Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

måndag 31 december 2018

Årskrönika. År 2018 går mot sitt slut och snart säger vi hej och välkommen till 2019

Ett av mina roliga minnen var när vi befann oss i Puerto Rico, Kanarieöarna, och en restaurang gjorde reklam för deras te-dans på söndagar.

Därifrån är fotot taget på en söndag i oktober i år. Och det säger jag, inte en tekopp jag såg så långt ögat nådde. Nej, just det. Men dans var det!

I vilket fall är det ett privilegium att som deckarförfattare få lov att göra research på andra ställen än bara i Sverige. Dessutom kan jag också för en vecka eller två glömma bort den kalabalik och röran som existerade och fortfarande existerar efter valet den 9 september.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att inte beröra det politiska kaos som huserar i Sverige och i Sveriges riksdag, och som fått mig att undra om dessa politiker ens är på rätt plats i livet. De uppför sig som strutsar.

En rolig video har spridits sedan valet och heter: Du får inte komma på mitt kalas! Klippet är drygt 40 sekunder och görkul!

Allt vidrigt som hänt under det här året i både Sverige och andra delar av Europa och världen med skjutningar, våldtäkter, överfall, sprängningar, rån och annan dynga tror jag undgått få, och ett av de vidrigaste var halshuggningen av de två skandinaviska unga kvinnorna, som SVT envisas rubricera som knivskärningar. Dessutom spreds och sprids fortfarande den bestialiska filmen av islamisternas avrättning där de skriker sitt:Allahu akbar. Desto märkligare är att SVT noga poängterar att det kan vara en brottsling handling att dela filmen.

Konstigt nog hade SVT inga problem att berätta om det vedervärdiga mordet på Kim av ubåtsmonstret och ingående följa rättegången, men då handlade inte mordet om Islam och galna radikala islamisterna, som det också dräller av i Sverige.

Jag hade, om jag velat, kunnat se på filmen med halshuggningen, men jag har sett tillräckligt vad det gäller islamisters bekännelse till religionen, ideologin med sin politiska gren "fredliga" Islam och Koranen, och vad dessa monster gör mot framförallt kvinnor och homosexuella. Det räcker för mig.

En annan sak med morden på det två kvinnorna är att familjerna lämnades totalt i sticket. Ingen demonstration skapades av "feministerna" för att hylla deras liv och stötta familjerna annat än i hemstaden för en av kvinnorna.

Det här inlägget skrivet av Julia Caesar, som också blivit uthängd av den goda sidan, borde läsas av alla och envar för att förstå hur sned verkligheten beskrivs av vår så kallade oberoende nationella media.

Nej, nu får det vara slut på eländesbeskrivningar och i stället berättar jag om det mest fantastiska som hände mig i år och det var att jag fick mig en litterär agent: Jonny Mattiasson, och han flängde runt på årets bokmässor i Europa där han lyckades sälja in mina verklighetsbaserade deckare och självbiografierna till ett stort polskt förlag. Det var en förunderlig upplevelse att läsa kontraktet och det ska jag baske mig rama in. Dessutom har Jonny också hand om min författarkollega och vän Kim M Kimselius, som förutom skriver bra och spännande böcker också håller kurser för de som brinner att bli författare.

Så förhoppningsvis kommer min första "Dyrbar kärlek" ut på polska under 2019.
Och vem vet ... det kanske blir fler länder i öst som kommer visa intresse för deckarna och även självbiografierna.

Sommaren blev också minnesvärd med sina soliga badvänliga dagar och ljumma kvällar. För en gångs skull tror jag att alla, oavsett när de tog semester, fick uppleva lata soliga dagar med behagliga vattentemperaturer.



Ramona på Mjörn 2018
Sedan kom hösten som den alltid gör och vintern, även om vi här i Göteborg sällan får uppleva vinter på riktigt. Antingen är det frost och torrt på gatorna eller så är det grått och blött. Men ett år 2016 fick vi några otroligt vackra vinterdagar, och jag tog över hundra foton. Här är ett av dem att njuta av.




Slottsskogen 16 januari 2016

Nåväl nu har vi nyårsafton 2018 och om några timmar ska vi skåla in det nya året med sina 365 oskrivna blad. Hoppas att vi kan fylla dem med glädje och hopp, för det är något vi människor behöver. Utan hopp blir vi deprimerade och olyckliga.

Hoppet är alltid det som håller oss ovanför vattenytan och att få se ljus i mörker är givande för kroppen och själen, som jag anser hör ihop.

Förlaget gav också ut de sista två delarna av tre av "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" som inte tillhör kategorin böcker som anses vara politiskt korrekta. Men som bekant bryr jag inte om att vara PK, det hör inte till min personlighet att vara dum och naiv eller ljuga om verkligheten, eftersom jag mött verkligheten alltför många gånger i sin skepnad av att inte vara "gullig".

Nu skriver jag på en ny verklighetsbaserad deckarserie med fristående avsnitt där en kille på 35 år, Hassim Wiklund, är kriminalkommissarie spaningschef och vars föräldrar väldigt gärna vill att han ska träffa en kvinna som berikar hans liv. Förutom att du som läsare får följa Hassim, hans kolleger på polishuset i Göteborg, och deras privatliv, kommer du också få följa med i fallen som de ska lösa tillsammans med kriminaltekniker och rättsmedicinsk personal.
HW & Akkila I rättvisans tjänst
Första delen beräknas släppas i juni 2019. Ska också bli spännande att se hur den blir mottagen.

