Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

torsdag 30 juli 2020

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Familjen är berättelsen om klanen och imamen Abu Nizar som kom från Libanon på 1980-talet och som styrde och säkerligen fortfarande styr Angered, men naturligtvis hävdar motsatsen. Namnet är fingerat men den som vill veta det rätta namnet på denne imam med sin jättesläkt så går detta att hitta på Flashback.

Denna klan är naturligtvis inte den enda i Angered Göteborg. Det finns förgreningar till hela Sverige och till och med i Västeuropa. De lever i ett parallellsamhälle men återigen de förnekar detta.

Väldigt få av denna släkt har ett riktigt arbete, de lever på bidrag och av att sälja droger till medelklass-Svensson som dumt nog uppmuntrar till all gangsterverksamhet i Sverige och Europa.

De kallar sig för rättrogna muslimer och utövar ramadan, ber fem gånger om dagen osv. Men i själva verket är de en maffia. Det ordet avskyr Abu Nazir och hans ättlingar. Abu Nazir kallar sig "problemlösare".

Deras "familjeadvokat" Edip Samuelsson bör ha gjort sig en förmögenhet på att ständigt kallas in för att försvara någon ur familjen. Hans villa är värderad till drygt 9 miljoner ...

Dessvärre har den svenska polisen använt sig av Abu Nizar för att "lösa problem" som polisen inte mäktade med. Detta gjorde att Abu Nizar ansåg sig ha rätten att lösa problem inom en mängd brottslig verksamhet. Att familjer köpte sig frihet och betalade Abu Nizar hundratusentalskronor var och är inte ovanligt.

Det sker mycket i Sverige som dessvärre få vet om och dessa bryr sig inte heller för närvarande. Den dagen de drabbas kommer de att vakna, alldeles försent.

Jag slukade den här boken. Kunde helt enkelt inte lägga den ifrån mig. Om du vill läsa om verklighetens Sverige och hur det (inte) fungerar i vårt rättssystem ska du definitivt läsa den.

BOKUS https://www.bokus.com/bok/9789189061156/familjen/


Ytterst välskriven och otroligt intressant.

Ramona Fransson



 



 

torsdag 26 december 2019

Tomas Åberg/Bergström vs Ramona Fransson Muntligt förhör och rättegång Årskrönika

Mitt fantastiska ombud Ola Bengtsson och jag
Jo tack, nog blev 2019 ett händelserikt år. 
Man lär sig alltid något nytt.

Jag hann också med att få ut första delen av min nya verklighetsbaserade fristående deckarserie HW & Akkila Sugardaddy. Detta eftersom kriminalkommissarie Greger Thulin gick i pension efter 11 böcker. Däremellan kom också trilogin Leah Quiller. Andra delen med kriminalkommissarie Hassim Wiklund och hans schäferhund Akkila, "När ondskan talar" släpps den 23 mars 2020.     

Det började med att Joakim Lamotte hörde av sig via pm och undrade om jag hade fått en stämningsansökan om förtal av Tomas Åberg/Bergström.

Jag blev väldigt förvånad av frågan och svarade: Nej, det har jag inte. Men du kommer att få en, skrev Joakim, och mycket riktigt. Om det var samma dag eller dagen efter minns jag inte, men det tjocka kuvertet från Göteborgs tingsrätt damp ner i brevlådan.

Till saken hör också att Tomas Åberg först polisanmälde Joakims artikel, men polisen lade ner anmälan. Om det kan ni läsa här, som Joakim Lamotte skrev den 24 april i år.



Vad var då orsaken till att Tomas Åberg stämde mig för förtal? Jo, jag hade delat den här artikeln som handlade om Tomas Bergström/Åberg Joakims inlägg från hans Facebook sida.  som han lade ut den 24 oktober 2018.


Och artikeln delade jag till Facebookgruppen: Stå upp för Sverige ( utan Markström) och till Facebookgruppen: Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons trogna vänner, och även min egen sida. Där jag skrev i rubriken att han (Tomas Bergström/Åberg) var en dömd djurplågare och värsta bedragaren. Tomas Bergström/ Åberg var inte dömd, men däremot hade Länsstyrelsen ålagt djurförbud mot honom. Men jag var övertygad om att han var dömd, eftersom jag inte visste att Länsstyrelsen kunde utfärda djurförbud utan en dom i domstol.

Några få meningar ur Kontrollrapporten av Länsstyrelsen den 23 januari 2013:

"När Länsstyrelsen kom till angiven adress och knackade på dörren pratade du i telefon och bad Länsstyrelsen vänta till dess du var klar. Efter en stund kom du ut varpå Länsstyrelsen förklarade sitt ärende. Du berättade att du hade en buss att passa fem minuter senare då du skulle till läkaren. Du gick återigen in i bostaden för att ordna skjuts till läkaren på annat sätt. Du uppgav att din sambo skulle komma och hämta dig senare och att du kunde följa med Länsstyrelsen och titta på jakarna."

"Under kontrollen ombads du ge ett utlåtande av tjurens kondition och du menade att den var fin. Länsstyrelsen påpekade att djuret var under normalt hull vilket du inte ansåg stämde."

Och den 23 januari 2013 beslutade Länsstyrelsen att de omhändertagna jakarna skulle avlivas.

( Jag har sett fotona men avstår från att lägga ut dem då mitt hjärta brister vid åsynen av djur som plågats ihjäl av sina ägare) 


Dagen efter den 24 januari omhändertogs också samtliga grisar. I dokumenten framgår också att Tomas Bergström/Åberg inte hade kontroll på varken antalet grisar eller jakar.



Den 2 mars 2018, alltså sju månader innan Joakim lade ut sin artikel, skrev Katerina Janouch ett inlägg om Näthatsgranskaren: Där jag skrev följande i rubriken tillsammans med Katerinas artikel och delade den på min sida:

Näthatsgranskarna! Vilka är de egentligen och vems agenda följer de? Om man läser detta inlägg pekar deras arbete åt ett håll.

Och framförallt är detta vad jag i allra högsta grad skulle vilja kalla ett försök till valpåverkan.
Och jag minns vad jag kände redan för ett år sedan och det var att detta valet kommer bli det smutsigaste vi, som varit med länge, fått uppleva. Och nej, det är inte Putin som är problemet!


I Katerinas artikel nämndes inte Tomas Åbergs namn.

Sedan var det dags för det muntliga förhöret i Göteborgs Tingsrätt den 2 september, och tack vare att jag lade ut stämningsansökan på Twitter fick jag kontakt med flera som erbjöd sig att bistå och det var Ola Bengtsson som var och är vid min sida hela vägen.

Tomas Åberg hade 8 punkter vid det muntliga förhöret från Joakim Lamottes artikel, som han anser framställer honom som klandervärdig och brottslig.

Men återigen: Jag skrev inte artikeln. Det gjorde Joakim Lamotte och han är en erkänd journalist, vilket inte Tomas Åberg håller med om. Tvärtom.

