Senaste teve-intervjun 2015

Här kan du se intervjun av SVT under bokmässan 2015 (Fotot ovanför är taget av Linda Lundquist)

måndag 14 juni 2010

Jacob Nilsson är 16 år ung och har starka funderingar kring könsdiskrimineringen i Sverige.


Detta är Jacob Nilssons egna ord som jag med hans tillåtelse lägger ut på min blogg.

"Jag är 16 år och är snart klar med första året på teknikprogrammet. Jag bor i Gävle och precis som Glenn håller jag på Hammarby. Såg att han skrivit en bok i en tråd på ett Bajen forum och recensionerna regnade in i början och alla skrev samma sak. När jag sen fick veta lite om innehållet så blev jag förvånad för jag trodde inte att det fanns män som blev misshandlade av kvinnor. Blev nyfiken då och köpte boken och läste den i ett sträck. Sen fick vi i uppgift att skriva en uppsats på Samhällskunskapen och ett ämne vi kunde välja var könsdiskriminering. Resten kan du nog lista ut."

Mvh Jacob

Och här nedan följer Jacob Nilssons uppsats:

Könsdiskriminering


Det första folk tänker på när man säger ordet ”könsdiskriminering” är kvinnor som blir illa behandlade i samhället. Kanske får de mindre lön, kanske blir de misshandlade hemma. Det första jag tänker på efter att ha läst boken ”Mardrömmen som blev sann” är Glenn. Könsdiskriminering för mig är när man på grund av sitt kön får särbehandling i samhället. Kvinnor får det från samhället och media om de blir misshandlade hemma. Men hur gick det för Glenn?

Glenn är en helt vanlig man som fick sitt liv förstört av en kvinna som heter Melinda. Innan han träffade henne hade han stora framgångar inom musikbranschen, han hade t ex fått en grammis för sin musik och hans skivbolag började gå riktigt bra. Men istället fick Glenn stå ut med pysiskt och fysisk misshandel dagligen.

Enligt statiskt existerar inte sådana här fall, sen blir det inte bättre av att media inte tar upp de få som existerar. Ingen relativt stor tidning har uppmärksammat Glenns bok. Men så fort en kvinna får någon tusenlapp mindre i lön än en man på samma jobb så är alla tidningar där med sin skandal rubriker. Jag vill verkligen inte skydda män som misshandlar kvinnor. Nej tvärtom jag tycker det är tragiskt att någon människa ska behöva gå hem varje dag och undra ”hur ska min partner misshandla mig idag då”. Ingen, man som kvinna ska ha det så. Min tanke med den här uppsatsen är att få folk att öppna ögonen! För det är inte bara kvinnor det är synd om, det finns män som har det exakt likadant.

Det första året var normalt för Glenn som blev förälskad i Melinda. Men efter ett år så började allting att förändras. Det började med små saker, ett exempel är när de var ute på sin kvällspromenad och mitt i allt så ställer Melinda sig och skriker på Glenn samt börjar slå mot hans ansikte. Efter något år när det var upptrappat så var slag och sparkar vardagsmat för Glenn. Att glas och liknande saker kastades mot honom var inte heller ovanligt. Under vissa perioder så kunde han vakna upp av att hon satt på honom och slog han i ansiktet och skällde ut honom. Flera gånger var Glenn tvungen att låsa in sig på badrummet för att ha en chans att komma undan och kunna se över sina skador.

Vad hade hänt om det hade varit tvärtom? Att Melinda hade varit i Glenns position? Alla, exakt alla hade tyckt synd om Melinda och hjälp hade kommit från alla håll. Men nu är inte fallet så, nu sitter det kvinnor och debatterar mot Glenn och en del verkar inte ens tycka synd om honom. När han sen ringde polisen fick han till svar: ”Du är väl man”. Är det här rätt?

Inte nog med att han blev slagen sparkad dagligen. Melinda kastade även ut honom för att hon ville vara ifred när hon tränade, hon ville ha något nytt föremål till lägenheten dagligen och ju dyrare det var desto bättre. Desperat som Glenn var så köpte han någonting nytt dagligen, han gick från lägenheten ett par timmar när hon skulle träna. Men hjälpte det? Nej, Melinda fortsatte som vanligt men om han inte försvann när hon skulle träna så kunde allt bli mycket värre.

I många år lät Glenn sig tryckas ner och agera slagpåse i hopp om att allting skulle bli som förut. Självklart blev det inte det och när Glenn ringde ett mentalsjukthus så blev det bättre. Till att börja med. Dom på mentalsjukhuset tyckte det var bra att han ringde och de åkte till deras lägenhet och plockade in henne. Äntligen tänkte Glenn, nu får hon hjälp med sin sjukdom. Även här visade det sig att han hade fel för det enda Melinda var tvungen att göra var att spela med och låtsas att hon blivit bättre. Medicinen de gav henne tog hon inte så ingenting hände egentligen. Så efter någon månad var hon ute igen.