Nu mina kära vänner/läsare önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2019 och måtte det bli ett gyllene år för oss alla!

Ramona

































 








   

söndag 11 november 2018

Att vara deckarförfattare, hur fungerar det? Och sin egen ...

Jo, tack det fungerar riktigt bra, hade det enkla svaret kunnat bli, men jag tror nog att du som läser det här vill ha ett utförligare svar.

Så här kommer det:

När jag satte mig och knackade ner mitt första manus 1991, på en elektrisk skrivmaskin med raderband, visste jag ingenting om hur förlagsbranschen fungerade, och även om jag vet mer i dag är jag sannerligen inte fullärd, och blir det med stor sannolikhet inte heller, eftersom det är en bransch i ständig förändring.

Manuset 1991 handlade om hur jag efter år av försök att bli gravid inte lyckats, och som med de flesta självbiografier i ämnet "Ofrivillig barnlöshet" hade jag önskat mig ett lyckligt slut. Så blev det inte, men man kan inte få allt man önskar sig. Det är vad som är livets rättvisa, att den inte existerar och har aldrig gjort.

Nåväl, manuset blev klart, enligt min kunskap, och jag vände mig till en vän som på den tiden var chefredaktör på GT. Han läste och återkom med orden: Mycket bra Ramona men du måste omarbeta det.

Jaha, och eftersom ordet omarbeta på den tiden var för mig obekant och jag trots detta mådde mycket bättre efter att ha skrivit av mig min historia, lät jag manuset ligga o-omarbetat i en byrålåda.

Däremot hade jag fått smak för att skriva. Upptäckte att det gjorde mig glad så jag funderade ett tag på vad för slags genre som passade mig bäst och eftersom jag alltid älskat deckare, mest läste jag de brittiska, bestämde jag mig för att skriva verklighetsbaserade deckare.

Det betyder att jag tar mig an en verklig kriminalhistoria, läser in mig på FUP, domar och vad som finns skrivet om och av de som drabbats. Därefter väver jag in påhittade figurer och flyttar verklighetens bakgrund till de miljöer jag vill ha med i manuset.

När jag fick ut mitt första manus i bokform var jag överlycklig men den glädjen byttes snabbt ut till frustration och ilska. Boken var fylld med syftningsfel, stavfel och på toppen av det tryckfel. Den gavs ut i formen storpocket och även det blev en stor besvikelse. Jag hade hela tiden hört ordet, inbunden, men vad han sa var limbunden, vilket är skillnad. Det vet jag nu!

Så mitt eget förlag anomaR Förlag startades 2006, och min make stöttade mig, som han alltid gjort och gör. Vi kunde absolut ingenting, men vi var modiga eller naiva nog att ge oss i kast med en bransch som inte liknar någon annan som vi tidigare haft kontakt med. Jag som tobaksaffärsinnehavare och delägare i restaurang och med ett otal olika arbeten genom åren, och maken hade drivit Backa Bowling i över 30 år innan han och hans bror sålde den vidare.

Men vi gav inte upp utan tog oss igenom de sju svåra åren och har nu, som vi ser på det, lyckats med att förutom mina sexton böcker också gett ut tre andra författares böcker och håller på med en fjärde, vars böcker, också det en trilogi, kommer släppas i mars nästa år.

Nu börjar vi komma upp i åren och efter att vi gett ut den fjärde författarens böcker kommer vi inte ta emot fler manus utan det blir min nya serie, med kriminalkommissarie och spaningschef Hassim Wiklund med sin schäfertik polishunden Akkila och kolleger, som blir det förlaget kommer satsa på. Första delen av "H.W & Akkila, Poliser i rättvisans tjänst" beräknas släppas nästa år på försommaren.

I dag är branschen mycket koncentrerad till några få starka och stora aktörer och en mängd små som både försvinner och så kommer det nya.

Det sägs att vi är två så kallade egenutgivare som lyckats och det är Kim Kimselius, som är en mycket duktig och driftig författare, en härlig kvinna och här kan du kika in på hennes blogg.


Och så är det jag som också lyckats med att själv ge ut mina böcker, men själv är du egentligen aldrig. Bara när du skriver på ditt manus.

I förlaget hyr vi in tjänster av andra duktiga företagare och en av dem är Mia Raunegger, som både är min vän och skapar omslag dels till mina och dels också för docent och gynekolog Lars Nilssons trilogi "Underlivstankar", där förlaget ämnar släppa alla tre delarna i mars 2019.

Det sista halvåret har jag också fått mig en litterär agent, Jonny Mattiasson, och det är en härlig känsla! Vissa länder har redan visat intresse för att ge ut mina deckare med Greger Thulin, och jag håller tummarna!
   
För den som är nyfiken på förlagets författare och kommande böcker kan kika in här!


Jag är medlem i en Facebook grupp som heter "Författare på Facebook" som skapats av en av mina få goda vänner inom författaryrket Dag Öhrlund, också han en fantastisk personlighet som jag haft mycket roligt med och ser fram emot att träffa varje gång vi ses. Den gruppen är sluten och har till dags datum över 7000 medlemmar, och många är utgivna, många vill bli utgivna och många ställer frågor av skilda slag och får svar på dem, förhoppningsvis som de blir nöjda med. Dag har en mycket intressant och rolig blogg och den hittar du här! 