Hädanefter skrivs Tomas Åberg som TÅ.

I det muntliga förhöret lade TÅ ut sina argument och ville att jag skulle betala honom ett skadestånd på 10 000 kronor och skriva en ursäkt om honom på min Facebook. Det blev nej!

TÅ:s förklaring till att han lät djuren dö av svält och törst var att han var mobbad på sin arbetsplats, mådde dåligt, sjukskriven (polisassistent med uppdrag att arbeta med mängdbrott) men som också enligt TÅ kom att omfatta grövre brottslighet, och TÅ JK anmälde också sina chefer. Hur det ärendet avlöpte vet jag inte, men på rättegången i Göteborg den 16 december påstod TÅ att han fått 30 månadslöner plus ett skadestånd på 70 000? och att han sade upp sig från sitt jobb.

Vid rättegången, som hölls i Göteborgs tingsrätt den 16 december, åberopade TÅ återigen att Joakim Lamotte inte var journalist eftersom ingen seriös tidning vill anställa honom. Då tycker jag att TÅ ska lyssna på Hanif Balis podd God ton där han intervjuar Joakim Lamotte.  Där framgår klart och tydligt orsaken till varför Joakim Lamotte INTE vill eller ville ha någon fast anställning på SVT/ SR.  Joakim Lamotte är, enligt min uppfattning, en av de få ärliga journalister vi har kvar i Sverige som är frilansare.

De statligt anställda så kallade journalisterna, som alltså betalas med våra skattepengar vare sig vi vill eller inte, är livrädda att säga fel saker eller tycka fel, och med fel menar jag sanningen. För i statsapparaten är sanningen farlig. Och som bekant så är det alltid sanningen som dödas först när ett land befinner sig i ett krigstillstånd.

TÅ:s framställan under rättegången framgick, utan att jag hörde några tveksamheter, att alla andra har fel och TÅ har rätt. Det enda han "erkänner" är djurförbudet, men allt annat är andras fel.

När Peter Springare skrev sitt numera välkända Facebook-inlägg: Jag är så jävla trött ... 

Då skrev TÅ eller blev intervjuad 20 februari 2017 av Nyheter24.se "Kollega med Peter Springare: 90% av de jag utredde var svenskar" 

Artikeln undertecknades:

Tomas Bergström
Fd utredare södra länsdelen Örebro län


Som svar på TÅ
skrev Peter Springare detta inlägg på sin Facebook-sida den 17 februari 2017:

"En sak till bara innan jag stänger ner för ikväll och går och laddar inför tisdagens möte med GW.
Jag har under veckan sett en mängd delningar av ett inlägg från Tomas Bergström, vilken påstår att han jobbat i samma län som jag och att han jobbat med grova brott. Han säger att han inte har samma bild som vad jag har. Det håller jag helt med Tomas om. Anledningen är att han arbetade som utredare i Hallsberg för ca 7-8 år sedan. Han blev väldigt illa behandlad av arbetsgivaren och slutade som polis och flyttade till Afrika. Hans öde finns beskrivet i boken "En svensk Tiger" och jag rekomenderar verkligen att läsa den boken om hur chefer inom polisen behandlar sina anställda.
Att Tomas inte har samma bild kan nog förklaras med att det är många år sedan han jobbade som utredare och han har aldrig jobbat med grova våldsbrott på grova brott i Örebro. Däremot har han jobbat med att utreda mängdbrott några år, hos dåvarande närpolisen i Hallsberg. Kanske med ett och annat lite grövre brott. Så någon större insikt i problematiken jag tagit upp har nog inte Tomas. Och sådan insikt får man inte heller om man inte kontinuerligt över tid jobbar med den kriminalitet som jag gör och har gjort sedan mitten av 90-talet." Slut citat.

Just boken "En svensk Tiger" av Hanne Kjöller som mitt ombud Ola Bengtsson hade med sig till det muntliga förhöret, där han frågade TÅ om det som stod i boken om TÅ var att anses som sant, svarade TÅ ja, men när Ola Bengtsson läste upp några meningar i kapitlet som handlade om TÅ förnekade han att just det var sant.

Och vad det gäller resan till Tanzania som kom ungefär samtidigt efter att Länsstyrelsens varit på besök på hans gård, utfärdat djurförbud och att fallet skulle upp i domstol, drog TÅ till Tanzania och slår man hans tidigare efternamn med Tanzania får man upp detta:
17 aug. 2015 - Tomas Bergström · @TomasBergstrm. Bor i Sverige och Tanzania, jobbat som polis, dagisfröken, professional hunter, internatrektor bland ...

Men sidan finns inte längre.

Orden: Professional hunter, ställer dock en del intressanta frågor ...





Jag vill också varmt rekommendera boken: Peter Springare polis - om ett stressat våldsmonopol

Det har också visat sig att Näthatsgranskaren anmälts till Datainspektionen
24 maj 2018 och ska granskas, men hur det har gått vet jag inte.

Och den 6 mars 2018 var allas vår grävling Rebecca Weidmo Uvell på grävhumör och detta var vad hon fick fram om Näthatsgranskaren.
Så när jag väl blev stämd av TÅ har jag letat och även fått mycket hjälp av andra att gräva fram både det ena och det andra.

Även Katerina Janouch grävde fram en del intressant information om TÅ den 7 oktober 2019, som du kan läsa här:
"Så har Näthatsgranskaren Tomas Åberg gjort förföljelse av pensionärer till en affärsidé."

En som också grävt om TÅ är Kjell Böhlin, så till den milda grad att TÅ anmälde honom för trakasserier och polisen åkte hem till Kjell Böhlin och beslagtog hans dator med mera. Det berättade Kjell Böhlin om på Twitter. Hur det ärendet gått vet jag inte. Men nog trodde jag att det var okej att granska en offentlig person, som TÅ är genom att ha varit med i SVT och Radio och skrivit artiklar utifrån sin position i Näthatsgranskaren. Då får man faktiskt finna sig i att bli granskad.

Dessutom skrev Joakim Lamotte detta inlägg på sin Facebook sida den 3:dje april i år, där han återigen berättar vad han tycker om att TÅ anmäler oss som delat artikeln, och då hade Joakim Lamotte fått reda på fem stämningar, varav antagligen en av dem var min.


Naturligtvis är också flashbackarna framme och skriver om Näthatsgranskaren. Men där blir det svårt att få fram vilka de är eftersom sekretessen på namnen som är bakom avatarerna är mycket stränga.

Jag exploderar alltid av ilska när jag hör talas om djurplågeri och djurplågare, eftersom i mina ögon är djur som vi människor tagit på oss uppgiften att sköta om helt i våra händer och vi är 100 procent ansvariga.

Den enda ursäkten jag kan godta är att du som djurägare ligger stendöd i din stuga, inte har anhöriga som kommer på besök på månader eller har grannar som inte bryr sig om dig, och därför dör dina djur eftersom du dog före dem. Utöver det godtar jag inga ursäkter! I mina ögon är detta inte människor, utan vidriga monster!