Hur kan man släppa ut ett psykfall efter någon månad för hon verkar ha blivit bättre? Sen att de inte kollade om hon tog medicinen, ja svensk psykiatriskvård är ett skämt. Men hade detsamma ha hänt om det varit en man som misshandlat en kvinna och kvinnan anmält det? Jag tror inte att mannen hade kommit ut på någon månad för att han verkade ha blivit bättre. Jag tror han hade fått suttit inne där bra länge.

Att saker och ting blev värre för Glenn efter den här händelsen kan nog vem som helst lista ut. Det första Melinda sa till Glenn när hon kom hem var: ”Du ska in där så du får uppleva vilket helvete det är”. Efter den meningen började allting om igen med misshandeln. Men värre den här gången och upprepande gånger tog hon upp att han skulle in på mentalsjukhuset med för att få känna hur det känns.

Efter något år kom Glenn på en idé hur kan skulle slippa Melinda och samtidigt göra henne nöjd. Glenn hade vid det här laget börjat insett att Melinda inte kommer ändra sig och att misshandeln kommer fortsätta i all oändlighet. Så Glenn började planera hur kan skulle hamna inne på mentalsjukhuset. Det bästa enligt Glenn var att dömas till rättpsykiatriskvård.

Glenn kom på idén att byta ut rollerna. Hans plan var att gå till polisen och anmäla sig själv för misshandel på Melinda. Han behövde ju inte hitta på en historia utan bara byta ut rollerna. Sagt och gjort, Glenn anmälde sig själv för misshandel och dömdes till rättpsykiatrisk vård efter att Melinda hade sagt att han slagit och hotat henne.

Tydligen hade jag rätt, Melinda släpptes efter några månader, Glenn fick sitta inne i något år. Ända skillnaden var att Glenn inte anmälde Melinda. Men om man märker att en person är psykiskt instabil så ska man inte släppa ut de i samhället igen. Oavsett om de är dömda till rättpsykiatrisk vård eller inte. Men jag undrar vad som hade hänt om Glenn hade anmält henne? Jag tror ändå inte det hade varit så stor skillnad.

Men inne på mentalsjukhuset så kom vändningen. Glenn träffade en ny kvinna som han blev förälskad i och efter mycket om och men blev Glenn av med Melinda. Melinda har nu besöksförbud men har brutit mot det några gånger. ”Du är väl man” har polisen svarat när Glenn ringt och bett om hjälp då. Vilket fall så 2008-2009 så började resan tillbaka för Glenn. Han har nu skyddad identitet och Melinda har fortfarande besöksförbud. Han har ett bra liv med sin nya kvinna men trots det så kan Glenn inte somna utan piller på nätterna för att han fortfarande är orolig att någon ska börja misshandla honom i sömnen. Men han är just nu väldigt nöjd med sitt liv.

En sak jag och Glenn har gemensamt är att vi har uppfostrats att inte slå kvinnor. Men är det alltid rätt? En del förtjänar det verkligen. Oavsett så tror jag Glenn gjorde rätt som inte gav tillbaka med slag och sparkar. Det hade troligen gått till rättegång då och vem tror ni de hade trott på? Självklart hade bara Melinda försvarat sig enligt de, för kvinnor misshandlar väl inte män? Det är väl bara tvärtom.

Jag tycker folk ska vakna upp! Ja det är synd om kvinnor som blir misshandlade av män. Ja det är vanligare att kvinnor blir misshandlade av män men det betyder inte att det finns fall där det är tvärtom. Som jag sa tidigare så vill jag inte skydda män som misshandlar kvinnor. Jag har en jämnårig tjej kompis som blev misshandlad av sin styvpappa och jag tycker minst lika synd om henne. Men skillnaden är att hon fick hjälp av samhället, vilket jag inte tycker Glenn fick. Syftet med uppsatsen för mig är att lyfta fram män som Glenn. Jag hade inte orkat skriva en bok om det hade hänt mig. Samtidigt trodde jag verkligen inte att sådana fall som Glenn existerade. Nu har jag märkt att han inte varit ensam heller. Väldigt många som läst boken och kommenterat den har sagt att de haft liknande upplevelser men att de varit för rädda för att berätta.

Jag har återberättat en del av boken i uppsatsen men långt ifrån allt. Det finns mycket mer som har hänt. Jag rekommenderar alla att läsa ”När mardrömmen blev sann” av Glenn Forrestgate. När jag väl började läsa den så kunde jag inte slita mig. Handlingen är skrämmande för man vet att det verkligen har hänt och för inte allt för länge sen.


Stort tack Jacob och ha en skön sommar!
Ramona


Här kan du shoppa böcker i webshopen anomaR förlag, direktleverans!