Varför har jag så få författarkolleger? Dels beror det nog på att jag är egenutgivare och därmed kan bestämma själv över innehållet i mina böcker, vilka med stor sannolikhet har uppfattats som allt annat än politiskt korrekta, och därmed försvinner väldigt många författare ur vänskapslistan. Men dels är det också för att jag bor i Göteborg, inte i Stockholm där de flesta huserar och att arbeta som författare är ett relativt ensamt jobb.

Det har jag ingenting emot. Jag är mer av en ensamvarg än en social person. Missförstå mig inte nu, jag tycker om att komma ut och signera, föreläsa och att träffa vänner, men det händer inte varje vecka, inte ens varje månad, men när det händer blir det desto roligare.

Självklart finns det många fördelar med att bli omhändertagen och utgiven av ett stort förlag. De kan, om de vill och tror att du ska slå igenom, placera dig i alla tevesoffor, radiostudios och satsa stort på reklam och det är det få små förlag som har resurser till. Ibland kan man ha tur att det är någon producent som tycker att du verkar kul, dina böcker intressanta och därmed får du chansen att vara med i lokalradion och lokaltidningen, men för det mesta finns det inte plats för alla som vill så gärna.

Jag har haft tur att få vara med både i SR väst när jag bodde på Tjörn och har varit med med mina böcker i SR Göteborg och Radio88 Partille. På den tiden TV4 hade lokal-teve, fick jag också vara med, vilket var jättekul. Men SVT, som nu vill sno våra skattepengar för att få till sin finansiering, har aldrig haft inslag om litteratur i sina lokala sändningar.  Det kanske jag borde kräva att de ska ha nu när de ska ha betalt oavsett om man tittar eller inte.

Men en sak bör du veta: Alla författare blir inte miljonärer, långt därifrån, och är det därför du skriver så kan du lägga ner ditt skrivande. De som blivit miljonärer på sitt skrivande har dels haft tur, dels blivit utgivna på något av de stora förlagen och också blivit medialt exponerade. Som kändis är det enklare att få en bok utgiven, som bekant.

Orsaken till att jag skriver är att jag älskar att skapa nya historier även om de bygger på fakta i grunden. Då mår jag som bäst!

Jag vill också passa på att tacka alla mina läsare/lyssnare för det är ni som ger mig den stora glädjen att fortsätta skriva. Tusen tack! 

Ramona  








 





 

torsdag 27 september 2018

Talmansrundor och beröringsskräck med SD, men omfamnar kommunismen gör Löfven utan betänkligheter. Usch!

Här ringer Löfven, inte min statsminister, runt till Sveriges kommuner och kräver att de ska stänga ute Sverigedemokraterna.

Fotot är taget från Löfvens Facebook-sida och där han stolt skriver att han ska göra allt i sin makt att hindra SD från att få något att säga till om.

Att han och hans parti i decennier samarbetat med kommunister som inget hellre vill än lägga ner allt som stavas företagaranda och jobbskapare har Löfven aldrig haft problem med.

Jag har däremot alltid avskytt kommunismen och socialismen, och nazismen och fascismen, därför har jag lagt min röst på Sverigedemokraterna. Det enda partiet i Sverige som stöttar mig som judinna och Israel.

VPK som tagit bort bokstäverna PK, men fortfarande är samma förtryckarparti, omfamnar i stället glatt terrorister och islamister som dessutom VPK ger statliga bidrag.

Men eftersom Löfvens parti Socialdemokraterna aldrig någonsin har ifrågasatt VPK har svenskarna helt enkelt sett VPK som vilket parti som helst, men det är inte vilket parti som helst.

De har i alla år stöttat fascismen och kommunismen i alla de forna, numera skrotade kommunist och fascistländerna.


Sjöstedt är en hycklare och en vidrig kommunist. Talmannen som valts från VPK kommer jag aldrig acceptera som en för alla i Sverige. Löjligt.

Rebecca Weidmo Uvell har grävt fram VPK:s vidriga historia som fortfarande är aktiv i denna dag.

Här kan du läsa om VPK:s oanständiga historia.
Sluta rösta på dessa vidriga människor! Och bli en anständig och omtänksam och frihetsälskande människa igen!









söndag 16 september 2018

Ramona, Helena Dancyger, Danzygier eller Danzyger? DNA-hjälp

När jag påbörjade att skriva "Ändhållplats Sverige" var året 1997, och mycket av min släkthistoria var höljt i dunkel.

Och som jag skriver i boken: Släktforskning är inte en rättighet, enbart en möjlighet, stämmer överens för mig.

Eftersom jag är född i Sverige, Borås 1956, och mina föräldrar föddes i Warszawa respektive Rostock, finns det inga sparade dokument från deras förfäder hos Mosaiska församlingar eller i kyrkoböcker. Efter kriget var de flesta städer, inklusive Warszawa och Rostock sönderbombade och det var spillror kvar av det mesta.

Boken kom ut först 2011, och detta tack vare att min älskade lilla mamma ( gick bort i cancer februari 2011) öppnade sig och orkade berätta om min far, sin egen uppväxt och delar av min släkt. Jag fick också hjälp av att SÄPO öppnade upp sina arkiv och att mosaiska församlingen gjorde detsamma.

Åren gick och när jag 2017 påbörjade min verklighetsbaserade trilogi "Kriminalkommissarie Leah Quiller skipar rättvisa två gånger" av ilska över den aldrig sinande strömmen av överfallsvåldtäkter och gruppvåldtäkter som var ett helt nytt scenario i Sverige, ( visst har det förekommit men inte alls i den utsträckningen) hade jag sett att det gick att skicka in ett dna-prov till ancestry.se och därmed kanske få reda på fler släktingar.