TÅ åberopar också yttrandefrihet när han klandras av sina polischefer, eftersom han varit i riksdagen och talat till riksdagsledamöterna, pratat i radio och skrivit artiklar om hur illa TÅ anser att hans avdelning sköter sina uppdrag, och detta i egenskap av polis, inte privatperson. Hans chefer ifrågasatte inte hans yttrandefrihet men ville gärna i förväg veta vart han tänkte ta vägen eftersom de blev uppringda av media och hade ingen aning om vad han sagt eller vad det handlade om, och som polis har du vissa regler att följa om du ska uppträda i uniform och prata i egenskap som polis. 
Märkligt, tycker jag, att TÅ vill värna sin yttrandefrihet, men inte vill ge samma yttrandefrihet till andra.

I vilket fall så har jag tack vare stämningen både fått reda på och tagit reda på en mängd information om både Näthatsgranskaren som organisation och TÅ som person, som jag utan stämningen aldrig ens brytt mig om.

Jag vill också förtydliga, om nu någon trodde annat, att jag är helt emot hat och hot mot människor oavsett etnicitet, kön, sexuell tillhörighet eller religion. Däremot ska alla få lov att kritisera politiska partier, ministrar, myndigheter och religioner utan att det ska kallas näthat. Det är yttrandefrihet, som visserligen har krympt i Sverige men står inskriven i grundlagen.   

Och ovanstående inlägg är från det hat och hot som Joakim Lamotte alltid får i samband med sina inlägg eller reportage. Är det någon som vet om Näthatsgranskaren anmält personen för näthat och hot?
 
Nedan är det LO-toppen Mats Eriksson, gift med Ann Linde som har mer sympatier med de maskerade monster på Kronogården, som han kallar "snorungar" än vad Mats Eriksson har för Joakim Lamotte. Vet någon om Mats Eriksson har fått sparken för det här?  

Nedanför Mats Erikssons inlägg är vad Joakim Lamotte skrev apropå polisanmälan av TÅ mot Joakims inlägg.





Det jag upplever som ytterst underligt i Sverige är att vissa föreningar och journalister enbart jagar privatpersoner och etniska svenskar för näthat och anmäler dessa. Det finns rasism från annat håll också, men dessa verkar inte vara intressanta att anmäla för hat och hot.


Nu mina kära läsare önskar jag er ett gott slut och ett Gott Nytt år 2020, och domen i mitt fall med TÅ kommer att avkunnas den 13 januari klockan 11.00.

Ramona


















måndag 25 november 2019

Aron Flam "Det här är en svensk tiger" Recension

Detta är en gedigen bok på 461 sidor och den var inte bara rolig, Aron är komiker, utan också intressant genom att den berättade historien om socialdemokraternas så kallade "neutralitet" före, under och efter 2:a världskriget.

Jag börjar med några rader ut boken om kommunisternas älskling Karl Marx.

Och Aron Flam har inte hittat det mesta av informationen i Sverige, eftersom de kilometer långa hyllarkiven i Sverige hade "gallrats" ur till att bli några meter. Varför förstår man när man läst boken och av titeln.

I den amerikanska kongressens bibliotek som finns tillgänglig på nätet hittar man artikeln " The Russian Loan" ( Det ryska lånet).
I den artikeln skräder inte Marx inte orden. Han förklarar att varje världsledare styrs av en judisk bankir, bankiren Rotschild styr Österrike-Ungerns kejsare Frank Joseph och Frankrikes kejsare Louis Napoleon kontrolleras helt av sin judiske minister Fould. Den ryske tsaren är i händerna på juden Stieglitz.

Dessutom var det känt att Marx aldrig kunde sköta sin egen ekonomi utan levde på sina kvinnor. Och detta förklarar varför kommunister, och numera vänsterpartiet, alltid haft svårt för dels kapitalism och dels för judar. (min anm)

Sedan kommer vi till den berömda Muftin, som nog många hört talas om. Bilden av Muftin tillsammans med Hitler har vid ett flertal tillfällen tagits bort från nätet efter anmälningar, och det är inte svårt att gissa vilka som anmäler.

" Muftin hade inlett sin kontakt med Hitler redan 1933, i anslutning till att nazisterna tog makten, då han i ett telegram gratulerat Führern till det nya jobbet. I Berlin fick han istället bli Fürherns och Tredje rikets röst i arabvärlden. I radiosändningar från Berlin hjälpte muftin Hitler sprida det nazistiska evangeliet över hela Mellanöstern. Utöver sina propaganda-insatser tillhandahöll al-Husseini tredje rikets råd och tips om Förintelsen -- som han varmt hyllade. Han hjälpte till att rekrytera muslimer till SS och grundade en bosnisk SS-division som tränades för att påbörja Förintelsen i Palestina så fort Rommel besegrat Montgomery i Nordafrika. I ett radiotal 1943 sammanfattade Muftin sin syn på judarna:

"Juden är islams fiende. Det är han som dödade profeten Mohammed! Det är nödvändigt att araberna som helhet och Muslimerna i synnerhet driver ut judarna från Arabländerna. Det är den bästa lösningen. Det är samma lösning som användes av profeten Muhammed för 1300 år sedan. Versailles-avtalet var katastrofalt för Tyskland och araberna. Men Tyskland vet hur man blir av med Judarna. Det som förenar oss med tyskarna ... är att tyskarna aldrig skadat muslimerna, och att de slåss mot vår gemensamma fiende -- Judarna.  Men framför allt, de har äntligen löst Judeproblemet för gott. Tiden arbetar mot judarna, även om de allierade hjälper dem." Slut citat.


Att läsa alla dessa 461 sidorna gav mig, som trots allt hade mycket kunskap före, en ännu större kunskap om varför socialdemokraterna så girigt håller sig kvar vid makten och varför jag personligen aldrig kunnat med vare sig deras politiker eller politik.

Socialdemokratin undergräver alla former av eget tänk, och dessutom lurar de folk i tron att de ska ta hand om dig från vaggan till graven. Detta "ta hand om" förstör människans egna självständiga förmågor.

Jag tror aldrig jag läst en bättre eller mer detaljerad bok som varje svensk borde läsa i stället för att åberopa det som svenskarna fått lära sig: Att Sverige var neutralt före, under och efter 2:a världskriget. Ingenting kunde vara mer fel och lögnerna staplades på varandra, vilket svenskarna tog till sig som sanning.

Men sanningen kommer alltid fram, förr eller senare.

Här kan du beställa boken. Första upplagan är slutsåld, men beställ den så du vet att du får den!

Klicka på den här länken så kan du beställa och läsa mer om denna fantastiska bok!


   





söndag 10 november 2019

Recension Peter Springare, Polis Om ett stressat våldskapital

Fotot är från Projektsanning
Vi hör och läser om bombningar, skjutningar, mord, rån, våldtäkter så gott som varje dag, och Peter Springare har arbetat inom polisen i 43 år.

