Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

fredag 21 augusti 2009

Sådan mor sådan dotter? Familjen Marklund.


I Annika Marklunds krönika från Aftonbladet är rubriken:

VAD ÄR SANNING VÄRD NÄR INGEN KAN HÖRA DEN?

Normalt sett är inte krönikören rubriksättare har jag fått lära mig, i detta fall vet jag inte. Men det är ordens innebörd som är intressanta för mig.

Ja, du Annika du har helt rätt att om ingen lyssnar på sanningen är den inte värd ett skit. Så var det för de personer som din mamma smutskastade i succéboken Gömda. Alla berörda personer i Gömda skrek sig hesa, men dina och din mammas kolleger hade grävt skyttegravar.

Och som de grävde för de ville inte träffas av ett enda sanningens skott.

Men det märkliga i historien är att när en annan äkta journalist tog tag i Gömda, du har säkert hört hennes namn Monica Antonsson: Mia sanningen om Gömda, som faktiskt precis i dagarna kom ut i pocketform, då blev Monica kallad både det ena och det andra. Plötsligt ville inte journalister som Gummesson på TV4 alls höra på sanningen.

Nej, de ville ha en viss frisyr på sanningen, en frisyr som de själva klippt.

Ingenting är svart eller vitt i min värld längre. Hur det ser ut i din värld vet jag inte men i din mammas värld fick inte Mia sanningen om Gömda utrymme. Hon ville och vågade inte möta Monica Antonsson eller ens prata om boken. Om du ska fortsätta inom ditt yrke ska du nog ta dig en funderare på hur du vill ha det. Är det din sanning du vill skriva om i tidningen eller vill och vågar du skriva vad alla tycker i ett berört fall?

För det är skillnad på sanning. Ingen äger sanningen. Inte du, inte din mamma, inte jag, ingen. Men däremot har vi alla vår egen sanning. Men som journalist ska du inte vränga till det så att du får ut din sanning, då är du ute på minerad mark. För trots att många människor inte tror på det som du skriver är det alltför många som gör det, tyvärr! Om tio år kommer situationen vara en annan.

Man brukar säga sådan mor sådan dotter men i ditt fall hoppas jag inte att det blir så.





Nu är även Iskall hämnd utlagd på TPB och allt tack vare Magnus Engblom som är geniet. Tusen och åter tusen tack!


Här kan du ladda ner Första boken i serien om Greger Thulin. Den boken heter Dyrbar kärlek

Vill du veta mer om i vilken form böckerna finns och vad de handlar om klicka på varje titel: Dyrbar kärlek, Iskall hämnd, Mord i Skärhamn, Lyckohjulet och självbiografin Älskling, vi blir...


Ha en gööörskön helg!
Ramona

9 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Ja visst är det en märklig historia Gömda... med hela kvinnomaffian bakom.. den som Segelström stod för den gången för hon var ordförande i sossarnas kvinnoförbund... nu gömmer hon sig i Bryssel eller annorstädes och har inte sagt ett pip om saken (vad jag vet) sedan hon skrek i Janne Josefssons Debatt att hon inte brydde sig om ifall Gömda var sann eller inte...

Och Liza Marklund har inte presterat en krönika i Sverige sedan i slutet på juni, snart två månader sedan. Jag önskar henne verkligen lycka till i USA och världen i övrigt. Det är där de verkligt stora pengarna finns, för den som gillar makten och härligheten, som följer med sånt. Och i deckare kan man ljuga hur mycket som helst... bara man inte påstår att det är sanningen...

lena sa...

JAAAA! En till som reagerade på rubriken! Tack för det!

Vad är oddsen för att en annan Marklund öppnar sin krönika med orden:

VAD ÄR SANNINGEN VÄRD NÄR INGEN KAN HÖRA DEN?

Helt otroligt. Bara på Aftonbladet kan detta hända.

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

Ja,det är det som är det "goa" att i deckare kan man, om man vill, skriva "sanningen" men ingen vet att det är sant. Hahaha...

Närmast tänker jag på den deckaren jag skriver på just nu.

Ramona Fransson sa...

Hej Lena,

Ja, det är högst ofattbart att ha en sådan rubrik med tanke på att mamma Liza fullständigt skiter i allt vad som stavas sanning.

Men, Annika kanske inte begriper bättre. Ungdom är inte alltid detsamma som visdom.

Leroy sa...

Jo även jag såg den rubriksättningen.

Anser att det handlar om att påstå eller inte. Att göra ett riktigt journalistiskt arbete och gräva djupt kring vad olika sidor har gjort.

Inte som Aftonbladet nu gjort - Hamnat i en låsning för att man åter i tryckt form påstått något som någon saggt. Innan man undersökt saker ordentligt. Försöka få en sidas berättelse att framstå som hela verkligheten i Palestina/Israel affären.

A skriver: "Nu har man i stället lämnat över tolkningsföreträdet, spridandet av den offentliga sanningen, åt skvallret, spekulationerna och skitsnacket på internet. Där finns alla de rasande, förtvivlade, de som hotar och hatar. I deras ögon är logiken enkel: den som är oskyldig, den som intet har att dölja, skulle ha valt att öppna dörrarna. Inte låsa dem. "

- Hon är väl själv en flitig bloggare.

Man säger ju att media skall granska politikerna, skall då inte journalisterna uppskatta en granskande och engagerad allmänhet. Som vågar ifrågasätta, man måste nog ibland vänta med att skriva tills man tänkt efter vad jag skriver och för vems skull.


Har jag egen del i det jag vill förmedla och skriver om. Är det en roman eller sann verklig historia. Hur ser det juridiska ut? Kan jag skriva och påstå vad som hellst och kalla det sannt ?

Vilka drabbas?

Medborgare X sa...

Ramona!

Underbar bloggpost! Ja, vem bättre än familjen Marklund borde veta vad sanningen är värd när ingen kan höra den...

Ramona Fransson sa...

Hej Leroy,

Ja, skandalen med Israel konspirationen att sälja organ är vedervärdig var tog bevisföringen vägen. När muhammed teckningarna publicerades i Danmark var svenska chefredaktörer konstant pinkenödiga och satt och tryckte på dass men nu verkar det som att toaletterna har svängdörrar.

Jag påstår inte att Israels regering är renhårig och änglalik men visa mig den regering som är då ska jag genast flaxa iväg med mina vingar.

Hej Medborgare X

Ja det är skillnad på vem som skriver om sanningen för att den ska bli trovärdig. I Aftonbladets krönika när den stavas Marklund är sanningshalten som i senapstuben, gul och flytande...

mumrik sa...

Jag känner inget till om familjen Marklunds ev. sanningssägande eller ej. Kunde inte bry mig mindre om jag skall vara ärlig. Men när jag läser krönikan som du länkade till blev jag dessvärre full i skratt. Man borde inte bli det när det gäller ett så allvarligt och, i detta fall, tragiskt ämne.

Men när hon kläcker ur sig att det hos medierna finns hänsyn och respekt för de inblandade så undrar jag om hon ens har läst sin egen tidning? Varken Expressen eller Aftonbladet visar den minsta respekt eller hänsyn mot nån så länge som det säljer lösnummer.

Ramona Fransson sa...

Hej Mumrik,

Nej det är inte alla som känner till mor Liza Marklunds gigantiska övertramp av människor som än idag lider av hennes så kallade scoop.

Men visst är det så att känslor är inget som det tas hänsyn till när det klirrar i kassan.