Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

lördag 8 juni 2013

Review of Life after Death by Damien Echols

Review of Life after Death by Damien Echols

As a child I have been locked up several times, but I thought it was normal, but as an adult, I was picked up by police from my apartment and locked up in jail, as a reluctant witness, and became aware of how it felt to be locked up and depending on others to unlock the door when you want to go to the bathroom, but this happened in Sweden and in comparison with the U.S. is Sweden jails sheer luxury hotels. And it is the reality, mine or someone else's, which I based my crime novels, but now it´s about the book “Life after Death” by Damien Echols as it should be about.

Damien was born December 11, 1974 at the hospital in the run-down small town West Memphis in Arkansas. The State that as also the U.S. former president Bill Clinton was born in. Not for a second did Damien have imagined that he would sit on death row in nearly 18 years innocently convicted of murder he did not commit.

"In 1993, three teenagers who become known as the West Memphis 3 arrested and accused of the brutal murder of three eight year old boys in West Memphis in Arkansas. It was said that the murders would have been part of a "satanic ritual" which also included sexual abuse and mutilation. "

There was no evidence, no forensic evidence, there was nothing at all indicating that Damien Echols, Jason Baldwin and Jessie Misskelley would have had something to do with the murders, anyway could a police officer, Jerry Driver, along with the judge, David Burnett, and prosecutors John Fogleman and Brent Davis take away from Damien, Jason and Jessie their human rights based on a bunch of lies. Today,Judge Davis Burnett is senator in the United States.

Someone in the 1970s, I watched a movie "And Justice for All" with Al Pacino in the lead role. In the movie there was a crazy judge who sat and ate his lunch sitting on the edge of the open window eighty levels up. Hating cops who beat and abused prisoners etc. Not for a moment I thought that this story could be based on reality. How wrong I was! The reality is, as usual, even worse. Damien got to experience it as directed against prisoners by prison guards was hatred, anger, disgust, stupidity, ignorance and brutality. It was more common than uncommon to find insects in the food that was served. Grasshoppers and crickets were boiled together with broccoli, the reason was that no one bothered to wash them before cooking. Each prisoner gets an account that family and friends can deposit money into that is designed for basic needs. Everything in the prison had to be payed for.

The reason that Damien, Jason and Jessie again were allowed to see the sun's light, walking on lawns, began with HBO made a documentary, "Paradise Lost" and when Lorri Davis, Damiens says she is his life and they are now marriaged, got to see this movie committed herself.  Lorri began to write a letter and after a few years she got hundreds of people involved even famous movie stars including Johnny Depp. The book contains a long list of all Damien thanks for his life and the first om the list is  Lorri.

Today we know that innocent people are sentenced to prison even in Sweden, but we have thankfully not the death penalty. Just the thought of innocent people executed by the state, as happened several times in the U.S., is terrible. While Damien sat and waited for death in his cell was over twenty people executed. How many of them who were innocent will we never know.
If you like to learn more about reality, which sometimes is hard to take in, and also look through all the advertising that America does about his country, as a country that fights for human rights, this is the book you should read !
There's also a lot more information about the case, for those who know English on this page:
http://www.wm3.org/

I apologize for my bad spelling


Ramona Fransson


Author 

Dödsdömd av Damien Echols. Recension.

Recension av Dödsdömd av Damien Echols

Jag har som barn varit inlåst flera gånger, men då trodde jag att det skulle vara så, men som vuxen blev jag hämtad av polis från min lägenhet och inlåst i arresten, som ett motvilligt vittne, och blev medveten om hur det kändes att vara inlåst och beroende av att någon annan låser upp dörren när man vill gå på toaletten, men detta hände i Sverige och i jämförelse med USA är Sveriges häkten rena rama lyxhotellen. Och det är på verkligheten, min eller någon annans, som jag baserar mina deckare, men nu är det boken Dödsdömd av Damien Echols som det ska handla om.

Damien föddes den 11 december 1974 på sjukhuset i den nedgångna småstaden West Mephis i Arkansas. Staten som även USA:s forna president Bill Clinton föddes i.  Inte för en enda sekund hade Damien kunnat föreställa sig att han skulle sitta i en dödcell i nästan 18 år oskyldigt dömd för mord han inte begått.
”År 1993 blev tre tonåringar som kommit att kallas West Memphis 3 gripna och anklagade för de brutala mordet på tre åttaåriga pojkar i West Memphis i Arkansas. Det sades att morden skulle ha varit en del i en ” satanistisk ritual ” som dessutom inbegrep sexuella övergrepp och stympning”.
Det fanns inga bevis, ingen teknisk bevisning, det fanns överhuvudtaget ingenting som pekade på att Damien Echols, Jason Baldwin eller Jessie Misskelley skulle haft något med morden att göra, ändå kunde en polis, Jerry Driver, tillsammans med domare, David Burnett, och åklagare John Fogleman och Brent Davis ta ifrån Damien, Jason och Jessie deras mänskliga rättigheter baserat på en hög med lögner. Idag är domare Davis Burnett senator i USA.

Någon på 1970-talet såg jag en film ” And Justice for All” med Al Pacino i huvudrollen. I filmen fanns den galne domaren som satt och åt sin lunch sittande på kanten vid det öppna fönstret åttio våningar upp. Hatande poliser som slog och misshandlade fångar m.m. Inte för ett ögonblick trodde jag att den här historien kunde bygga på verklighet. Så fel jag hade! Verkligheten är som vanligt ännu värre. Damien fick uppleva att det som riktades mot fångarna av fångvaktarna var hat, ilska, äckel, dumhet, okunnighet och brutalitet. Det var mer vanligt än ovanligt att hitta insekter i maten som serverades. Gräshoppor och syrsor kokades tillsammans med broccoli, orsaken var att ingen brydde sig att tvätta dem innan tillagning. Varje intern får ett konto som familj och vänner kan sätta in pengar på som är avsett för grundläggande behov. Allt i fängelset måste man betala för.

Orsaken till att Damien, Jason och Jessie åter fick lov att se solens ljus, gå på gräsmattor, började med att HBO gjorde en dokumentär ”Paradise Lost” och när Lorri Davis, som Damien numera älskar, kallar sitt liv och är äkta make till, fick se den här filmen engagerade hon sig. Till en början med brev men med åren involverade Lorrie hundratals människor och även berömda filmstjärnor som bland annat Johnny Depp. I boken finns en lång lista på alla som Damien tackar för sitt liv och först kommer Lorri.

Idag vet vi att oskyldiga döms till fängelse även i Sverige, men vi har tack och lov inte dödsstraff. Bara tanken på att oskyldiga avrättats av staten, som hänt flera gånger i USA, är fruktansvärd. Under tiden som Damien satt och väntade på döden i sin cell avrättades över tjugo personer. Hur många av dem som var oskyldiga får vi aldrig veta.
Om man tycker om att lära sig mer om verkligheten, vilken ibland är svår att ta till sig, och också se igenom all den reklam som USA gör om sitt land, som ett land som strider för de mänskliga rättigheterna, är detta boken du ska läsa!
Det finns också mycket mer information om fallet, för den som kan engelska på den här sidan:
http://www.wm3.org/


Ramona Fransson