I den här boken förklarar Springare vad som gått snett och också vad som måste göras för att det ska lösas.

Det finns något som heter New Public Management och det innebär att om du har ett klädföretag styrs detta på ett vinstdrivande sätt.
Problemet i dag i Sverige är att en samling politiker och tjänstemän har lagt samma styrning på Polismyndigheten, socialtjänsten och sjukvården.

Vilken normal människa som helst borde begripa att de tre inrättningarna inte är företag. Utan man arbetar för att människor ska känna trygghet och må bra i själen.

Det som pågår i Örebro skulle kunna pågå i vilken del av Sverige som helst inom polisen, att chefer har angivare, mobbar och ställer sig själva över lagen.

Personer som får chefsbefattningar utifrån att ha varit "lojala" och "ja-sägare" inte för att de är bäst lämpade och effektivast.

Vilken slags polis skulle du själv vilja ha om någon av dina nära eller kära blev mördad?
En mordutredare med mångårig vana eller en som nyss suttit i kassan på ICA?

Jag rekommenderar varmt den här boken till alla som vill få en inblick i hur det INTE ska gå till inom polismyndigheten.

Ramona







torsdag 3 oktober 2019

Vad du behöver veta inför valet 2022

Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson (SD) driver med
JÖKens budget 2019
Många av dagens politiker, journalister och en del kändisar hänger på Twitter, och de som följt med i politikens svängningar vet att moderaten Hanif Bali haft en enorm genomslagskraft via Twitter, så till den milda grad att Moderaternas ledning satte stopp. Hanif kan konsten att med få meningar agera ytterst ironiskt men också sanningsenligt, vilket fick många av de politiskt korrekta att gå i taket. 

Vi som inte är politiker men däremot intresserade av politik, eftersom allt politiker beslutar om drabbar oss i vardagen, allt från vad biljettpriset inom kollektivtrafiken kostar till vad du som förälder kan kvittera ut i barnbidrag, tycker också att det finns många roliga och begåvade inlägg av twittrare.

Visst finns det de som är kolossalt plumpa och intill vidriga, men det får stå för dem. Något som ofta händer är att du blir "blockad" och det är faktiskt också politiker som utövar blockningen av de kritiska röster de inte vill läsa om i sina flöden. Det är något som jag tycker visar på politikernas förakt mot oss väljare. De ska tåla kritik! Hot och hat är något helt annat!

I går, 2019-10-02, var det en kvinna vid namn; Malin Lundgren, med sitt twitternamn @konsensuseliten som lade ut en helt fantastisk rad av yttranden både av politiker och journalister och en del kändisar. Det var så bra att jag sparade fotona och härmed lägger ut dem med de begåvade orden som Malin Lundgren lade till vid varje foto: Klokskap vi minns:

Jag tänker lägga till en länk under varje foto där du ska kunna läsa vad som skrivits om motsatsen.  Vissa tidningar använder sig också av betalvägg, då är artikeln låst, om du inte är prenumerant.  

Varför vill jag då att det här ska ligga på bloggen? Jo, för det är så lätt för oss att glömma vad som sagts och skrivits, framförallt idag med det flödet som finns. Så håll till godo!

Klokskap vi minns:
Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk

Länk 





Du ska inte tro att dessa inlägg är alla som funnits under åren, inte alls. Det har varit en mängd imbecilla påståenden, som i dagsläget har fått reviderats flera gånger. Hur det kommer se ut i september 2022, när vi ska gå till val, är det ingen som vet, men eftersom min spåkula är lika bra som någon annans tror jag inte att situationen i Sverige har förbättrats, tvärtom.

Lycka till den dagen du ska rösta, och sätt dig gärna in i vad som utspelats genom åren. Googla ord som: våldtäkt, rån, misshandel, bombningar, sprängningar, överfallsvåldtäkter, knivmord, skjutningar, inbrott, stenkastning, bilbränder och stölder, så får du en hel del att välja på.

Ramona









  

tisdag 2 april 2019

Svenska kulturarbetare vill att Sverige ska bojkotta Eurovisionstävlingen i Israel

Ett stort gäng svenska kulturarbetare, väldigt mycket till vänster, anser att Sverige ska bojkotta Eurovisionstävlingen i det enda demokratiska landet i det gudsförgätna Mellanöstern, nämligen Israel.

Alla dessa kulturarbetare har i ett upprop i Aftonbladet skrivit på för en bojkott.

Jag vet vad jag ska bojkotta hädanefter och det är att se eller läsa eller lyssna på samtliga dessa personer.

Ingenstans finns deras protester när Hamas skickar in till exempel två oskyldiga 8-åriga pojkar varav en bar kniv. De påstod att de ville bli fängslade av israelisk militär. Detta för att Hamas glatt och lyckligt kan påstå att IDF sätter deras barn i fängelse, men soldaterna i IDF har både hjärta och hjärna, till skillnad mot Hamas-anhängare och det inkluderar även alla de svenska kulturarbetarna. IDF tog hand om pojkarna och lugnade dem, pratade med dem en stund och förde dem tillbaka till Gaza.

Här är samtliga som skrivit på:

