onsdag 30 april 2014

Recension av Mord på Stenungsbaden Yacht Club av autumnleaf.se

Vanessa äger inte sin kropp. Inte ens sin själ. Är vackre Antonio någon hon kan lita på? Kommer han bli hennes räddning? Hon som aldrig kunnat lita på någon. Som alltid blivit sviken. Skulle Antonio bli hennes befriare? 

Nu är det snart dags för vår lilla resa. Quiet är här för att berätta om den, sa Antonio muntert, men blicken han gav henne var fylld av fruktan.  När Quiet dök upp i dörröppningen förstod hon varför. Hon slutade andas och hade önskat att hon vågat slita blicken från hans ansikte. Hans yttre var en obehaglig upplevelse. Ansiktet var köttigt, vårtor i olika storlekar täckte delar av en mungipa och drog sig likt ett band ner mot halsen. En del av dem var röda och såg ut som färska sår. De gråblå ögonen låg inbäddade i ansiktet och hade draperande, tunga ögonlock. Håret, en spretig, oklar brun färg, hade samlats ihop till en tunn spikrak hästsvans och här och var skymtade man en rosafärgad skult.

 Till och med fingrarna var frånstötande. Tjocka veckiga korvar översållade med guldringar och även tummarna pryddes med ringar. När hans blick vandrat klart, nerifrån och upp, log han mot henne. Tänderna som blottades var det enda hon upplevde som uthärdligt av det som stod framför henne.   Hur har vår lilla gäst det då, frågade Quiet, gick runt och inspekterade Vanessa. Hon rörde sig inte och lyssnade på sitt hjärtas bultande slag.  Nu är det dags att packa! Om en timma kommer ni att bli hämtade. Se till att bli klara till dess, sa Quiet och lämnade dem ensamma. Vanessa vacklade till när hon trevade efter sänggaveln. Hon satte sig på sängkanten och andades tungt.  Ja, du hörde honom! Nu gäller det att packa och ingenting annat, sa Antonio och gick fram till garderoben." (Lånat från Bokus)
 
Här kommer ett tips på en bok utöver det vanliga. Jag hade riktigt svårt att sluta läsa den, jag bara måste få veta hur den slutade. Boken är spännande och den berör. Bitvis mådde jag illa av det jag läste. Att den baseras på verkligheten gör att man förundras, blir rädd och mår riktigt dåligt. Men just därför är boken också något utöver det vanliga. Vanliga deckare, påhittade från grunden, kan man fastna för sedan går man vidare. Böcker som tar upp något ur det verkliga livet kan man inte bara lämna och gå vidare ifrån. De fastnar. På gott och ont. Ändå något som behövs, att vi "vanliga" människor får upp ögonen för hur det kan vara. Verkligheten är mycket grymmare än dikten. Tyvärr. I detta nu säljs människor. I detta nu sitter ett barn instängd i en container på väg från ett helvete till ett värre sådant. I detta nu gråter någon över det liv de tvingas leva.
 
Ramona Fransson skriver på ett lättläst sätt, språket är enkelt och man flyter fram i texten. Person och miljöskildringarna är klockrena, för mig som läsare blir orden till en film som utspelar sig på näthinnan.
 
Köp den! Låna den! Läs den!
 
Betyg: 5 av 5

söndag 27 april 2014

Röda korset verkar vilja mörka sanningen ... igen ...

Som jag berättat om tidigare finns det en svensk journalist som använder synonymen "Julia Ceasar" i bloggen Snaphanen.dk

Nu har han/hon skrivit en artikel som borde få alla att börja undra hur det egentligen står till med svensk nyhetsjournalistik. Den som påstår sig vara sann, kontrollerad och relevant.

När jag läste den här artikeln stämmer inte ovanstående ett enda dugg!

Den är skriven av Julia Ceasar.

Ramona

Yttrandefrihet i Sverige? Javisst får du tycka men tyck rätt ... annars så ...