Jag var skeptisk till hur detta skulle fungera, men nu vet jag att det fungerar. Häromdagen fick jag på messenger ett meddelande av en kvinna vid namn Stefanie, och hon undrade om jag och Jetka var släkt och på vilket sätt.

Eftersom Facebook stängt av mig, för att kritisera skrikande hysteriska radikala muslimer, i trettio dagar kan jag inte svara på messenger, eller gilla eller kommentera eller göra egna inlägg på Facebook, men som tur är har sidan ancestry mejl-funktion och därmed kunde jag svara på frågan där och ge Stefanie min mejladress.

Mycket riktigt, Stefanies mormor, Jetka, var min faster, och Stefanies mamma, Lita, är min kusin och de bor i Seattle USA. Så nu har vi kontakt. Och det är lite av ett pussel när det handlar om mina judiska släktingar. Alla med vettet i behåll känner väl till förintelsens historia och dess följder, vilket resulterade i att de som överlevde inte alltid angav sin rätta identitet i sitt nya land.

Det gjorde ingen av min fars syskon, varken Jetka eller Carol, och inte heller min far när han anlände till Sverige 5 januari 1947. Alla var livrädda just för att de var judar. Ingen ska tro att judeförföljelsen upphörde som genom ett trollslag enbart för att Hitler tog sitt liv, den ynkliga parasiten, eller för att det Tyska Riket föll ihop som ett korthus. Nejdå, då som nu fanns och finns det judehatare, och i Sverige har de aldrig varit så många som nu, efter andra världskriget, eftersom vi tagit emot alldeles för många människor från Mellanöstern, där de med modersmjölken uppfostrat att den enda bra juden är en död jude och att Israel inte existerar.

Nåväl, nu har Stefanie och jag börjat pussla för att Lita, hennes mamma, nästan inte fick någon information av sin mamma Jetka, om hur hon tog sig till USA, vad hon gjorde under andra världskriget och hur tog hon sig ut ur Polen.

Detta fenomen att mina föräldrar, Litas mamma Jetka, inte berättade är inget ovanligt, snarare tvärtom. För många år sedan skrev Jerzy Einhorn boken, "Utvald att leva", och när jag läst den målade jag honom en sidenslips och skickade den till honom. Detta resulterade i att Jerzy Einhorn ringde upp mig, och vi hade ett långt och mycket berikande samtal.

Jerzy berättade att orsaken till att han beslutat sig för att skriva boken var hans barnbarn. För sina barn hade han inte berättat något om sitt förflutna och för att klara av det bokade han sig ett rum på ett pensionat, tog med sig sin skrivmaskin och låste in sig där. Han grät och mådde fysiskt och psykiskt mycket dåligt under perioden han skrev, men visste också att gör han det inte nu blir det aldrig av. Behöver jag säga att jag älskar boken? Tänkte väl det. Dessutom skickade Jerzy Einhorn mig ett signerat exemplar, som jag är mycket tacksam över. Genom Jerzys bok förstod jag också så mycket bättre min fars egendomliga utbrott och beteende.

Rubriken med mina många namn är bara ett sätt för att beskriva hur svårt det är att veta mitt egentliga efternamn efter min pappa. I olika dokument stavas det på olika sätt, så vilket som är rätt är omöjligt att svara på. Dessutom bar jag min mammas efternamn när jag föddes då de inte varit gifta vid min födelse, vilket jag naturligtvis inte heller hade en aning om förrän i vuxen ålder då jag läste dokumenten från mosaiska församlingen, vilka jag tackar av hela mitt hjärta för hjälpen de bistått med så boken kunde bli klar.


Dna provet visade att min tillhörighet med 87% var Östeuropa och att jag var judinna. Så faktum är att just dna kan avslöja väldigt mycket mer än du tror, och är ett hjälpmedel inte bara för att sålla oskyldiga från skyldiga i mordfall, utan också för att hitta släktingar som du inte visste var de fanns.




Lita, min kusin är flickan längst till höger på bilden, och hon är född 1955. Bilden är från 1959, tror jag, så där är hon fyra år.

Ramona    










     






   




fredag 7 september 2018

Frankrike är ett islamistiskt land inom 10 år!


Här kan du läsa om vad som händer i Frankrike och som även fransk media skriver om. Artikeln är översatt till svenska.

Jo du ser rätt! Så här ser det ut i Paris under fredagsbönen. Vuxna män tillsammans med pojkar ligger på knä och stänger av gatorna för de få sekulariserade fransmän som fortfarande bor kvar i dessa kvarter, som snart tagits över av islamisterna. Kvinnorna är bara värda hälften så mycket som en man och får därmed inte ligga bredvid sitt motsatta kön och be.

Och med hjälp av Qatar och Kuwait byggs det gigantiska moskéer över hela Frankrike. Den franska befolkningen som inte bekänner sig till den vidrigaste religionen i världen, ideologin med sin politiska gren, Islam, kommer inom tio år vara en minoritet och kanske gör de som många andra som har plånbok, de drar till östländerna, Tjeckien, Polen och Ungern som vägrar ta in muslimer tillika islamister i sina länder.

Vem kan säga att dessa länder har fel? Det räcker att gå ut på nätet och Youtube för att inse att de gör helt rätt. Det största hotet mot den västerländska demokratin, kampen för HBTQ och yttrandefriheten och inte minst kampen för jämlikheten mellan könen kommer INTE från Ryssland, Kina eller USA, utan från islamisterna som bekänner sig till den radikala islamismen, och de växer i antal eftersom deras fruar föder barn efter barn efter barn, samtidigt som de tar del av ett än så länge hyfsat generöst välfärdssystem, där Sverige urskiljer sig som ett av de generösaste.