Stefan Abelsson, musiker, Göteborg
PO Alfredsson, fotograf, Göteborg
Stefan Almqvist, körledare, Göteborg
Anne-Li And, vissångerska, Köpenhamn
Bernt Andersson, musiker, Göteborg
Kjell Andersson, filmare, Varberg
Love Antell, musiker, Stockholm
Tobias Assiego (Format), artist/dj, Uppsala
Gillis Bengtsson, musikproducent, Göteborg
Staffan Bergström, professor, Visby
Rikard Björk, skådespelare, Stockholm
Felix Björklund, musiker, Göteborg
Bengt Blomgren, musiker, Göteborg
Göran Guran Blomgren, musiker, Göteborg
Emanuel Blume, musiker, Vänersborg
Göran Boardy, konstnär, Göteborg
Maria-Pia Boëthius, författare, Stockholm
Mari Boine, samisk artist, Sapmi
Nina Bondesson, konstnär, Göteborg
Bruno Bran, estradör, Göteborg
Paula Brandt, skådespelare, Stockholm
Sten Bunne, musikpedagog, Hudiksvall
Sassa Buregren, författare, Bua
Signe Bådagård, musiker, Stockholm
Essa Cham, artist, Halmstad
Gibril Cham, musiker, Halmstad
Henrik Dahl, teaterarbetare, Stockholm
Kristin Dahl, författare, Stockholm
Agneta Danielson, skådespelare, Göteborg
Arash Dehvari, kulturarbetare, Stockholm
Karin Dreijer, musiker, Stockholm
Olof Dreijer, musiker, Stockholm
Mattias Dristig, musiker, Göteborg
Fabian Edmar, musiker, Göteborg
Otilia Ek, musiker, Göteborg
Henrik Ekdahl, musiker, Sundsvall
Kajsa Ekis Ekman, författare, Stockholm
Johanna Emanuelsson, dramatiker, Stockholm
Lars Englund, körledare, Falu Fredskör
Gunnar Eriksson, kördirigent, Ljungskile
Kjell Eriksson, författare, Uppsala
CO Evers, dramatiker, Stenungsund
Isabel Evers, dramatiker, Göteborg
Adam Falk, musiker, Stockholm
Bisse Falk, författare, Söderbärke
Joakim Falk, musiker, Stockholm
Leon Falk, musiker, Stockholm
Selma Falk, musiker, Stockholm
Athena Farrokhzad, poet, Stockholm
Dror Feiler, musiker, Stockholm
Thomas Feiner, musiker, Göteborg
Tomas Forsell, musiker, Vassmolösa
Stefan Forssén, musiker, Göteborg
Johanna Franck, konstnär, Göteborg
Lasse Franck, musiker, Göteborg
Lava Franck, musikstuderande, Göteborg
Per Gahrton, författare, Hörby
Mattias Gardell, författare, Stockholm
Gert Gelotte, skribent, Göteborg
Mikael Godée, musiker, Göteborg
Åsa Grogarn Sol, sångerska, Göteborg
Max Gustafsson, satirtecknare, Borås
Svante Gärdek, konstnär, Gotland 
Tuomo Haapala, musiker, Julita
Magnus Hagström, musiker, Göteborg
Tomas Halling, multikonstnär, Göteborg
Jan Hammarlund, sångare, Stockholm
Sebastian Hankers, musiker, Vallentuna
Linn Hansén, poet, Göteborg
Bo Harringer, filmare, Göteborg
Erica Haylett (Etzia), dancehall-artist, Göteborg
Saga Hedberg, teaterarbetare, Stockholm
Ulf Hillermyr, träsnidare, Borås
Claes Hindenfelt, musiker, Göteborg
Ellen Huttu Hansson, musiker, Göteborg
Maria Hörnelius, skådespelare, Göteborg
Bengt Ingelstam, ungdomsförfattare, Ånge
Dan Israel, förläggare, Stockholm
Amanda Johansson, fotokonstnär, Göteborg
Annelie Johansson, musiker, Göteborg
Folke Johansson, filmare, Kullavik
Kristin Johansson, kostymmästare, Göteborg
Linn Johansson, skådespelare, Skåne
Åke Johansson, författare, Sundsvall
Moa Jonsson Länne, musiker, Göteborg
Hannes Junestav, musiker, Stockholm
Torsten Jurell, konstnär, Stockholm
Anna Jörgensdotter, författare, Gävle
Lena Kallenberg, författare, Söderbärke
Johan Karlberg, musiker, Göteborg
Kalle Karlsson, Kultur 4ür Alle, Göteborg
Lo Kauppi, skådespelare, Stockholm
Magnus Kempe, producent, Göteborg
Anja Landgré, skådespelare, Stockholm
Cissi Larsson, musiker, Stockholm
Jonathan Leidecker, musiker, Stockholm
Gunnar Lindgren, musiker,  Älvängen
Maud Lindström, visartist, Tollered
Pelle Lindström, musiker, Leksand
Ewert Ljusberg, trubadur, Hede
Peter Lloyd, fotograf, Göteborg
Pekka Lunde (Pekkanini), musiker, Göteborg
Torbjörn Lundgren, författare, Söderbärke
Jenny Lundin, artist, Göteborg
Mikael Löfgren, litteratör, Bohus-Björkö
Anders Lönnbro, skådespelare, Göteborg
Peter Mosskin, författare, Stockholm
Felicia Mulinari, poet, Malmö
Anton Müller, musiker, Göteborg
Niels Nankler, musiker, Göteborg
Christer Nilsson, filmproducent, Göteborg
Mikael Nitsche, musiker, Stockholm
Lisbeth Nowotny, musiker, Göteborg
Mikael Nyberg, författare, Stockholm
Robert Nyberg, tecknare, Stockholm
Johannes Nyholm, regissör, Göteborg
Eva Nykvist, vissångerska, Göteborg
Jimmy Olsson, musiker, Göteborg
Pelle Olsson, författare, Kronoberg
Vibeke Olsson Falk, författare, Stockholm
Ann-Sofie Oscarsson Greider, kulturarbetare, Göteborg
Brian Palmer, författare, Stockholm
Sara Parkman, folkmusiker, Uppsala
John Pekkari, skådespelare, Göteborg
Håkan Persson, musiker, Stockholm
Elsie Petrén, författare, Stockholm
Björn Rantil, fotograf, Göteborg
Peo Rask, författare, Luleå
Pär Salander, professor,  Umeå
Isabel Sandblom (Syster Sol), artist, Stockholm
Amer Sarsour, poet, Stockholm
Lena Selander, konstnär, scenograf, Göteborg
Marie Selander, musiker, Julita
Axel Sjöberg, musiker, Göteborg
Roger Sjöström, vissångare, Sundsvall
Sanne Skjervik, skådespelare, Stockholm
Bo Skoglund, musiker, Stockholm
Sören Sommelius, kulturskribent, Helsingborg
Therese Stawlin, silversmed, Göteborg
Maria Stellas, sångerska, Göteborg
Bo Stenholm, musiker, Jonsered
Emma Ströde, skulptör, Göteborg
Nikke Ström, musiker, Göteborg
Stefan Sundström, musiker, Ekerö
Göran Therborn, författare, Ljungbyholm
Björn Therkelson, konstnär, Falköping
Michael Thorén, musikproducent, Göteborg
Miriam Thorpe, konstnär, Göteborg
Joakim Thåström, musiker, Stockholm
Thomas Tidholm, författare, Arbrå
Peter Tornborg, operasångare, Åmål
Rick Tritö, vispunkare, Malmö
Richard Turpin, regissör, Stockholm
Bert Törnblom, vissångare, Stockholm
Jacob Ullberger, musiker, Stockholm
Annika Ullerstam, kulturarbetare, Göteborg
Ana Valdés, författare, Stockholm
Stina Velocette, artist, Göteborg
Vic Vem, artist, Göteborg
Maj Wechselmann, filmare, Stockholm
Niklas Wennström, musiker, Stockholm
Amanda Werne (Slowgold), musiker, Göteborg
Jon Wetteholm, skådespelare, Göteborg
Siv Widerberg, författare, Stockholm
Mikael Wiehe, musiker, Malmö
Roffe Wikström, musiker, Stockholm
Jenny Wrangborg, poet, Stockholm
Sven Wollter, skådespelare,  Luleå
Monika Zak, författare, Stockholm
Gunnar Åkerhielm, musiker, Stockholm
Ingvar Örner, skådespelare, Göteborg


Och här är länken till Aftonbladets artikel: 



Eftersom jag älskar Israel och är tacksam att det överhuvudtaget finns ett land där vi judar kan fly till om det skulle bli outhärdligt för på grund av jihadister, islamister och radikala muslimer som blir fler och fler i västländerna, och ett gäng nynazister, gör jag det här inlägget och hoppas att många ska läsa och dela det.