Idag läste jag till min fasa på Facebook att Marcus Birro för andra gången hittat avföring utanför sin dörr till sin privata bostad där familjen bor.

Vad är det för fel på människor i Sverige? Marcus Birro har valt att öppet gå ut med att han är katolik. Jaha, och? Det är hans tro och jag håller inte med honom i den, men jag respekterar honom för vad han tror på.
Marcus Birro hatar inte andra religioner, ger sig inte på andra religioner, eller människor som inte tror på hans Gud. Alltså har han all rätt att få tycka och tro på vad han vill, men uppenbarligen inte längre i Sverige.

Vad har hänt i vårt en gång så vackra och toleranta land? Ett land där det naturligtvis förekommit mobbing, kvinnomord, kvinnomisshandel, barnmisshandel, våldtäkter, gängbråk och allt som även händer i dag. Skillnaden är att på två decennium har allt detta fördubblats, kanske tredubblats och hatet inom människor sprider sig som maskrosfrön i vinden.

Hatet mot HBTQ personer ökar. Hatet mot kvinnor och unga flickor har ökat. Äldre människor, särskilt ensamma kvinnor, vågar inte gå ut ensamma på kvällen och promenera även om det är ljust ute.

Jag vet en sak som är livsviktig och som saknas i allt högre grad. Arbetstillfällen! Jag pratar inte om fas 1+2+3 eller något annan livsuppehållande konstgjord andning. Jag pratar riktiga fasta anställningar på riktiga företag som betalar ut lön på riktigt.

Hur många riktiga arbetstillfällen som försvunnit de senaste 20 åren har jag ingen aning om men att de är för många är jag alldeles övertygad om.

När människor saknar ett egenvärde, vilket de allra flesta får genom att kvittera ut en lön, inte ett socialbidrag, är det inte ovanligt att de blir hatiska och att ett liv som kunde varit till gagn för alla, i stället förvandlas till ett liv som förpestar och kanske till och med förstör andras liv för evigt.

Numera när jag hört att det varit skottlossningar rycker jag på axlarna. För tjugo år sedan hade det blivit en nationell nyhet i veckor. Nu hinner inte ens trycksvärtan torka mellan upplagorna innan det är dags igen. Vad dessa skjutningar kostar samhället i kronor och ören, förutom det livslånga lidandet för de familjer som drabbas, vågar inte heller någon prata om eller ännu mindre redovisa.

Jag blev verkligen ledsen för att Marcus Birro drabbas och naturligtvis andra okända också, men dessvärre ser det inte ut som att det ska bli bättre i Sverige, snarare värre. Om Marcus flyttar till Rom förstår jag honom, även om jag inte önskar att han gör det. Hans åsikter behövs. Det är många duktiga människor som valt att lämna Sverige och flyttat till andra länder. Under tiden sitter Sveriges politiska elit och fackföreningspamparna och pratar floskler, som de alltid gjort.

Ramona





 

lördag 26 april 2014

"många som skulle vilja ha kredd i Babel" säger producent Marie Nyreröd.

Ja, det är en svag bild av Babels logo, kanske symboliserar den på ett sätt svagheten i själva programmet.

I branschtidningen Svensk Bokhandel nr 8/14 finns en kort artikel om att Babel väcker protester och den handlar om att i programmet med programledare Jessika Gedin presenteras böcker.

Ja, detta program har nog inte så värst många tittare så det är lika bra att berätta att det är ett av SVT:s kulturprogram. I alla fall, när en bok presenteras, som är översatt från något språk till svenska, diskuteras enbart författaren. Översättaren eller omslagsdesignern är aldrig ens närvarande, som om boken tillverkats i cyberspace och översatts av ett spöke.

På denna rättmätiga kritik, enligt mig, svarar producenten Marie Nyreröd följande: " - Men när vi intervjuar en författare, eller visar ett omslag, känner vi inte att vi måste redovisa översättaren. Vi har all respekt för deras arbete, men det finns många som skulle vilja ha kredd i Babel. Omslagets formgivare har också en upphovsrätt. Ska vi redovisa det också? " Slut citat!

