onsdag 14 april 2010

Hur ser jag på mig själv som kvinna, människa, författare och förläggare?


Tja, om man jämför med bilden är den talande vad det gäller känslan av att vara kvinna.

Som människa har jag alltid gått till försvar för de svaga, de som är utsatta och inte klarar eller orkar försvara sig. Det beror, antar jag, på att jag varit utsatt själv.
För mig är det viktigare att rosa än att risa!

Som författare känner jag mig hela tiden obegåvad, det vill säga jag kan bättre, jag vill bättre och jag ska minsann bli bättre. Så kommer jag att känna tills jag dör.
Varje bok jag motvilligt lämnat ifrån mig till tryckeriet är lika ångestfylld Vad har jag glömt? Har jag gjort allt som korrekturläsarna påpekade? Är den verkligen klar för tryckning? Våndan är obeskrivlig. För att inte tala om när boken är tryckt och klar.Jag håller boken i handen och vågar inte ens öppna den. Tänk om de som läser den inte gillar den här... fast dom gillade de förra böckerna. Ja, det är ett rent helvetiskt pågående som inte tar slut.

Det tar inte slut förrän jag påbörjat nästa deckare, då glömmer jag raskt alla tidigare. Så till den milda grad att om jag ska införliva något som har hänt i den nuvarande, från det som hänt i de tidigare, som ett sätt att uppgradera och hjälpa nya läsare, ja då måste jag "söka orden" i mina gamla manus. Allt sitter inte i hjärnkontoret!

Som liten (mikro) förläggare tar jag emot många manus och bestämde till slut att ge ut Glenn Forrestgates bok, När mardrömmen blev sann. Det är en självbiografi, vilket jag ska förklara vad det innebär, eftersom det av kommentarerna att döma på Monica Antonssons sida, finns många som inte är införstådda med vad det innebär.

Ordet Självbiografi betyder: Bok med någons samlade levnadsminnen.

Det är en persons minnen som berättas. Ingen kan säga att det inte är sant! För hur du minns ditt liv stämmer troligen inte överens med hur andra minns dig eller olika händelser.

Böckerna Gömda och Asyl som skrevs av Trixa Marklund kan inte ens jämföras med ordet Självbiografi, eftersom det var inte Mia Eriksson (fingerat namn) som skrev böckerna. Dessa böcker kallades inte självbiografier utan böcker "som var sanna och tagna direkt ur verkligheten och som kunde verifieras med hundratals dokument, som Trixa hade i en låda på vinden. Vilka inte har visats fram till dags datum.

När jag tog emot Glenn Forrestgates manus ville jag ha dokument som bevisade hans story om helvetet han hade haft med Melinda (fingerat namn) och jag fick de som bevisade att Glenn Forrestgate hade fått utfärdat besöksförbud gentemot Melinda och att han, utan teknisk bevisning, enbart på sitt ord bekände ett brott som han inte begått, bara för att slippa undan Melinda och överleva.

Nu mår Glenn förhållandevis bra, han har skapat sig ett nytt bra liv med en ny fru och två finfina bonusbarn och sin son, vilket gläder mig.

Sant är att det alltid finns två sidor på ett mynt och att en berättelse aldrig kan ge 100 procent av sanningen. Det är som när det händer en olycka och polisen tar vittnesuppgifter. Tio personer såg olyckan och har tio olika uppfattningar om vad som egentligen hände.

Jag har i alla fall upptäckt att vara förläggare är inte heller obekymrat eller enkelt. Men jag ångrar inte för en sekund att jag ( och min man Thommy som är min klippa) bestämde oss för att ge ut Glenn Forrestgates bok, för jag är övertygad om att det finns många män som blir slagna av kvinnor men inte vågar berätta i risk för att ses som "kärringar" av andra män som ser sig själva som rejäla machos.

Kvinnor skriver kärleksbrev till manliga seriemördare. Varför? I Knutby vet alla vad som hände, och pastor Helge Fossmo gifte sig i fängelset med en beundrarinna.

Nej, världen är inte klok, men den kan aldrig bli sämre av en bra bok!

Ramona

Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kan inte låta bl,skriver ner tanken som är ett citat:

"Kvinnor älskar starka män som falla men även den veke som står."

(Lite som Sven Dufva om ett Tapper Jon.)

Blondies blogg sa...

God morgon Ramona!
Konstigt, jag skrev en kommentar i går kväll till detta enormt intressanta inlägg. Men det kom inte med tydligen.
Och nu hinner jag inte skriva om det. Ska snart gå av mitt arbetspass.
Jag vill dock bara säga att alla som läser, skriver eller ger ut böcker borde läsa det här inlägget.
Vi har alla mycket att lära av Dig!
Ha en fin dag!
Kramar!
Birgitta

Ramona Fransson sa...

Godmorgon Birgitta

Jag har valt att moderera kommentarerna på grund av en del personangrepp, som jag inte lyckades få bort på det förra inlägget.

En del har som alltid svårt att hålla sig till ämne och ger sig istället på person.
Önskar dig också en underbar dag!
Kramar
Ramona

Ramona Fransson sa...

Nu har jag tagit bort modereringen av kommentarerna.

Hoppas att folk har lugnat sig och ser på saken det handlar om och inte hänger upp sig på snopp eller snippa!

För oavsett vad det än är personen är utrustad med är det trovärdigheten det handlar om.

Ingen har varit med i de enskilda rummens samtal och därför har man valet att tro på den man vill, utan att man utesluter den andres.