För till skillnad från Facebook, Twitter och Instagram, vars inlägg ganska snabbt försvinner i flödet, ligger det här inlägget kvar och blir lätt att hitta!


Och på tal om Eurovisionstävlingen så hoppas jag att John Lundvik vinner hela balunsen med sin låt: To Late For Love!

Hälsar

Ramona















måndag 31 december 2018

Årskrönika. År 2018 går mot sitt slut och snart säger vi hej och välkommen till 2019

Ett av mina roliga minnen var när vi befann oss i Puerto Rico, Kanarieöarna, och en restaurang gjorde reklam för deras te-dans på söndagar.

Därifrån är fotot taget på en söndag i oktober i år. Och det säger jag, inte en tekopp jag såg så långt ögat nådde. Nej, just det. Men dans var det!

I vilket fall är det ett privilegium att som deckarförfattare få lov att göra research på andra ställen än bara i Sverige. Dessutom kan jag också för en vecka eller två glömma bort den kalabalik och röran som existerade och fortfarande existerar efter valet den 9 september.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte beröra det politiska kaos som huserar i Sverige och i Sveriges riksdag, och som fått mig att undra om dessa politiker ens är på rätt plats i livet. De uppför sig som strutsar.

En rolig video har spridits sedan valet och heter: Du får inte komma på mitt kalas! Klippet är drygt 40 sekunder och görkul!

Allt vidrigt som hänt under det här året i både Sverige och andra delar av Europa och världen med skjutningar, våldtäkter, överfall, sprängningar, rån och annan dynga tror jag undgått få, och ett av de vidrigaste var halshuggningen av de två skandinaviska unga kvinnorna, som SVT envisas rubricera som knivskärningar. Dessutom spreds och sprids fortfarande den bestialiska filmen av islamisternas avrättning där de skriker sitt:Allahu akbar. Desto märkligare är att SVT noga poängterar att det kan vara en brottsling handling att dela filmen.

Konstigt nog hade SVT inga problem att berätta om det vedervärdiga mordet på Kim av ubåtsmonstret och ingående följa rättegången, men då handlade inte mordet om Islam och galna radikala islamisterna, som det också dräller av i Sverige.

Jag hade, om jag velat, kunnat se på filmen med halshuggningen, men jag har sett tillräckligt vad det gäller islamisters bekännelse till religionen, ideologin med sin politiska gren "fredliga" Islam och Koranen, och vad dessa monster gör mot framförallt kvinnor och homosexuella. Det räcker för mig.

En annan sak med morden på det två kvinnorna är att familjerna lämnades totalt i sticket. Ingen demonstration skapades av "feministerna" för att hylla deras liv och stötta familjerna annat än i hemstaden för en av kvinnorna.

Det här inlägget skrivet av Julia Caesar, som också blivit uthängd av den goda sidan, borde läsas av alla och envar för att förstå hur sned verkligheten beskrivs av vår så kallade oberoende nationella media.

Nej, nu får det vara slut på eländesbeskrivningar och i stället berättar jag om det mest fantastiska som hände mig i år och det var att jag fick mig en litterär agent: Jonny Mattiasson, och han flängde runt på årets bokmässor i Europa där han lyckades sälja in mina verklighetsbaserade deckare och självbiografierna till ett stort polskt förlag. Det var en förunderlig upplevelse att läsa kontraktet och det ska jag baske mig rama in. Dessutom har Jonny också hand om min författarkollega och vän Kim M Kimselius, som förutom skriver bra och spännande böcker också håller kurser för de som brinner att bli författare.

Så förhoppningsvis kommer min första "Dyrbar kärlek" ut på polska under 2019.
Och vem vet ... det kanske blir fler länder i öst som kommer visa intresse för deckarna och även självbiografierna.

Sommaren blev också minnesvärd med sina soliga badvänliga dagar och ljumma kvällar. För en gångs skull tror jag att alla, oavsett när de tog semester, fick uppleva lata soliga dagar med behagliga vattentemperaturer.



Ramona på Mjörn 2018
Sedan kom hösten som den alltid gör och vintern, även om vi här i Göteborg sällan får uppleva vinter på riktigt. Antingen är det frost och torrt på gatorna eller så är det grått och blött. Men ett år 2016 fick vi några otroligt vackra vinterdagar, och jag tog över hundra foton. Här är ett av dem att njuta av.




Slottsskogen 16 januari 2016

Nåväl nu har vi nyårsafton 2018 och om några timmar ska vi skåla in det nya året med sina 365 oskrivna blad. Hoppas att vi kan fylla dem med glädje och hopp, för det är något vi människor behöver. Utan hopp blir vi deprimerade och olyckliga.

Hoppet är alltid det som håller oss ovanför vattenytan och att få se ljus i mörker är givande för kroppen och själen, som jag anser hör ihop.

Förlaget gav också ut de sista två delarna av tre av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" som inte tillhör kategorin böcker som anses vara politiskt korrekta. Men som bekant bryr jag inte om att vara PK, det hör inte till min personlighet att vara dum och naiv eller ljuga om verkligheten, eftersom jag mött verkligheten alltför många gånger i sin skepnad av att inte vara "gullig".

Nu skriver jag på en ny verklighetsbaserad deckarserie med fristående avsnitt där en kille på 35 år, Hassim Wiklund, är kriminalkommissarie spaningschef och vars föräldrar väldigt gärna vill att han ska träffa en kvinna som berikar hans liv. Förutom att du som läsare får följa Hassim, hans kolleger på polishuset i Göteborg, och deras privatliv, kommer du också få följa med i fallen som de ska lösa tillsammans med kriminaltekniker och rättsmedicinsk personal.
HW & Akkila I rättvisans tjänst
Första delen beräknas släppas i juni 2019. Ska också bli spännande att se hur den blir mottagen.

Nu mina kära vänner/läsare önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2019 och måtte det bli ett gyllene år för oss alla!

Ramona

































 








   

söndag 11 november 2018

Att vara deckarförfattare, hur fungerar det? Och sin egen ...

Jo, tack det fungerar riktigt bra, hade det enkla svaret kunnat bli, men jag tror nog att du som läser det här vill ha ett utförligare svar.

Så här kommer det:

När jag satte mig och knackade ner mitt första manus 1991, på en elektrisk skrivmaskin med raderband, visste jag ingenting om hur förlagsbranschen fungerade, och även om jag vet mer i dag är jag sannerligen inte fullärd, och blir det med stor sannolikhet inte heller, eftersom det är en bransch i ständig förändring.

Manuset 1991 handlade om hur jag efter år av försök att bli gravid inte lyckats, och som med de flesta självbiografier i ämnet "Ofrivillig barnlöshet" hade jag önskat mig ett lyckligt slut. Så blev det inte, men man kan inte få allt man önskar sig. Det är vad som är livets rättvisa, att den inte existerar och har aldrig gjort.