Ja, Marie Nyreröd det ska ni. Efter varje Babel program rullar en tablå och presenterar dig som producent, kamera, diverse andra personer och musiken som använts i programmet. Varför ha denna presentation? Mycket enkelt! De som är inblandade i programmet vill ha kredd för sitt jobb. Undrar just hur alla skulle reagera om de inte nämndes alls?

Nä Marie Nyreröd du får allt ta och skärpa till dig väldigt mycket i ditt tänk. De som översätter en bok och den eller de som designar omslaget ska också nämnas och ges kredd för sitt jobb allt annat är rena rama löjans bortförklaringar.

Ramona Fransson  

fredag 25 april 2014

Pocket Mord på Stenungsbaden Yacht Club

Snart kommer Mord på Stenungsbaden Yacht Club ut i pocket, vilket många efterfrågar.

Hoppas ni gillar omslaget lika mycket som jag gör!

Design Mia Raunegger

Ramona

torsdag 24 april 2014

Deckare med personlig rabatt! Ramona-20 är koden!

Nu kan du få "Ramona-20" om du är intresserad att köpa någon av mina böcker i någon av alla de former de finns.
Var då? Jo på Litteraturmagazinets nystartade nätshop för alla böcker som finns!

Gör följande:

1. Välj bok:
2. Klicka på "Lägg i varukorgen"
3. Ange kod Ramona-20 längst ner i varukorgen (innan kassan) så dras rabatten av!

Som sagt om du önskar köpa dig en bok som du finner roande, spännande och fascinerande.

Ramona

onsdag 9 april 2014

Mexico ... ett paradis för turister enligt Fritidsresor, men ett helvete för invånarna. Varför?

Mexico ... ett paradis enligt Fritidsresor och andra företag som säljer semesterresor, men hur kommer det sig att tusentals mexikanare flyr sitt land varje år? Deras dröm är att komma till USA. Detta land som bespottas av AFA, Vänsterpartiet och ja, ni vet säkert vilka som alltid "HATAR" USA.

Men mexikanarna ser det som ett land av frihet och möjligheter. Hur kan denna paradox förklaras?

Människosmugglarna som tjänar miljoner på att ta mexikanarna från det så kallade skitlandet Mexico till USA gnuggar händerna av förtjusning och knarkbaronerna likaså.

Kan någon förklara för mig hur någon vettig människa i Sverige eller vilket annat land som helst kan köpa droger? Vet inte dessa "partymänniskor" vad som händer i dessa länder? Är de så egotrippade, narcissistiska, navelskådare, att de inte begriper mer än vad näsan är lång?

Ramona

måndag 7 april 2014

Bakom valskärmen är enda gången du har yttrandefrihet på fullt allvar! Missa inte den chansen!

I år 2014 är det val. De partier som vinner valet ska bilda en regering som förhoppningsvis ska sitta och bestämma i fyra år framåt.

Jag minns mitt första valår 1976 och jag var tjugo år. För mig kändes det spännande att få delta i ett val. Det var så jag kände att jag gjorde skillnad för samhället, att rösta.

Före 1976 hade jag inte varit särskilt intresserad av politik men nu ansåg jag att det var min skyldighet att sätta mig in i vad partierna representerade.

Eftersom jag hade sett att kommunism inte fungerade i verkligheten, fanns det inte på kartan att rösta på VPK ( som dagens Vänsterparti hette på den tiden) Vänsterpartiet Kommunisterna. Inte heller Kristdemokraterna eftersom de sa nej till fri abort. Centern på den tiden var till för bönderna och det var inte jag, bonde alltså, även om jag var född i Borås och därmed kallades för P-bonne! Folkpartiet var flummiga och otydliga och kvar fanns socialdemokrater och moderaterna. Jag läste på så mycket jag orkade men var fortfarande osäker ända fram till debatten i SVT mellan Olof Palme och Gösta Bohman.

