delar av Europa och världen med skjutningar, våldtäkter, överfall, sprängningar, rån och annan dynga tror jag undgått få, och ett av de vidrigaste var halshuggningen av de två skandinaviska unga kvinnorna, som SVT envisas rubricera som knivskärningar. Dessutom spreds och sprids fortfarande den bestialiska filmen av islamisternas avrättning där de skriker sitt:Allahu akbar. Desto märkligare är att SVT noga poängterar att det kan vara en brottsling handling att dela filmen.

Konstigt nog hade SVT inga problem att berätta om det vedervärdiga mordet på Kim av ubåtsmonstret och ingående följa rättegången, men då handlade inte mordet om Islam och galna radikala islamisterna, som det också dräller av i Sverige.

Jag hade, om jag velat, kunnat se på filmen med halshuggningen, men jag har sett tillräckligt vad det gäller islamisters bekännelse till religionen, ideologin med sin politiska gren "fredliga" Islam och Koranen, och vad dessa monster gör mot framförallt kvinnor och homosexuella. Det räcker för mig.

En annan sak med morden på det två kvinnorna är att familjerna lämnades totalt i sticket. Ingen demonstration skapades av "feministerna" för att hylla deras liv och stötta familjerna annat än i hemstaden för en av kvinnorna.

Det här inlägget skrivet av Julia Caesar, som också blivit uthängd av den goda sidan, borde läsas av alla och envar för att förstå hur sned verkligheten beskrivs av vår så kallade oberoende nationella media.

Nej, nu får det vara slut på eländesbeskrivningar och i stället berättar jag om det mest fantastiska som hände mig i år och det var att jag fick mig en litterär agent: Jonny Mattiasson, och han flängde runt på årets bokmässor i Europa där han lyckades sälja in mina verklighetsbaserade deckare och självbiografierna till ett stort polskt förlag. Det var en förunderlig upplevelse att läsa kontraktet och det ska jag baske mig rama in. Dessutom har Jonny också hand om min författarkollega och vän Kim M Kimselius, som förutom skriver bra och spännande böcker också håller kurser för de som brinner att bli författare.

Så förhoppningsvis kommer min första "Dyrbar kärlek" ut på polska under 2019.
Och vem vet ... det kanske blir fler länder i öst som kommer visa intresse för deckarna och även självbiografierna.

Sommaren blev också minnesvärd med sina soliga badvänliga dagar och ljumma kvällar. För en gångs skull tror jag att alla, oavsett när de tog semester, fick uppleva lata soliga dagar med behagliga vattentemperaturer.



Ramona på Mjörn 2018
Sedan kom hösten som den alltid gör och vintern, även om vi här i Göteborg sällan får uppleva vinter på riktigt. Antingen är det frost och torrt på gatorna eller så är det grått och blött. Men ett år 2016 fick vi några otroligt vackra vinterdagar, och jag tog över hundra foton. Här är ett av dem att njuta av.




Slottsskogen 16 januari 2016

Nåväl nu har vi nyårsafton 2018 och om några timmar ska vi skåla in det nya året med sina 365 oskrivna blad. Hoppas att vi kan fylla dem med glädje och hopp, för det är något vi människor behöver. Utan hopp blir vi deprimerade och olyckliga.

Hoppet är alltid det som håller oss ovanför vattenytan och att få se ljus i mörker är givande för kroppen och själen, som jag anser hör ihop.

Förlaget gav också ut de sista två delarna av tre av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" som inte tillhör kategorin böcker som anses vara politiskt korrekta. Men som bekant bryr jag inte om att vara PK, det hör inte till min personlighet att vara dum och naiv eller ljuga om verkligheten, eftersom jag mött verkligheten alltför många gånger i sin skepnad av att inte vara "gullig".