Nåväl, manuset blev klart, enligt min kunskap, och jag vände mig till en vän som på den tiden var chefredaktör på GT. Han läste och återkom med orden: Mycket bra Ramona men du måste omarbeta det.

Jaha, och eftersom ordet omarbeta på den tiden var för mig obekant och jag trots detta mådde mycket bättre efter att ha skrivit av mig min historia, lät jag manuset ligga o-omarbetat i en byrålåda.

Däremot hade jag fått smak för att skriva. Upptäckte att det gjorde mig glad så jag funderade ett tag på vad för slags genre som passade mig bäst och eftersom jag alltid älskat deckare, mest läste jag de brittiska, bestämde jag mig för att skriva verklighetsbaserade deckare.

Det betyder att jag tar mig an en verklig kriminalhistoria, läser in mig på FUP, domar och vad som finns skrivet om och av de som drabbats. Därefter väver jag in påhittade figurer och flyttar verklighetens bakgrund till de miljöer jag vill ha med i manuset.

När jag fick ut mitt första manus i bokform var jag överlycklig men den glädjen byttes snabbt ut till frustration och ilska. Boken var fylld med syftningsfel, stavfel och på toppen av det tryckfel. Den gavs ut i formen storpocket och även det blev en stor besvikelse. Jag hade hela tiden hört ordet, inbunden, men vad han sa var limbunden, vilket är skillnad. Det vet jag nu!

Så mitt eget förlag anomaR Förlag startades 2006, och min make stöttade mig, som han alltid gjort och gör. Vi kunde absolut ingenting, men vi var modiga eller naiva nog att ge oss i kast med en bransch som inte liknar någon annan som vi tidigare haft kontakt med. Jag som tobaksaffärsinnehavare och delägare i restaurang och med ett otal olika arbeten genom åren, och maken hade drivit Backa Bowling i över 30 år innan han och hans bror sålde den vidare.

Men vi gav inte upp utan tog oss igenom de sju svåra åren och har nu, som vi ser på det, lyckats med att förutom mina sexton böcker också gett ut tre andra författares böcker och håller på med en fjärde, vars böcker, också det en trilogi, kommer släppas i mars nästa år.

Nu börjar vi komma upp i åren och efter att vi gett ut den fjärde författarens böcker kommer vi inte ta emot fler manus utan det blir min nya serie, med kriminalkommissarie och spaningschef Hassim Wiklund med sin schäfertik polishunden Akkila och kolleger, som blir det förlaget kommer satsa på. Första delen av "H.W & Akkila, Poliser i rättvisans tjänst" beräknas släppas nästa år på försommaren.

I dag är branschen mycket koncentrerad till några få starka och stora aktörer och en mängd små som både försvinner och så kommer det nya.

Det sägs att vi är två så kallade egenutgivare som lyckats och det är Kim Kimselius, som är en mycket duktig och driftig författare, en härlig kvinna och här kan du kika in på hennes blogg.


Och så är det jag som också lyckats med att själv ge ut mina böcker, men själv är du egentligen aldrig. Bara när du skriver på ditt manus.

I förlaget hyr vi in tjänster av andra duktiga företagare och en av dem är Mia Raunegger, som både är min vän och skapar omslag dels till mina och dels också för docent och gynekolog Lars Nilssons trilogi "Underlivstankar", där förlaget ämnar släppa alla tre delarna i mars 2019.

Det sista halvåret har jag också fått mig en litterär agent, Jonny Mattiasson, och det är en härlig känsla! Vissa länder har redan visat intresse för att ge ut mina deckare med Greger Thulin, och jag håller tummarna!
   
För den som är nyfiken på förlagets författare och kommande böcker kan kika in här!


Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Författare på Facebook" som skapats av en av mina få goda vänner inom författaryrket Dag Öhrlund, också han en fantastisk personlighet som jag haft mycket roligt med och ser fram emot att träffa varje gång vi ses. Den gruppen är sluten och har till dags datum över 7000 medlemmar, och många är utgivna, många vill bli utgivna och många ställer frågor av skilda slag och får svar på dem, förhoppningsvis som de blir nöjda med. Dag har en mycket intressant och rolig blogg och den hittar du här! 

Varför har jag så få författarkolleger? Dels beror det nog på att jag är egenutgivare och därmed kan bestämma själv över innehållet i mina böcker, vilka med stor sannolikhet har uppfattats som allt annat än politiskt korrekta, och därmed försvinner väldigt många författare ur vänskapslistan. Men dels är det också för att jag bor i Göteborg, inte i Stockholm där de flesta huserar och att arbeta som författare är ett relativt ensamt jobb.

Det har jag ingenting emot. Jag är mer av en ensamvarg än en social person. Missförstå mig inte nu, jag tycker om att komma ut och signera, föreläsa och att träffa vänner, men det händer inte varje vecka, inte ens varje månad, men när det händer blir det desto roligare.

Självklart finns det många fördelar med att bli omhändertagen och utgiven av ett stort förlag. De kan, om de vill och tror att du ska slå igenom, placera dig i alla tevesoffor, radiostudios och satsa stort på reklam och det är det få små förlag som har resurser till. Ibland kan man ha tur att det är någon producent som tycker att du verkar kul, dina böcker intressanta och därmed får du chansen att vara med i lokalradion och lokaltidningen, men för det mesta finns det inte plats för alla som vill så gärna.

Jag har haft tur att få vara med både i SR väst när jag bodde på Tjörn och har varit med med mina böcker i SR Göteborg och Radio88 Partille. På den tiden TV4 hade lokal-teve, fick jag också vara med, vilket var jättekul. Men SVT, som nu vill sno våra skattepengar för att få till sin finansiering, har aldrig haft inslag om litteratur i sina lokala sändningar.  Det kanske jag borde kräva att de ska ha nu när de ska ha betalt oavsett om man tittar eller inte.

Men en sak bör du veta: Alla författare blir inte miljonärer, långt därifrån, och är det därför du skriver så kan du lägga ner ditt skrivande. De som blivit miljonärer på sitt skrivande har dels haft tur, dels blivit utgivna på något av de stora förlagen och också blivit medialt exponerade. Som kändis är det enklare att få en bok utgiven, som bekant.

Orsaken till att jag skriver är att jag älskar att skapa nya historier även om de bygger på fakta i grunden. Då mår jag som bäst!

Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare/lyssnare för det är ni som ger mig den stora glädjen att fortsätta skriva. Tusen tack! 

Ramona  








 





 

torsdag 27 september 2018

Talmansrundor och beröringsskräck med SD, men omfamnar kommunismen gör Löfven utan betänkligheter. Usch!

Här ringer Löfven, inte min statsminister, runt till Sveriges kommuner och kräver att de ska stänga ute Sverigedemokraterna.