Men vad händer när pengarna tar slut?

Jo, då är troligen alla västländer så sönderdelade av islamismen att de länderna också komma sluta likt Libanon, Syrien, och andra islamistiska länder som förstörts av Islam.

Ska vi förbanna våra politiker för att de varit helt okunniga och korkade och naiva?
Nej, det gör ingen skillnad. Men rösta rätt på söndag! Det kanske kan vara vår räddning.

Ramona

Miljöpartist mutar moderater med röster för att få bygga moské!

Miljöpartist mutade moderater med flera tusen röster om de godkände bygget av en moské!

Detta enligt Uppdrag granskning.

Då är nästa fråga naturlig:

Hur många röster har mottagits av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister i samma ärende i de kommuner de haft egen majoritet tillsammans?

Här kan du läsa om det i Nyheter Idag. Det horribla som pågår i Sverige.  Och här kan du läsa om det på SVT.


Kom ihåg att det är du som väljer på vilket parti du ska rösta på söndag!


Ramona

God morgon! Det är Sissela-fredag och jag är avstängd på Facebook!

God morgon!
Det är fredag den 7 september och det är Sissela-fredag!

I normala fall lägger jag ut detta på min Facebook men nu har hysteriska radikala muslimska kvinnor betett sig likt hyenor eftersom de är vana vid att de ska få allt de pekar på.

Dessa kvinnor och deras bröder och makar är världens mest lättkränkta.

De fattar fortfarande inte, trots att många av dem är födda här, att i ett västerländskt land har man rätt att att tycka att kvinnor eller män uppför sig likt hyenor, om de nu gör det.

Dessutom har jag rätt att avsky en religion eller två eller alla. Och jag avskyr religioner i allmänhet och Islam i synnerhet. Men detta tål inte de radikala muslimerna eller islamisterna att höra.

När det gäller Facebook är de livrädda för att stöta sig med radikala muslimer, och det är inte bara Facebook förresten utan även en mängd olika partier. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna, Centerpartiet och Liberalerna är de som är nerlusade med olika radikala muslimer som kommer att komma in i riksdagen.

Nåja, jag är avstängd i 30 dagar, även om jag överklagat och berättade att drygt 200 000 har sett dessa kvinnor på film skrika och bära sig vanvettigt åt när en duktig kvinna, med rötter i Kurdistan, påpekade för hyenorna att de måste uppfostra sina barn, och detta ville de inte lyssna utan var oförskämda å det grövsta mot kvinnan.

Problemet på riktigt är att den kvinnan inte var radikal muslim, och är det något dessa människor ser ner på är det västerländska värderingar.

Filmen som journalisten Joakim Lamotte spelade in live från Sätra ligger på nätet och den lär hyenorna inte få bort. Så titta på den och förfasa dig över hur dessa radikala muslimska kvinnorna beter sig!


Ha en trevlig helg!

Önskar

Ramona




 


söndag 5 augusti 2018

Uppmuntrar TV4 Nyhetsmorgon kvinnoförtryck av män eller är de bara plågsamt naiva i sin okunskap?

Här på TV4 Nyhetsmorgon är Camilla Hamid inbjuden för att förevisa sin bakning.

Hur många på TV4 känner till vad slöjan står för? Eller vill de inte låtsas om att det här inslaget med flera liknande är ett sätt att legitimera kvinnoförtryck?

Camilla Hamid och de flesta i hennes situation kommer hävda med en åsnas envishet att slöjan är frivillig men dessvärre kan inte Camilla eller andra i hennes situation säga något annat. Det vågar de inte med risk för sina liv eller total isolering.








Läs texten nedan av Zoéline Alamhad och inse att så länge som TV4 och andra medier har så att säga politiskt korrekta inslag genom att bjuda in dessa kvinnor kommer deras män, söner och bröder inte att vare sig förstå eller avstå från sitt förtryck.


"När en kvinna får höra av sin islamska omgivning att hon sveper in sig och gömmer sig under tyg för att hedra sin man sin familj sin profet och sin Gud och dennes lära och att hon då framställer sin man som en bra man som har ordning på sin fru?

Sen eftersom hon enligt skriften är mindre intelligent och därför så vet hennes man hennes bästa eftersom hon inte kan ta vara på sig själv och sin vandring på jorden och att då täcka sig innebär att mannen vet att hon inte vill locka andra män till sig?

Pga detta att han då kan vara säker på att hans fru är honom trogen och inte exponerar sig som en oanständig kvinna annars gör, enligt sitt sätt att visa upp sig inför hela världen och då riskerar att lägga en skugga över sin man sin familj sin profet och sin Gud och självklart sin lära?

Vilken borde veta det bästa för henne eftersom den lär ut det den lär ut att hon är mindre smart och därför inte kan hantera sin vandel och därav behöver hon vägledning av sin mer smarta man, som deras Gud har gjort mannen som person på detta sätt för att ta ansvar och hålla ordning på kvinnan som existens?

Hur många vill då gå utan tyg om detta intalas inom dem???" Slut citat.

Samtidigt finns det kvinnor i Iran som trots att de får fängelse och till och med kan bli avrättade för blasfemi sliter av sig den förtryckande slöjan och där stöttar deras män dem. Om det här hörs det knappt en viskning i main stream media. Varför? Är det rädslan för att bli hotade till livet av islamister? Men det kan det ju inte vara om Islam är fredens religion som nästan samtliga politiker påstår, eller är den inte det?