Nu skriver jag på en ny verklighetsbaserad deckarserie med fristående avsnitt där en kille på 35 år, Hassim Wiklund, är kriminalkommissarie spaningschef och vars föräldrar väldigt gärna vill att han ska träffa en kvinna som berikar hans liv. Förutom att du som läsare får följa Hassim, hans kolleger på polishuset i Göteborg, och deras privatliv, kommer du också få följa med i fallen som de ska lösa tillsammans med kriminaltekniker och rättsmedicinsk personal.
HW & Akkila I rättvisans tjänst
Första delen beräknas släppas i juni 2019. Ska också bli spännande att se hur den blir mottagen.

Nu mina kära vänner/läsare önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2019 och måtte det bli ett gyllene år för oss alla!

Ramona

































 








   

söndag 11 november 2018

Att vara deckarförfattare, hur fungerar det? Och sin egen ...

Jo, tack det fungerar riktigt bra, hade det enkla svaret kunnat bli, men jag tror nog att du som läser det här vill ha ett utförligare svar.

Så här kommer det:

När jag satte mig och knackade ner mitt första manus 1991, på en elektrisk skrivmaskin med raderband, visste jag ingenting om hur förlagsbranschen fungerade, och även om jag vet mer i dag är jag sannerligen inte fullärd, och blir det med stor sannolikhet inte heller, eftersom det är en bransch i ständig förändring.

Manuset 1991 handlade om hur jag efter år av försök att bli gravid inte lyckats, och som med de flesta självbiografier i ämnet "Ofrivillig barnlöshet" hade jag önskat mig ett lyckligt slut. Så blev det inte, men man kan inte få allt man önskar sig. Det är vad som är livets rättvisa, att den inte existerar och har aldrig gjort.

Nåväl, manuset blev klart, enligt min kunskap, och jag vände mig till en vän som på den tiden var chefredaktör på GT. Han läste och återkom med orden: Mycket bra Ramona men du måste omarbeta det.

Jaha, och eftersom ordet omarbeta på den tiden var för mig obekant och jag trots detta mådde mycket bättre efter att ha skrivit av mig min historia, lät jag manuset ligga o-omarbetat i en byrålåda.

Däremot hade jag fått smak för att skriva. Upptäckte att det gjorde mig glad så jag funderade ett tag på vad för slags genre som passade mig bäst och eftersom jag alltid älskat deckare, mest läste jag de brittiska, bestämde jag mig för att skriva verklighetsbaserade deckare.

Det betyder att jag tar mig an en verklig kriminalhistoria, läser in mig på FUP, domar och vad som finns skrivet om och av de som drabbats. Därefter väver jag in påhittade figurer och flyttar verklighetens bakgrund till de miljöer jag vill ha med i manuset.

När jag fick ut mitt första manus i bokform var jag överlycklig men den glädjen byttes snabbt ut till frustration och ilska. Boken var fylld med syftningsfel, stavfel och på toppen av det tryckfel. Den gavs ut i formen storpocket och även det blev en stor besvikelse. Jag hade hela tiden hört ordet, inbunden, men vad han sa var limbunden, vilket är skillnad. Det vet jag nu!

Så mitt eget förlag anomaR Förlag startades 2006, och min make stöttade mig, som han alltid gjort och gör. Vi kunde absolut ingenting, men vi var modiga eller naiva nog att ge oss i kast med en bransch som inte liknar någon annan som vi tidigare haft kontakt med. Jag som tobaksaffärsinnehavare och delägare i restaurang och med ett otal olika arbeten genom åren, och maken hade drivit Backa Bowling i över 30 år innan han och hans bror sålde den vidare.

Men vi gav inte upp utan tog oss igenom de sju svåra åren och har nu, som vi ser på det, lyckats med att förutom mina sexton böcker också gett ut tre andra författares böcker och håller på med en fjärde, vars böcker, också det en trilogi, kommer släppas i mars nästa år.

Nu börjar vi komma upp i åren och efter att vi gett ut den fjärde författarens böcker kommer vi inte ta emot fler manus utan det blir min nya serie, med kriminalkommissarie och spaningschef Hassim Wiklund med sin schäfertik polishunden Akkila och kolleger, som blir det förlaget kommer satsa på. Första delen av "H.W & Akkila, Poliser i rättvisans tjänst" beräknas släppas nästa år på försommaren.