Fotot är taget från Löfvens Facebook-sida och där han stolt skriver att han ska göra allt i sin makt att hindra SD från att få något att säga till om.

Att han och hans parti i decennier samarbetat med kommunister som inget hellre vill än lägga ner allt som stavas företagaranda och jobbskapare har Löfven aldrig haft problem med.

Jag har däremot alltid avskytt kommunismen och socialismen, och nazismen och fascismen, därför har jag lagt min röst på Sverigedemokraterna. Det enda partiet i Sverige som stöttar mig som judinna och Israel.

VPK som tagit bort bokstäverna PK, men fortfarande är samma förtryckarparti, omfamnar i stället glatt terrorister och islamister som dessutom VPK ger statliga bidrag.

Men eftersom Löfvens parti Socialdemokraterna aldrig någonsin har ifrågasatt VPK har svenskarna helt enkelt sett VPK som vilket parti som helst, men det är inte vilket parti som helst.

De har i alla år stöttat fascismen och kommunismen i alla de forna, numera skrotade kommunist och fascistländerna.


Sjöstedt är en hycklare och en vidrig kommunist. Talmannen som valts från VPK kommer jag aldrig acceptera som en för alla i Sverige. Löjligt.

Rebecca Weidmo Uvell har grävt fram VPK:s vidriga historia som fortfarande är aktiv i denna dag.

Här kan du läsa om VPK:s oanständiga historia.
Sluta rösta på dessa vidriga människor! Och bli en anständig och omtänksam och frihetsälskande människa igen!









söndag 16 september 2018

Ramona, Helena Dancyger, Danzygier eller Danzyger? DNA-hjälp

När jag påbörjade att skriva "Ändhållplats Sverige" var året 1997, och mycket av min släkthistoria var höljt i dunkel.

Och som jag skriver i boken: Släktforskning är inte en rättighet, enbart en möjlighet, stämmer överens för mig.

Eftersom jag är född i Sverige, Borås 1956, och mina föräldrar föddes i Warszawa respektive Rostock, finns det inga sparade dokument från deras förfäder hos Mosaiska församlingar eller i kyrkoböcker. Efter kriget var de flesta städer, inklusive Warszawa och Rostock sönderbombade och det var spillror kvar av det mesta.

Boken kom ut först 2011, och detta tack vare att min älskade lilla mamma ( gick bort i cancer februari 2011) öppnade sig och orkade berätta om min far, sin egen uppväxt och delar av min släkt. Jag fick också hjälp av att SÄPO öppnade upp sina arkiv och att mosaiska församlingen gjorde detsamma.

Åren gick och när jag 2017 påbörjade min verklighetsbaserade trilogi "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" av ilska över den aldrig sinande strömmen av överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter som var ett helt nytt scenario i Sverige, ( visst har det förekommit men inte alls i den utsträckningen) hade jag sett att det gick att skicka in ett dna-prov till ancestry.se och därmed kanske få reda på fler släktingar.

Jag var skeptisk till hur detta skulle fungera, men nu vet jag att det fungerar. Häromdagen fick jag på messenger ett meddelande av en kvinna vid namn Stefanie, och hon undrade om jag och Jetka var släkt och på vilket sätt.

Eftersom Facebook stängt av mig, för att kritisera skrikande hysteriska radikala muslimer, i trettio dagar kan jag inte svara på messenger, eller gilla eller kommentera eller göra egna inlägg på Facebook, men som tur är har sidan ancestry mejl-funktion och därmed kunde jag svara på frågan där och ge Stefanie min mejladress.

Mycket riktigt, Stefanies mormor, Jetka, var min faster, och Stefanies mamma, Lita, är min kusin och de bor i Seattle USA. Så nu har vi kontakt. Och det är lite av ett pussel när det handlar om mina judiska släktingar. Alla med vettet i behåll känner väl till förintelsens historia och dess följder, vilket resulterade i att de som överlevde inte alltid angav sin rätta identitet i sitt nya land.

Det gjorde ingen av min fars syskon, varken Jetka eller Carol, och inte heller min far när han anlände till Sverige 5 januari 1947. Alla var livrädda just för att de var judar. Ingen ska tro att judeförföljelsen upphörde som genom ett trollslag enbart för att Hitler tog sitt liv, den ynkliga parasiten, eller för att det Tyska Riket föll ihop som ett korthus. Nejdå, då som nu fanns och finns det judehatare, och i Sverige har de aldrig varit så många som nu, efter andra världskriget, eftersom vi tagit emot alldeles för många människor från Mellanöstern, där de med modersmjölken uppfostrat att den enda bra juden är en död jude och att Israel inte existerar.

Nåväl, nu har Stefanie och jag börjat pussla för att Lita, hennes mamma, nästan inte fick någon information av sin mamma Jetka, om hur hon tog sig till USA, vad hon gjorde under andra världskriget och hur tog hon sig ut ur Polen.

Detta fenomen att mina föräldrar, Litas mamma Jetka, inte berättade är inget ovanligt, snarare tvärtom. För många år sedan skrev Jerzy Einhorn boken, "Utvald att leva", och när jag läst den målade jag honom en sidenslips och skickade den till honom. Detta resulterade i att Jerzy Einhorn ringde upp mig, och vi hade ett långt och mycket berikande samtal.

Jerzy berättade att orsaken till att han beslutat sig för att skriva boken var hans barnbarn. För sina barn hade han inte berättat något om sitt förflutna och för att klara av det bokade han sig ett rum på ett pensionat, tog med sig sin skrivmaskin och låste in sig där. Han grät och mådde fysiskt och psykiskt mycket dåligt under perioden han skrev, men visste också att gör han det inte nu blir det aldrig av. Behöver jag säga att jag älskar boken? Tänkte väl det. Dessutom skickade Jerzy Einhorn mig ett signerat exemplar, som jag är mycket tacksam över. Genom Jerzys bok förstod jag också så mycket bättre min fars egendomliga utbrott och beteende.

Rubriken med mina många namn är bara ett sätt för att beskriva hur svårt det är att veta mitt egentliga efternamn efter min pappa. I olika dokument stavas det på olika sätt, så vilket som är rätt är omöjligt att svara på. Dessutom bar jag min mammas efternamn när jag föddes då de inte varit gifta vid min födelse, vilket jag naturligtvis inte heller hade en aning om förrän i vuxen ålder då jag läste dokumenten från mosaiska församlingen, vilka jag tackar av hela mitt hjärta för hjälpen de bistått med så boken kunde bli klar.


Dna provet visade att min tillhörighet med 87% var Östeuropa och att jag var judinna. Så faktum är att just dna kan avslöja väldigt mycket mer än du tror, och är ett hjälpmedel inte bara för att sålla oskyldiga från skyldiga i mordfall, utan också för att hitta släktingar som du inte visste var de fanns.




Lita, min kusin är flickan längst till höger på bilden, och hon är född 1955. Bilden är från 1959, tror jag, så där är hon fyra år.

Ramona