Här kan du läsa om kvinnorna i Iran och se en film om eländet de tvingas stå ut med. Tyvärr är den enbart på engelska men bilderna och filmen är inte svåra att begripa.
Och ingenstans i Sverige kan du se tusentals "feminister" gå i långa protesttåg mot detta kvinnoförtryck. Varför? Är inte dessa "feminister" emot mäns förtryck mot kvinnor? Eller är det bara "vita mäns" våld mot kvinnor som räknas?

Islam betyder inte fred utan underkastelse, men det är antagligen också okänt i kunskapen träd, som numera är på väg att ruttna bort i Sverige.

Bilderna nedan är hur det en gång såg ut för kvinnorna i Afghanistan 1970 och i Iran år 1970 och hur det såg 2012, och så ser det ut i dag år 2018 också. Och från och med 1979 i Iran tog de hatiska mullorna över. Dessa mullor predikar om det rättfärdiga i att döda en otrogen kvinna genom stening, hugga av händer på tjuvar, halshugga kuffar kallas alla de som inte bekänner sig till Islam) och avrätta de som är homosexuella. Någon som hört talas om en Pride-parad i Mellanöstern? Förutom i Israel då naturligtvis eftersom Israel är det enda demokratiska landet i denna gudsförgätna del av världen.


 













Jag vet inte hur Sverige kommer se ut om trettio fyrtio år och själv kommer jag förmodligen vara död och begraven år 2048 och eftersom jag inte har några barn har jag naturligtvis inget att oroa mig för. FEL!
Jag bryr mig om människor och har alltid brytt mig om människor därför engagerar jag mig så mycket jag orkar. Som medlem i riksföreningen GAPF , Glöm aldrig Pela och Fadime, sedan många år vet jag att alltför många, (hundratusentals i Sverige faktiskt), unga kvinnor och även pojkar har ett helvete på grund av både religionen, ideologin Islam med sin politiska gren och hederskulturen som inte bär Islams förtecken men väl hederskulturen som finns i Mellanöstern och Asien och Afrika.

Vilka bär skulden att flickor könsstympats, gifts bort mot sin vilja eller till och med dödats av sin släkt och sina föräldrar i Sverige? Jo det gör först och främst de vänstervridna så kallade feministerna, eftersom dessa rent ut sagt idioterna i årtionden konstant förnekat, att detta som vi andra benämner som hedersmord eller hederskultur ens existerar. Deras paroll och dumma uttalanden har alltid varit: Detta är mäns våld mot kvinnor och har vare sig med religion eller kultur att göra.

Tack vare dessa uttalanden och inte förglömma "feministen" Gudrun Schymans slöjpåtagande eller Löfvens regeringsbesök i Iran där samtliga kvinnliga politiker tog seden dit de kom utan ett ord till protest, har självfallet legitimerat just dessa mäns, bröders, och söners våld och förtryck gentemot sina kvinnor.
För dem har det och är fortfarande lika enkelt att peka på TV4:s Nyhetsmorgon och Camilla Hamid och säga till sina döttrar: Där ser du själv! Det är inte alls fel att bära heltäckande kläder som ska dölja dina kvinnliga former för att män har så svagt kött. Du ska bära slöjan!

Göteborgs Posten hade en artikelserie 2017 där flickor och en del pojkar berättade om naiva socialassistenter och andra lika naiva myndighetspersoner när de utsatta barnen försökte komma ifrån sina kontrollerande bröder eller föräldrar. 

Danmark med flera andra västerländska länder har tagit ett steg i rätt riktning genom att förbjuda burka och niqab, men hijaben är lika förtryckande, men där ser du ansiktet och händerna på kvinnorna. Det bästa vore att varje dag år ut och år in berätta om vad som är det viktigaste i ett västerländskt land, och det är att kvinnor ska vara fria, ha exakt samma skyldigheter och rättigheter som män, att vi har yttrandefrihet och i klartext betyder det att om du blir kränkt eller förnärmad av det jag tycker eller har som en åsikt är det ditt problem, inte mitt. Du väljer vad du vill känna! Sist men inte minst att demokrati är att lagarna som stiftas landet gäller ALLA, oavsett religionstillhörighet eller sexuell tillhörighet.

Den här sommaren och även våren har varit ovanligt varm i Göteborg och på många andra ställen i Sverige med mängder av bränder och tragedier i samband med bränderna. Men det jag också sett hela den här varma tiden i Göteborg är kvinnor insvepta i sina religiösa plagg medans männen spatserat bredvid i shorts och T-shirt. Är det jämlikhet? Kommer dessa män att tillåta sina fruar och döttrar att integreras i västerländska värderingar? Inte en chans! Spelar ingen roll om våra politiker fortsätter sina integrationssatsningar med ännu fler miljoner och slutligen miljarder av skattepengar så länge inte sätter ner foten och förklarar för männen att detta som de kräver av sina fruar och döttrar är kvinnoförtryck.

Den dagen männen klär sig exakt likadant som de kräver att deras fruar, döttrar och systrar ska göra, den dagen kan ni komma igen. Innan dess: Sluta upp med era lögner om att Islam är en kvinnas bästa religion! Skitsnack!

Läs också om den australiensiska aktivisten och Youtube-personligheten Lauren Southerns olika besök i vad som kallas islamistiska områden, där västerländsk polis noga vaktar dessa områden från obehöriga kuffar.