Här kan du köpa Glenn Forrestgates självbiografi "När mardrömmen blev sann". Eller också gå in på bokhandel nära dig. Här kan du köpa/låna boken som e-bok.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


Här kan du låna/köpa beställa mina böcker som e-böcker. Elib


Här kan du köpa mina redan utgivna titlar på nätet.
Adlibris
Bokia
Bokus
CDON


 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Först och främst måste män ta ansvar för det våld de utsätter , inte bara kvinnor för, utan varandra för. Det är var och varannan timme man läser om män som slår andra män. Gängkrig,fester som spårar ur m.m, råd och hot och allt det våld män tror att de kan ta till bara för att de är män. Så våldsutövandet män emellan är fortfarande männens största problem, mkt större än att de är offer för en kvinnas övergrepp mot dem.

Maria sa...

Jaha, och vilket var Glenns största problem då, att hans ex misshandlade honom eller att män misshandlar andra män? Och varför ska "män" ta ansvar för det våld de utsätter varandra för? Det är individen som misshandlar som ska ta ansvar för den misshandeln, inte män som kollektiv.

Så bra att Glenns bok blir en ögonöppnare för allt fler, även för gymnasieungdomar! Bra skrivet Jacob!

Anonym sa...

Tack för lite mer info om bokens innehåll som kom via Jacob.
Vi får dock inte veta om något föregått Melindas misshandel av Glenn.
Vi får heller inte veta varför Glenn inte lämnade Melinda när hon plötsligt började slå honom efter ett års tid.
För att kunna göra en jämförelse mellan mäns misshandel av kvinnor och kvinnors misshandel av män, behöver man ha kunskap om den del som vi har kunskap om, dvs mäns misshandel av kvinnor.
Vi vet hur den ser ut, vilka mekanismer som ligger bakom och hur det kommer sig att den kan pågå länge.

Miria skriver att det är individer som misshandlar och som ska ta ansvar för sin egen våldsutövning och att boken ska vara en "ögonöppnare".
För vad, måste man då fråga. För att vi får veta att individen Melinda slåss?
Vad ska vi göra åt det? Vi känner henne inte och kan inte påverka henne på något sätt. Individen melinda får säkert hjälp med sin våldsbenägenhet via psyk. Och Glenn har överlevt och har lämnat det hela bakom sig, efter att ha jobbat sig igenom de djupgående psykiska effekter som mngårig misshandel ger.
Livet går vidare...

Maria sa...

Så bra att Jacobs uppsats inte avslöjar hela innehållet. Då kan man skaffa boken och genom läsning få svar på sina frågor.
Om man ska jämföra mäns misshandel av kvinnor med kvinnors misshandel av män så behöver man inte "ha kunskap om den del som vi har kunskap om". Det vi har kunskap om känner vi redan till och det är alltså ny kunskap som behövs om vi ska kunna göra några jämförelser. Eftersom vi ännu har relativt lite kunskap om kvinnors misshandel av män så är det alltså på det här området det behövs mer kunskap.

Det är detta Glenns bok handlar om, hur han blev misshandlad av en kvinna. Hans enskilda berättelse säger inte allt om kvinnors misshandel av män, men den ger ett exempel på en man som blir fysiskt misshandlad av kvinna och hans berättelse styrks av olika dokument. Hans bok blir en ögonöppnare för att män kan misshandlas av kvinnor. Utan Glenns berättelse hade inte Jacob fått upp ögonen för att detta kan ske och han hade inte kunnat skriva sin uppsats om detta.

Genom att Glenn vågade ge ut sin berättelse kanske fler män vågar berätta vad de har varit med om.

Vad man inte pratar så mycket om när det gäller våld i nära relationer är psykisk misshandel. Det vore intressant med mer kunskap även om detta. I Frankrike finns det nu en lag mot psykisk misshandel men jag vet inte hur och om den har tillämpats.

Anonym sa...

Då kan vi helt enkelt kan säga att mäns våld mot kvinnor inte kan jämföras med kvinnors våld mot män.

Vi behöver definitivt mer kunskap om kvinnors våld mot sina män! Ännu så länge har vi endast enstaka individers berättelser men vi får inte tillgång till motparternas version.
Några slutsatser av dessa brättelser går alltså inte att dra. Inte mer än de jag redan pekat på, nämligen att i det här fallet har Glenn valt att leva med Melinda som slåss.
Längre än så tar oss inte berättelsen.
Så mer forskning kring ämnet vore bra så vi vet vad saken gäller.
Varför ingen, som hävdar att detta är ett stort mörkerproblem, presenterar lite fakta och initierar lite forskning kring problemet är även det ytterst märkligt.
Men kanske det blir lättare att hävda mäns våldsutsatta situation i hemmet utan fakta.

Maria sa...

Jo, det finns forskning som visar på att kvinnor tar till våld lika ofta i parförhållanden:
http://rds.homeoffice.gov.uk/rds/pdfs/hors191.pdf
http://www.nibr.no/publikasjoner/rapporter/100/

Vad som saknats hittills är enskilda män som i bokform berättar om att de har misshandlats. Här har Glenns bok fyllt en lucka. Kanske kan hans bok rentav leda till mer forskning även i Sverige på det här området?