Efter den debatten var jag tvärsäker och jag röstade på moderaterna. Aldrig någonsin hade jag träffat på en partiledare som Olof Palme. En översittarattityd och arrogans av sällan skådat slag. För mig framstod Gösta Bohman som ärlig, ödmjuk och mänsklig. Vad jag också blev arg över var att sossarna samarbetade med facket och många av dem var illröda kommunister. Alltså röstade jag med hjärtat. Att på den tiden rösta på det blåa partiet, borgarna och arbeta som sjukvårdsbiträde var som ett rött skynke för många. Men jag stod på mig. Även om jag kom från ett fattigt arbetarhem, var barn till flyktingar från andra världskriget och förväntades att rösta på sossarna. Jag är nämligen väldigt envis!

Idag ser världen väldigt annorlunda ut mot vad den gjorde 1976 och därmed kommer årets val bli mycket fulare och oärligare än på den tiden. Jag har också lärt mig genom alla dessa år att "politik är inte att vilja förändra" utan "politik är att söndra". Det är oftast genom erfarenhet som man blir klokare.

De fyra sista valomgångarna har jag inte berättat vad jag röstat på (eller ljugit om det) eftersom jag har sett att man blir stämplad och det är inte demokratiskt alls. En stor artist i Sverige är Claes Eriksson från Galenskaparna och när han har fått frågan vem han röstar på har han svarat att han inte röstar. Om så är fallet är det galenskap, för om alla tänkte som Claes skulle det bli anarki. Däremot har Claes Eriksson tydligt visat vad han inte tycker om och det är reklam i TV, därmed visas inga av hans program i kommersiell teve.

Däremot tror jag att Claes Eriksson gör rätt i att inte berätta vem han röstar på, ( för jag tror att han röstar) för han har också sett hur kända människor som berättar hamnar i olika fack. Och som en entertainer vill man inte stöta bort någon och det kanske man gör om man högt och ljudligt berättar på vilket parti man lagt sin röst även om alla partier drömmer om att få en stor folkkär kändis att berätta.

Idag har undersökningar visat att de flesta journalister som arbetar på rikstäckande tidningar vurmar för miljöpartiet, sossar eller vänstern. Därmed blir också deras gamla hållningssätt, att vara neutrala, som bortblåst.

Inom politiken pågår ett ständigt räv- och rackarspel. Det finns inget som heter "ärliga och raka svar" allt är ett enda kackel, floskleri och löften som inte kan infrias. För att ett parti ska få igenom sin politik krävs att det partiet får över femtio procent av rösterna annars gäller det att kompromissa och som de flesta redan vet blir aldrig alla nöjda i en kompromiss.

Jag är övertygad om att det här valet kommer att gå till historien som ett av de smutsigaste och våldsammaste valen på årtionden. Det står enormt mycket på spel förutom makt och pengar. Prestigen är en av de allra viktigaste komponenterna i detta val. Alltså hur vi väljare värderar det som politikerna hittills gjort för oss.

Och det partiet eller partier som kommer förlora i det här valet, och ju större förlust desto värre, vet att de har gjort något galet. När alla röstsedlar är räknade och vi vet vem som vann kommer förlorarna att dels byta ut sin/a partiledare och dels ha långa,långa utredningar om vad som gick snett.

Om vi som röstar blir vinnare eller förlorare vet inte vi heller förrän efter valet, men att man skall rösta tycker jag är självklart. Det är nämligen bakom valskärmen som du är bossen och enda gången du har yttrandefrihet på fullt allvar! Missa inte den chansen!

Ramona


 

 

 

söndag 6 april 2014

Förboka gärna!