Eddie Råbock, f.d  Mohamed Omar, har skrivit den artikeln, en av många läsvärda artiklar i Det Goda Samhället.


Jonas Gardell Twittrade en gång den här tweeten men jag tror nog att han snabbt
tvingades till reträtt.









Ramona


 



 




















söndag 15 juli 2018

Rasist! Nazzesvin! Du borde läggas in på psykhem osv ... är vad som skrivits på min Facebook sida under de senaste dagarna

Fotograf Eva-Marie Olsson. Taget på Södra Förstadsgatan i Malmö den 23/9 2012
för en demonstration mot att någon/några i Kanada producerat en film om deras
profet Muhammed. Tåget var uppdelat att männen gick först och därefter kom
kvinnorna sist. 
När man som jag och många med mig kritiserar Islam blir kolossalt många kränkta.

Så kränkta att de nästan går av på mitten, och de kräks upp så många invektiv att de blir som galna.

Vad är Islam? En fredens religion? Nej, inte som jag ser det.
Om det vore en toppenbra religion borde länder som styrs med Islam vara framgångsrika och deras invånare borde vara med i Nobels prisutdelningar varje år.


Men så är det inte eftersom Islam styr människors handlande dygnet runt.
Det finns inte utrymme för att ägna sig åt vetenskapen och fakta. Koranen är det viktigaste av allt som barn ska rabbla fram och baklänges.

Med en massinvandring av radikala muslimer och även islamister och jihadister, som hitintills gett oss två självmordsbombare, där oskyldiga liv togs av dessa, har vi också fått ett helt nytt Sverige.

Kommer många, inklusive jag själv, att stanna i det här landet? Det beror på valet i höst och vad som kommer utifrån det. Men blir det ingen förbättring tror jag många, många lämnar Sverige.

Framförallt de som kom som arbetsinvandrare på 1950-60-70 talet från Ungern, Tjeckoslovakien, som nu är uppdelat i Slovenien och Tjeckien, Grekland och andra Europeiska länder. För många av dem har Sverige blivit ett mycket otryggt land.

De forna kommunistländerna, som under lång tid ockuperades av forna Sovjetunionen, har idag en mycket strikt invandring och även en stentuff hållning mot de asylsökande.
Allt i motsats till Sverige som inte ens kräver säkra identitetshandlingar, och resultatet av denna slappa hantering har vi sett i åtskilliga år, och det har också andra länder gjort och lärt sig läxan.


Arbetskraftsinvandrarna, däribland min mor och far, integrerade sig och arbetade och slet hårt och var till stor hjälp med att bygga upp ett bra Sverige. Alla dessa inklusive svenskarna kan nu se hur Sverige blivit ett delat land och är otryggt.

Många av de människor som kom för tjugo och trettio år sedan har inte varit lika pigga på att integrera sig och inte heller deras barn som vuxit upp och håller på att växa upp.

Det finns flera utmärkta böcker som jag varmt rekommenderar i ämnet Islam, invandring och det politiskt korrekta vansinnet:

Lars Åberg  Framtidsstaden; om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?

Mohamed Omar   Münchhausen och Muhammed   ( Mohamed har numera bytt namn till Eddie Råbock, som är hans mammas efternamn)

Nima Gholam ali Pour              Allah bestämmer inte i Sverige

Tino Sanandaij                           Massutmaning

Jens Ganman och Mustafa Panshiri           Det lilla landet som kunde

Katerina Janouch                         Bilden av Sverige: en personlig resa

Nalin Pekgul                           Jag är ju svensk

Hanna Gadban                       Min  Jihad

Hege Storhaug                        Landsplågan Islam

Lars Hedegaard                      Muhammeds Flickor



Och det finns ett otal böcker som är värda att läsa om man vill veta vad som pågår. Att läsa DN, Expressen, Aftonbladet med flera main stream media ger bara delar av sanningen och ibland ren lögn, och för att veta mer bör man vända sig till alternativ media och andra bra bloggar som Ledarsidorna, Julia Caesar, Rebecca Weidmo Uvell, Katerinas Magasin och sist men inte minst Merit Wagers blogg.

Jag är också med i grupper på Facebook som jag tycker är bra och där jag får veta mycket som inte kommer ut i msm. Många har lagt in mig i grupper som jag inte ens vet vad de heter, men dessa nedan har jag valt själv.

Stå upp för Sverige ( utan markström)
Stå upp för Katerina Janouch
Svenskar som stödjer Israel


Nå vad fick dessa hatare och lättkränkta människor på Facebook att gå i taket? Jo dels en bild på tre kvinnor i Stockholms tunnelbana iklädda västar med texten "Trafikinformation" och deras klädsel är vad radikala muslimer har på sig, oavsett hur kränkta och ovetande andra är och påstår motsatsen.

En vanlig muslim ser ut så här:

Hon heter Raheel Raza, sunnimuslim, medlem i Clarion project, bor i Kanada och kämpar mot radikal Islam och om du är intresserad av vad hon har att säga går du ut på Youtube och slår hennes namn.
Det finns mängder med intressanta och lärorika föreläsningar av henne.
Även Aayan Hirsi Ali är en stark och modig kvinna som ifrågasätter Islam och fick fly Holland på grund av det. Nu bor hon i USA men har också livvakter.  

Ingen, vare sig man eller kvinna, som kritiserar Islam kan bo i ett land som är islamistiskt. Säger inte det allt?