I dag är branschen mycket koncentrerad till några få starka och stora aktörer och en mängd små som både försvinner och så kommer det nya.

Det sägs att vi är två så kallade egenutgivare som lyckats och det är Kim Kimselius, som är en mycket duktig och driftig författare, en härlig kvinna och här kan du kika in på hennes blogg.


Och så är det jag som också lyckats med att själv ge ut mina böcker, men själv är du egentligen aldrig. Bara när du skriver på ditt manus.

I förlaget hyr vi in tjänster av andra duktiga företagare och en av dem är Mia Raunegger, som både är min vän och skapar omslag dels till mina och dels också för docent och gynekolog Lars Nilssons trilogi "Underlivstankar", där förlaget ämnar släppa alla tre delarna i mars 2019.

Det sista halvåret har jag också fått mig en litterär agent, Jonny Mattiasson, och det är en härlig känsla! Vissa länder har redan visat intresse för att ge ut mina deckare med Greger Thulin, och jag håller tummarna!
   
För den som är nyfiken på förlagets författare och kommande böcker kan kika in här!


Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Författare på Facebook" som skapats av en av mina få goda vänner inom författaryrket Dag Öhrlund, också han en fantastisk personlighet som jag haft mycket roligt med och ser fram emot att träffa varje gång vi ses. Den gruppen är sluten och har till dags datum över 7000 medlemmar, och många är utgivna, många vill bli utgivna och många ställer frågor av skilda slag och får svar på dem, förhoppningsvis som de blir nöjda med. Dag har en mycket intressant och rolig blogg och den hittar du här! 

Varför har jag så få författarkolleger? Dels beror det nog på att jag är egenutgivare och därmed kan bestämma själv över innehållet i mina böcker, vilka med stor sannolikhet har uppfattats som allt annat än politiskt korrekta, och därmed försvinner väldigt många författare ur vänskapslistan. Men dels är det också för att jag bor i Göteborg, inte i Stockholm där de flesta huserar och att arbeta som författare är ett relativt ensamt jobb.

Det har jag ingenting emot. Jag är mer av en ensamvarg än en social person. Missförstå mig inte nu, jag tycker om att komma ut och signera, föreläsa och att träffa vänner, men det händer inte varje vecka, inte ens varje månad, men när det händer blir det desto roligare.

Självklart finns det många fördelar med att bli omhändertagen och utgiven av ett stort förlag. De kan, om de vill och tror att du ska slå igenom, placera dig i alla tevesoffor, radiostudios och satsa stort på reklam och det är det få små förlag som har resurser till. Ibland kan man ha tur att det är någon producent som tycker att du verkar kul, dina böcker intressanta och därmed får du chansen att vara med i lokalradion och lokaltidningen, men för det mesta finns det inte plats för alla som vill så gärna.

Jag har haft tur att få vara med både i SR väst när jag bodde på Tjörn och har varit med med mina böcker i SR Göteborg och Radio88 Partille. På den tiden TV4 hade lokal-teve, fick jag också vara med, vilket var jättekul. Men SVT, som nu vill sno våra skattepengar för att få till sin finansiering, har aldrig haft inslag om litteratur i sina lokala sändningar.  Det kanske jag borde kräva att de ska ha nu när de ska ha betalt oavsett om man tittar eller inte.

Men en sak bör du veta: Alla författare blir inte miljonärer, långt därifrån, och är det därför du skriver så kan du lägga ner ditt skrivande. De som blivit miljonärer på sitt skrivande har dels haft tur, dels blivit utgivna på något av de stora förlagen och också blivit medialt exponerade. Som kändis är det enklare att få en bok utgiven, som bekant.

Orsaken till att jag skriver är att jag älskar att skapa nya historier även om de bygger på fakta i grunden. Då mår jag som bäst!

Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare/lyssnare för det är ni som ger mig den stora glädjen att fortsätta skriva. Tusen tack! 

