Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

tisdag 13 april 2010

Kultursidornas bokrecensioner är en persons tycke och smak.


Varje år kommer det ut cirka 1000 nya titlar enbart i Sverige.

Det kanske finns fem miljoner författare runt om i världen, kanske fler. Det är inte så att kulturrecensenter är mer läskunniga än andra, de är helt enkelt avlönade av en tidning för att ha en åsikt.

Man får förmoda att bokrecensenternas största intresse i livet är att läsa. Jag vet att alla som skriver en bok vill ha en recension, helst en lång utförlig beskrivning och allra mest en som hyllar boken. Alla författare kan naturligtvis inte få detta. Sanningen är snarare åt andra hållet, ytterst få författare kommer under sin livstid att ens få en recension som trycks i en rikstidning.

Ingalill Mosander i SVT:s Go´kväll som på fredagar sitter och recenserar böcker är inte heller mer än en persons tycke och smak. Vet man med sig att Mosanders smak överensstämmer med ens egen är det naturligt att köpa/låna hennes rekommenderade bok.

Hur det kommer sig att det ofta är samma böcker som recenseras i så gott som samtlig riksmedia har jag ingen bra förklaring på, för det är ju inte så att dessa författare skriver bättre eller sämre än andra, det kan helt enkelt vara så att recensenterna har en chef som avgör vilka böcker som det i slutänden skall skrivas om.

Alla kanske inte minns när Britt-Marie Mattson Holmberg, journalit på GP, fick en bok sågad av recensent, som när det kom till kritan inte ens hade läst boken för den hade inte kommit ut än. Pinsamt är ordet!

Om man som författare blir förbannad över att man tycker en recension är elak, och inte överensstämmer med vad man skrivit har man naturligtvis lika stor rätt som vem som helst att klaga. Framförallt som i fallet med Linda Skugges recension av Björn Ranelids bok, där hon mer ägnade sig åt att recensera hans utseende än hans skrift.

Men överhuvudtaget ska man inte hänga upp sig på recensioner, det har jag lärt mig numera. Naturligtvis blir jag gladare om någon skriver positivt än negativt, men jag vet också att det ute bland läsare finns avundsjuka och de skriver mer än gärna nedsättande och klickar i en stjärna i stället för fem. Under sådana omständigheter behöver dessa läsare inte ens uppge sitt namn.

Bert Karlsson brukar säga att dålig reklam är bättre än ingen alls och det ligger nog något i det.

Förr i tiden fanns det enbart recensenter på kultursidorna, numera finns recensenter överallt på nätet. Högst troligt inte ett dugg populärt bland de som arbetar på kulturavdelningar inom riksmedia, eftersom de kommer att bli färre och färre. Många av dem är dessutom så snorkiga att de på fullt allvar tror att ingen kan bedöma en bok så bra som de kan, efter att ha studerat litteraturhistoria.

Nåväl, det är med böcker som med bilar, kläder, mat, skor, frisyrer och allt annat som det finns mer än modell av. Det finns något för alla. Tänk dig att någon skulle bestämma att de enda bilarna som är tillräckligt bra för oss är Volvo och Saab. 

Det bästa man kan göra som författare efter att man fått en recension man inte gillar, är att lägga band på sin besvikelse eller ilska. Svårt kanske, men inte omöjligt! Till syvendes och sist är det bara vad en person tyckte efter att ha läst boken.


Ramona


Här kan du köpa Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann. Eller också gå in på bokhandel nära dig.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Vill du lägga in en bevakning på min senaste deckare Mord under Tjörn Runt kan du göra det på

5 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

De flesta böcker recenseras helt enkelt inte. Av olika skäl, men ofta för att boken inte stämmer överens med det som redaktionen tycker är viktigt eller bra. På DN:s kultur så brukade det sägas att böckerna som de recenserade skulle de tycka om. Om de inte gjorde det så skulle de låta någon annan recensera.

Det säger sig självt att detta gör att världen dessa recensenter lever i blir något inskränkt med denna livssyn.

Jag tycker helt enkelt det borde vara så att de tusentals böcker som dimper ned på redaktionerna under året kunde ingå i ett lottsystem, där de togs upp efter detta.

För vem kan veta om en bok är värdefull när den kommer ut eller inte? Det brukar visa sig ungefär tjugo år senare eller ännu längre tid behöver gå, innan det utkristalliserar sig ifall en människa har känt av sin tids strömningar och alltså verkligen varit en för-fattare.

Och naturligtvis bestämmer en människas politiska uppfattning vad hon gillar i bokvärlden. Själv är jag så trött på feministmaffian att jag kräks. Så kvinna jag är. Se även min Newsmillartikel från i går: Kerstin Thorvall uppförde sig som en usel karl. ;)

Ramona Fransson sa...

Hej Ann Helena,

Jag läste din artikel igår och tyckte den var mycket intressant. Men som jag skrev i kommentaren, jag har aldrig läst Thorvall, har aldrig behövt det.

Önskar dig också ett STORT LYCKA TILL med ditt skrivande på nu ett av dina trettio kommande verk!

Kram
Ramona

Ann Helena Rudberg sa...

Tack Ramona. Jag ler när jag läser det där övermaga 30 verk, men jag är skytt till stjärntecknet och det är bättre att spänna en båge... skriver iaf på två böcker just nu och det går med en rasande fart när jag inte har bloggen som tar all tid (eller nästan) för det rör upp så mycket känslor att skriva annat och få höra nåt om det... så lite störd blev jag allt av att jag skrev om Kerstin Thorvall, lite ryckt ur det jag höll på med, men jag tyckte det behövdes ;)

Blondies blogg sa...

Det är upp till var och en att tycka vad de vill. Smaken är som bekant delad! Och det är väl tur det!
Så länge "proffstyckarna" står för sina åsikter - och inte publicerar dem osignerade - respekterar jag såväl dem som deras synpunkter.
Men alla anonyma hatattacker som florerar på nätet skrämmer mig. Och de gör mig illamående!
En av kommentarerna till
ett av Dina tidigare inlägg fick mig också spyfärdig. Någon skrev om äktenskapet med en 13-årig flicka, givetvis anonymt. Förmodligen skrivet av en sjuk människa - för det kunde väl inte vara ett dåligt skämt?
Undrar Birgitta

Ramona Fransson sa...

Hej Birgitta,

Ja,det finns alla underligheter på nätet och det här verkar vara ett nöt!

13-åring! Vedervärdigt!