Och den här bilden lade jag ut på Facebook med texten:

Dessa radikala muslimer kör lokalbussarna i Göteborg och jag vägrar att åka med dem.
Jag kräver att i ett sekulariserat och västerländskt land ska jag slippa pådyvlas religiösa inslag i min vardag.

Dessa religiösa utstyrslar tas inte på frivilligt, men däremot är det tillåtet att ta av dem innanför hemmets fyra väggar så länge inga främmande män är på besök.

Det anser jag sjukt och inte friskt i ett land som Sverige. I Iran slåss kvinnor för att slippa dessa religiösa svepningar och männen står på deras sida.
Här i Sverige är det tvärtom.
Här slåss "svenska" kvinnor för att de ska fortsätta förtryckas.

På grund av de vidriga kommentarerna på Facebook har jag nu beslutat mig för att enbart dela mina inlägg för vänner. Och märker jag att jag har falska vänner åker de ut och blockas.

Jag har ingen lust att ägna min tid åt de som hatar och försvarar förtryck. Jag vill dela min tid med människor som berikar mitt liv och inte de som snor min tid till trams.
Hela dagen idag har jag nämligen ägnat mig åt att blocka och ta bort vidriga kommentarer och nej, jag har inte tagit skärmdumpar och inte heller anmält de lättkränkta personerna. Helt onödigt. De vet vad de är och hur de beter sig. Jag vet också, och därmed är de väck från min Facebook sida.
Jag ångrade mig. Nu såg jag ytterligare kommentarer och dem tog jag foto på. Det kan vara bra att föreviga dem så ni vet att det är sant.





Här kan du som vill se hur några av Europas städer såg ut 1960 innan Islam drog in som ett åskväder och hur det såg ut 2010 efter Islams massintåg.

 

Amsterdam


Stockholm 

Paris 

Birmingham



Ps. Vad dessa hatare också försökte sig på var att skriva meddelanden till förlaget, som de inte begriper är mitt, att de skulle kasta ut mig som författare. Och också skulle de minsann skriva till Adlibris och Bokus och berätta vilket rassesvin och nazzesvin jag är. Jodå dessa hatare är allt fina medmänniskor. Att radikala muslimer och nazister har samma agenda är något de helt glömt bort att berätta. Och att jag råkar vara judinna även om jag är ateist, har de naturligtvis inte heller en aning om. Ds. 

Ramona













































































 




 







   

 

fredag 15 juni 2018

Det lilla landet som kunde av Jens Ganman och Mustafa Panshiri

Den här boken är ett måste läsa.

 Visst det säger många om många böcker så varför skulle just den här vara så speciell?

Därför att den dels är lättläst och dels är fylld med humor, vilket är sällsynt i böcker med så mycket fakta.

Ett kapitel ägnas åt deras resa i Tokyo och bara det kapitlet är värt att läsa boken för. Jag har alltid älskat Asien och deras kultur och sist men inte minst deras mat, och här får du veta saker som du garanterat inte hade aning om vad det gäller Japan och japaner, om du inte själv varit där.

Boken handlar om integration, eller vad är egentligen en lyckad integration och//eller vad betyder integration?
Och allt beror på vem du frågar och Jens och Mustafa frågar en mängd människor just den frågan.

 Bara för att nämna ett exempel ur boken:
"Japan har på många sätt västvärldens mest restriktiva asylpolitik. Förra året tog landet emot totalt tjugoåtta flyktingar. Snittiden för ett beviljat uppehållstillstånd är sex år. Enstaka fall kan ta upp till åtta, nio." Slut citat.

Mig veterligen kallar ingen Japan eller japaner för att vara ett rasistiskt land eller rasister, och förklaringen på det tycker jag framkommer i boken.


En av många de intervjuar är före detta ledaren i F!, hon som gillar att stjäla andras verk och låta det framstå som hennes eget men åkte dit, Victoria Kawesa. Och hon svarade praktiskt nog knappt på en enda fråga utan ställde motfrågor i stället, och Jens blev mer och mer frustrerad, vilket han beskriver på ett mycket underhållande sätt.

Intervjuerna med Anders Lindberg, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var också mycket intressanta.

Och när jag läst de 438 sidorna var jag både fundersam, glad och trött. Dock vet jag att de som enbart följt integration och flyktingdebatten i main stream media troligen skulle få en chock om de läste den här boken. Självbilden för dessa enögda personer är som de roliga speglarna på Gröna Lund eller Liseberg, kolossalt förvrängda. Har man däremot också hängt på nätet har man hela tiden haft något att jämföra med, och då vet man att det Jens och Mustafa skriver om är sant.

Nej, allt är inte rolig läsning, även om det är skrivet med humor. Men det är ofta lättare att ta till sig tunga ämnen om de presenteras med skratt. Och detta har de båda herrarna lyckats med alldeles utmärkt.

Boken är välskriven med en flytande text. Härligt! Och inleds också på ett smart sätt, med en quis, som du får svar på efter att du tror dig ha rätt på vem som sagt vad. Jag hade ett fel. Och kände mig duktig! 



Jens och Mustafa nämner också vid flera tillfällen Lars Åbergs bok, Framtidsstaden, om Sverige i morgon blir som Malmö, vilken jag också varmt rekommenderar. Min recension om den kan du läsa här, och den boken var humorlös, vilket du förstår varför när du läser den.  


Boken " Det lilla landet som kunde" finns hos näthandlare, men vad jag vet finns den inte som e-bok, ännu. Kanske kommer det.

Adlibris


Bokus

Men vad du än gör så läs den!

Ramona