Ramona  








 





 

torsdag 27 september 2018

Talmansrundor och beröringsskräck med SD, men omfamnar kommunismen gör Löfven utan betänkligheter. Usch!

Här ringer Löfven, inte min statsminister, runt till Sveriges kommuner och kräver att de ska stänga ute Sverigedemokraterna.

Fotot är taget från Löfvens Facebook-sida och där han stolt skriver att han ska göra allt i sin makt att hindra SD från att få något att säga till om.

Att han och hans parti i decennier samarbetat med kommunister som inget hellre vill än lägga ner allt som stavas företagaranda och jobbskapare har Löfven aldrig haft problem med.

Jag har däremot alltid avskytt kommunismen och socialismen, och nazismen och fascismen, därför har jag lagt min röst på Sverigedemokraterna. Det enda partiet i Sverige som stöttar mig som judinna och Israel.

VPK som tagit bort bokstäverna PK, men fortfarande är samma förtryckarparti, omfamnar i stället glatt terrorister och islamister som dessutom VPK ger statliga bidrag.

Men eftersom Löfvens parti Socialdemokraterna aldrig någonsin har ifrågasatt VPK har svenskarna helt enkelt sett VPK som vilket parti som helst, men det är inte vilket parti som helst.

De har i alla år stöttat fascismen och kommunismen i alla de forna, numera skrotade kommunist och fascistländerna.


Sjöstedt är en hycklare och en vidrig kommunist. Talmannen som valts från VPK kommer jag aldrig acceptera som en för alla i Sverige. Löjligt.

Rebecca Weidmo Uvell har grävt fram VPK:s vidriga historia som fortfarande är aktiv i denna dag.

Här kan du läsa om VPK:s oanständiga historia.
Sluta rösta på dessa vidriga människor! Och bli en anständig och omtänksam och frihetsälskande människa igen!









söndag 16 september 2018

Ramona, Helena Dancyger, Danzygier eller Danzyger? DNA-hjälp

När jag påbörjade att skriva "Ändhållplats Sverige" var året 1997, och mycket av min släkthistoria var höljt i dunkel.

Och som jag skriver i boken: Släktforskning är inte en rättighet, enbart en möjlighet, stämmer överens för mig.

Eftersom jag är född i Sverige, Borås 1956, och mina föräldrar föddes i Warszawa respektive Rostock, finns det inga sparade dokument från deras förfäder hos Mosaiska församlingar eller i kyrkoböcker. Efter kriget var de flesta städer, inklusive Warszawa och Rostock sönderbombade och det var spillror kvar av det mesta.

Boken kom ut först 2011, och detta tack vare att min älskade lilla mamma ( gick bort i cancer februari 2011) öppnade sig och orkade berätta om min far, sin egen uppväxt och delar av min släkt. Jag fick också hjälp av att SÄPO öppnade upp sina arkiv och att mosaiska församlingen gjorde detsamma.

Åren gick och när jag 2017 påbörjade min verklighetsbaserade trilogi "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" av ilska över den aldrig sinande strömmen av överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter som var ett helt nytt scenario i Sverige, ( visst har det förekommit men inte alls i den utsträckningen) hade jag sett att det gick att skicka in ett dna-prov till ancestry.se och därmed kanske få reda på fler släktingar.

Jag var skeptisk till hur detta skulle fungera, men nu vet jag att det fungerar. Häromdagen fick jag på messenger ett meddelande av en kvinna vid namn Stefanie, och hon undrade om jag och Jetka var släkt och på vilket sätt.

Eftersom Facebook stängt av mig, för att kritisera skrikande hysteriska radikala muslimer, i trettio dagar kan jag inte svara på messenger, eller gilla eller kommentera eller göra egna inlägg på Facebook, men som tur är har sidan ancestry mejl-funktion och därmed kunde jag svara på frågan där och ge Stefanie min mejladress.