En dödsmisshandel av en gammal man på Västra kyrkogården i Göteborg är inledningen på en serie bisarra mord. Det finns vittnen till mordet på den gamle, men varför vågar de inte berätta? Ett kors upptäcks av pastor Waldemar Eklunds fru i deras trädgård på Klädesholmen på Tjörn. En ung naken kille är uppbunden på korset och död utan synliga skador.  När ytterligare ett kors hittas och även det offret är naket och uppbundet på samma sätt är spaningschef Greger Thulin övertygad om att mördaren är en psykopatisk religionshatare.

” Sveas blick följde Stigs händer när han hällde upp teet i deras koppar. Han slog sig ner i samma fåtölj som Katarina suttit i ett dygn tidigare. På morgonen när han hade läst Göteborgs Postens artikel, att polisen hade häktat en misstänkt för Korsfästelsemorden som de kallade dem och att det var en lärare, förstod han att det var Sean Gutman, även om de inte skrivit var han bodde eller vilken skola det gällde. Därför beslutade han sig för att ta med tidningen till Svea och berätta hela historien från början till slut. Hon avbröt honom inte en enda gång.”
 

Detta är den åttonde verklighetsbaserade deckaren av Ramona Fransson i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin.


Som sagt: Förboka gärna på din näthandelsbutik eller bokhandel! Ta den som du trivs med bäst!
Ramona

lördag 5 april 2014

Religion eller patientsäkerhet i första hand? Danmark har bestämt sig, men inte Sverige!

Dessa kläder är inte förenliga med dansk sjukhusvård och därför kommer två troende muslimska kvinnor att få två alternativ att välja mellan enligt sjukhusdirektören i Danmark:

Antingen klär de sig enligt den lag som föreskriver att det ska vara kortärmat i vården till skydd för patienterna eller så får de sparken.

Om detta kan man läsa i den danska tidningen Extra Bladet här.

För mig och många andra som arbetat och arbetar inom svensk sjukvård är det också självklart. Dessvärre är det inte lika självklart för Sveriges politiska partier. Så här i Sverige sätter vi religionen före patientsäkerheten.

Skrämmande utveckling!
Ramona

fredag 4 april 2014

Fotboll i Sverige när den var som bäst! Idag är "hatet" mästaren. Artighet och empati är som bortblåst!



Titta på den här 8 minuter långa filmen från VM 1958. Sverige mot Brasilien. Se på människorna som är på läktarna. Om jag jämför med vad jag ser idag är skillnaden som ljus och mörker.

Då 1958 män klädda i snygga hela kläder, kvinnor i klänning och kappa. Det applåderas när motståndarlaget gör mål. Tänk tanken att AIK:s supportrar skulle klappa händer och hurra när motståndarna gör mål. Eller vilket annat lags supportrar som helst för den delen.

Vart har gentlemannamässigt uppförande tagit vägen? Varför är det "hata" som ska skrikas från läktarna? Varför? Det är så hjärncellsbefriande som något kan bli. Om detta fortsätter kommer fotbollen att dö ut. För de gapande kostsamma dårarna skrämmer slag på alla sponsorer och utan sponsorer blir det ingen fotboll. Att de gapande och hatande supportrarna inte är de som spenderar mest utan kostar mest gör inte saken bättre.

Nej, jag har varit på fotboll några enstaka gånger. Hejar inte på något lag, och klappar händer för alla som visar sig duktiga på plan. Att hålla på ett lag ska ju inte betyda att man slår ihjäl andra som håller på det motsatta laget. Inte heller ska restauranger behöva stänga igen, rulla ner stålgardiner varje gång det är en så kallad högriskmatch. Bara ordet "högriskmatch" är skakande och oroväckande.

Nej, jag ser hellre att fotbollen försvinner och att de utgifter som idag läggs på fotbollsmatcher och räknas i miljoner kronor läggs på skolor, föräldrastöttning, äldreomsorgen och sjukvård. Sedan kan fotbollen uppstå igen när unga och äldre lärt sig hantera sitt hatande!

Ramona 

onsdag 2 april 2014