Mycket riktigt, Stefanies mormor, Jetka, var min faster, och Stefanies mamma, Lita, är min kusin och de bor i Seattle USA. Så nu har vi kontakt. Och det är lite av ett pussel när det handlar om mina judiska släktingar. Alla med vettet i behåll känner väl till förintelsens historia och dess följder, vilket resulterade i att de som överlevde inte alltid angav sin rätta identitet i sitt nya land.

Det gjorde ingen av min fars syskon, varken Jetka eller Carol, och inte heller min far när han anlände till Sverige 5 januari 1947. Alla var livrädda just för att de var judar. Ingen ska tro att judeförföljelsen upphörde som genom ett trollslag enbart för att Hitler tog sitt liv, den ynkliga parasiten, eller för att det Tyska Riket föll ihop som ett korthus. Nejdå, då som nu fanns och finns det judehatare, och i Sverige har de aldrig varit så många som nu, efter andra världskriget, eftersom vi tagit emot alldeles för många människor från Mellanöstern, där de med modersmjölken uppfostrat att den enda bra juden är en död jude och att Israel inte existerar.

Nåväl, nu har Stefanie och jag börjat pussla för att Lita, hennes mamma, nästan inte fick någon information av sin mamma Jetka, om hur hon tog sig till USA, vad hon gjorde under andra världskriget och hur tog hon sig ut ur Polen.

Detta fenomen att mina föräldrar, Litas mamma Jetka, inte berättade är inget ovanligt, snarare tvärtom. För många år sedan skrev Jerzy Einhorn boken, "Utvald att leva", och när jag läst den målade jag honom en sidenslips och skickade den till honom. Detta resulterade i att Jerzy Einhorn ringde upp mig, och vi hade ett långt och mycket berikande samtal.

Jerzy berättade att orsaken till att han beslutat sig för att skriva boken var hans barnbarn. För sina barn hade han inte berättat något om sitt förflutna och för att klara av det bokade han sig ett rum på ett pensionat, tog med sig sin skrivmaskin och låste in sig där. Han grät och mådde fysiskt och psykiskt mycket dåligt under perioden han skrev, men visste också att gör han det inte nu blir det aldrig av. Behöver jag säga att jag älskar boken? Tänkte väl det. Dessutom skickade Jerzy Einhorn mig ett signerat exemplar, som jag är mycket tacksam över. Genom Jerzys bok förstod jag också så mycket bättre min fars egendomliga utbrott och beteende.

Rubriken med mina många namn är bara ett sätt för att beskriva hur svårt det är att veta mitt egentliga efternamn efter min pappa. I olika dokument stavas det på olika sätt, så vilket som är rätt är omöjligt att svara på. Dessutom bar jag min mammas efternamn när jag föddes då de inte varit gifta vid min födelse, vilket jag naturligtvis inte heller hade en aning om förrän i vuxen ålder då jag läste dokumenten från mosaiska församlingen, vilka jag tackar av hela mitt hjärta för hjälpen de bistått med så boken kunde bli klar.


Dna provet visade att min tillhörighet med 87% var Östeuropa och att jag var judinna. Så faktum är att just dna kan avslöja väldigt mycket mer än du tror, och är ett hjälpmedel inte bara för att sålla oskyldiga från skyldiga i mordfall, utan också för att hitta släktingar som du inte visste var de fanns.




Lita, min kusin är flickan längst till höger på bilden, och hon är född 1955. Bilden är från 1959, tror jag, så där är hon fyra år.

Ramona    










     






   




fredag 7 september 2018

Frankrike är ett islamistiskt land inom 10 år!


Här kan du läsa om vad som händer i Frankrike och som även fransk media skriver om. Artikeln är översatt till svenska.

Jo du ser rätt! Så här ser det ut i Paris under fredagsbönen. Vuxna män tillsammans med pojkar ligger på knä och stänger av gatorna för de få sekulariserade fransmän som fortfarande bor kvar i dessa kvarter, som snart tagits över av islamisterna. Kvinnorna är bara värda hälften så mycket som en man och får därmed inte ligga bredvid sitt motsatta kön och be.

Och med hjälp av Qatar och Kuwait byggs det gigantiska moskéer över hela Frankrike. Den franska befolkningen som inte bekänner sig till den vidrigaste religionen i världen, ideologin med sin politiska gren, Islam, kommer inom tio år vara en minoritet och kanske gör de som många andra som har plånbok, de drar till östländerna, Tjeckien, Polen och Ungern som vägrar ta in muslimer tillika islamister i sina länder.

Vem kan säga att dessa länder har fel? Det räcker att gå ut på nätet och Youtube för att inse att de gör helt rätt. Det största hotet mot den västerländska demokratin, kampen för HBTQ och yttrandefriheten och inte minst kampen för jämlikheten mellan könen kommer INTE från Ryssland, Kina eller USA, utan från islamisterna som bekänner sig till den radikala islamismen, och de växer i antal eftersom deras fruar föder barn efter barn efter barn, samtidigt som de tar del av ett än så länge hyfsat generöst välfärdssystem, där Sverige urskiljer sig som ett av de generösaste.

Men vad händer när pengarna tar slut?

Jo, då är troligen alla västländer så sönderdelade av islamismen att de länderna också komma sluta likt Libanon, Syrien, och andra islamistiska länder som förstörts av Islam.

Ska vi förbanna våra politiker för att de varit helt okunniga och korkade och naiva?
Nej, det gör ingen skillnad. Men rösta rätt på söndag! Det kanske kan vara vår räddning.

Ramona

Miljöpartist mutar moderater med röster för att få bygga moské!

Miljöpartist mutade moderater med flera tusen röster om de godkände bygget av en moské!

Detta enligt Uppdrag granskning.

Då är nästa fråga naturlig:

Hur många röster har mottagits av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i samma ärende i de kommuner de haft egen majoritet tillsammans?

Här kan du läsa om det i Nyheter Idag. Det horribla som pågår i Sverige.  Och här kan du läsa om det på SVT.


Kom ihåg att det är du som väljer på vilket parti du ska rösta på söndag!


Ramona

God morgon! Det är Sissela-fredag och jag är avstängd på Facebook!

God morgon!
Det är fredag den 7 september och det är Sissela-fredag!

I normala fall lägger jag ut detta på min Facebook men nu har hysteriska radikala muslimska kvinnor betett sig likt hyenor eftersom de är vana vid att de ska få allt de pekar på.

Dessa kvinnor och deras bröder och makar är världens mest lättkränkta.

De fattar fortfarande inte, trots att många av dem är födda här, att i ett västerländskt land har man rätt att att tycka att kvinnor eller män uppför sig likt hyenor, om de nu gör det.

Dessutom har jag rätt att avsky en religion eller två eller alla. Och jag avskyr religioner i allmänhet och Islam i synnerhet. Men detta tål inte de radikala muslimerna eller islamisterna att höra.

När det gäller Facebook är de livrädda för att stöta sig med radikala muslimer, och det är inte bara Facebook förresten utan även en mängd olika partier. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna, Centerpartiet och Liberalerna är de som är nerlusade med olika radikala muslimer som kommer att komma in i riksdagen.

Nåja, jag är avstängd i 30 dagar, även om jag överklagat och berättade att drygt 200 000 har sett dessa kvinnor på film skrika och bära sig vanvettigt åt när en duktig kvinna, med rötter i Kurdistan, påpekade för hyenorna att de måste uppfostra sina barn, och detta ville de inte lyssna utan var oförskämda å det grövsta mot kvinnan.

Problemet på riktigt är att den kvinnan inte var radikal muslim, och är det något dessa människor ser ner på är det västerländska värderingar.

Filmen som journalisten Joakim Lamotte spelade in live från Sätra ligger på nätet och den lär hyenorna inte få bort. Så titta på den och förfasa dig över hur dessa radikala muslimska kvinnorna beter sig!


Ha en trevlig helg!

Önskar

Ramona




 


söndag 5 augusti 2018

Uppmuntrar TV4 Nyhetsmorgon kvinnoförtryck av män eller är de bara plågsamt naiva i sin okunskap?

Här på TV4 Nyhetsmorgon är Camilla Hamid inbjuden för att förevisa sin bakning.

Hur många på TV4 känner till vad slöjan står för? Eller vill de inte låtsas om att det här inslaget med flera liknande är ett sätt att legitimera kvinnoförtryck?

Camilla Hamid och de flesta i hennes situation kommer hävda med en åsnas envishet att slöjan är frivillig men dessvärre kan inte Camilla eller andra i hennes situation säga något annat. Det vågar de inte med risk för sina liv eller total isolering.








Läs texten nedan av Zoéline Alamhad och inse att så länge som TV4 och andra medier har så att säga politiskt korrekta inslag genom att bjuda in dessa kvinnor kommer deras män, söner och bröder inte att vare sig förstå eller avstå från sitt förtryck.


"När en kvinna får höra av sin islamska omgivning att hon sveper in sig och gömmer sig under tyg för att hedra sin man sin familj sin profet och sin Gud och dennes lära och att hon då framställer sin man som en bra man som har ordning på sin fru?

Sen eftersom hon enligt skriften är mindre intelligent och därför så vet hennes man hennes bästa eftersom hon inte kan ta vara på sig själv och sin vandring på jorden och att då täcka sig innebär att mannen vet att hon inte vill locka andra män till sig?

Pga detta att han då kan vara säker på att hans fru är honom trogen och inte exponerar sig som en oanständig kvinna annars gör, enligt sitt sätt att visa upp sig inför hela världen och då riskerar att lägga en skugga över sin man sin familj sin profet och sin Gud och självklart sin lära?

Vilken borde veta det bästa för henne eftersom den lär ut det den lär ut att hon är mindre smart och därför inte kan hantera sin vandel och därav behöver hon vägledning av sin mer smarta man, som deras Gud har gjort mannen som person på detta sätt för att ta ansvar och hålla ordning på kvinnan som existens?

Hur många vill då gå utan tyg om detta intalas inom dem???" Slut citat.

Samtidigt finns det kvinnor i Iran som trots att de får fängelse och till och med kan bli avrättade för blasfemi sliter av sig den förtryckande slöjan och där stöttar deras män dem. Om det här hörs det knappt en viskning i main stream media. Varför? Är det rädslan för att bli hotade till livet av islamister? Men det kan det ju inte vara om Islam är fredens religion som nästan samtliga politiker påstår, eller är den inte det?

Här kan du läsa om kvinnorna i Iran och se en film om eländet de tvingas stå ut med. Tyvärr är den enbart på engelska men bilderna och filmen är inte svåra att begripa.
Och ingenstans i Sverige kan du se tusentals "feminister" gå i långa protesttåg mot detta kvinnoförtryck. Varför? Är inte dessa "feminister" emot mäns förtryck mot kvinnor? Eller är det bara "vita mäns" våld mot kvinnor som räknas?

Islam betyder inte fred utan underkastelse, men det är antagligen också okänt i kunskapen träd, som numera är på väg att ruttna bort i Sverige.

Bilderna nedan är hur det en gång såg ut för kvinnorna i Afghanistan 1970 och i Iran år 1970 och hur det såg 2012, och så ser det ut i dag år 2018 också. Och från och med 1979 i Iran tog de hatiska mullorna över. Dessa mullor predikar om det rättfärdiga i att döda en otrogen kvinna genom stening, hugga av händer på tjuvar, halshugga kuffar kallas alla de som inte bekänner sig till Islam) och avrätta de som är homosexuella. Någon som hört talas om en Pride-parad i Mellanöstern? Förutom i Israel då naturligtvis eftersom Israel är det enda demokratiska landet i denna gudsförgätna del av världen.


 













Jag vet inte hur Sverige kommer se ut om trettio fyrtio år och själv kommer jag förmodligen vara död och begraven år 2048 och eftersom jag inte har några barn har jag naturligtvis inget att oroa mig för. FEL!
Jag bryr mig om människor och har alltid brytt mig om människor därför engagerar jag mig så mycket jag orkar. Som medlem i riksföreningen GAPF , Glöm aldrig Pela och Fadime, sedan många år vet jag att alltför många, (hundratusentals i Sverige faktiskt), unga kvinnor och även pojkar har ett helvete på grund av både religionen, ideologin Islam med sin politiska gren och hederskulturen som inte bär Islams förtecken men väl hederskulturen som finns i Mellanöstern och Asien och Afrika.

Vilka bär skulden att flickor könsstympats, gifts bort mot sin vilja eller till och med dödats av sin släkt och sina föräldrar i Sverige? Jo det gör först och främst de vänstervridna så kallade feministerna, eftersom dessa rent ut sagt idioterna i årtionden konstant förnekat, att detta som vi andra benämner som hedersmord eller hederskultur ens existerar. Deras paroll och dumma uttalanden har alltid varit: Detta är mäns våld mot kvinnor och har vare sig med religion eller kultur att göra.

Tack vare dessa uttalanden och inte förglömma "feministen" Gudrun Schymans slöjpåtagande eller Löfvens regeringsbesök i Iran där samtliga kvinnliga politiker tog seden dit de kom utan ett ord till protest, har självfallet legitimerat just dessa mäns, bröders, och söners våld och förtryck gentemot sina kvinnor.
För dem har det och är fortfarande lika enkelt att peka på TV4:s Nyhetsmorgon och Camilla Hamid och säga till sina döttrar: Där ser du själv! Det är inte alls fel att bära heltäckande kläder som ska dölja dina kvinnliga former för att män har så svagt kött. Du ska bära slöjan!

Göteborgs Posten hade en artikelserie 2017 där flickor och en del pojkar berättade om naiva socialassistenter och andra lika naiva myndighetspersoner när de utsatta barnen försökte komma ifrån sina kontrollerande bröder eller föräldrar. 

Danmark med flera andra västerländska länder har tagit ett steg i rätt riktning genom att förbjuda burka och niqab, men hijaben är lika förtryckande, men där ser du ansiktet och händerna på kvinnorna. Det bästa vore att varje dag år ut och år in berätta om vad som är det viktigaste i ett västerländskt land, och det är att kvinnor ska vara fria, ha exakt samma skyldigheter och rättigheter som män, att vi har yttrandefrihet och i klartext betyder det att om du blir kränkt eller förnärmad av det jag tycker eller har som en åsikt är det ditt problem, inte mitt. Du väljer vad du vill känna! Sist men inte minst att demokrati är att lagarna som stiftas landet gäller ALLA, oavsett religionstillhörighet eller sexuell tillhörighet.

Den här sommaren och även våren har varit ovanligt varm i Göteborg och på många andra ställen i Sverige med mängder av bränder och tragedier i samband med bränderna. Men det jag också sett hela den här varma tiden i Göteborg är kvinnor insvepta i sina religiösa plagg medans männen spatserat bredvid i shorts och T-shirt. Är det jämlikhet? Kommer dessa män att tillåta sina fruar och döttrar att integreras i västerländska värderingar? Inte en chans! Spelar ingen roll om våra politiker fortsätter sina integrationssatsningar med ännu fler miljoner och slutligen miljarder av skattepengar så länge inte sätter ner foten och förklarar för männen att detta som de kräver av sina fruar och döttrar är kvinnoförtryck.

Den dagen männen klär sig exakt likadant som de kräver att deras fruar, döttrar och systrar ska göra, den dagen kan ni komma igen. Innan dess: Sluta upp med era lögner om att Islam är en kvinnas bästa religion! Skitsnack!

Läs också om den australiensiska aktivisten och Youtube-personligheten Lauren Southerns olika besök i vad som kallas islamistiska områden, där västerländsk polis noga vaktar dessa områden från obehöriga kuffar.

Eddie Råbock, f.d  Mohamed Omar, har skrivit den artikeln, en av många läsvärda artiklar i Det Goda Samhället.


Jonas Gardell Twittrade en gång den här tweeten men jag tror nog att han snabbt
tvingades till reträtt.









Ramona